Hundbebisar mm

Enya, god moder till fem små barn

Magnus, stolt husse

Johannes

Sommarens sista utflykt till Strömsudden

Fika på Strömsudden. På hemvägen

plockade vi björnbär.

Pelle och Klas, vår båt och Pelles traktor

Gårdagen tillbringade jag i Oskarshamn hos Katarina. Hon är sjukskriven, vilar och äter upp sig - det senare behövs verkligen och hon står på önskekost, utförd av Anne. Alla tre barnbarnen Jonsson fick jag också träffa, och Magnus´ sambo Anne Sophie. David kom från Wiesbaden, glad och förälskad. Han hade varit hos sin flickvän där och blivit presenterad för hennes familj och släkt. Johannes kom från sitt helgjobb på McDonalds. På sen eftermiddag vandrade Katarina och jag iväg till Magnus och Anne Sophie, inte minst för att få se de små hundvalparna.

Idag var det dags för återfärd till Örebro. Vi satte klockan på ringning kl 6 i morse för att hinna med alla förberedelser för avfärden. Alldeles dessförinnan vaknade jag efter att ha drömt en hemsk dröm: fram under en dörr kom en konstig insekt. Jag skulle trampa ihjäl den för att närmare höra mig för vad det var för en, den var c:a fem cm och jag ser den fortfarande framför mig, den hade en liten tofs på stjärten. När jag hade trampat på den förvandlades den till en levande mård (säkert den som Katarinas kisse Bosse kom hemsläpande med). Den kunde jag ju inte trampa ihjäl (fast jag är rädd att jag försökte) och plötsligt viftade den med svansen i mitt ansikte. Och efter lite viftande var svansen våt. Då vaknade jag av att Zorro slickade mig i ansiktet! Det var ju tur, annars kunde man inte veta hur det skulle ha gått med den lilla mården! Det var en otäck dröm och man kan fundera över hur jag kunde drömma så mordiskt.

Vi kom i alla fall iväg strax före kl 8 och körde därefter så snabbt det bara gick (fast vi stannade och fikade på vägen). Kl 13 var det presidiesammanträde i min nämnd, handlingarna låg hemma i brevlådan och viss förberedelse krävdes. Det gick bra.

Efter två sammanträden i eftermiddag och trots hundpromenad är jag nu alldeles utmattad i mitt stackars huvud. Kudden väntar.

Ny teknik...

Boel och Inga-lill när vi startar rundvandringen i Gustavsbergs

porslinsfabriks museum

Från prakturnor av hemskaste slag...

... till Wilhelm Kåges fantastiska produktion

Barndomshemmet i Saltsjö-Duvnäs

Rosor, som föräldrarna planterade på 1940-talet

Fika på Övre gården i Saltsjö-Duvnäs

Här äter vi lunch i Rosendals trädgårdar på Djurgården

"Som de gamla sjunga, så kvittra de unga" hette det för länge sen. Nu är det inte alls så, kan man konstatera, särskilt inte när det gäller datorer och mobiler. Jag har varit i Oskarshamn hos Katarina och Anne. David kom på middag, direkt från Skavsta och dessförinnan från Wiesbaden. Han lärde mig, på nolltid, hur man för över bilder från mobilen till datorn. Så nu kan jag till slut visa bilder från stockholmsresan - inte minst, för nära och särskilt kära, en bild av föräldrahemmet i Saltsjö-Duvnäs. Inte , så bra bild kanske men för att vara tagen från vägen med en mobiltelefonkamera så...

Höst, faktiskt

Tidig morgonpromenad med Zorro. 11 grader varmt bara. Havet är höstgrått, inte alls sommarblått. Men solen lyser och det är stilla. Ett annat hösttecken är uppläggning av båten, som ska ske idag, som vanligt med Pelles oumbärliga hjälp. Jag hör just nu att han startar traktorn.
Ett tredje hösttecken (?): Loftahammarutställningen i dagarna tre. Vi besökte den igår. Detsamma gjorde hela befolkningen i Småland med omnejd. Överallt, på varje gräsplätt, stog bilar parkerade. På de iordninggjorda parkeringsängarna, där det kostade 20 kr att ställa sig, var det gott om plats... Utställningshallarna var inte så välfyllda som tidigare, i stället var det många, många knallar runt om i det stora hamnområdet. Jag köpte en bok av Sven Kjellgren, direkt av författaren, och tänkte på när Birgit och jag stog där med vår nyskrivna bok Fyra kvinor, tre sekler. Det var tider det...
Av en knalle köpte jag en vit fleecejacka, 200 kr. Klas köpte vätska att putsa glasögonen med. Sedan tittade vi på den sedvanliga paraden genom samhället: motorcyklar, veteranbilar, folkdräktsklädda kvinnor och män, uppvisningsgrupp för agility och, till slut, en lång rad tjusiga porschebilar med lika tjusiga ägare.
Sedan for vi hem till Zorro.
På eftermiddagen skulle vi göra en sista båtutflykt för sommaren. Den blev kort, när vi kom ut ur sundet möttes vi av vågor och ett stort lokalt regnmoln som utsåg oss till offer. Vi vände, for tillbaka och vandrade i stället ner till Strömsudden med vår fikaväska. På hemväg plockade vi björnbär till dagens frukost. Det är mogna nu, ytterligare ett hösttecken, väl.
Om en stund åker jag till Katarina, som är hemma från sjukhuset sedan några dagar och mår mycket bättre.
Och i morgon tillbaka till Örebro, snabbt som ögat, det är presidiemöte redan kl 13.
Dagarna går så fort...

Stockholmsresan

Tisdag-onsdag-torsdag var det tjejdagar i Stockholm - kan man kalla dem "tjej-" när alla tre deltagarna har fyllt 70? Som varje sommar träffades Inga-lill, Boel och jag, vi gör det ömsom hos den ena och ömsom hos den andra. Den här gången var det Inga-lills tur att stå för värdskapet. Boel och jag fick välja om vi skulle träffas hos Inga-lill på Öland eller hos henne i Stockholm. Båda var vi sugna på kulturupplevelser så vi valde Stockholm. Det blev olika kulturinriktningar: teater, utställningar, växter och mat. Samt inslag av hypernostalgi för min del...
Typiskt nog så hade jag glömt kameran i Örebro. Jag tog bilder med mobilen och en vacker dag lär jag mig nog hur man för över dem till datorn. Då kommer de i bloggen!
På tisdagskvällen var vi på Dramaten och såg Gäckanden av Marie-Louise Ekman. En pjäs om att bli gammal - passande tyckte vi. Tankeväckande och rolig, vi njöt varje stund. På onsdagen for vi tidigt till Gustavsbergs porslinsfabriks museum. Där såg vi utställning av Wilhelm Kåges produktion. Det blev många utrop i stil med "en sån hade jag på 50-talet". Nostalgi även där, alltså. På återfärden från Gustavsberg for vi till Saltsjö-Duvnäs, där jag ju bodde under hela min barndom och uppväxt. Alla vägar var smalare än jag minns dem och backarna var brantare. Mitt barndomshem såg ut som förr, trädgården var lika icke-skött som då och växterna var desamma. Jag ville ringa på och fråga om jag fick komma in och se hur det såg ut inomhus men ingen var hemma. Grannen tvärs över kom och berättade att kvinnan i familjen just hade åkt iväg. Idag fyllde hon 40 och skulle säkert bara hämta något...
Men vi fortsatte genom Duvnäs, jag tittade noga på alla hus och tyckte att mycket var sig likt. Nu var vårt mål Övre gården, där vi hoppades få se Olle Nymans konst - och kanske få se en skymt av barndomsvännen Nisse. Men Olle Nymans konst visades inte på onsdagar och Nisse bodde ju inte kvar... Men de hade kaffe och goda kakor...
På kvällen kräftfest hos Inga-lill.
Torsdagen for vi iväg till Rosendals trädgårdar på Djurgårn. Där strövade vi bland växterna och njöt av sommarvädret. Så åt vi en fantastisk sallad till lunch. Inga-lill hade kaffekorg med sig och kaffet avnjöt vi i Waldemarsuddes park, på en bänk vid vattnet.
Och sedan var det dags att fara iväg till bussen, för min del, och tåget, för Boels.
Glada dagar med mycket prat och många upplevelser blev det! Och, som sagt, bilderna kommer sedan!
Nu är vi på Askö. Jag och Zorro har plockat kantareller både idag och igår. Ska snart iväg till Loftahammarsutställningen. Då blir det bara Klas och jag, Zorro har det säkert bättre här hemma.

TV-kväll och lite annat

En kväll framför TV:n. Rapport, där de omfattande bränderna i Grekland väcker medkänsla med de förtvivlade människor som mist sina hem. Kan det verkligen vara så som ryktet tydligen säger: att byggföretag tänder på för att komma åt mark att bygga nya hus på?
Vetenskapsmagasinet om epigenetik - ett helt nytt ord för mig. Jag förstod inte helt och hållet denna nya vetenskap men så mycket i alla fall som att den kan innebära (innebär?) en revolution i cancervården. Hönsens partnerval var nästa del i vetenskapsmagasinet, det hoppade jag över och lärde mig lite mer om "fostran av hundägare och rehabilitering av hundar" som mr Cesar säger. Sedan det bästa, i ettan, ett program om Selma Lagerlöf - helt fantastiskt.
Igår skrev jag om Lars Kepler och boken Hypnotisören, som jag lyssnar på. Idag står i Nerikes Allehanda en recension av en bok, Mästaren, skriven av den ena hälften av pseudonymen Kepler. Bakom pseydonymen döljer sig, vilket jag ju hade glömt, makarna Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. Det är Alexandra som skrivit Mästaren, som handlar om August Palm och hans familj. Recensionen ger både ros och ris och lockar till läsning.
Dagen har varit varm och skön. En skogspromenad vid Karlslund på förmiddagen och en vandring längs Svartån till Slussen och runt USÖ på eftermiddagen blev vårt sätt att ta vara på den.
Min kamera, den kostade faktiskt 4000 för bara 4 år sedan, har lagt av helt. Jag gick med den till Foto 7:an men de skakade på huvudet och visade hur innanmätet på en digitalkamera ser ut. En ny kostar 3000. Men jag får på obestämd tid låna Klas´ lilla digitalkamera och avvaktar.
Katarina LITE bättre. Äter lite och t o m längtade efter blåbärsmuffins idag.
I morgon buss till Stockholm för samvaro med Boel och Inga-lill i dagarna tre. I morgon ska vi gå på Dramaten och se Gäckanden , "Marie-Louise Ekmans roliga och kärleksfulla pjäs om åldrande" som det står i annonsen. Marie Göranzon och Gunilla Nyroos spelar. Säkert en pjäs som passar tre 70-åringar!

Läsning

Inte lätt att hitta tid för läsning när man har hund - ens på sommaren. Några böcker har det i alla fall blivit även denna sommar, både som läsning och som lyssning. Lyssnar gör jag i mobilen via Storytel, en ny bekantskap för mig. Man kan årsabonnera och får då lyssna på hur många böcker som helst under detta år. Just nu lyssnar jag på Hypnositören av Lars Kepler (pseudonym för ett par makar, vars namn jag inte kommer ihåg). Nyutkommen kriminalroman, finns i alla bokhandelsfönster. Lång lyssnsingstid, 16 timmar, den räcker länge!
Parallellt med lyssnandet läser jag Carsten Jensens Vi, de drunknade. Den kommer också att räcka länge med sina 700 sidor. Men dessa sidor är väldigt fängslande med sin berättelse om havet och människorna under olika tidsperioder. "Vi" i bokens titel är invånarna i den lilla staden Marstal i Danmark. Man får möta dem ibland gruppvis, ibland individuellt. Martin och Klas fick båda två boken i julklapp av mig. Martin säger att det är den bästa bok han någonsin läst. Pröva så får Du se!
En vacker söndag, sol och värme. Skogspromenad med Zorro. Tvättstugan. I morgon ska vi köpa en klippmaskin. Man härdar inte ut med att se hans vilda rufs med tovor här och där...

Lördagsutflykt

Idag blev det äntligen av: lunch på Sjökrogen i Katrinelund i Stora Mellösa. Pappan till en av ägarna är bekant till oss. Varje gång vi träffas frågar han om vi varit där än - och nu har vi alltså det. Så trevligt ställe! En annan bekant mötte vi där, hon ansåg att det hör till att man varje sommar äter en lunch på Sjökrogen. Jag tror jag vill ta till mig hennes tradition i detta! Vilken anläggning! Vilken mat! Vi fick ett bord nästan som på en brygga, precis intill sjökanten. Där åt Klas abborre och jag fläskfilé. Zorro åt sin medhavda mat. Efter lunchen vandrade vi en stund i omgivningarna.

Hit skulle jag vilja föra gästande närstående!

Bilderna från Katrinelund blev lite konstiga, en del blev alldeles suddiga. Undrar just om min kamera håller på att lägga av. Om man klickar på den jag har tagit med här så kanske man kan se hur stranden är full av små byggnader. Bakom ser man ett jättestort hus som nog har varit ett magasin en gång i tiden när Katrinelund var en lastageplats för närliggande järnbruk.

Med Katarina är det som dagarna innan: fler provtagningar, ingen diagnos. Hon börjar tycka att dagarna på sjukhuset är långa, kanske ett tecken på lite bättring. Hon har många som engagerar sig: sönerna, grannarna och först och sist Anne. Jag tycker att det är sorgligt att vägen är så lång mellan Örebro och Oskarshamn. Tur att det finns telefon! Nästa veckoslut får jag träffa henne.

En huslig lördag också: torghandel, städning, inläggning av ättiksgurkor, inkokning av rödbetor.

Oro

Två orosmoment denna dag, ett stort och ett lite mindre. Katarina fortfarande kvar på sjukhuset, jättesjuk sedan förra onsdagen, prover tas, ingen diagnos än. Lite bättre igår, sämre idag. Hon har dock många som tar omsorg om henne, vill inte att jag kommer ner förrän hon är konvalscent. Men nästa helg far vi till Askö, då är vi nästan framme i Oskarshamn!
Ett mindre orosmoment, men dock, är att Zorro har ett sår i nacken. Vi upptäckte det vid skogspromenaden idag. Som tur var fanns Lena på plats med sina hundar, veterinär som hon är. Våteksem blev hennes diagnos, åk hem och klipp bort pälsen runt om, torka ur med sprit blev hennes råd. Vi gjorde så, tur att Zorro är en tålig hund som låter sig hanteras, och fram kom ett läbbigt sår. Tur att Klas inte faller i farstun för läbbiga sår, det gör jag nästan. Nu på kvällen är såret redan bättre och Zorro verkar inte ha besvär av det.
Zorros päls är lång, svårt att hålla tovorna borta och omöjligt att hålla honom så vit och vacker som han egentligen är. Jag räknar dagarna tills vi får komma till Hundrummet och få honom klippt. Den 8 september är dagen D. Efter det ska jag köpa klippmaskin och underhållsklippa honom mellan de professionella klippningarna. Med sax är det omöjligt att hålla takt med hårväxten...
Vi har anmält oss (Klas och jag) till föreläsning den 3 november om hundars språk.
Vackert väder idag, sol och varmt. Sommaren är inte slut!

Hundvän

Inte trodde jag att jag någonsin skulle bli en hundvän - men nu är jag det både i synnerhet (Zorro) och lite mer i allmänhet (Sifs Bono, Magnus´ och Anne Sophies Enya, Zorros hundkompisar i Karlslundsskogen och alla andra hundar som jag kommer i kontakt med - jag ska inte glömma Tjalle och Cita på Stora Askö och Elisabeths Musse - så många det blev). Nu har jag fått en bild av Enya som nybliven mor med fem små valpar, lika vita som hon själv. Se själv!

Men Zorro är nu nummer ett! I eftermiddag har vi tagit en promenad i stadsparken, Klas, jag och Zorro. Ätit glass i Stadsträdgården och njutit av blomsterprakten i parken.

Men bekymmer finns ju. Katarina, som i förra veckan trodde att hon hade en släng av maginfluensa, har bara blivit sämre och sämre. Sedan igår ligger hon på Oskarshamns lasarett i isolerat rum medan man försöker komma på vad som drabbat henne. Lite bättre idag efter flera påsar dropp och när jag ringde för en stund sedan hade hon ätit lite potatismos - den första vanliga mat på en hel vecka. Skönt att hon är väl omhändertagen och att Anne sitter vid hennes sida. Jag önskar att jag också vore där...

Ja, så har jag fått en besöksmätare. Anne Sophie har installerat den. Tur att det finns människor som kan tolka tekniska beskrivningar. Själv fattade jag noll och ingenting av hur man skulle göra.

Tillbaka i Örebro

Jag kom i lördags efter lång tågresa. För bara 14 kr extra fick jag åka i första klass och det kunde jag ju inte motstå. Gott om plats och X2000 i 1 klass erbjöd kaffe, frukt och tidningar. Vid Örebro S mötte Klas och Zorro, båda glada och det var ju jag också. Borta bra med hemma bäst - så sant!
Igår, söndag, for vi ut till Karlslundsskogen och gick de gamla vanliga stråken med Zorro glatt skuttande framför oss. Jätteglad blev han när vi mötte först Eivor och hennes hundar, sedan Lena och hennes labradorer. Alldeles till sig blev han när sedan Mira anslöt sig med sin husse - då fick vi koppla Zorro...
Nu har jag varit på fullmäktigegruppens internat i Ånnaboda - upptakt inför hösten politiska jobb. Trevligt att träffa partikamraterna och bra, efter den långa sommaren, att få bli uppdaterad om vad som gäller.
I Ånnaboda fanns inte täckning på min mobil så jag kunde inte få veta att Katarina var på akuten för sin väldigt ilskna och långvariga maginfektion. Hon lät trött och matt när jag ringde och undra på det.
Många är vi som tar del i turerna kring Magnus´ och Anne Sophies hunds moderskapslycka. Enya fick fem valpar natten till i lördags. Hon är en herdehund och alla valparna är helt vita som sina föräldrar. Glädje och ansvar för husse och matte. Hoppas jag får en bild att vidarebefordra i bloggen.

Mitt liv i Karlskrona

Majja och jag

Sten till minne av freden i Brömsebro 1645

Brömsebro

Picknick - under tak - vid Salvestaden

Hemma igen, hungriga

Majja med Lilla Frö

Punkarna Joar och Erik

Händelserika dagar här! Igår var vi på rundresa: Karlskrona-Brömsebro-Kalmar-Karlskrona. Med "vi" menas Christina, Majja, Erik, Eriks kompis Joar och så jag. Vi startade på morgonen mot, för barnen, okänt mål. Plan A, som gällde bad på Sturkö, gick inte att genomföra pga väder och vind. Vi följde plan B och där var målet äventyrsbadet i Kalmar. På vägen dit stannade vi i Brömsebro, besåg stenen som 1915 sattes upp till minne av freden i Brömsebro 1645 (ingen av oss kom dessförinnan ihåg exakt datum för denna händelse). Vi såg också bron över Bröms där alltså freden lär ha slutits. Se bilder. När vi ändå var där vandrade vi vidare en knapp km till platsen där Brömsehus byggdes på 1400-talet. Vacker väg längs än men av bästningen syntes inte ett spår förutom platån där den stog och rester av vallgraven. Vi hittade också en gammal skvaltkvarn, gick in och besåg den noga.

Så fortsatte vi mot Kalmar, under stort hemlighetsmakeri, och vid "medeltidsstaden" Salve åt vi vår goda matsäck. Sedan direkt på äventyrsbadet och där stannade vi i flera timmar. Även jag åkte (5 ggr t o m) i den inbyggda vattenrutschkanan - trodde nästan att jag inför mig själv hade fallit för åldersstrecket! Så simmade Christina och jag 500 m som ren motion och det kändes ju bra.

Hemma igen hade Martin stekt pannkakor. Vid borget var vi många: förutom till familjen Drottman och mig räckte pannkakorna till Joar och till Majjas kamrat Rebecka.

I onsdags följde jag med Martin och Majja till Majjas ridlektion. Hon sitter säkert i sadeln, roligt att se.

Och Erik och Joar, de ägnar mycket tid åt datorer. Bl a ägnar de sig åt laning i miniformat, kanske man kan kalla det, dvs spelar spel med var sin dator här hemma.

Idag har jag lagt in ättiksgurka inför Drottmans vinter, och håller nu på att göra gelé av röda vinbär. Kräftfest inom familjen i kväll och återresa till Örebro i morgon bitti. Där väntar redan Klas och Zorro.

Rundresa

Träskulpturer av JAG på Öland. Den store mannen är Farao

Uthusen vid Inga-lills stuga - en öländsk idyll

Inga-lill i sitt kök

My berättar

Maja och Anne Sophie (snart ingift släkting)

Svägerskorna Christina och Katarina

Nästkusinerna Magnus och Anna

Kusinerna Katarina och My. De köpte likadana 5-tåiga strumpor i

Brighton 1976. Katarina har sparat sina!

Nostalgistrumpor

Årets Lovewellgrupp tackar för applåderna

På farmorsvecka i Karlskrona. Jag kom igår med Martin och Christina, Erik och Maja. Idag föräldrarnas första arbetsdag efter semestern, likaså Katarinas och Annes efter deras semester. Klas och Zorro kvar på Askö, eller rättare sagt: tillbaka där efter vår rundresa.

I torsdags lämnade vi Askö för L Laxemar. På fredagsmorgonen for vi vidare till Inga-lill på Öland. En varm dag och vi fick balans på vår inre temperatur först när vi simmat länge vid Hagastrand. På Öland besökte vi Capellagården, sedan JAG-museet (dvs träsnidaren Johan August (?) Gustavsson) och till sist VIDA-museet i Ekerum. Så åt vi och drack vi gott som Inga-lills gäster i hennes låga lilla stuga, som ju faktiskt är en hel gård.

På lördagen for vi tillbaka till Oskarshamn, till Katarina och Anne. De hade bjudit till släktlunch och kl 14 kom därför Drottmans, My, Lasse och Anna, Magnus och Anne Sophie och deras hund Enya.

Efter lunch och en hel del nostalgiprat for Martin och Erik, Klas och Zorro vidare och alla vi andra tog oss till Forum för att se årets Lovewellsföreställning Förgät-mig-ej. Mys och Lasses son Albert medverkade. Som alltid är "skådespelarna" ungdomar i åldrarna 13-20 år och en god blandning av ungdomar från Sverige, USA och Finland. Alla var vi väldigt imponerade av en jättefin föreställning.

Så blev det söndag. Varm och vacker dag. Katarina, Anne och jag cyklade iväg till Ernemar. Där njöt vi några timmar av sol och bad på en varm klippa. Så var det dags att cykla tillbaka för att bli upphämtad av Drottmans för färden till Karlskrona.

Varmt också i Karlskrona och så fort vi hade ätit middag vandrade vi vuxna iväg till badet. I vattnet överraskades vi av maneter och maneter så långt ögat kunde nå. Otäckt att för varje simtag komma åt något som kändes som en kropp...

Glada, händelsrika dagar - allihop tillsammans med personer som står mig så nära!

På återseende St Askö i Tjusts skärgård

Morgonpromenaden med Zorro kändes vemodig. Vi gick som vanligt ner till vattnet och ut på en av Pelles bryggor. Zorro vill ligga där en stund och begrunda naturen och det kav lugna vattnet. Jag också, fast jag sätter mig en stund på en gammal stol som står där. Idag är det alltså lite avsked - men också längtan att komma tillbaka. Allt blommar fortfarande och de första tomaterna skördade vi igår.
Ett digert program ligger framför oss. Efter lunch far vi alla tre iväg, först till Laxemar och till Martin och Christina, Erik och Maja. Därifrån tar jag en tur till Sif som bor alldeles i närheten. Så middag med M och Ch, vi har med oss en lax från Skärsmaren och bagetter med oliver och soltorkade tomater. Jag bakade dem igår enligt ett recept som jag hittad.
I morgon far vi iväg till Öland för att njuta av den ön och för att hälsa på Inga-lill i hennes stuga. Därifrån tillbaka till Oskarshamn och till Katarina. Hos Katarina blir det lunch med många gäster innan vi far iväg till Lovewells föreställning på Forum - ungdomar från Sverige och USA som tillsammans skapat en musical. Albert, son till My och Lasse, medverkar och hans syster Anna ger stöd till de yngre.
Övernattning hos Katarina, men först avskedstagande till Klas och Zorro som återvänder till Askö för ytterligare en vecka. Själv far jag med Martin m familj till Karlskrona för årlig farmorsvecka. Och det ser jag så mycket fram emot - att dela vardagen med barnen och de vuxna.
Efter farmorsveckan är politiken i full gång - det gäller att uppdatera sig efter en lång sommar med helt andra aktiviteter.
I slutet av augusti är vi tillbaka här men vara för några dagar.

Blue tooth

Idag har jag knäckt koden för användande av blue tooth i mobilen. Det var inte så svårt när man väl läste innantill i det lilla handbokshäftet. Jag har också fått genombrott då det gäller användande av headset utan blue tooth. Där var det trial and error, Klas ringde och ringde och jag svarade och svarade. Nu återstår att klura ut varför "ej mottagna samtal" kopplas till iTune i min dator, obegripligt! Och tekniskt helt obegripligt är hur man gör för att få in "besöksräknare" i bloggen. Det FINNS andra som har det!
Dessa tekniska övningar har i alla fall inte tagit hela dagen. På förmiddagen for vi iväg till Falerum, 6 mil inåt landet, för att kolla lite på kläder och köpa stövlar i stället för Klas Asköstövlar som har fått ett stort hål och mina Örebrostövlar som gått samma öde till mötes. Jag köpte också ett par Fjällrävenbyxor för höstbruk.
Zorro var med men tyckte inte att det var någon njutning att sitta i bilen och vänta...
På eftermiddagen gjorde vi en efterlängtad båttur, bara till det närbelägna Getgrundet men ändå. Det var soligt och fint och vi badade och njöt - alla tre. Plötsligt hörde vi rop och runt udden kom en tjusig Baracudabåt paddlandes och lade till intill oss. I båten satt ett par makar från Skeppsgården med väninna, barnbarn och hund. De hade fått bensinstopp (=soppatorsk) - mannen var före färden så säker på att bensinen skulle räcka att han inte kollade. Hans fru var synnerligen missnöjd. Nu var goda råd dyra: vi hade inte bensin nog att lämna ifrån oss och ingen syntes på sjön som kunde tänkas ha det eller bogsera dem till Skeppsgården. Så jag ringde till Pelle - vår vanliga räddare i nöden - och han lovade gå ner till kajen med bensin och Klas tog vår båt dit och hämtade den. Slutet gott, allting gott.
Och SMHI har lovat fortsatt sol!