Ingers vardag

Färdigbloggat

2010-06-18T07:57:00.002+02:00

Nu har jag bestämt mig: jag avslutar mitt bloggande - kanske inte för evigt men dock. Dagarna på vår sommarö förflyter behagligt enahanda med stilla samvaro med nära och kära, spontana samtal vid grinden med grannarna och allehanda praktiska sysslor. För min egen del fyller bloggandet just nu ingen funktion och för dem, som tar del av bloggen, skulle det nog bli mer enahanda än behagligt enahanda att läsa mina inlägg.
Glad sommar till er alla!

Sommarlov

2010-06-09T21:49:00.003+02:00

Bild från tidigare systerträff

Idag börjar sommarlovet för oss alla tre: Klas har haft vårens sista miljönämndssammanträde, jag sista sammanträdet för den här terminen i Nämnden för funktionshindrade och Zorro hade ju sista hundträningstillfället redan igår. Nu känns det väldigt välkommet med stilla vistelse på Stora Askö utan inbokade sammanträden av större eller mindre sort - däremot så gärna med besök av våra nära och kära. Så kvalar vi upp ärmarna och tar nya tag i augusti - i slutspurten av valrörelsen.
Apropå valrörelsen så har vårt valprogram (S) för Örebro färdigställts. Här finns nio mycket tydiga löften om vad vi kommer att genomföra när/om vi för politisk majoritet i kommunen. Till min besvikelse gäller inget av de nio ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Men alla de löften som finns i programmet är viktiga för vår välfärd. De handlar om jobb för unga, läxhjälp för skolbarn, upprustning av skollokaler och nya förskolor, fler trygga bostäder för pensionärer och ökade öppettider för fritidsgårdar och en hel del annat.
Nu är Staffan här. Vi har ätit middag och nu instruerar Klas honom i blomvattningen och i vårt nya larmsystem. Känns tryggt och bra att någon regelbundet tittar till.
I morgon kommer Gunilla. Då är det också vår fars 106-årsdag - eller skulle ha varit om han levt. På fredag far Gunilla och jag till Dalarna för en systerdag tillsammans med Gege. Vi träffas inte så ofta och jag ser väldigt mycket fram emot den här dagen.

Lyckad hunddag

2010-06-08T21:58:00.002+02:00

Tisdag - hundträningsdag. Förra veckan sade ju tränaren Joel att jag var såsig, reagerade för långsamt när Zorro hade bestämt sig för att göra fel. Idag blev det en helt annorlunda träningskväll och jag fick till och med beröm. Men så hade jag också gett mig attan på att det skulle gå bra. Kvällen kändes bra både för mig och - det är jag säker på - för Zorro. Nu är det sommarlov och kanske blir det kantarellkurs i oktober. Hoppas det!
Också förmiddagen var Zorros. Klas och jag åkte med honom till skogen i Pilängen. Alla njöt av vackert väder, Zorro så mycket att han badade både i skogstjärnen och två gånger i smutsigt dike.
I övrigt denna dag: städning och läsning av knepiga ärenden inför morgondagens ekonomiutskott. Och så klippning och, hm, färgning av håret + tre slingor i detsamma. När allt var klart och priset nämndes så blev håret alldeles grått igen - av pur förskräckelse.
I morgon ska Zorro tillbringa förmiddagen med Britta medan Klas är på miljönämnd med efterföljande lunch och jag på nämnden för funktionshindrade med inledande ekonomiutskott - och sommartårta till kaffet. Sedan får också vi sommarlov...

Skansenbilder

2010-06-08T21:54:00.002+02:00

Karin, Annie och jag orienterar oss via modell av hela Skansen.

En surikat

Måndag igen...

2010-06-07T20:55:00.002+02:00

Nästan har vi hämtat oss efter vår vådliga ballonglandning. Handen är blå och höften säger ifrån och trötta är både Klas och jag. Men till tröttheten bidrar nog de aktiva dagarna som varit sedan dess: lördag med lagottoklubben, utflykt i Kilsbergen i strålande väder med åtta "kusiner" till Zorro och deras mattar (den enda husse som var med var Klas).
I går var vi i Stockholm för Skansenbesök med Karin och Annie, deras julklapp från oss. När vi kom på att vi bestämt skansenbesöket till nationaldagen fick vi kalla fötter: är hela Stockholms och halva Sveriges befolkning samlade på Skansen för nationaldagsfirande? Så gick upp klockan sex och for iväg klockan sju till Jakobsberg. I dörren hos Mattias och Monica bytte vi flickorna mot Zorro och fortsatte direkt mot Skansen i bil, tåg och buss. Till Skansen kom vi klockan tio och då var det ingen trängsel där. Vi började med surikater, lemurer och silkesapor, fortsatte med ormar och spindlar och hemska skorpioner. Sedan övergick vi till det mer svenska, stugor och nordiska djur. Vi såg ett par veckor gamla älgkalvar, ett lamm som var tre timmar gammalt, björnar och sälar. Vargarna visade sig inte, ej heller lodjuren. Så åt vi lunch och strövade vidare och hela skansenbesöket var en stor njutning.
Efter skansenbesöket tog Klas och flickorna tåget hem till Jakobsberg. Men jag fortsatte till Birgits och Nettans releasefest. Båda har just "släppt" var sin bok: Birgits Min väg till fjärde åldern, Nettans Vill inte bara vara mamma. Båda var glada och stolta, det riktigt lyste om dem. Och de mindre barnbarnsbarnen fick jag träffa: Marcus, Ruben och Olivia. De flesta andra i hennes stora familj fick jag ju också träffa. När det sedan var min tur att ta tåget till Jakobsberg började jag genast att läsa Birgits bok och fortsatte på kvällen tills ögonen for ihop. Jag tycker mycket om boken: hur hon har "komponerat" dess innehåll, det så lätt flytande språket och den kärleksfulla beskrivningen av sin barndom. Och inte minst tycker jag om att jag - utan att ens ha träffat många av dem - känner igen så många av de människor hon berättar om. Jag undrar om inte det här är Birgits allra bästa bok...
Idag stavgång med Britta på morgonen, start redan kl 8 för att hinna med alla dagens aktiviteter. Möte i framtidsgruppen på förmiddagen, stadsparkspromenad med Zorro på eftermiddagen och gruppmöte (S/V) på kvällen.
I morgon stundar en lugnare dag: på programmet står då enbart kvällens hundträning.

Att stiga till väders...

2010-06-05T09:18:00.008+02:00

Lite mörbultad sitter jag här vid min dator och minns, med välbehag, gårdagens äventyr. Vår ballongfärd, födelsedagspresent till Klas från hans barn och barnbarn, gick av stapeln då. Det blev mer äventyrligt än vi trodde. Visserligen hade Anita och Vivan varnat och sagt att det hänt att någon brutit benet vid en landning med ballong, men sånt händer väl inte oss. Det gjorde det inte heller!

Vi samlades vid Scandic hotell i Västhaga, sju förväntansfulla ballongfarare, ballongföraren och hans två medhjälpare. Klockan var sju på kvällen. Zorro hade överlämnats i Staffans vård och farit iväg på egna äventyr med honom.

Vindens riktning kollades och så for vi iväg till segelflygfältet några mil utanför Örebro. Där började vi packa ur och montera ballongen med korg och alla tekniska grejer. Så inväntade vi att kvällsbrisen skulle avta, den var sex sekundmeter och det ansågs tydligen i mesta laget. Vår förare var tveksam men kl 21 gav han klarsignal och ballongen började blåsas upp först med kall luft, sedan med varm.

Halv tio steg vi till väders och det var en häftig känsla att stå i korgen och se hus och gårdar, skogar och hagar så där från ovan. Vyerna var hisnande vackra, tystnaden total utom när det behövdes mer gas i ballongen.

Efter en timme började vår förare, aeronauten, spana efter en landningsplats. Vi hade då passerat Kvismare kanal och Kvismaren och befann oss mellan Asker och Odensbacken - en resa på ungefär två mil - fågelvägen. Vi skulle ju landa nära en väg där bilarna skulle plocka upp oss och ballongen med korg och allt. Det visade sig vara svårt att hitta, vinden spelade också spratt och till sist nästan kraschlandade vi på en åker med kålodling! Vi gjorde som vi blivit tillsagda att göra vid landning och det var minnsann tur. Korgen välte, inte en utan tre gånger och reste upp sig mellan vältningarna. Jag minns att jag hann med en kort undran över hur mycket 71-åriga kroppar klarar! Till sist stannade korgen - liggande - och vi kunde kravla oss ur. När vi tittade bakåt såg vi hur korgen liggande släpats med ganska så långt.

Nu var klockan halv elva och det började mörkna. Aeronauten gick för att informera markägaren men i gården var det släckt och mörkt. I väntan på att följebilarna skulle hitta oss började vi kånka allt material upp till gårdsplanen och där hämtades vi så småningom. Då vidtog "adlandet": alla invigdes, i champagne, i ballongfararnas skara och döptes. Jag blev Ballonggrefvinna af Skogstorp.

Nu var klockan halv tolv och Klas och jag började fundera på hur Zorro hade det. Staffan hade säkert lämnat honom och gått hem för att sova. Vi var ganska nöjda när vi till sist packade in oss i bilarna och for hem - till Zorro väntandes på dörrmattan.

Detta äventyr glömmer vi inte. Ganska mörbultade är vi och min vänstra hand - som jag använde för ett kramaktigt grepp i ett handtag i korgen - är blå och svullen över knogarna. Men annars inga blåmärken - så den 71-åriga kroppen tål nog en del i alla fall.

Men vi är strängt tillsagda av Christina via sms i går kväll: "Gör inte om detta och kom ihåg att ingen som jag känner önskar sig något liknande i uppvaktning." Katarina skrev "Tur att ni överlevde i alla fall!" Och det var det ju!

Zorro på sammanträde

2010-06-02T21:52:00.004+02:00

Med spårsele och spårlina

Hur fördela godbitarna?

Idag har Zorro varit riktigt i fokus. På förmiddagen gjorde vi en extra spårning - i gårdagens lagda spår. Sedan vandrade vi på våra vanliga skogsvägar och mötte, till all glädje spanielarna Stina och Kerstin, med matte. Bild visar sammanträdet mellan matten och alla tre hundarna. Den fråga som avhandlas är i vilken ordning det ska vankas uppmuntransgodis. Ordningen är god, som synes.

Nu har Zorro just varit på nästa sammanträde: i Wadköpings s-förening. Här vankades minnsann inget godis så han slurkade i sig av Åsas goda vatten och föll sedan i sömn. Vi andra, och vi utgör ju faktiskt föreningens styrelse, planerade för fullt det fortsatta valarbetet och diskuterade allehanda aktuella politiska frågor, inte minst Ship to Gaza-intermezzot. Förhållandena för ensamkommande flyktingbarn diskuterades också efter det att en person från Rädda Barnen mitt under mötet ringt mig och frågat vad jag tyckte i frågan. Sommarfesten planaerades också. Den inträffar precis dagen innan vi lämnar Örebro för sommarens fröjder på Stora Askö!

Också jag har deltagit i ytterligare ett sammanträde idag hela eftermiddagen: vårens sista sammanträde i Programnämnd Social Välfärd. Vi firade sommaren med gräddtårta till kaffet. Angelägna utvecklingsfrågor var på dagordningen och det är lätt att konstatera att det händer mycket nu på det sociala området. Även här diskuterades situationen för ensamkommande flyktingbarn.

Om stora pannkakor

2010-06-02T21:45:00.003+02:00

Igår var den månatliga lunchen med Vivan och Anita. Det berättade jag ju i bloggen redan igår. Bilderna kommer nu. Faktiskt vill jag göra reklam för den goda maten på Creperian några kvarter bort. Vi åt alla tre var sin majspannkaka med riklig fyllning - mätta och glada blev vi av den. Vi satt utomhus i halvskugga och njöt storligen av varandras sällskap, det vackra vädret och, som sagt, av de fantastiska pannkakorna. Se bara bilderna!

Om hundträning - for better and for worse

2010-06-01T20:43:00.002+02:00

En strålande sommardag, nu när klockan närmar sig 21 är det fortfarande 20 grader ute. Kortärmat är det som gäller. Mysig sökstund med Zorro på förmiddagen: med Zorro i bilen lägger jag ett långt spår i skogen med korvbitar i en plastpåse vid målet. Så tar vi en timmes promenad och när vi återvänder till "sökstart" sätter jag på honom hans söksele och kopplar hans 20 m långa söklina till selen. Sedan säger jag med lite mystisk röst "pass på, sök". Och Zorro iväg och jag efter med söklinan i handen. Vitsen är, har jag fått lära mig, att han inte ska känna sig hindrad av mig. Ja, så hittar han ju korvpåsen, får korv och jättemycket beröm och så är det hela över.
Nu i kväll har vi varit på mer organiserad träning tillsammans med flera andra hundar och ledda av en riktig hundtränare. Säkert väldigt nyttigt för Zorro men också jobbigt både för honom och för mig. Jag är en snäll och bra människa, säger tränaren Joel, men alldeles för såsig, dvs inte snabb nog att korrigera vid fel. Tidigare var jag också alldeles för obestämd, för att inte säga velig, men det har blivit bättre. Det konstiga är att Zorro, tillsammans med de andra hundarna, verkligen inte vågar sitta ens tio meter från mig för inkallning. Här hemma och utomhus sitter han glatt blick stilla på kommandot "vänta" men inte på träningen, vilket alla de andra hundarna gör utan vidare... Nu ska jag ta en vecka av intensiv träning inför nästa tisdag, som är den sista Joel-träningen för våren.
I övrigt idag: lunch med Anita och Vivan. Den här gången på Creperian i nästa kvarter. Vi åt stora majscrepes med härlig fyllning.

Ship to Gaza

2010-05-31T22:54:00.002+02:00

Under dagen rykten om flera döda då fartygen från Ship to Gasa bordades på internationellt vatten utanför Gaza. På eftermiddagen e-post om manifestation på Våghustorget kl 19.30. Jag skickade genast vidare till alla i vår s-förening - den nya tekniken ger fantastiska möjligheter!Klas och jag deltog, självklart, i manifestationen. Vi blev imponerade över att så mycket folk samlades, kom strömmande från alla tvärgator. Många tal, alla korta och kärnfulla, mycket känslor. Mötesledaren manade till lugn och värdighet. Flera fanor fanns med och betonade stämningen och allvaret, bland annat Broderskaps alldeles nya fana.
I Aktuellt kl 21 fick man en hyfsad bild av vad som hänt tidigt i morse. Carl Bildt var i studion, mycket bestämd i sitt fördömande av Israel och med krav på en noggrann utredning av vad som faktiskt hänt. Stig Fredriksson förklarade och Lena Pettersson rapporterade på plats.
Klas har deltagit i de lokala förberedelserna för den här fredsaktiviteten, vår S-förening har sänt ekonomiskt bidrag till aktionen.
Man frågar sig: vad blir följderna världspolitiskt av detta israeliska övergrepp?

Flitig eftermiddag

2010-05-30T17:16:00.003+02:00

Hundlek - fast i en annan årstid!

Skogspromenad i solen på förmiddag. I vår vanliga skog mötte vi alla Zorros bästisar, Kerstin och Stina, Dino och Målle - och deras mattar som vi ser som våra vänner. Lite enahanda promenadvägar men hundarna kan springa lösa på skogsvägarna. Zorro spanar efter sina kamrater och blir jätteglad när de kommer rusande längs vägen. I glädjen över sol och värme under dagens promenad bestämde vi att i morgon, då tar vi med oss kaffe och njuter i en skogsglänta - vi vet också i vilken!

Eftermiddagen har jag tillbringat på min kammare: talat med Katarina som gratulerade till mina välartade barn, läst digra programnämndshandlingar, och åtgärdat försummelser till höger och vänster: omställning av post och tidning inför sommaren, skickat kallelse till s-föreningens styrelse och allt möjligt annat präktigt. Klas tog med Zorro och vandrade ut i solen, försedd med flygblad om varför vi är socialdemokrater. Skälen är dessa, formulerade av vår s-förening:

Därför att vi tror på
- en trygg start i livet
- rätt till utbildning
- en god bostad
- jobb efter förmåga
- ett samhälle som är tillgängligt för ala
- en trygg ålderdom.

Så är det!

Bosniska vänner

2010-05-29T20:56:00.002+02:00

Igår kväll var vi bjudna på kvällskaffe hos våra bosniska vänner, vår vän biodlaren. Det blev ett tillfälle för oss att träffa hans nya fru, i Sverige sedan knappt ett år. Före kaffet bjöds vi på bosniska pajer med spenatfyllning, serverade med yughurt. Hustrun deltog inte i måltiden och vi funderar över om detta är sedan i Bosnien. Kaffe drack vi alla tillsammans. Vi fick en bild av bekymmer med uppehållstillstånd, bosnisk pension och svensk pension - även sammantaget i knappaste laget för att leva på. Vi blev glatt överraskade över hur mycket svenska som det är möjligt att lära sig på mindre än ett halvår - med mycken träning utöver SFI och ett bra dataprogram för svenska språket.
Vad gäller biodlandet fick vi veta att vintern farit hårt fram med bisamhällena för alla biodlare. Följden blir, förstås, brist på honung och högt pris för det lilla som blir. Svårt för honungsälskande barn och barnbarn...

Om tillgänglighet som rättighet

2010-05-29T20:36:00.002+02:00

Idag har jag deltagit i den nationella tillgänglighetsmarschen. Den har genomförts i 31 kommuner och däribland i Örebro. Handikapporganisationerna och ABF stod som arrangörer. En engagerad skara mötte upp på Olof Palmes torg. Det var personer med egna funktionsnedsättningar, närstående, folk från handikapporganisationerna och politiker. Musikkåren från 1 majdemonstrationerna gick i täten och gav uppmärksamhet åt oss. Så gick vi längs Drottninggatan med tamburmajoren i täten, därefter musikkåren och sedan landshövdingen och majoritetspolitiker. När vi kom fram till Stortorget fanns där redan en musikkår från Frälningsarmén - måste vara en planeringsmiss - vilket försvårade för vår aktivitet att göra sig hörd. Hur som helst talade landshövdingen och en företrädare för vardera politiskt parti, alla med värme och inlevelse.

En sak missade alla som talade: jobbmöjligheterna för dem som har funktionsnedsättning men ändå arbetsförmåga. Egendomligt - det är väl det första för att nå full delaktighet och ett sätt att äntligen få till stånd också fysisk tillgänglighet. Jag gick hem och skrev en kort insändare/debattartikel som jag nu skickar till Nerikes Allehanda.

Min slutkläm: Då vi når därhän att fler personer med olika funktionsnedsättningar tar plats på arbetsmarknaden så kommer detta att innebära ett medel för att nå målet fysisk tillgänglighet. Fler kommer att möta personer med funktionsnedsättning och se dem som de individer de är. Därmed får fler klart för sig vilka hinder som måste undanröjas för att deras arbetskamraters levnadsvillkor ska kunna kallas jämlika. Tillgänglighet är jämlikhet.

Inte precis säkert att NA tar in detta men så tycker jag i alla fall!

Om SATSA och möten

2010-05-26T21:41:00.002+02:00

På förmiddagen träff om projektet SATSA, mitt favoritprojekt framför andra - och till och med sprunget ur min egen tanke för några år sedan. För projektet svarar kommunen, landstinget, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det gäller stöd till unga människor med Asperger syndrom för att få och behålla ett vanligt jobb. Projektet har nu, på halvtid, utvärderats av ett professionellt utvärderingsföretag. Resultatet av undersökningen visar att projektet är precis så lyckat som vi hoppades. En tid nu har vi oroat oss för vad som händer med dessa unga människor när projektet så småningom är slut, vilket är 2011. Idag presenterades ett förslag till lösning för att garantera fortsatt stöd och fortsatt verksamhet för nya personer. Jag tror att förslaget är genomförbart och det känns som att en sten fallit från mitt bröst!
I kväll har jag varit på möte i HRF, Hörselskadades förening. Jag är nu ersättare i föreningens styrelse och det här var första gången jag träffades styrelsen. Kvällen ägnades åt spåning om hur föreningens medlemmar ska stimuleras att vara aktiva i föreningen. Nu är det tydligen så som i vår s-förening: styrelsen + ett fåtal trogna kommer till mötena. Flera goda förslag listades och nu handlar det om att genomföra dem. Så åt vi en måltid tillsammans med mer informell samvaro. Jag känner mig mycket välkommen i styrelsen!
Dessa båda var ett slags möte. En annan form av möte kom jag att tänka på när jag, tidigare idag, läste Birgits blogg där hon citerade Nils Ferlin och reflekterade över om nutidens ungdom läser de klassiska svenska diktarna eller om de enbart finns kvar i minnet hos oss som är lite äldre. Jag kom att tänka på Karin Boye - diktare på modet när jag var ung. Alla kunde vi citera "Visst gör det ont när knoppar brista, varför skulle annars själva våren tveka...". Men den dikt som känns stå mig närmare nu är Hjalmar Gullbergs Människors möten:

Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte

vara befrielse nog.

Giva om vägen besked

därpå skiljas i fred.

Sådant var främlingars möte

enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.

Och visst är det väl så, utan att jag glömmer betydelsen av djupa kontakter, att ett vänskapligt ord i sig är en stor tillgång. Sedan Zorro kom in i våra liv har vi fått en alldeles ny erfarenhet av detta i mötet med andra hundägare och i mötet med människor som tycker om honom.

Tillbaka i Örebro

2010-05-25T15:48:00.003+02:00

Zorro låtsas sova men kan inte låta bli att kika lite.

Tisdag, regn. Zorro vill inte gå ut. När husse erbjöd promenad lade han sig, till synes djupt sovande, i sin bädd. Nu är han ute i alla fall, milt protesterande. Träning i kväll, jag får ta stövlarna.
Jag har klippt honom lite idag. Efter förmiddagspromenaden var det alldeles våtvarmt under de långa öronen. Inte trevligt.
Vi kom från Karlskrona i söndags kväll. Startade vid niotiden och jag följde slaviskt GPS:en som tydligen tyckte att jag i största möjliga utsträckning skulle följa motorvägarna. Därför blev det en omväg via Ljungby och Jönköping tills jag till slut fick komma på 32:an som jag gärna hade gjort från början. Men vi rastade fyra gånger och Zorro är en tålmodig varelses.
Hemma väntade Klas, som ju varit på begravning i stället för i Karlskrona.
Så nu är vi inne i de gamla gängorna igen och det är inte heller så dumt: igår stavgång med Britta i sol och vackert väder. Äppelträden blommade längs vår väg.
På eftermiddagen presidium i Nämnden för funktionshindrade. Också det avspänt och trevligt.
I dag efter morgonpromenaden med Zorro var det träff i referensgruppen för framtidens (2015) stöd till personer med funktionsnedsättning. Hur ska vi planera är frågan. Lite besviken blev jag över att det helt och hållet handlade om statistik: hur många får vilka insatser idag och hur många om man räknar fram Örebros befolkning. Detta trots att vi vet att dagens ungdomar med funktionsnedsättning har andra önskemål än gårdagens. De vill, som handikappolitiken faktiskt säger, "leva som andra" med vanliga bostäder och jobb - men med stöd som är anpassat efter deras behov. Jag minns, och det är inte så länge sedan, när det enda som gällde var gruppboende - föräldrarna till ungdomar med funktionsnedsättning tyckte att det var det tryggaste. Nu går ungdomarna i gymnasieskolan, de är vana att vara ute i samhället och efterfrågar andra former av stöd. "Det innebär risker i form av missbruk och "dåliga" kamrater", hävdade någon. Ja, då är det där stöd ska ges...
I alla fall kände jag att jag fick gehör för mina tankar av de övriga i gruppen!
Jag har lite börjat släktforska igen. Det kom ett mail från en okänd person som frågade efter en person i Porsnäs - Trybommarnas hemtrakt. Det gav mig anledning att öppna mitt Genline och, se där, jag hittade henne och hennes föräldrar.

Skåne

2010-05-19T20:41:00.009+02:00

Den gamla kuskbostaden i Osaby, numera vandrarhem

En av årets installationer i Wanås

Bokskog i Wanås

Vandrarhemmet i Haväng

När vi vaknade i morse var vi ju i Kronorbergs län i Småland. När vi snart somnar är vi i Skåne, i Haväng där "havet och ängen möts" enligt skalden (vilken minns jag inte). Det har varit en händelserik dag. När vi vaknade i Osaby var det strömavbrott, vi fick sköta vår morgonhygien med halvöppen dörr och ta kaffevattnet ur varmvattenskranen. Detta gick bra. Vid halvnio-tiden gav vi oss iväg söderöver. Förmiddagsfika vid rastplatsen Lars Dufva (vem var han?). Vi hörde sedan till Wanö, slottet med de fantastiska konstverken i den stora parken. Där strövade vi i nästan två timmar, njöt av den ljust, ljust gröna bokskogen och häpnade över konstverken. Jag tog några bilder.

Efter Wanö nalkades vi Kristianstad och det kändes lite pyrt att inte hälsa på Boel när vi var så nära. Dock träffas vi om några veckor. I stället for vi raka vägen till Kivik för lunch och lite inköp i musteriaffären. Efter detta kom en stor överraskning. Vi skulle bara gå en liten kisspromenad med Zorro men plötsligt visade det sig vara "ingången" till Stens Huvuds nationalpark. Den började med en "skogens mörka pelarsal", bokstavligt talat och bestående av raka stammar av lärkträd. Sedan kom boken, tjocka "lianer" av murgröna, järnek och alla möjliga andra spännande träd och på markens vitsippematta trängdes gulsippor, olika orkidéarter och en mängd andra blommor. Det var så vackert. Vi vandrade på och klättrade så småningom, med lite möda, upp på Stens Huvuds norra topp, 97 meter hög. Tråkigt nog hade jag inte kameran med mig, inga bilder från denna vandring alltså.

Så for vi vidare till vårt hem för natten, vandrarhemmet Haväng. Vandrarhemmet ligger i en vacker korsvirkesgård nära havet. Vi har installerat oss, bäddat och tagit en lång promenad längs havet. Zorro fick springa lös på den öde stranden och han rusade fram och tillbaka så att sanden sprutade! Vi har sett skuttande föl och kvigor, som gjorde Zorro förskräckt när det ställde sig på rad och stirrade på honom. Vår kvällsmat har vi ätit på korsvirkesgårdens inbyggda gård, lite påbyltade men med stor njutning.

I morgon tar vår resa slut. Zorro och jag sätter Klas på tåget i Kristianstad - han ska ju på begravning - och fortsätter själva till Karlskrona. Våra Öland-Småland-Skånedagar har gått fort. Ibland tror jag att det har varit fler dagar än de fyra, som det faktiskt blir, eftersom det har hänt så mycket som man knappt kan tro kan rymmas på en och samma dag.

För Zorro har det varit nya upplevelser hela tiden. Han har funnit sig väl tillrätta, fått gå i koppel hela tiden, inte sovit så mycket som han brukar men varit tillsammans med sin flock dygnet runt.

Haväng har nog i alla fall varit det bästa.

I Småland, forsättning

2010-05-18T21:15:00.005+02:00

Rester av ett hus

Vilken knapp tryckte jag på för att publicera föregående inlägg innan det var färdigt? Jag fick inte ens med bilden av frukosten i det fria och bilderna från en gårdsruin vid vandringsleden i Boda. Här kommer de.

Och det jag ville berätta var att från Boda och Åfors for vi direkt till Växjö. Där strövade vi i staden, åt lunch på en grekisk restaurang, handlade förnödenheter för vår kvällsmåltid. Sedan gav vi oss av mot Osaby i Tävelsås i Tofta socken. Här är vi nu. I väntan på att vandrarhemmet skulle öppna letade vi oss in på en vandringsled och gick iväg. Den var vacker men tog aldrig slut, kändes det som. 3,7 km var svaret när vi frågade hur lång den var. En enkel räkneoperation visar att vi har gått minst en mil idag, inte undra på att vi är trötta - alla tre.

Jag hittade en bok om Osaby säteris historia: Anor från 1300-talet, i många släkters ägo, hus från 1700-talet brann 1850 men byggdes upp igen. Nuvarande ägare, sedan 1960-talet, är Svenska naturskyddsföreningen dom fick gården i donation av ett par systrar som ärvt den efter sin far. Nu vandrarhem och kursgård.

I Småland

2010-05-18T21:02:00.003+02:00

I Växjö idag köpte jag en bildläsare - som alltså för över bilder från kameran till pc:n. Så bra, det kändes ju inte bra att inte kunna förmedla vår resa också i bild. Fast idag har jag inte tagit så många bilder - de jag har tagit förmedlas här ovan.
Vi vaknade väldigt tidigt, kl halv sex gick Klas ut med Zorro. Jag trodde att jag skulle kunna sova vidare, men icke. Halv åtta åt vi frukost, för första gången i år utomhus. Solen sken från en blå himmel och det blev en skön stund - och Zorro kunde vara med. Sedan for vi iväg på nästa etapp. Vi tänkte oss beundra arontorpsrosen och vi har ju varit på deras växtplats flerfaldiga gånger genom åren. Nu var det fullt av nya villor och sommarhus i Arontorp och vi kunde inte ens hitta de vackra blommorna - snopet.
I stället gav vi oss iväg mot dagens mål, vandrarhemmet vid Osaby säteri. Först stannade vi i Boda - mitt favoritglasbruk sedan decennier. Vi kom ganska tidigt och hittade en vandringsled mellan Boda och Orrefors. Vi gick, förstås, inte ända fram utan vände efter 2,5 km - det blev ju ändå en halv mils vandring och Zorro badade i sjön både på ditvägen och på hemvägen. Sp skulle vi ju titta på glassortimentet. Döm om vår förvåning när vi insåg att man överhuvud taget inte säljer glas i Boda. Den gamla glasbutiken var förvandlad till ett luffarmuseum. Detta fick sin förklaring när vi senare kom till glasbruket i Åfors. Där frågade jag om Boda och fick veta att produktionen är nedlagd sedan flera år och att Emmaboda kommun köpt alla fastigheterna och hyr ut dem till olika verksamheter. Men den sedvanliga utställningen med Kjell Engmans glaskonst planeras som vanligt i den gamla hyttan.

Bilder från Öland

2010-05-18T20:34:00.006+02:00

Vandrarhemmet i Ölands Skogsby, hus från 1600-talet

Vandrarhemmet, hus från 1700-talet

Ett av Inga-lills uthus, från 1800-talet

Orkidéer på Ölands alvar

Alvaret...

... med Klas och Zorro

Öland

2010-05-18T06:31:00.002+02:00

Vi vaknade redan halv sex här på vandrarhemmet i Ölands Skogsby. Det har varit ganska kallt i vårt lilla rum och Zorro har då och då väckt oss under natten. Han undrade kanske varför vi är här. Nu har Klas varit på morgonpromenad med honom och vi ska dra oss mot vandrarhemmets kök och tillreda vår frukost.
Gårdagen, den första dagen av vår resa, var alltigenom trevlig. Förmiddagsfika hos Katarina, och Magnus kom också, promenad i Kalmar och besök på kyrkogården. Sedan över bron till Öland och Inga-lill. Där åt vi lunch och sedan for vi iväg till vandrarhemmet. Det är i sig värt en bild med en huvudbyggnad från 1600-talet byggt av breda ekstockar. Värden berättade om dem att, när danskarna brände Öland så tillät kungen att man använde hans skeppsekar för att bygga upp husen igen. På gården finns också ett annat större hus från 1700-talet. Och så nya längor för vandrarhemsverksamheten. Små rum som rymmer två sängar, ett litet bord och en stol. Egen toa men dusch på gården.
Efter incheckningen for vi iväg till Alvaret. Där var det en vidunderlig syn: fullt, fullt av orkidéer! Vi vandrade omkring och njöt.
Så handlade vi mat och for med den tillbaka till Inga-lill för, först, en promenad vid havet och sedan en gemensam måltid hos henne.
Så tillbaka till vandrarhemmet och nu lämnar vi alltså det snart för den fortsatta resan.

Sabla kablar

2010-05-18T06:27:00.002+02:00

Eller rättare sagt, sablar mig, som glömt inte mindre än tre viktiga kablar: kabeln till min pc hemma i Örebro, laddningskabeln till mobilen på Askö och, framför allt, kabeln för att överföra bilder från kameran till pc:n också den på Askö. Den bortglömda laddningskabel till mobil, i bilvariant med koppling till cigarettändaren i bilen, hittade Klas efter en stunds letande. Och jag använder Klas´ pc för bloggandet. Men om vi inte hittar en kabel för bilderna i någon affär i Kalmar eller Växjö så blir mitt bloggande utan bilder. Så är det!

Vi är här nu!

2010-05-16T14:00:00.006+02:00

Hulöhamn

Tryffelhund

Flatvarp

I torsdags kom vi. Sommaren, nästan t o m våren, låter dock vänta på sig ytterligare ett tag. Här är ganska så kallt och det regnar av och till. Resan hit tog längre tid än vanligt. En trafikolycka på E22 gav oss en timme av totalt stillastående. Långa köer, folk lämnade sina bilar och började prata med varandra, Zorro fick en extra promenad.

Vi kom till ett vårstädat hus - en vägsignelse i sig. Och väl framme möttes vi av våra goda grannar - ytterligare en välsignelse. Zorro blev yr av glädje och hittade genast ett pyttelitet hål i staketet - men stort nog att pressa sig igenom - och gav sig iväg på en egen utflykt. Han infångades i Pelles och Maritas grovkök, hade väl tänkt sig en visit hos deras hund, Tjalle.

I fredags och igår började vi med trädgårdsarbetet - det är väldigt så mycket ogräs som samlas i varje rabatt och så mycket som måste klippas bland rosor och clematis. Men rabarbern var det bara att plocka till paj och rabarberdricka.

I trädgården kan vi också njuta av våra tulpaner (alla är röda och fler och fler för varje år), påskliljor, kejsarkronor och pärlhyacinter. Och i skogen blommar redan gullvivor och orkidéer. Och göken gal i högan sky!

Vi har hunnit med promenader också. I fredags vandrade vi iväg för att hälsa på Britt och Lasse i Ytterby. På vägen mötte vi Janne och Ingrid på väg till golfbanan i Loftahammar.

Igår vandrade vi, i den plötsliga solen, ett par timmar i Hulöhamn - ett område med särskilda bestånd av blåsippor och vitsippo. Och idag började vi dagen med promenad till Flatvarp. Havet såg inte så gästvänligt ut som det brukar...

I kväll ska vi packa. I morgon bitti far vi på vår lilla semesterresa Oskar´shamn (fmkaffe hos Katarina) - Kalmar - Öland (lunch hos Inga-lill) - Växjö - Österlen - Karlskrona (samvaro med Erik och Maja medan deras föräldrar är i Göteborg).

Inte Casa Antonio

2010-05-12T22:38:00.002+02:00

När jag kollade mitt inlägg nyss så brast jag i gapskratt - nämligen över förhållandet mellan rubriken och bilden. Bilden föreställer alltså INTE Casa Antionio!

Casa Antonio

2010-05-12T22:23:00.002+02:00

Till och med min lilla trädgårdsbod längtar jag till!

I kväll har vi ätit spanskt. Staffan fyller år om ett par dagar. I kväll firade, som vi alltid gör, hans födelsedag med middag på restaurang. Klas sätter en ära i att vi ska äta på olika restauranger varje år. Nu blev det nyöppnade Casa Antonio tvärs över gatan. Jättetrevligt och god mat. Vi började med Sangría medan våra tapas blev klara. Sedan god kötträtt, man blev proppmätt. Klas hade hoppats på Creme brulée som dessert, det stod på matsedeln. Det fanns inte så vi drack en liten, liten espresso och sedan gick vi hem och fortsatte våra diskussioner om jobb och stöd i jobben.
Dessförinnan idag hade Klas miljönämnd och jag sammanträde i nämnden för funktionshindrade. Bådas sammanträden skedde i god stämning. Kanske är det så att majoriteten och oppositionen, så här i elfte timmen, har hittat en ton av samförstånd och respekt. Det känns som att det är OK att föreslå saker och ting. Kanske har vi alla till sist blivit varma i kläderna. Hur som helst är det med en ny glädje som jag går till mina sammanträden.
Nu har vi packat. I morgon far vi till vårt gamla skolhus på Stora Askö och det blir med spänning och med längtan. Hur har vintern farit fram med det gamla huset? Trädgården?

HRF mm

2010-05-11T22:21:00.004+02:00

Bild för uppsats?

Jag är medlem i Hörselskadades Riksförbund, HRF. Nyligen har jag dessutom utsetts till ersättare i styrelsen. I kväll har jag varit på en alldeles egen introduktion i föreningen. Det blev ett trevligt och intressant möte. Föreningen har som en inriktning (kanske bland flera) att påverka beslutsfattare att skapa goda hörselmiljöer - för personer med nedsatt hörsel men också för alla andra. Ett riksomfattande projekt är att påverka restauranger att se till att miljön ur hörselperspektiv är så bra som möjligt. Denna samhällsförbättrande inriktning passar mig precis, i detta vill jag vara med och påverka! Nästa aktivitet i föreningen är om ett par veckor. Då ska styrelsen träffas för informell diskussion om hur man ska få de c:a 250 medemmarna i Örebroföreningen mer aktiva. Min spontana tanke är att man måste visa att de behövs i föreningen, till exempel genom att be dem medverka aktivt. Vi får se vart diskussionen leder.

Så håller jag fortfarande på att bearbeta uppsatsen om kvarteret Brandstationen. Idag fick jag av grannen Lena flera bra bilder av vårt hus. Jag söker efter en bild att ersätta den något suddiga som jag, i brist på annan, använde som illustration till vår del av det nuvarande kvarteret.

Idag strålande sol hela dagen. Vi gick alla tre en lång förmiddagspromenad i obanad terräng tillsammans med Lena och hennes hundar. Vi hörde den första göken! Och vitsippsbackarna är fortfarande fantastiska i sin blomning.

Inbjudan till s-föreningens sommarfest är skriven och skickad!

Kvarteret Brandstationen

2010-05-10T19:39:00.002+02:00

För länge sen deltog Klas och jag i en lokalhistorisk kurs på Arkivcentrum. Den var intressant och gav mersmak - får tid igen för sådant när den politiska eran är över. I alla fall: under kursen skrev jag en uppsats om kvarteret, där vi bor, Kv Brandstationen. Jag läste protokoll och andra gamla skrifter, husförhörslängder och kvartersbeskrivningar. Letade gamla kartor och bilder av gamla hus från kvarteret på Stadsarkivet. Så småningom blev det en uppsats, jag tryckte upp den i 34 ex, en till varje hushåll i vår bostadsrättsförening. Så glömde jag bort alltihop.

För några månader sedan kontaktades jag av Lokalhistoriska sällskapet i Örebro. De ska ge ut en bok med uppsatser från lokalhistoriska kurser och ville ha med min. Smickrad blev jag, förstås. Nu har jag fått instruktioner, 1,5 radavstånd, högst 15 sidor. Problemet är att min uppsats upptar 25 sidor när jag ökar från radavstånd 1 till 1,5! Nu har jag bearbetat och minskat ner och är nere på 20 sidor men det räcker ju inte. Så nu har jag bett redaktören för den blivande skriften om råd: vad är onödigt att ha med. I alla fall: när jag nu läste uppsatsen för första gången på flera år så tycker jag faktiskt att den fortfarande står sig... Och alla fotnoter och litteraturhänvisningar finns med som tur är.

I övrigt idag: ekonomiutskott i nämnden för funktionshindrade. En del svåra beslut att fatta i personärenden. Gruppmöte S/V för att förbereda nämndsammanträdet på onsdag. Nu är Klas på Arbetarekommunen och träffar folk (S) som kandiderar till riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige.

En mild kvällssol lyser och jag ska snart gå på kort kvällsrunda med Zorro som ligger vid mina fötter och ser förtjusande ut. Vi har ännu inte avslöjat den glada nyheten för honom: på torsdag åker vi till Askö!

Politisk aktivitet

2010-05-09T20:38:00.002+02:00

Med två korgar fulla med äpplen och bananer tog vi oss i eftermiddag till Rosenbergs stuga i fågelskyddsområdet Oset. Vi var fem personer från vår s-förening - och en hund. Förbipasserande bjöds på frukt och samspråk om politik eller annat. Även under år som inte är valår brukar vi arrangera den här aktiviteten och vi gillar mycket dessa informella möten med folk. Idag, emellertid, var det väldigt få människor som promenerade i området - lite kyligt och dessutom fotbollsmatch på Behrn Arena. Efter en dryg timme hade vi mycket frukt kvar och for iväg till Wadköping. Och se! Där var människorna och på nolltid hade vi träffat åtminstone 100 människor, bjudit på frukt och delat ut vårt informationsmaterial. Några ville inte ta emot socialdemokratiska äpplen, kanske trodde de att vi hade preparerat dem! Andra var mer positivt inställda och funderade över "hur ska det gå". Och det vet vi ju ingenting om...

Lagottoutflykt

2010-05-08T22:08:00.006+02:00

Idag utflykt med lagottoklubben. Det hade hotats med regn och rusk men det var fint väder under hela vår utflykt. Sex glada hundar möttes vid Agnetas sommarstuga i Klockhammar, glada och alldeles sams. Vi gjorde en långpromenad i skogen med alla hundarna skuttande omkring oss. Så fikade vi - viktig del av utflykten - och så byggde vi tillsammans upp en agilitybana. Att träna agility tyckte alla hundarna var roligt men efter tre omgångar och fyra timmars intensiv samvaro tröttnade Zorro, drog sig mot grinden och signalerade hemlängtan. Efter detta har han sovit större delen av eftermiddagen, vilket inte är att undra på. Eftermiddagspromenaden blev kort och Klas och jag fick gott om tid för genomläsning av handlingarna till nästa veckas sammanträden i våra nämnder.

I kvällningen kom regnet - och kylan. Nu bara 4 grader. SMS kom från Christina: Drottmans har anträtt sin resa till Egypten. Så skönt för dem alla fyra, en veckas avkoppling från jobb och skola, varmt och skönt, bad och dykning.

Debattartikel

2010-05-07T17:24:00.003+02:00

Idag har jag skickat iväg en debattartikel till Nerikes Allehanda. Vi får se om den tas in - inte alls säkert. Häromdagen stod det i tidningen att det dagligen kommer in tio debattartiklar varav man pubicerar två eller högst tre... I alla fall så handlar min artikel om en angelägen fråga: personer med viss funktionsnedsättning, som lyckas komma in på arbetsmarknaden, måste få ett personligt och permanent stöd för att få behålla sitt arbete. Det gäller personer med Asperger och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men kanske också grav syn- och hörselnedsättning och kommunikationssvårigheter. Vi vet ju att de är ute i arbetslivet i mycket mindre grad än andra människor. Så ska det väl inte vara!
När jag skrev senast i bloggen så var det en förfärlig uppräkning av aktiviteter under den dagen. Jag blev själv trött av att konstatera hur det var. Det blev Katarina också bara av att läsa om det. Så är det ju inte alltid, som tur är. Idag t ex har vi storhandlat på ICA Maxi och sedan varit ute i skogen med Zorro. I eftermiddag har jag deltagit i en djupintervju i just den frågan om min debattartikel handlar om. Men i övrigt har det varit en lugn dag och medan Klas har tagit eftermiddagspromenad med Zorro har jag suttit här vid min dator.
Nu är det min tur att laga middag. Jag ska anrätta en kycklingrätt som jag blev bjuden på hos Boel i förra veckan.
I morgon utflykt i lagottoklubben. Hoppas det inte regnar - det finns hot om det.

Onsdagsbestyr

2010-05-05T22:16:00.002+02:00

Min dag idag: morgonpromenad med Zorro i vårsol och blåst. Matinköp på ICA, som ju ligger helt nära vår bostad. Vid halv tio for vi iväg, Klas, jag och Zorro, till skogen. Där mötte vi Lena och hennes hundar och vandrade med dem på våra vanliga promenadvägar. Hundarna var särskilt glada och t o m ystra. Så hem för lunch: delikatessen blodpudding vankades med lingon och rårivna morötter. Zorro fick torrfoder och blodpudding. Så tupplur, som för min del blev kort eftersom det var sammanträde i programnämnden. Det varade hela eftermiddagen ända till kl 17. Det blev bråttom hem för middag, som Klas hade i beredskap, för sedan skulle jag och Zorro iväg på hundträning kl 18. Vi hann precis och det blev två intensiva timmar på temat "ordning och reda". "Lydnad är en färskvara" sade instruktören Joel redan förra våren. Jag märkte att det var bra med lite uppfriskning! Hade mycket att berätta för Klas när jag kom hem.
Nu har jag ägnat en stund åt e-post, skrivit ut lite papper inför morgondagen, pratat sommarplaner med väninnan Inga-lill. Och klockan har hunnit bli halv elva.
Att vara pensionär är inte alltid en sinekur!

Bråda dagar i politiken

2010-05-04T23:29:00.002+02:00

Det råder bråda dagar i politiken just nu - också på min gräsrotsnivå. I kväll har vi haft styrelsemöte i s-föreningen. Här sitter jag nu i den sena timmen och har åtgärdat de mest brådskande besluten - är ju sekreterare i föreningen bevars. Jag har skickat medlemsförteckningen till den nya (rättare ny-gamla) styrelsen och meddelat tid och plats för nästa styrelsemöte. Jag har skrivit till dem som anmält sig vilja medverka i föreningens aktivitet nu på söndag, meddelat tid och plats. Det blir en populär och trevlig aktivitet som vi ägnar oss åt vår och höst även då det inte är valår: vi samlas vid raststugan i vandringsområdet Oset, bjuder på kaffe och kaka och pratar med folk som vandrar förbi. Folk är avstressade och många tycker att det är trevligt att sitta ner en stund. Den här gången bjuder vi på äpplen och föreningens flygblad.
Flygbladet ska vi också dela ut till dem som bor i vår förenings område - och som inte har portkod. Budskapet är:

Varför är vi socialdemokrater?

Därför att vi tror på

- en trygg start i livet

- rätt till utbildning

- en god bostad

- jobb efter förmåga

- ett samhälle som är tillgängligt för alla

- en trygg ålderdom.

Attitydändringsdagen

2010-05-03T21:33:00.003+02:00

Min moster Brita

Idag har jag fått en T-shirt. Jag fick den på Stortorget och den är lila. På ryggen står det "slå hål på myterna om psykisk ohälsa http://www.hjarnkoll.org/". Jag fick T-shirten av personer som är engagerade i föreningen Stjernan - en dag- och arbetsverksamhet för personer med psykisk funktionsnedsättning. Jag fick också veta att regeringen har anslagit 25 milj kronor för arbetet med att, runt om i Sverige, ändra attityden till personer med psykisk ohälsa. En viktig uppgift. Tänk att det behövs sådana satsningar fortfarande år 2010 - det borde inte vara så. Hemlighetsmakeriet om psykisk ohälsa borde vara över. Säkert bidrar torgaktiviteter som denna till att ändra uppfattningen: glada människor som bjuder på kaffe och kakor ("vi skickar räkningen till Stockholm"), lämnar ut informationsfoldrar och tröjor.

Stigmatiseringen av människor med psykisk sjukdom har en lång historia. Jag har ju själv, utan att veta om det, upplevt den genom vår familjs stora hemlighet: min moster Brita som vårdades på S:t Lars sjukhus i över femtio år. Jag har samlat brev och foton och skrivit om henne i ett häfte som jag kallat Örtagårdsmästarinnan. Mina systrar, mina barn och kusiner har fått var sitt exemplar. Min tanke med att sammanställa hennes liv i skrift var att det inte skulle vara alldeles bortglömt att hon överhuvudtaget hade levat.

Och varför "Örtagårdsmästarinnan"? Jo, sitt sista år ute i livet gick Brita på en trädgårdskurs på Önnevads folkhögskola. Min pappa, då fästman till mamma, kallade Brita så i ett tröstande brev när Brita just tagits in på sjukhus. Brita var då 16 år.

Glad vår

2010-05-02T21:24:00.003+02:00

Glad vår önskar jag Er alla. Och nu ska jag bli en flitigare bloggare!

Första maj

2010-05-02T21:15:00.003+02:00

Melker, Mahdi och Klas stretar på i snål blåst

Jonas Karlsson talar

Igår var det första maj och dags för demonstration och fest. Ja, åtminstone den känsla av högtid och fest som alltid infinner sig den här dagen. Klas och jag vandrade iväg till Slottsparken med vår förenings banderoll, som vi annars förvarar i förrådet. Lite glesare i ledet var det men 1000 personer lär det ha varit. Olof Palmes torg var målet för vårt första maj-tåg. Där talade bl a vår, förhoppningsvis, blivande KS-ordförande Lena Baastad, i så fall den första kvinnan med det uppdraget i Örebro. Huvudtalare var Thomas Bodström. Han är en god talare, talar enkelt och lättfattligt, tar upp frågor som är viktiga för gemene man. Efter ytterligare några talare, med föredömligt korta anföranden, sjöng vi tillsammans Internationalen och så var det slut för i år. Med min mobil tog jag några bilder.

Swinging Maffins

2010-05-02T20:50:00.008+02:00

I mitten Eriks kamrat Joar, som flicka

Erik håller för öronen

Erik och miljonären, alla flickors dröm

Erik med bästisarna Joar och Christian

Swinging Maffins är titeln på den musikal som Eriks och Majas skola presenterade. Att se den var egentligen själva syftet med min resa även om jag lyckades få in flera roliga saker under min resa förra veckan. Från Kristianstad reste jag alltså med tåg till Karlskrona, möttes av Martin och Christina, åt en hastig middag och så hastade vi iväg till stadens konserthus. Maja hade varit med och gjort kulisser mm och Erik spelade orkesterledaren Bienstock - en desillusionerad och hunsad person. Jättefin föreställning och skratten var många. Jag fotograferade så gott jag kunde och här är bilderna.

Nästa dag var familjen på sina resp jobb och i skolan. Jag hade maten klar när de kom, hann prata med Maja när hon kom hem från skolan och på kvällen spelade vi Mah Jong. Ett spel med många regler men som lockar till att lära sig mer om.

Hos Boel

2010-05-02T20:35:00.008+02:00

"Kvicksanden" just när vi klivit ur den

Boel på en av spängerna (!) som tog oss genom sumskogen

I måndags tog jag tåget till Kristianstad för efterlängtad samvaro med Boel. På tisdagen for vi iväg till Åhus och vandrade länge längs den öde havsstranden. Så vackert. Men också äventyrligt en kort stund: mitt när vi strövade i behaglig takt försvann våra fötter i något som verkade som kvicksand. Slurp, sade det. Vi slet åt oss våra fötter och precis när vi kommit upp på den lösan sand så var våra fotsteg utplånade i "kvicksanden". Egendomligt.

Efter havsstranden for vi iväg till ett område med sumpskog, vackert också det. Och på filmen såg vi den mest underbara film som tänkas kan om Vattenriket i Kristianstad.

Lat bloggare

2010-05-02T20:30:00.002+02:00

Nu är det väldigt länge sen som jag bloggade. En ursäkt, men bara delvis giltig, är att jag varit på resande fot. Först några dagar hos Katarina och Anne i Oskarshamn, sedan ett par dagar hos Boel i Kristianstad och ett par dagar hos Martin och Christina i Karlskrona. Och så var det ju första maj. Jag har lite bilder att visa. Jag delar upp mina inlägg i tre: Kristianstad, Karlskrona och 1 maj. I Oskarshamn tog jag inga bilder men det var härliga dagar där med dottern, hennes Anne och alla tre pojkarna. En kväll genomförde vi årets första grillafton - med lite snö på gräsmattan. Den goda maten intogs i köket!

Gles bloggning

2010-04-19T20:47:00.007+02:00

Vad är detta?

I vinprovarsalen (men utan vinprovning)

Ridå i vinprovarsalen. Enligt guiden kostade den 1 miljon kr!

Bian i Mästarnas Park

Allt glesare blir det mellan blogginläggen. Är det så att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir - så att man inte ens hinner med att skriva några rader i sin blogg? Eller är det månntro så att tiden för "sociala media" är konstant och att mitt relativt nya engagemang i Facebook konkurrerar med bloggandet. Dags att välja kanske!

Hela veckoslutet har vi haft gäster: Lars och Bian har varit på besök och aktiviteterna har avlöst varandra. I fredags promenad i naturen runt Naturens Hus och beskådande av den nya bron över Svartån. Blommande vårlök, Hjälmaren full av sjöfågel.

På kvällen middag och, till min särskilt stora glädje, lite sällskapsspel.

På lördagen åt vi lång frukost. Sedan kom Staffan och hämtade Zorro och de for ut på äventyr som räckte hela dagen. Vi andra for iväg till Grythyttan med visning av Måltidens Hus och lunch på gästgivaregården i Grythyttan. I Måltidens Hus fick vi en god guidning och fick veta att det där finns inskrivet 500 studenter, som studerar till antingen hotell och värdskap, kockar eller sommelierer. Avancerad utrustning och ett fantastiskt kokboksbibliotek.

Sedan for vi vidare till Hällefors och tittade på skulpturerna i Mästarnas park. Sen middag och därefter tittade Klas, Lars och Staffan på Millenium-film på TV och Bian och jag, som inte är så mycket för våld i rutan, ägnade oss åt bokprat.

Igår, söndag, gjorde vi utflykt till Trystorps ekäng. Där blommar både blå- och vitsippor, vårlök, lungört och tibast. Så vackert. Solen tittade fram då och då och vi hade kaffe med oss - vad kan man mer begära på våren?

Sedan for Lars och Bian iväg med bussen. Själv tog jag mig samman och gottgjorde det jag borde gjort för flera dagar sedan: skrev en reservation till ett beslut i Nämnden för funktionshindrade och en debattartikel, vilket är en hemläxa i skrivargruppen där jag ingår. Debattartikeln handlar om betydelsen av att det tillskapas ett kontinuerligt stöd för personer med funktionsnedsättning i deras roll som arbetstagare. Debattartikeln ska nu användas i skrivarkursen och gås igenom enligt konstens alla regler: är den kort nog, är den tydlig, finns en tes, finns högst tre argument...

Idag lång promenad på förmiddagen och lång promenad på eftermiddagen med Zorro. Vackert väder, mycket blommor i folks rabatter: scilla, snödroppar, krokus, tulpaner.

I morgon far jag iväg till Oskarshamn, på onsdag har Katarina lovat grillkväll med de tre barnbarnspojkarna!

Och vad är föremålet på den översta bilden? Jo, en bestickputsare! Man stoppar i knivar, gafflar och skedar i ett hål på kortsidan. Antagligen har man också fin sand i behållaren eller något annat som putsar besticken när man vevar runt. Häftigt!

Krokus vid Södra station

2010-04-15T18:11:00.004+02:00

Ett säkert vårtecken är mattan av blå och vita krokus i parken vid Södra station - bara ett stenkast från där vi bor. Nu i eftermiddag tog jag en bild av härligheten med min mobil. Se själv hur vackert det är.

Så vill jag gärna visa en bild från Vivans, Anitas och min firning på Lerbäcks teater. En fin kväll, med äkta buskisteater och väldigt god mat. På hemvägen talade vi om hur vi ska fira vår 15-årsdag - om fem år.

Dagen har varit fylld av praktiska bestyr. Klas är i Stockholm och förlustar sig. Zorro och jag följde honom till bussen tidigt i morse. När vi kom hem ringde markisfirman, leverans idag på förmiddagen. Absolut, de kunde inte ens vänta till eftermiddagen. Vi hade ju bestämt med Lena och Eivor och alla fyra hundarna att vi äntligen skulle ha fikastund i skogen. Markiskillarna kom, vi lämnade dem åt deras öde och for iväg med termos och mackor. Lång promenad och hundar som badade i skogstjärnen - vilket var välbehövligt eftersom Zorro och en av labradorerna hade rullat sig i något äckligt och smetigt. Och en skön stund med kaffe och macka på en bänk vid Frälsningsarméns stuga mitt i skogen.

När vi kom hem bakade jag, i flygande fläng, en chokladtårta och en kardemummakaka innan jag tog mig samman och städade undan alla sågspån efter markiskillarnas framfart. Så gick jag och köpte ett par vårskor - hoppas knölen på foten ryms i dem även på sikt. Sedan en kopp kaffe på balkongen och så ut med Zorro på en timmes promenad uppströms och nedströms ån. Det var väldigt vad jag har hunnit med mycket idag, jag blir själv lite förvånad.

Det slår mig att mitt liv är synnerligen varierande. Idag bara praktiskt jobb och sköna promenader. Igår politik hela dagen från kl 10 till kl 17. I helgen besök av Lars och Bian och utflykter med dem. I nästa vecka tre dagar i Oskarshamn hos Katarina och pojkarna. Långtråkigt är inte mitt liv!

Men en sak klarar jag inte av utan skjuter upp och skjuter upp: att skriva en debattartikel enligt konstens alla regler. I valrörelsen nu ingår jag i en skrivargrupp. Vid en första träff fick vi lära oss hur man skriver en slagkraftig artikel. Det är OK, jag förstår precis och vet också att jag vill skriva om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Men inspirationen tryter. Jag inser att jag måste följa Birgits råd: sätt dig vid datorn två timmar och se vad det blir. Ska försöka.

Men nu ska jag ta med Zorro och gå och möta Klas vid Sthmsbussen.

Solig söndag

2010-04-11T18:11:00.002+02:00

En sån dag! Sol, blå himmel utan ett enda moln. Vid Södra station är mattan med blå krokus utrullad, helt fantastisk. I Stadsparken fullt av krokus och de första tulpanerna. Påskliljorna på väg med stora knoppar. Jag längtar till våra krokusar, våra scillor, våra påskliljor på Stora Askö. Men det hinner bli Kristi Him innan vi kommer dit... Är körsbärsträden utslagna då?
Igår och idag har Klas varit på distriktskongress (S) i Kumla. Jag och Zorro var igår på månadens lagottoträff uppe i Kilsbergen. Sju glada hundar rusade av och an, glada att återses. Idag for vi, jag och Zorro, till vårt vanliga viste i Pilängen. Med oss hade vi kaffe och var sin macka med ost. Först vandrade vi tillsammans med Eivor och hennes hundar, sedan gick vi till en solig plats för vår picknick. En halvtimme satt vi i solen, sedan tröttnade Zorro och vi vandrade vidare. Men en härlig halvtimme!
I torsdags firade Anita, Vivan och jag vår 15-åriga vänskap. Vi hade bokat in oss på Lerbäcks teater, buskis, med en fantastisk god middag. En så trevlig kväll!
Nu ny vecka, fylld av politiska möten.

Kväll i flärd...

2010-04-07T21:52:00.002+02:00

I kväll har jag varit på modevisning med vin och vimmel. Det var modebutiken Eva som bjöd in sina kunder. Jag gick dit med Kerstin. Vi blandade oss med 98 andra kvinnor i ganska hög medelålder. Grannar var där, vänner och bekanta och dessutom många bekanta ansikten som jag inte kunde placera. Ett glas vin, nötter och frukt bjöds det på - och mannekänguppvisning. 20 % på alla köp under kvällen. Kerstin och jag köpte var sin vårjacka och vi blev båda nöjda. Roligt att för en gångs skull delta i sånt här evenemang!
Innan vi gick till Eva-kvällen så kom Kerstin hit och hälsade på "fadderbarnet" Zorro. De har inte setts på ganska länge och Zorro blev alldeles utom sig av glädje.
Dessförinnan aktivitet av mer allvarligt slag: sammanträde i Programnämnd Social Välfärd. Vi fick information om flera projekt som handlar om arbete och social habilitering för personer med ADHD resp för unga med psykisk dålig hälsa. Inriktningen är tillträde till arbetslivet. Mitt stora bekymmer är dock vad som händer efter projektet med dem som får ett arbete men behöver mycket och "evigt" stöd för att behålla det. Jag vädrade min oro men tror inte precis att jag fick något gensvar. Dock läste jag i Svensk Handikapptidskrift en artikel av Ylva Johansson (välfärdspolitisk talesperson (S)) där hon listar en hel rad insatser för att få fler personer med funktionsnedsättning i arbete. I hennes förslag finns stödbehovet med och alltså tankar om hur det ska lösas. Jag grunnar över hur jag ska dra mitt strå till stacken: lobbyverksamhet (fast lokalt gör det ingen verkan) eller debattartikel kan var något att tänka på...
Men nu ramlar ögonlocken så sakteliga ner så jag slutar genast att tänka.

Ofrivillig vinterbadare

2010-04-05T08:40:00.002+02:00

Det är Zorro det gäller! Igår, på vår sedvanliga skogspromenad, kom vi som ofta fram till en liten skogstjärn, täckt av is. Zorro rusade ut på isen, hann till mitten när isen brast och han druttade i. Det var inte så djupt utan han stog på botten med bakbenen och hade överkroppen och frambenen på iskanten. Men där stog han, alldeles tyst och lugn! Vi gick runt tjärnen, isen såg lite tunnare ut på andra sidan, och lockade på Zorro som då gjorde en ränna fram till strandkanten. Så kom han upp ur vattnet, klappades om av oss, ruskade på sig och fortsatte springa med de andra hundarna. Jag inser att jag tänkt rätt när jag varit noga med att hålla honom kopplad när vi vandrat längs Svartån... Och hur ska en hund, med fattningsförmåga som en treåring, förstå att isen är förrädisk!
Idag snöar det ymnigt. Jag tycker att det kunde räcka nu. Igår sol och värme, alltså äkta aprilväder.
Igår, i värmen på balkongen, läste jag ut en bok som jag gärna vill rekommendera. Sara Kadefors, en för mig tidigare okänd författare, har skrivit den. Borta bäst heter den. Den ingår i Akademibokhandelns litteraturcirkel, där den presenteras som en roman som tar upp "viktiga frågor om samhället och den kultur vi lever i, som den ökande konsumtionshetsen och vår syn på samhällets utslagna. Den är träffande, humoristisk och sorglig, och befriande fri från svartvita schabloner." Men själv skulle jag vilja sammanfatta boken genom att citera Karin Boye i dikten Du ska tacka dina gudar (hoppas jag minns rätt):

Du ska tacka dina gudar

om de bryter bort ditt skal

Verklighet och kärna

blir ditt enda val.

Så kan det vara! Nu ska jag fortsätta läsa Jonas Gardells Om Gud. Men först ut i skogen på förmiddagspromenad med Klas och Zorro.

Påskafton

2010-04-03T20:10:00.002+02:00

Lite tråkigt, faktiskt, att inte fira påsk på Askö - det är väl första gången på alla dessa snart 20 år som vi haft vårt vår- och sommarviste där. Mycket tråkigt, förstås, att inte fira påsk med ens något barn och något barnbarn. Men så är det både med det ena och det andra. Påsken ÄR tidig i år och säkert kall i vårt vinterövergivna hus. Här, i Örebro, är det bekvämt i vår lägenhet, där vi så sakteliga stänger av värmeelementen. Förmiddagarna i Pilängen tillsammans med Zorros fyra hundkamrater och deras mattar, lunch, tupplur, eftermiddagspromenad. Middag enligt nya recept, ett gott glas vin. Nu har vi ätit påskgodis, lite för mycket...
I eftermiddags tog vi en tur till Oset, vårt naturskyddsområde vid Hjälmaren. Vid Hjälmarstranden satt vi en stund på en bänk och njöt av solen. Ett sällskap hade grillat korv och en överbliven korv med bröd hade blivit liggande så att Zorro omgående hittade den och slök den i ett nafs! En i sällskapet ropade "så bra att den kom till nytta". Och det gjorde den alltså.
Vårt gamla olivträd har fört en tynande tillvaro i vinter och ser lite ankommet ut. Vi har köpt två nya idag, ett på Plantagen, dit vi for för att köpa jord. Det så också lite tynande ut men kostade 350 kr. Sedan for vi till Blomsterlandet för att köpa särskid olivträdsjord och d:o näring. Där sålde de pigga olivträd med oliver för 299 kr. Jag köpte ett och nu har vi alltså tre stycken i varierande tillstånd - men med särskild olivträdsnäring som kanske får dem alla tre att må bra!
Så har jag förodlat dahlior och fresia. Till Kristihimmelfärdshelgen far jag till Askö, oberoende av om andra följer med...

Läkarutbildning till Örebro

2010-03-30T20:18:00.002+02:00

I flera år har landstinget, med stöd av kommunen, kämpat för att få läkarutbildning till Örebro universitet. Flera ansökningar har skickats in men alltid har vi varit otillräckliga i något avseende. Nu, idag, har tillståndet kommit. Jätteroligt för hela vår region. Jätteroligt för mig, som kanske, kanske kan få ett av barnbarnen på lite närmare håll. Johannes, nu i gymnasiet, vill läsa medicin och bli läkare - i Örebro.
Idag en strålande vårdag. Vi for iväg till sjön Tysslingen för att titta på svanarna. De är på väg från sydligare breddgrader till sina boplatser runt om i Sverige. Varje morgon, när de flyger in för utfodring, räknas de, idag till 2000 st. Man tror att ytterligare 1000 kommer de närmaste dagarna. Sedan skingras de igen. En överväldigande syn, detta myller av stora vita fåglar - och en och annan grå gås.

Tidig påsk

2010-03-29T22:50:00.005+02:00

Något att längta efter för en hund..

... och för oss människor

Påsken kommer alldeles för tidigt i år. Vad nu då, den kommer väl när den kommer, säger ärlig skattebetalare m fl. Jo visst, men snön ligger kvar, det är kallt och RSMH hotar med regn och frost. Då är den gamla skolan på Stora Askö den bästa platsen, särskilt inte när den har fått ligga för fäfot sedan i oktober. Jag längtar dit men det jag längtar efter låter vänta på sig. Zorro skulle nog gärna ha tillbringat påsken där, särskilt om han visste att det ligger märgben av kalv i frysen och väntar på att bli tuggade på och nedgrävda.

Veckoslutet, som just är till ända, har varit omväxlande och sååå trevligt. I lördags for vi iväg, Klas, jag och Zorro, till Mattias och hans familj. Ett delmål var att försöka presentera hunden Zorro och katten Mimmi för varandra och det ägnade Monica och jag förmiddagen åt. Vänner blev de ju inte men vi kom så långt att det är tydligt för Zorro att katten är "nej" och att man ligger kvar trots att katt är i rummet. När vi kommit så långt avslutade vi det projektet.

På lördagskvällen var vi på bio. Vi såg Alice i Underlandet, trevlig film. Men i hela salongen fanns bara vårt lilla sällskap om sex personer. Sedan åt vi sen middag och drack ett glas gott rödvin, hemfört av Mattias och Monica från Cypern.
På söndagen for jag iväg med pendeltåget redan kl 11 för att hälsa på Birgit. Det är alltid en glädje att få träffa henne! Det blev nu två trevliga timmar med henne innan jag fortsatte till Chinateatern för att, tillsammans med Klas, Monica och barnbarnen, se den absolut sista föreställningen av Hair Spray. Det blev en enastående upplevelse av sång, dans, musik, dräkter men också åtminstone två viktiga budskap: det GÅR att bli miss teenage även om man inte är en sylfid, det GÅR (om man vill tillräckligt gärna och är lite idérik) att blanda "svart" och "vitt" - vilket var helt otänkbart i Baltimore 1962 där och då handlingen utspelade sig.
Idag lång hundpromenad i Pilängen tillsammans med alla fyra hundkompisarna och deras mattar. Zorro var glad, han som hela helgen gått i koppel...

Hundväder

2010-03-23T17:27:00.002+01:00

Regn och rusk men snön smälter. Det är nog hundväder, i alla fall är Zorro helt oberörd av det. Det har varit en stilla dag, hundpromenad på förmiddagen i skogen där Zorro fick umgås med alla fyra kamraterna, hundpromenad just nu avslutad längs ån uppströms och nedtröms. Nu ska vi snart iväg på bostadsrättsföreningens årsmöte i Margarethas festvåning. Landgång och liten kaka serveras, i kväll som andra år. Klas avgår som ordförande efter fyra år. Jag tror att han är lättad men kommer kanske också att något sakna att han inte längre är informerad om allt i huset. Vet inte riktigt.
Igår fullmäktigegrupp. Jag ingår i gruppen, inte för att jag sitter i KF (för det gör jag ju inte) utan för att jag ingår i en nämnds presidium. Trevligt att vara där, att känna sig informerad. Det kommer jag att sakna efter valet men också absolut att känna mig lättad över att få mer tid för annat.
Före fullmäktigegruppen samlades vi för dörrknackning. Jag har inte varit med om det tidigare och fick nu "prya" med erfaren dörrknackare. Måste övervinna känslan av att besvära dem jag knackar på hos...

Spökvandring

2010-03-22T17:08:00.008+01:00

Stämningsfullt i Gamla stan

Vålnad ilar förbi, ciceronen Mike till höger

Ett av pestens offer

En som håller på att hosta ihjäl sig.

Vita damen i slottet. Hon förebådar drottningens död.

Vålnad i en gränd.

Igår var det dags: spökvandringen och spökmiddagen - födelsedagspresent förra året från Gunilla och hennes barn med familjer och t o m husdjur. Zorro lämnade vi hos Mattias och så tog vi pendeltåget in till Sthlm. Snön yrde men vi hade hörsammat "kläder efter väder", nästan i alla fall. Vi samlades vid obelisken på Slottsbacken och vid utsatt tid fanns minst femtio glada spökvandrare på plats. Så kom Mike och så gick vi. Här och där stannade Mike och berättade med dov stämma om det Svarta brödraskapets förbannelse, om fru Gåse som mördades och inte får vila i frid, om pestens offer och om folk som hostade ihjälp sig av lungsot. Till sist förde han oss ner i mörka källarvalv, en likbod, sade han. Och mycket riktigt, där på ett bord låg ett lik, som dock med ett spöklikt vrål satte sig upp efter en stund. När alltihop var slut var det middag på Stortorgskällaren. Ingen spökmiddag dock, utan en god trerätters måltid som vi avnjöt i nyfunna bekantas glada lag.

Detta var en annorlunda födelsedagspresent och vi uppskattade den mycket. Så tusen tack Gunilla och Gösta, My, Lasse, Anna, Alberg och Lupus, Ola, Trini, Elias och Skrylle the cat.

Nära och kära: barnen och systrarna

2010-03-21T09:18:00.003+01:00

Tre systrar när det begav sig

Igår talade jag i telefon precis hela eftermiddagen, med barnen och en av svärdöttrarna och med systrarna. Och med dem alla har jag nu möten inbokade under våren. Till Oskarshamn åker jag i april, en vecka senare till Karlskrona (och dessutom till Boel i Kristianstad). Och systrarna och jag planerar en tvådagars nostalgitripp till Mariefred - en väldigt försenad födelsedagspresent till Gunilla. Jag vänjer mig aldrig vid dessa långa avstånd och är väldigt avundsjuk på alla dem som kan titta in som hastigast till sina nära och kära. Men nu efter fyra långa telefonsamtal känns allt bra!

Och idag får vi träffa Klas´ barnbarn och deras föräldrar. För idag är det spökdag, dvs vi ska äntligen få njuta av födelsedagspresenten från Gunilla och hennes familj: spökvandring i Gamla stan med åtföljande skrämmande trerätters middag på spökrestaurang. Zorro får stanna hos Mattias och det kommer han att gilla. Vi har packat vår väskor, ska ju övernatta, men när vi nu tittar ut genom fönstret så är det uppenbart att vi får tänka om: ute snöar det som bara den. Och kallt ska det bli till natten, säger Klas.

Konsert

2010-03-18T21:33:00.002+01:00

Den här dagen har vi avslutat på konserthuset - det ligger ju också så praktiskt bara två kvarter härifrån. På programmet stod både ny och lite äldre musik. Vi har lyssnat på en violinsolist från Kanada, helt fantastisk tycker jag, så där tycker Klas. Hon har spelat fiol sedan hon var 3 år, nu är hon 32 och far världen runt och spelar. Mycket folk, många bekanta. Jag tänker på att när jag flyttade till Örebro för 29 år sedan var jag övertygad om att jag aldrig skulle hitta ett bekant ansikte i den stora mängden folk. Så blev det alltså inte!
Vårstädningen pågår fortfarande, vi tar det lite successivt. Idag var det badrummet med dess fyra skåp. Det gick att rensa där också!
Och dessförinnan en lång promenad i skogen tillsammans med de andra båda mattarna och deras sammanlagt fyra hundar. Varje ny dag i skogen är nu olik den tidigare: snön blir allt porösare, ingen snö på träden och idag syntes för första gången blåbärsriset. Bra för rådjuren, som inte haft något att äta på länge.

I skuggan av Tingsten

2010-03-17T21:58:00.003+01:00

Nu har jag läst en ny bok, som jag gärna vill rekommendera. Författare är Jill Tingsten Klackenberg och boken handlar om hennes mamma Kaj, som i sin tur är dotter till Herbert Tingsten. En gripande bok om ett barn som känner sig icke-sedd, som blir en vuxen som inte tycker sig duga, en person som inte vågar släppa greppet om sina föräldrar trots två äktenskap och fyra barn. Också om att vara barn på 1920-och 1930-talen i berömd och välbärgad familj - verkar inte alls som något att sträva efter.
I kväll har jag sett Uppdrag granskning om Vellinge kommun och dess flyktingfientlighet. I Vellinge finns en "borgmästare" - det är väl den enda borgmästaren i Sverige nu på 2000-talet. Han är helt emot att flyktingbarn ska tas emot i kommunen och har tydligen i princip hela kommunen med sig. "Under galgen" tvingas han att ändra förhållningssätt men av reportaget att döma har han inte ändrat uppfattning. I Örebro har man sedan överskådlig tid en helt annan inställning, kommunen har just utökat sina platser för ensamkommande flyktingbarn. Det är jag stolt och glad över.

Valplan och annat

2010-03-16T22:26:00.003+01:00

En valp men ingen valp-lan

Hundvänner funderar nog över vad det första ordet i rubriken betyder: Valp-lan, vad är det? Men det gäller ju val-planen i vår s-förening, som vi har kommit till skott med just i kväll i vår studiecirkels sista träff. Planen är imponerande men genomförbar - särskilt med hjälp av alla de föreningsmedlemmar som anmält sitt aktiva deltagande. Det är ju nu det gäller!!!

I övrigt denna dag: skön vårpromenad med Zorro tillsammans med Lena och hennes labradorer (Klas tog en simtur efter sitt träningspass i stället). Solen värmer nu men inte så mycket att det blivit slask och vatten i skogen. Risgrynsgröt till lunch, det är något man då och då måste kosta på sig. Jag började koka den innan vi for iväg och den var alldeles lagom när vi kom hem. Även Zorro gillar den!

Talat med Birgit och äntligen ska vi träffas, vi har inte setts sedan i somras.

Varit på öppet hus på Afasihuset. Redan tio år sedan verksamheten startade. Jag är stolt mamma till den, inspirerad av motsvarande verksamhet i Kristianstad. Den blev möjlig tack vare klokt kommunalråd och gott samarbete med landstinget. Skryt? Ja, men faktiskt sant. Jag blir fortfarande alldeles rörd över berättelserna om hur personer med afasi efter stroke har fått nya möjligheter till kommunikation.

Ja, så det årliga tandläkarbesöket. Gedigna, bondska tänder som fortfarande håller.

Vårstädning

2010-03-15T22:21:00.005+01:00

Om så här mycket snö blir det ingen vårstädning till påsk

Köksfönster som säkert behöver putsas

I morse uppdagades det, i den skarpa vårsolen, att det behövs en vårstädning i vårt hem. En sådan insikt kommer alltid väldigt akut för mig. Sagt och gjort: efter förmiddagsvandringen i Pilängen, lunch och tupplur så grep vi oss verket an. Klas började med bokhyllorna - ett hästjobb - och jag tog köksskåpen. Den ena sidans skåp + ugnen tog hela eftermiddagen men nu är de rena och välorganiserade. Dessutom gick det att utmönstra en hel del, som inte alls var så bra-att-ha som jag eller andra trodde vid resp inköp. Vi har ett bra soprum för sådana saker. I morgon tar jag resten av skåpen. Sedan är det bara att fortsätta...

Mer längtar jag dock nu efter att få vårstäda på Askö - för sedan börjar sommaren! Vi får se hur snöläget är till påsk om det överhuvud taget går att ta sig in i huset.

I kväll årsmöte i Örebro Arbetarekommun. Trevlig kväll i god stämning. Vi antog listan till kommunfullmäktige . Inga motkandidater fördes fram, ej heller några protester. I stället stort bifall och långa applåder åt valet av Lena Baastad överst på listan. Nu hoppas vi naturligtvis att hon blir kommunens nästa kommunstyrelseordförande. Ung och stark och i så fall den första kvinnliga KS-ordföranden i Örebro. Efter mötet bytte jag några ord med hennes mycket stolta mamma - "min lilla flicka..." - och det är ju lätt att förstå.

Så fick vi information om ny ordning på Arbetarekommunens expedition: ny "förste ombudsman" och hur blir det då för Eva, hittills den enda ombudsmannen. Hon försäkrade att allt var OK men mitt sjätte sinne (om jag nu har något sådant) sade att det var en liten hake i hennes röst.

Nu återstår att skriva kvällens årsmötesprotokoll men det får väl bli morgondagens uppgift.

Igår prickade Katarina och jag in dagar för besök hos henne i Oskarshamn. Vi fick bläddra fem veckor framåt. Hemskt att behöva så lång framförhållning för att träffa sin dotter. Tröst för ett tigerhjärta: tiden går fort!

Gallía från Afghanistan

2010-03-14T09:06:00.003+01:00

Ett träd för generationer

I höstas deltog jag i en språkgrupp med syfte att hjälpa nya svenskar öva sig i svenska språket. Varje onsdag i tio veckor träffades vi i Baronbackarna, min partikamrat Arne, 6-7 personer från olika länder som de flytt från. Alla hade gått Svenska för invandrare men hade sedan inte fått minsta möjlighet att öva sig i svenska. Den allra mest aktiva i gruppen var Gallía från Kabul i Afghanistan. Nu är hon död, skjuten i pannan vid ett besök i Kabul - enligt NA reste hon dit med två av sina fyra barn för att förbereda bröllop för dem. Om dottern, som träffat en afghansk pojke i Örebro, berättade Gallía vid en av gruppträffarna.

Det som hänt väcker, förstås, många funderingar. VARFÖR reste de tillbaka till det land som varit, och fortfarande är, så farligt att bo och vistas i? KUNDE man inte ha ordnat bröllopet i Sverige, där ju både flickan och pojken befinner sig? Jag delade dessa lite fyrkantiga funderingar med Arne som ser det lite annorlunda - och kanske mer vidsynt. Arne skriver i ett mejl: "Det är inte lätt att få rätsida på alla behov och bindningar och traditioner som styr våra liv. Jag uppfattar att släktbanden ofta är mycket starka bl a i arablälnderna, på gott och ont! Blod är tjockare än vatten. Blod/livets saft måste vi ta vara på och värna om på ett helt annat sätt och inte förspilla det på skitsaker och vansinnigheter."

Ja, men var risken värd att ta? För risk var det ju att återvända till Kabul. Och resultatet är att fyra barn nu är moderlösa. Och det känns lite sorgligt, trots att min kontakt med Gallía var kortvarig.

Film och föreläsning

2010-03-11T22:14:00.003+01:00

Två labradorer och en lagotto

På bio Roxy såg jag i eftermiddag en film som nästan gjorde mig andlös, Kvinnor utan män. Filmen är iransk, gjord av en kvinna och baserad på en bok från 1974. Den utspelar sig 1953 och handlar om olika arter av kvinnoförtryck parallellt med den inrepolitiska kampen om makten i Iran. Fotot var hisnande vackert och handlingen gripande. Tystnaden i salongen var total. Det var Britta som tog mig med på bio mitt på blanka eftermiddagen (som min mamma skulle ha sagt, varför "blanka" förresten). Sedan gick vi på Hälls och fikade och försökte bena ut begreppen i filmen - vilket inte alls var lätt.

I kväll något helt annat: Föreläsning i retrieverklubben (den tillhör jag ju inte alls) på universitetet. Känd hundpsykolog, Memea Mohlin, talade om Varför gör inte hunden som jag säger. Nog så talande titel! Klok kvinna som talade pedagogiskt lättsamt. Så lätt att ge hunden dubbla budskap - en insikt hon gav oss i publiken. När vi åkte hem tänkte jag på alla mina tillkortakommanden då det gäller umgänget med Zorro. Men sedan gick jag på kvällspromenad med honom och då var han ju faktiskt helt exemplarisk! Hur som helst inhandlade jag två böcker skrivna av denna Memea och blir kanske klokare. Böckerna och inträdet för Klas och mig uppgick precis till den summa som vi vunnit på obligationer just idag, 500 kr. Gott investerade medel, kanske.

Svärdottern Christina säger att det inte är många hundar som har det så bra som Zorro. Antingen säger hon det för att hon tycker att han är bortskämd eller så säger hon det för att hon är van vid sin småländska hemtrakts hundar, jag vill tro det senare. Och Lena, med sina båda labradorer, säger ofta att våra sammanlagt tre hundar har det väldigt bra och då menar hon deras lekar och gemensamma språngmarscher längs skogsvägarna. Och det håller jag helt och fullt med henne om.

I morgon frukost på Fröken Brogrens veranda. Det är litteratur- och skönhetscirkeln Biet som ska träffas.

Äntligen vår?

2010-03-08T22:55:00.002+01:00

Strålande sol, som värmer skönt, och några plusgrader - men nu är det väl äntligen vår på G. Hundpromenad i Pilängen tillsammans med Lena och hennes labradorer. Snön ligger djup och det är förvånansvärt vilka djupa "gångstigar" i snön som vi, några tappra köldtrotsare, trampat upp under den långa vintern. Så har jag varit hos Antonio och blivit klippt i ny frisyr, som jag dock är tveksam till... Klas kommenterade den inte så den är nog inte så bra!

Kl 17 hade vi gruppmöte s/v i Nämnden för funktionshindrade. Jag fick en liten S:a Paula av Ulla-Britt "för att jag tycker om dig". Så fantastiskt och jag blev jätteglad. I gruppen enades vi om att det inte var några komplicerade politiska beslut som ska fattas på onsdag. Diskussionens vågor blandades med glada skratt. Det är ju fjärde året för vår grupp nu och vi känner varandra ganska väl.

Från gruppmötet vandrade Åsa, Nourouz och jag vidare till Arbetarekommunen. Där hade vår s-förening årsmöte - också det en vänskaplig tillställning. Maria Steinberg, lektor i arbetsmiljörätt och medlem i vår förening, var inbjuden att tala om sitt ämne. Hon gjorde det fängslande genom ett personligt perspektiv på de lagar som hon påverkats av från ungdomen och framåt.

Från årsmötet hem för den sedvanliga kvällsleken med Zorro. Det är samma procedur varje kväll och vi gillar den, både han och jag. Och nu sovdags. I morgon står på schemat lunch med Vivan och Anita på Märtas café.

Melodifestival

2010-03-07T22:45:00.005+01:00

Pauline med ensemble

Programledarna

Maja och Christina - förväntansfulla

En ny och häftig upplevelse att bland tusentals människor vara med om en musikfestival så att säga på plats - visserligen bara genrep, men i alla fall. När vi nalkades Conventum Arena och jag såg köerna blev jag förskräckt: hur skulle vi hinna både komma in och hitta våra platser på bara en halvtimme! Men logistiken var perfekt, vi visste knappt ordet av innan vi var inne i ett förtält, hade blivit av med våra kappor och med viss hjälp hittat våra platser - nästan längst fram. När jag tittade mig omkring kändes det helt obegripligt att man lyckats bygga in så mycket läktare med så många platser i lokalen. Så småningom började det i färgsprakande ljuseffekter och med kameror som for fram och tillbaka, kameramän som ljudlöst smög sig runt om artisterna för att hitta bra vinklar - och så artisterna, förstås. Ja, det var en rolig eftermiddag.

Nu har de farit hem till Karlskrona, våra gäster Christina och Maja. Erik klarade sig själv hemma och var ganska stolt över att ha anförtrotts att vara ensam hemma i ett par dygn.

Här har vi umgåtts, shoppat, promenerat. Och så har Maja och jag gått igenom flera av mina fotoalbum. Det väckte många minnen hos oss båda. Så enormt många bilder av de fem barnbarnen under deras olika åldrar.

Så har jag talat med Martin och fått höra om hans vecka i Singapore. Varm (35 grader), fullspäckad med jobbinnehållet men med goda middagar på kvällarna.

Vackert väder även här, sol och ljus, fåglar som kvittrar. Det blir nog vår till sist i alla fall...

I kväll har jag läst handlingarna till gruppmöte och sammanträde i Nämnden för funktionshindrade. Och samlat ihop alla papper som ska vara med på s-föreningens årsmöte i morgon kväll.

Varför skriver du inte i bloggen?

2010-03-05T17:47:00.004+01:00

Maja i "sitt" ridhus utanför Karlskrona

Zorro före klippningen

Så frågade Boel i ett mejl idag. Och det är bara att konstatera: dagarna går, en efter en i snabb takt. I lördags kom jag från Karlskrona - och alla de tre färdmedlen (buss + tåg) var på minuten i tid - i motsats till de många timmarnas försening en vecka tidigare. Klas och Zorro mötte vid tåget - Zorro med mer påtaglig glädje än sin husse...

På söndagen vandrade vi de vanliga vägarna i Pilängen, Zorro glad över att återse sina kompisar Kerstin och Stina och vi över att träffa deras matte igen. På eftermiddagen satt jag ordförande vid Astma- och allergiföreningens årsmöte - ett hedersuppdrag. Jag har aldrig varit ordförande vid ett årsmöte förr och var lite fundersam över hur det skulle gå. Men allt deltagande genom åren i olika årsmöten gjorde mig helt förtrogen med uppgiften.

Denna söndag for Martin till Singapore i tjänsten. Han är där fortfarande men, enligt sms till sina närmaste och käraste, har han lite hemlängtan.

Så blev det månadsskifte - vårmånad, väl, men det märktes verkligen inte. Staden är full av snö, från taken ramlar den ner i stora sjok, på gatorna tornar snövallarna upp sig.

Veckans tre första dagar präglades helt och hållet av politisk verksamhet: gruppmöten, valstudiecirkel, styrelsemöte, information om mitt favoritprojekt, heldagssammanträde. Där försvann orken att blogga!

Men igår kväll kom Christina och Maja och deras besök sätter sin prägel på tiden på ett helt annat sätt. Så trevligt att ha dem här. Idag har vi ägnat dagen åt att gå i affärer. Nu har de farit iväg till Christina bror och svägerska som bor i Mullhyttan och har två hästar. Särskilt roligt för en ryttarinna som Maja. I morgon ska vi gå på Melodifestivalens "andra chansen", på generalrepetitionen bara, visserligen, men ändå. Vi har furstliga biljetter, sitter på sjätte bänk på vårt fantastiska Conventum. Det ska bli kul att följa det hela på plats, inte minst att känna stämningen, som väl infinner sig trots att det inte är sändning i TV.

Och idag lämnade vi Zorro på Hundrummet för vårens klippning. Hämtade honom två timmar senare med avsevärt mindre lurv.

Sportlov

2010-02-25T18:50:00.004+01:00

Ja, jag kom alltså till Karlskrona i söndags kväll. Alltid trevligt att komma hit. Slogs av temperaturskillnaden: på måndagsmorgonen -4 här, -23 i Örebro, -20 i Oskarshamn.
Christina hade tagit ledigt måndag-tisdag och tanken var att Katarina skulle komma från Ohamn. Men snö och kyla avskräckte henne - hon har nu gått i ide. På måndagen ägnade vi dagen åt att gå i affärer, t o m for vi ända till Kristianopel för att besöka Marimekkobutiken där. Det besöket gav utdelning till butiksinnehavaren - och på sätt och vis till mig också eftersom ett Marimekkoplagg är gångbart genom åren...
Tisdagen tillbringade vi på dagspa i Ronneby. Vi provade på allt som bjöds, utom styrketräning. I programmet ingick ett pass aqua pilates med instruktör och det var en ny och rolig erfarenhet.
Så badade vi bubbelpool utomhus, det var trevligt men kanske inte så smart - det var väldig temperaturskillnad mellan vattnet i poolen och luften omkring den... Kanske bidrog detta till en väldig förkylning som slog till igår.
Dock var biljetter till eftermiddagsbio inköpta: Erik, Maja och jag såg Avatar, omtalad och kanske kontroversiell film.
Idag är det alltså torsdag. Hostande och snorande tog jag mig till varmbadhuset där Christina hade beställt en fotvårdsbehandling till mig - en födelsedagspresent. Behandlingen var behaglig men innebar också några beska sanningar - framförda på ett allt annat än beskt sätt, dock.
Hem för lunchlagning och trevlig samvaro med Erik och Maja vid matbordet. Sen en välbehövlig och lång tupplur och så kortspel med Maja.
Sen lagade jag middag tills det arbetande folket kom hem. Och nu är det snart kväller och i morgon hostar och snorar jag säkert mycket mindre...

2010-02-25T18:50:00.001+01:00

I Karlskrona

2010-02-25T14:12:00.002+01:00

Jo, tågen gick till Karlskrona, dvs inte alls som planerat och med mycket väntan här och där. Genom att alla tåg var försenade kunde jag dock så att säga kliva på olika tidigare, men försenade tåg och den totala förseningen blev därför bara 3 timmar. På plattformen i Mjölby blåste det väldigt kallt och där ropade man uppmuntrande var tionde minut att tåget skulle komma, men inte då...
Lite senare får jag berätta mer om dagarna här. Nu kom just Maja och vi ska spela kort.

Går tågen till Karlskrona?

2010-02-20T20:11:00.005+01:00

Oron stiger! I morgon bitti ska jag åka till Karlskrona för min sedvanliga sportlovsvecka hos sonen med familj. Ja, sportandet inskränker sig till promenader, det viktiga är umgänget med barnbarnen, som i sin tur har sportlov. Men - hur blir det nu? Hela dagen, nu i 13 timmar, har snön yrt över Örebro och äver stora delar av övriga Sverige. I TV hör jag att alla tåg till Herrljunga och Göteborg är inställda pga snöoväder. Dit ska ju inte jag men jag känner oro om vad som kan gälla för tåg till Mjölby-Alvesta-Emmaboda-Karlskrona.

Inte mycket annat att göra än att avvakta. Det är i alla fall packat och klart!

Katarina sade att det är 1 m snö i Oskarshamn - enormt. Hon kommer till Karlskrona på måndag - om det är möjligt att ta sig dit med bil.

I alla fall har vi trotsat snöovädret i flera omgångar under dagen - det hade vi nog inte gjort utan hund! Jag har gått ut med Zorro två gånger på eftermiddagen med en tur till Stadsparken, Klas är just nu ute på sin andra Zorropromenad. Vi väl påpälsade och Zorro insmord mellan tårna med tassvax så att inte snön ska fastna så lätt på hans tassar. Inte många ute, inte ens hundar.

I DN läser jag om alla fuktskador, alla raserade tak och allt möjligt annat som kan hända hus i dessa dagar. Viktigt att vattensystemet är tömt och det är det ju hos oss på Askö. Som påminnelse om att det redan dagen före julafton var mycket snö där sätter jag - igen - ut bilder från ett vintrigt Askö. Längtar dit men när det inte längre finns snö...

Håll tummen för att jag kommer till Karlskrona i morgon!

Lite av varje

2010-02-19T19:36:00.004+01:00

Fredag idag. Vi vaknade till yrsnö och -10 grader. Det var dag för träff i Litteratur- och skönhetscirkeln Biet. Vi skulle t o m njuta av gemensam frukost på Fröken Brogrens Veranda. Gick inte, de bilburna damerna var insnöade, endast fysiskt dock. Den tilltänkta värdinnan, Kerstin H, fann för gott att uppskjuta det hela på obestämd tid. Jag och Zorro trotsade dock ovädret och vandrade iväg till stadsparken. Där var vitt och vackert med någon dm nysnö, en helt tom lekplats men på kullen åkte glada skolbarn skidor. Målet för promenaden var bageriet i Wadköping och deras valnötsbröd. På hemvägen hördes tjutande ambulanssiréner - kanske någon som inte fann sig i att vara insnöad utan gav sig ut i trafiken. Inte bra!

Just nu hör jag på rapport berättelser om brutna armar och ben, trafikkaos och 50 instängda kor i Vimmerby. Taket på vårt bostadsrättshus skulle skottas idag men efter en timme försvann killarna som skulle ta bort snön - blev också de insnöade?

Så har vi haft träff i den politiska grupp, som fått sparken men inte låter sig skingras: försäkringsdelegationen, den som försvann i försäkringskassans nya organisation. Men vi fortsätter att träffas år efter år under glada former. Den här gången bjöd Torgny på middag. Hans hundar, Hero och Freud, uppvaktade den största hundvännen som tänkas kan, Anniette.

Och igår var det studiecirkel i vår s-förening. Ingen stor uppslutning, vi är några få som ihärdigt diskuterar partiets lokala valprogram för att så småningom klura ut vad just vi vill satsa på av den mångfald som finns där.

Jag skriver föreningens verksamhetsberättelse och konstaterar att vi har haft ett par färre styrelsesammanträden än förra året och har förlorat tre av våra medlemmar.

Nu har vi ätit middag, jag har lekt de vanliga kvällslekarna med Zorro och nu är han ute med husse för en sista kissrunda för den här dagen. Nu kommer snart Morden i Midsommer på TV!

I morgon tvätt och packning, på söndag tåget till Karlskrona!

Min födelsedag

2010-02-16T20:31:00.003+01:00

Idag är det min födelsedag. Jag fyller 71 och undrar, förvånat, hur det har kunnat gå så här fort. Dagen har varit så trevlig. Den började med Klas´ uppvaktning: örhängen, bok, orkidé. Så hundpromenad, fast den var inte så trevlig hela tiden. Zorro drog omkull mig, för första gången och enda (hoppas jag). Det hände när vi mötte en hund av rasen tollare - han hatar dem sedan en tollare bet honom i örat när han var liten. Jag var beredd på utfall, trodde jag, men han störtade mot sin, helt ovetande, antagonist bakom mig och plötsligt kände jag hur jag slog huvudet i stenläggningen. Tur att jag hade mössa!

Ja, så for vi iväg ut i skogen, hela vårt lilla gäng, och där träffade vi de vanliga: Dino och Målle med matte, Kerstin och Stina med sin matte. Trevlig samvaro tyckte vi alla och vandrade iväg våra fyra km.

Så har alla nära och kära hört av sig: via sms, via e-post, via Facebook, via telefon och via blombud. Det är det viktiga: att veta sig komihågd. Jag funderade lite över Drottmans: har de glömt att jag fyller år. Men just nu ringde de, sjöng och hurrade.

Ett vackert, vårligt blomsterfång kom från Katarina och hennes familj. Kort med vackra ord från Kerstin och från Inga-lill.

Klas bjöd på middag, han föreslog restaurangbesök. Med tanke på det jag skrev här ovan föreslog jag mat från rest. Saigon här tvärs över gatan. Sagt och gjort: han hämtade god mat: kyckling i jordnötssås, friterade jätteräkor, ris och till det ett glas gott vin.

Tur att man inte fyller år varje dag, dels skulle man ju bli så gammal så fort (såg just i katten Skrylles blogg att hon fyllt 110!) och dels skulle man ju bli så bortskämd - om inte folk tröttnade på ens födelsedagar...

I morgon är det en vanlig dag. Dock ska jag på middag och träffa den forna försäkringsdelegationen - den politiska samlingen som vägrar låta sig upplösas...

Födelsedagshelg

2010-02-15T19:17:00.006+01:00

Mattias

I samma vecka fyller ju både Torbjörn och jag år. Fredag-lördag-söndag har vi nu, Klas, hans söner och barnbarnen, firat tillsammans. Monica stannade hemma och vårdade sin förkylning. Lördagens höjdpunkt var biobesöket. Vi såg Prinsessan och grodan, tillåten från 7 år men njutbar även för en nästan 71-åring! Spännande och rolig, vacker, fin musik och härliga färger, rörande, sorglig (när eldflugan dör), glad (när eldflugan kommer upp till sin aftonstjärna) och med lyckligt slut. Den kan ses av envar!

Så åt vi födelsedagsmiddag och jag tog en bild. Flickorna ägnade tid åt min pc och jag tog en bild av det också - och i förbifarten av Zorro, som var extra glad åt all uppmärksamhet. Han tyckte att det var kul att ha små flickor i andra ändan på kopplet när vi var på promenad, dessutom SPRANG de med honom! På bilden ser jag att han är lite smutsig om fötterna...

Idag andra slags aktiviteter: Först dialogträff mellan oss i nämnden för funktionshindrade och kommunalrådet. Sedan direkt till Arbetarekommunen för facklig-politisk lunch. Inger Efraimsson, f d ordförande i Försäkringskassans styrelse, berättade om hur det var tänkt och hur det blev med sjukförsäkringen etc.

Eftermiddagspromenad med Zorro uppströms ån och nedströms. Vackert väder och fortfarande alldeles vit snö.

Nu är Klas på representantskapsmöte (S). Jag stannade hemma, har lekt gömma korv med Zorro och nu ska jag titta på TV - Mannen som talar med hundar. Vem vet, kanske lär jag mig något!

Förklaring till bilderna

2010-02-09T21:51:00.002+01:00

Jag var nog alldeles för summarisk i bildtexterna i inlägget här nedanför. För de närmaste och kärast kan det vara intressant att jag berättar att den första bilden föreställer min mormor Linnéa med sina båda äldsta barn, Maja 3 år och Elsa 1 år. På nästa bild är de tre barnen grupperade kring sin farmor Maria Pantzar: Maja 6 år, Elsa 4 år och Brita 1 år. På studentbilden är Maja nr två från höger.

Min mammas födelsedag

2010-02-09T21:04:00.007+01:00

1908

1911

1925

50 år 1955

Mamma och jag i Botaniska trädgården 1980

Just idag skulle min mamma ha fyllt 105 år. Hon blev dock inte mer än 79. Jag tycker att mammor ska räcka längre än så. Och det gör hon ju, faktiskt, eftersom det väl är så att en människa lever kvar så länge någon minns henne. Jag tänker nästan varje dag på min mamma, en liten tanke här och en citat där. Idag, till exempel, på vår dagliga hundpromenad i skogen, kom Lena och jag att tala om hundrädda människor. Min mamma var hundrädd, berättade jag. När hon var liten, sådär omkring 1910, förmanades hon av sin mamma: Akta dig för hästar och hundar. Det satt i. Undrar om skulle ha gjort ett undantag för Zorro, som ju är en fridsam varelse. Katarina och Martin citerar ibland sin mormor och det tycker jag väldigt mycket om. Kanske gör också de övriga sju barnbarn det.
Min mamma levde i en (första?) brytningstid då det gäller kvinnligt/manligt. Då hon tog studenten 1925 utgick man i betygsformuläret från att enbart män skulle ta studenten. Så i mammas betyg var överallt ordet "han" överstruket och ersatt med ett handskrivet "hon". När mamma sedan började läsa juridik i Lund hade hon en enda kvinnlig kurskamrat - alla de andra var män. Så stretade hon på, var hemma några år när vi barn var små men var nog glad när hon sedan kunde återgå till sitt yrke.

Som mormor kom hon farande från Stockholm till Oskarshamn/Tranås/Tjörn så fort någon av oss behövde barnvakt. Hon var en intresserad mormor men inte en lekfull och kanske inte en så känslosam.

Den här väldigt kalla vintern har jag haft ännu större anledning att tänka på min mamma varenda dag: jag har ju hållit vinterkylan borta med hjälp av hennes 30 år gamla päls.

Stolt svärmor

2010-02-08T22:07:00.002+01:00

I Blekinge läns tidning kunde man i lördags läsa om hur det går till att ordna sommarjobb i Karlskrona.Informationen gavs av min svärdotter Christina, som inte är jobbcoach som det står i tidningen utan arbetsförmedlare och en entusiastisk sådan. Läs och se bilden.
Hos oss har dagen varit fylld av politiska aktiviteter, både för Klas och för mig. Ekonomiutskott på förmiddagen, gruppmöte på sen eftermiddag och så har jag vikarierat för Klas på arbetarekommunens ordförandeträff. Valfrågor har, inte överraskande, stått främst på dagordningen: Hur ska vi lägga upp valarbetet just i vår förening? Hur ska vi engagera föreningens medlemmar? Det blir frågor att fundera över vid nästa styrelsemöte.
Främst på min personliga dagordning just nu står anskaffning av en matta som går att tvätta om och om igen i tvättmaskinen. Den röllakanmatta som jag nu har här i mitt arbetsrum bär ständigt spår av hund - den är så trevlig att ligga på tycker Zorro. Alla kemtvättar den har genomgått har gjort att driftkostnaden för mattan vida överstiger inköpskostnaden.

Strålande söndag

2010-02-07T22:50:00.002+01:00

Perfekt vinterväder, några grader kallt, sol som gnistrar i mycket snö. Så här vill jag minnas denna vinter. Lång eftermiddagspromenad med goda vänner i Ladugårdsängen, inklusive hunden Rocky. Golfbanan i Gustavsvik, som inte används för sitt ändamål just nu, har omvandlats till skidspår på 15 km. Fullt med folk i spåret, fullt med bilar intill.
Middag hos vännerna efter promenaden. Vi var spända på hur de båda hanhundarna skulle bete sig. Promenaden på neutral mark gjorde nog susen. När vi kom in lade sig Rocky i sin korg och Zorro under matbordet. Så låg de under hela den mänskliga samvaron, stack bara fram var sin nos då och då för att bli klappade och mot slutet för att slicka varandra i örat. Stolta mattar och hussar hade inte ord nog för att lovprisa det goda uppförandet!
Så har jag fått tips av Katarina på bra maträtt till nästa helg när Klas´ barn och barnbarn gästar oss. Talat med Martin som berättade att Erik just bakat muffins med hallon och blåbär. Skrivit en vittnesutsaga (heter det så?) till stöd för väninna som, faktiskt helt felaktigt, fick parkeringsbot i somras. Jag var med!
Och så har jag sett senaste avsnittet av Damernas detektivbyrå och njutit av den kvinnliga detektivens ädla sätt att vara och hennes vackra, välstrukna bomullsklänningar.

Utflykt i lagottoklubben

2010-02-06T17:52:00.003+01:00

Blodvite har uppstått!

Första lördan i varje månad är det utflykt i lagottoklubben, dvs träff med Zorros "kusiner" och deras mattar (mer sällan är hussarna med, utom Klas). Det var en sådan dag idag. Sju glada hundar sprang lösa och lediga i vårt vanliga skogsområde - hela tiden sams och goda vänner och alla känner varandra. Alla de andra är små tikar på så där 15 kg och Zorro som enda hanhund och dessutom en stor lagotto ser alldeles väldig ut jämfört med de övriga. Som han brukar visade Zorro då och då ett lite för närgånget intresse mot en av tikarna, men hon har börjat på dagis och kunde avvärja uppvaktningen. Hon t o m bet Zorro lite i örat så att det blödde. En av deltagarna har tillverkat en liten släde som alla hundarna fick pröva att dra. Zorro tyckte att det var väldigt kusligt, kanske var det ljudet mot snön som skrämde honom. Ja, så fikade vi tillsammans, som vi brukar.

I eftermiddag läsning av handlingar inför sammanträde i Nämnden för funktionshindrade. Årsredovisningen ska antas och det är en imponerande läsning. Så mycket har gjorts under året och så medvetet bedrivs utvecklingen. Roligt att vara med som förtroendevald i detta.

Igår ringde man från lokalavdelningen av Hörselskadades riksförbund. Kunde jag åta mig att vara suppleant i styrelsen under ett år? Ok, sade jag.

Och så har det varit provval (S) till riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige. Jag har nogsamt prickat för dem som jag vill se i resp. församling och skickat in mina val.

I Stockholm

2010-02-04T21:40:00.009+01:00

Berta Hanssons applikation med motiv från Bibeln

I skyddsrummet på SÖS

Stor mosaik

Målat på sten

Åter i Örebro efter två väldigt trevliga dagar i Stockholm tillsammans med väninnan Inga-lill. Buss dit i yrsnö. Efter snabb lunch iväg på aktiviteter: först Moderna Museet och utställningen av Evert Lundqvists konst. Sedan en repa i några affärer och så till Konstakademin för att se på verk av Berta Hansson, en för mig dittills helt okänd konstnär. Båda dessa konstnärer föddes i början av 1900-talet och dog på 1990-talet. I övrigt inga paralleller dem emellan.

Hem till Inga-lill för the och smörgås och så iväg till Södersjukhuset. Där hade Grafiska sällskapet, som Inga-lill tillhör, bokat in sig för visning av konsten i sjukhusets skyddsrum! Underbara verk av olika konstnärer som inte skattebetalarna, som dock finansierat konsten, får se. Det tyckte jag inte om! Men konsten var verkligen värd att beundras.

Sen middag hos Inga-lill och sedan pratade vi till kl 2. Sov till 8, lång frukost och sedan till bussen för hemfärd. Mycket prat handlade om hur man gör för att kunna flytta från en stor tvåa till en liten etta, som Inga-lilla ska göra. Vad göra med alla saker och alla papper?

Och nu i kväll har Klas och jag just kommit hem från konserthuset. Behagligt att sitta där och lyssna på musik, så kravlöst.
Mina tankar går också till de äldsta barnbarnen, David och Magnus, som idag tagit flyget från Nyköping för att besöka sina resp flickvänner. David har flugit till Wiesbaden och Magnus till Amsterdam. Hoppas resan gått bra trots snö och halka. Glada är jag säker på att de är!

Och jag är glad åt artikel i NA idag där man berättar att det är flera som tycker som jag då det gäller Atlas Copcos överdrivna reaktion på Sotings försyndelse. Och det antyds att vägen tillbaka politiskt inte är helt stängd. Bra, man måste kunna bli förlåten!

Lever studiecirkeln...

2010-02-02T21:23:00.002+01:00

...eller är den stendöd? I s-föreningen kör vi nu en studiecirkel. Det är valår och vårt material är partiets lokala valprogram. Många är kallade (och har anmält sig) men få är manade. Dock, diskussionens vågor står höga bland oss få som infinner oss. Fyra gånger kvar, sedan avslutar vi med medverkan av "Örebrobänkens i riksdagen" företrädare framför andra, Eva-Lena Jansson.

Sammanträde i programnämnden idag. Bland annat redovisades förslag till bostadsplan för äldreomsorgen - en synnerligen välskriven och intressant läsning. Här finns ett mål om parboende: makar, sambor och registrerade partner, där båda har behov av att bo på ett särskilt boende, ska erbjudas ett gemensamt boende om de så önskar". I detta instämmer jag till 100 %. Och precis så står det sedan fyra år tillbaka i Socialtjänstförordningen. Men i Vård- och omsorgsnämnd öster vill man gå längre och skriver i sitt remissvar, vilket dessutom kräver ändring i Kommunallagen: "Där en har behov av att bo i särskilt boende bör den andre parten beredas möjlighet till gemensamt eller nära boende om så önskas. Makar bör inte tvingas till åtskillnad." Ja, kommunen har ett 70-tal tvårumslägenheter i sina särskilda boenden, där det skulle kunna vara möjligt att bo tillsammans om en har vårdbehov men inte den andra. Men flytta in där utan dokumenterat behov går ju inte. "Nära boende", t ex i seniorboende nära det vård-/gruppboende där maken bor, kräver att det finns en lägenhet ledig och att den passar den flyttande, som kanske ska bo där i många år. Och betyder då inte hemmet, grannskapet, grannarna så mycket att man hellre stannar där för ett fortsatt aktivt liv? "Nära boende" innebär ju dessutom också att "makar tvingas till åtskillnad".

Nu har jag chattat med dottersonen Magnus, som snart ska fara till Holland och träffa sin flickvän, som jobbar där. Hans längtan är stor och det är säkert också hennes.
Och jag har just packat lite för min stockholmsresa i morgon, tillbaka på torsdag.

Panterlunch

2010-02-01T21:50:00.004+01:00

I ganska precis 15 år har har vi regelbundet ätit middag eller lunch tillsammans, Vivan, Anita och jag. Från början - men det är ju längesen nu - jobbade vi med utveckling av kommunens äldreomsorg, Vivan och Anita i var sin kommundel, jag på stadskansliet. När vi träffades för våra måltider hade vi mycket fria samtal om vad som kunde/borde göras. Våra tankar skrev vi ner i en bok, som råkade ha en panter på omslaget. Därför blev våra möten "panterträffar". Idag var det alltså panterlunch. Vi träffades på Rest. Kilimanjaro, en ganska nyöppnad somalisk restaurang. Det blev långlunch med afrikansk mat. En del av tiden gick åt för planering av vårt 15-årsjubileum. Vivans förslag var att fira med besök på Lerbäcks teater där man kan se pjäsen "Det kunde varit värre" samtidigt som man äter en trerätters middag. Sagt och gjort vi bokade in oss en kväll i april.

Så har det varit gruppmöte inför programnämndens sammanträde. Många ärenden, några kanske präglade av att det är valår... I morgon är det sammanträde.

Zorro pustar ut efter dagens promenader, först en lång skogspromenad med mig medan Klas var på möte, sedan en ännu längre stadspromenad med Klas medan jag åt god lunch. Nu ligger han på en av sina favoritplatser, den lilla ryamattan under mitt skrivbord. Söt!

Nedstämdhet (S)

2010-01-29T22:04:00.002+01:00

I kväll har vi dels fått e-post från vårt parti lokalt, dels hört på Tvärsnytt att en av våra partikamrater hastigt lämnat alla sina uppdrag i partiet. Skälet är att han mixtrat med lön och arvoden, inte begärt tjänstledigt från sitt jobb för uppdrag i politiken och facket och alltså uppburit dubbel ersättning. Fullständigt ofattbart att göra så och helt uppenbart att det skulle uppdagas. Denne man kandiderade som eu-politiker, satt i KF och KS och stog näst intill på valbar plats på riksdagslistan i vårt län. Hade fackliga uppdrag. Vad får en person att sätta allt detta på spel? Gåtfullt!
I övrigt en alldeles vanlig fredag: veckohandling, promenader med Zorro, en tillsammans med Klas och en medan Klas städade. Vi har ätit tacos med olika tillbehör och äppelknyten med glass. Tittat på Skavlan. Nu kväll och vi hoppar över filmen om Zorro...

Grattis till sommargrannen

2010-01-28T21:16:00.003+01:00

Just nu såg jag på Aktuellt att Stig Fredriksson har fått medalj av kungen för sina framstående journalistinsatser. Välförtjänt! Alltid lika intressant att höra hans rapporter från främmande land. På 70-talet var han utrikeskorrespondent i Moskva och skrev häromåret en bok om sin, under kalla krigets dagar, på sätt och vis aningslösa kurirverksamhet för författaren Alexander Solzjenitsyn, som ju var i minst sagt onåd hos regimen.

Om Solzjenitsyn har jag ett särskilt minne. 1983, då jag var på rundresa i dåvarande Sovjetunionen blev det flygförsening i Tasjkent. De lokala värdarna ordnade en frågesport för att förströ oss. En av frågorna: Nämn en sovjetisk författare. Solzjenitsyn, sade jag. Men det fanns faktiskt ingen författare med det namnet så det blev underkänt...

Hindersmässa i Örebro. Mycket folk på stadens gator. Bra tillfälle att samla på sig årsbehovet av plastpåsar av allehanda slag. Det har vi gjort hos Jonas från Kristianstad, vår årliga leverantör. Så har jag köpt årsbehovet av ullstrumpor, tunna och lite tjockare. Getost köper vi alltid av ett äldre par med många getter hemmavid. Klas köpte en plånbok.

Hundpromenad i Karlslund på förmiddagen. Ny rimfrost, så vackert. Kanske lite uttjatat men jag tog i alla fall några bilder med kameran i mobilen.

På eftermiddagen flitigt arbetat med uppgifter efter styrelsemötet i Wadköping.

Nu följt Antikrundan, favoritprogram.

Särskilt innehållsrik dag!

2010-01-27T23:24:00.004+01:00

Rogivande vithet i vuxenhabiliteringens Upplevelsen

Makarna Winblad på ArkivCentrum i kväll

Mycket roligt och mycket lärande denna dag. Hela förmiddagen inspirationsdag för vår förvaltning och vuxenhabiliteringen. Tre intressanta föreläsningar hann jag med. Full av beundran över kunskap och engagemang hos personal i våra gruppboenden. Intressanta utställningar om olika verksamheter. Så fick jag också möjlighet att titta in på "Upplevelsen", den del av vuxenhabiliteringen som verkligen ger utvecklingsstörda personer en upplevelse. Jag tog en bild av det helt vita rummet, det som ger stillhet och ro. En jättetrevlig förmiddag, inte minst för att den gav möjlighet att träffa så många människor från förr - som minns mig från förr och gärna kom och påminde om det!

Eftermiddagspromenad med Zorro i ymnigt snöfall. Vi såg ut som snögumma resp snöhund när vi kom tillbaka.

I kväll föreläsning på ArkivCentrum, där vi är medlemmar. Ewonne Winblad, känd från TV, berättade om sin bok Frälst, förmögen, förskingrad. Den handlar om skaparen av de tolv hushållsskolor Margaretaskolorna, som fanns i olika delar av landet. Den enda som finns kvar är Margaretas festvåning just här i Örebro. Ewonne Winblads svärmor var systerdotter till Margaretaskolans skapare Hanna Lindmark. Ewonne Winblad har tillsammans med sin man Lennart Winblad, också han f d TV-journalist, gjort en god forskningsbragd och berättade livfullt om Hanna Lindmarks liv. Salen var proppfull av intresserade människor.

Vardagspolitiskt liv

2010-01-26T22:49:00.002+01:00

Gårdagen och dagen idag har präglats av min fritidspolitiska vardag - förutom förmiddagspromenaderna i skogen med Klas och Zorro, Zorros fyra bästisar och deras mattar, förstås.
Igår hela eftermiddagen presidiemöte i nämnden för funktionshindrade. Samtalstonen numera god och avspänd trots majoritets-/oppositionsrollerna. Mycket att diskutera: bostadsplanen - hur mycket ska vi bygga, vilka nya lokaler behöver vi, verksamhetsberättelsen - vad har gjorts under 2009 och med vilket resultat?, mm. Efter presidiet vandrade vi, Maria, Åsa och jag, iväg till vårt nya serviceboende. Sex personer med autism bor i var sin liten lägenhet i en vanlig trappuppgång, en lägenhet är gemensam lokal för måltider och umgänge, i källaren en bubbelpool! Vi var inbjudna till en av dem som bor i huset och blev väldigt glada över den jättetrevliga lägenhet som är hennes ombonade hem.
Hem och lagade middag, Martins goda fiskrätt: vit fisk kokt i ugn med wookgrönsaker och grädde.
Sedan iväg till fullmäktigegruppen. Genomgång av ärendena till kommunfullmäktige - där jag ju inte ingår. Här diskuterades också de egendomliga turerna kring ev försäljning av Gustavsviks bad och camping. Uppenbart att mycket händer i majoritetens slutna rum...
Hem till en stunds lek med Zorro.
Idag Zorropromenader för- och eftermiddag. Konstaterade att staden förbereder sig för Hindersmässan i dagarna tre. Den börjar i morgon.
I kväll möte i s-föreningens styrelse. Hos Åsa, som alltid bjuder på de mest förföriska frallor av olika sorter - så har hon också ett bageri tvärs över gatan! Styrelsen känns som våra vänner och diskussionerna är ivriga, välvilliga och oftast konstruktiva. Nu planerade vi för årsmötet i mars och vårens medlems- och öppna möten.
Så hem till en stunds lek med Zorro även denna kväll. Nu ligger han här och angriper en s k tuggrulle - trevlig sysselsättning, tycker han, bra för tänderna, tror jag.
Själv sneglar jag mot min mobiltelefon. Vill öppna Storytel ("bok i telefonen") och lyssna på Håkan Nessers Kommissarien och tystnaden. Svårt att lyssna när jag gått och lagt mig, plötsligt vaknar jag och har missat någon timmes handling...

Inte första april...

2010-01-23T22:21:00.002+01:00

Jag vill faktiskt påpeka detta - inte första april och inte dolda kameran - innan jag berättar att i kväll ringde en person från Lokalhistoriska sällskapet i Örebro. Sällskapet ska via Arkivcentrum ge ut en bok med uppsatser om Örebro. Hade jag nu något emot att man tog med min uppsats om kvarteret Brandstationen, som en av sju uppsatser? Jag skrev den för flera år sen när jag gick en lokalhistorisk kurs på just Arkivcentrum. Vi hade just flyttat in här i kvarteret Brandstationen, ett kvarter med gamla anor. Nej, jag har ingenting emot att uppsatsen publiceras i boken, tvärtom känner jag mig väldigt hedrad. Glad!
På förmiddagen idag anlände vi samtidigt till vår startpunkt för hundpromenader, de båda labradorerna med sin matte, de båda springer spaniels med sin matte, Klas, jag och Zorro. I två timmar vandrade vi tillsammans, fyra människor och fem hundar. Som vanligt talade vi om allt möjligt, idag ganska mycket om sjuka hundar, gamla hundar och hundar som dör. Bakgrunden till samtalsämnet var att jag och Zorro i går mötte en shepland sheepdog som var 14, 5 år, nästan blind, nästan döv och gick stelt och vacklande. Zorro hälsade först på den gamle men drog sig sedan upp i en snödriva och såg allmänt avståndstagande ut. Den gamla hundens matte berättade att det är vanligt att hundar gör så när de träffar denna urgamla hund.
På vår promenad idag talade vi också om oron när hundar blir sjuka och vad man kan göra om man, som jag, inte har minsta koll på medicinska företeelser. Men Klas har ju det desto mer och verkar inte orolig ens för sjuka djur.
Men nu känner jag mig orolig över släkthunden Musse i Krylbo som har blivit sjuk. Lite bättre idag, verkar det som, och jag håller tummarna för honom.
Idag har jag läst handlingarna till måndagens presidiesammanträde. Bland annat ska vi yttra oss över förslaget till klimatplan för Örebro kommun. Helt omöjligt för mig att veta om den är bra eller inte. Det verkar som att man inte förväntar sig att vi i vår nämnd ska veta det, så för säkerhets skull skickar man med programnämndens yttrande och tycker att vi ska stå för det. Jag undrar dock vad det är för vits med det - antingen ska vi väl tycka något i nämnden eller också borde vi avstå från att yttra oss. Låtsasdemokrati blir det ju annars.
Demokratibrist förefaller det också råda hos moderaterna lokalt i Örebro. De har haft provval för fullmäktigelistan och en person som i provvalet kom på 8:e plats har placerats på 26:e, alltså utan möjlighet att ens komma med som ersättare i kommunfullmäktige. Det partiets medlemmar, som alltså i provvalet sagt sitt, måste ju tycka att det inte spelar någon roll vad de tycker. I en debattartikel i NA idag skriver den bortröstade personen, under rubriken Ett centralstyrt parti, om ett parti där man hyllar tystnad och instämmande nickningar...

Kvällens dödssynd: avunden

2010-01-19T22:21:00.002+01:00

Jag har just sett TV-program om dödssynderna. Sissela Kyle berättar om dem, en och en. I kväll handlade det om avunden. Hon kunde verkligen gestalta avunden på olika sätt, inte minst den som den elaka styvmodern hyste gentemot Snövit. Till slut kom hon fram till att avunden är ett problem för den enskilda människan men ingen dödssynd utan en sjukdom - som man ska hålla ifrån sig. Nu väntar jag på program om girigheten, den i mitt tycke värsta dödssynden.
I dag har jag varit hos Antonio och blivit klippt, ny frisyr, den blir nog klädsam när håret blivit lite längre. Jag vandrade också iväg till Body Shop och handlade foundation (det står så på förpackningen), rouge och en svamp att dutta på foundationen med för tillsammans 450 kr. Jag såg dessförinnan så blek ut att jag, när jag råkade titta i spegeln, trodde att jag var dödssjuk. Nu är jag frisk igen, det syns i spegeln...
I kväll har vi startat vårens studiecirkel i S-föreningen. Den handlar, förstås, om vårt valprogram och vad vår förening vill satsa särskilt på under valrörelsen. I kväll diskuterade vi också en DN-artikel idag som handlar om hur S, V och MP vill förändra sjukförsäkringen. Bra tankar och klädsam självkritik gentemot vår politik på det här området under förra mandatperioden när vi var i majoritet.
I morse blev det äntligen av: jag har länge tänkt påminna våra nya S-talespersoner för jobben resp för företagsverksamhet om betydelsen av särskilda insatser och särskilt stöd till personer med funktionsnedsättning för att öppna arbetsmarknaden för dem. "Från patient till medborgare" heter den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, en av förutsättningarna för att känna sig som medborgare är att ha ett jobb, klara sin försörjning, få användning av sina kunskaper och förmågor. Nu skickade jag e-post till dem, hänvisade till en artikel i senaste numret av Allt i politiken, hänvisade till Från patient till medborgare och erbjöd ett material som jag fick inför senaste sammanträdet i Nämnden för funktionshindrade. En av de båda har redan svarat och vill ha materialet. Det är jag jätteglad över!
Ja, så har vi ju varit i skogen med Zorro. Han har lekt med sina hundkamrater Dino och Målle medan jag fått goda råd av deras matte om hur jag kan bli en bättre ledare för Zorro.
Och just nu, kl 22.45, kom äntligen snöplogen och tog bort den bruna snön på vår lilla gata.

Om franska hundar...

2010-01-17T18:04:00.002+01:00

Här är en särskild hälsning till Christina H-P, återkommen efter många år i Frankrike och nu utrustad med en schäfertant, men också till andra hundägare såsom Elisabeth med Musse och Kerstin med Pia.
I DN:s söndagsbilaga läser jag om hur det är att ha hund i Frankrike. Är det sant, Christina? Så här står det bland annat:
Franska hundar brukar slött rapande ligga i vägkanten och se bilar, mopeder och gångtrafikanter passera förbi. Men vid åsynen av en cyklist vaknar de till liv och biter sig fast i cyklistens närmast belägna fot. Sedan hänger de kvar till de tröttnat eller fått cyklisten på fall.
---
Men en gång i de franska Pyrenéerna - sedan en sällsynt vidrig pudel tuggat sig fast i min högerfot - kom hundens mätte ut och ropade något häpnadsväckande: Odjur, skrek hon. Sluta genast! En ovanligt förståndig matte hann jag tänka.
Till slut hade även dena hund tuggat färdigt. När jag tacksamt vinkande vände mig om hörde jag hur matte, med famnen full av pudel, samtalade med sin fyrbente vän. "Den cyklisten var ett riktigt odjur", kuttrade hon.
För min egen del vill jag betona att Z är ointresserad av cyklister. Vad som däremot skulle hända om han skulle komma åt skateboardåkare eller rullskridskoåkare är ovisst!

1999 pusselbitar

2010-01-16T19:56:00.004+01:00

Nu är det klart, vårt 2000-bitars pussel. En enda bit lyser med sin frånvaro, vi har letat. Dock städade vi igår och kanske for denna enda bit in i dammsugaren. Nu undrar jag om det finns någon som i sin tur vill lägga detta fina pussel - det tar sin tid, det erkänns. Pusslet heter Emergency room och visar olika rum på ett sjukhus och ambulanser och skadade människor utanför sjukhuset. Se själv här på bilderna. Den undre bilden visar förlossningsrummet, den övre hela pusslet. Nu är det i alla fall demonterat. När jag plockade ner det tänkte jag på forna fattighus, där hjonen skulle hållas sysselsatta med att sticka strumpor. Eftersom det inte fanns så mycket garn att tillgå så repades strumporna upp så fort de var klara och så fick man sticka nya strumpor, etc. Både denna strumpstickning och mitt pusselläggandet är verkligen improduktiv sysselsättning - men pusselläggandet högst frivillig, rolig och lite spännande.

Nästan 0-gradigt här idag. Vi har varit ute i skogen, som de flesta dagar, och Zorro har lekt med sina hundkompisar, alla glada i hågen. Just nu är han på kvällspromenad med husse.

Igår första mötet i Litteratur- och skönhetscirkeln Biet. Vi gratulerade Kerstin H som fyller jämt och som vi vill fira med måltid på restaurang när hon kommer tillbaka från familjeresa till Teneriffa. Jag läser just nu Gabriella Ahlströms De oförglömliga - ny bekantskap bland författarna och originellt skriven bok. Man undar vad det månde bliva av den intrig som hittills beskrivits...

2010-01-14T22:22:00.002+01:00

Torsdag idag, lite mildare väder, lite ljusare, nyvaccinerad mot säsongsinfluensan - fast den verkar inte vara i antågande. Hundutflykt till Karlslundsskogen både igår och idag och vild och glad lek mellan Zorro och hans hundkamrater. Aldrig någon tvekan om att allt går vänskapligt till - även när vit, lurvig Zorro ligger under en hög med tre svarta labradorhannar. Ett hundliv som heter duga!
Igår årets första sammanträde i nämnden för funktionshindrade. Verksamhetsplan och budget antogs - med reservation från oss i S och V. Det bästa på sammanträdet var ändå informationen om projektet Jobb i sikte. Syftet med projektet är att underlätta för ungdomar i gymnasiesärskolan att komma vidare i praktik och jobb. Kommunen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hjälps åt i projektet. Det avslutas 2012 - jätteviktigt att det finns en lösning på hur själva idén ska bestå. Självklart egentligen - går man på en yrkesorienterad gymnasielinje så borde man ju ha möjlighet att sedan använda sina kunskaper. Detta gäller så långt det är möjligt även om man har "generella inlärningssvårigheter" som väl är den vanligaste funktionsnedsättningen i gymnasiesärskolan.
Idag har jag varit och tittat på en modell i naturlig storlek till en lägenhet i det vårdboende som ska byggas på Ladugårdsängen. Samma arkitekt som ritat vårt hus här på Kyrkogatan. Välplanerat och genomtänkt, bl a med låg fönsterbröstning så att också rullstols- och sängbundna kan se ut. Varje lägenhet blir 35 m2, hyran per m2 kommer att motsvara den som gäller för Victoriahuset, dyrast i Örebro.
I morgon årets första möte i Litteratur- och skönhetscirkeln Biet. Kul!

Helgdagars lärdom

2010-01-11T21:35:00.002+01:00

I kväll gruppmöte s/v för oss i Nämnden för funktionshindrade. Dessförinnan skrev jag, till slut, protokollet från senaste styrelsemötet i S-föreningen, gjorde en förteckning till föreningens valberedning inför deras jobb med att nominera folk till styrelsen mm. Jag har skjutit upp och skjutit upp men nu kändes det riktigt roligt att komma igång igen. Det är väl kanske som i Alf Henrikssons lilla vers från 1991:

Den vilsamma fritiden, käraste vän,

inte är det precis något fel på den.

Men se lyckan, när allt kommer omkring,

består i att uträtta saker och ting.

I övrigt har vi hunnit med en kylslagen promenad runt hagarna i Karlslund. Vi gick raskt! Före utflykten hade jag kokat grönsakssoppa, som alltså bara var att värma när vi kom hem. Så har jag lagt lite på 2000-bitarspusslet. Det tar form är faktiskt roligt!
Nu ska Klas ta bort stygnen efter blipp-operationen på kinden. Spännande och se hur det ser ut under bandaget...

Jobb för rättvisa

2010-01-11T21:16:00.002+01:00

Rubriken är Socialdemokraternas och Vänsterpartiets i Örebro budget för 2010. Men det jag vill skriva om nu är en debattartikel i NA, skriven av Johan Pehrsson (FP). Den handlar om de fördomar, som gör att offentliga och privata arbetsgivare inte anställer personer med funktionsnedsättning. Johan Pehrsson skriver bl a om arbetsförmedlingens enkät till arbetsgivare om deras inställning till att anställa eller erbjuda praktik till en person med funktionsnedsättning. Jag delar JP:s besvikelse över resultatet: bara hälften av de offentliga arbersgivarna och ännu färre av de privata kunde tänka sig att anställa en person med funktionsnedsättning - utan att ens ha fått definierat vilken slags funktionsnedsättning det skulle handla om. Detta är upprörande! Särskilt som en annan undersökning visat att 87 % av de arbetsgivare som anställt en person med funktionsnedsättning blir positivt överraskade. Eller, som en chef på Stiftelsen Actíva sade på en konferens häromåret: efter en vecka ser man personen som individ, inte som en person med funktionsnedsättning.
Här är så mycket att kämpa för innan vi är framme vid den nationella handlingsplanens mål, Från patient till medborgare. På onsdag, vid sammanträdet i nämnden för funktionshindrade, får vi information om projektet Jobb i sikte, ett projekt för att underlätta för ungdomar i gymnasiesärskolan att få praktik och jobb.
Socialdemokraterna i Örebro har utsett företrädare för olika politikområden. Jag ska nu kontakta personen som får ansvar för jobb och personen med ansvar för näringslivsfrågor. Jag vill att de, var och en inom sitt område, medverkar till att också personer med olika funktionsnedsättning får tillträde till arbetsmarknaden och därmed blir medborgare fullt ut.

Time runs

2010-01-10T19:27:00.002+01:00

Att lägga pussel är den verkliga tidstjuven! Man ska bara lägga några bitar till och efter två timmar upptäcker man att man ska lägga ytterligare några bitar till. Jag tror faktiskt att jag ångrar att jag letade fram pusslet med sina 2000 bitar! Pusselläggande hindrar en ju också från intressanta upplevelser, man bara står där lutad över ett bord och spanar efter bitar med samma färg och form som dem man just lagt!
Kylan håller i sig. Igår -23 grader och Lagottoklubbens månatliga utflykt ställdes in. Idag -21 på förmiddagen och -13 nu i kväll. Varje förmiddag, oavsett antalet minusgrader, har vi varit ute i skogen. Zorro måste ju ut och i skogen kan han springa tillsammans med sina hundkompisar i stället för att anpassa sin takt till pensionärspromenader!
Tid tar också mitt nya medlemskap i Facebook. Det är, liksom pusslandet, vanebildande. Man vill kommentera, man blir glad över dem som vill bli ens vänner och det är spännande att läsa vad andra har att berätta.
Jag har köpt en ny kamera! Den är ett tekniskt underverk och jag kämpar på för att lära mig alla finesser. Då och då snuddar jag vid tanken på att ett tekniskt underverk löper större risk att gå sönder än en gammal lådkamera eller motsvarande... När det blir lite mindre kallt ska jag ta jättefina bilder!
Min veckovisa stavgång är lagd på is. Britta, stavgångskamraten, har stukat foten! Lite sorgligt, stavgång tillhör också det som är vanebildande!
I morgon är det dags igen för kommunpolitiken. Gruppmöte i morgon kväll, nämndsammanträde och ekonomiutskott på onsdag. På torsdag ska jag gå och titta på en modell av en lägenhet i det planerade vårdboendet på Ladugårdsängen. 35 m2 är varje lägenhet, jag förstår inte hur en vårdbehövande person och en icke vårdbehövande make ska kunna rymmas i en sådan bostad. OM parboendegaranti är ett politiskt mål borde man väl åtminstone ha byggt bostäder som rymmer två personer...
Och så har vi städat ut julen för den här gången.

Lite mindre kallt!

2010-01-07T09:40:00.002+01:00

Idag minus 10. Nysnö. Kändes nästan varmt när vi tog morgonpromenaden, jag och Zorro. Nu far vi alla tre ut i skogen.

Vårdnadsbidrag en integrationsfälla?

2010-01-07T09:27:00.002+01:00

I förrgår läste jag i DN en brett upplagd artikel med rubriken Vårdnadsbidrag stänger förskolor. I ingressen kunde man läsa: Vårdnadsbidraget ökar i popularitet i invandrartäta förorter. På Järvafältet i Stockholm tvingas man nu lägga ned förskolor då många av barnen i stället tas om hand i hemmet av sina arbetslösa mammor.
I artikeln kan man läsa bland annat om familjer med många barn som därmed kan få vårdnadsbidrag i flera år, vilket kan leda till att "sexåringar kommer till förskoleklassen helt utan svenska som språk och i vissa fall också utan erfarenhet av världen utanför hemmet."
Efter mina möten med invandrarkvinnor, som trots många år i Sverige aldrig kommit igång eller glömt det svenska språket, blir jag bekymrad. Kvinnorna har berättat om sina barn, som lärt sig svenska i förskolan och skolan. Förskolan och skolan har också inneburit en kontakt för föräldrarna. Kvinnor med praktik eller arbete har känt stolthet och glädje över att deras värld även finns utanför hemmet. För mig känns den effekt av vårdnadsbidraget, som DN skriver om, som en tillbakagång både då det gäller kvinnornas situation och då det gäller barnens möjlighet till att bli en integrerad del av det svenska samhället - där ju i de allra flesta fall deras framtid finns.

Uteliv

2010-01-05T15:55:00.003+01:00

Vår tillvaro präglas mest av uteliv, sunt och stärkande sådant. Med Zorro styr vi helt kosan till Karlslundsskogarna. Så vackert nu med allt det vita. Lite jobbigt att pulsa i snön men säkert god motion. I går blev det en eftermiddagspromenad och vi fick se en vacker solnedgångshimmel, se den här ovan.

Idag vaknade vi till -18. Jag gick en kort morgonpromenad i mammas gamla päls - behövs ingen kofta under. Den nya halsduken går numera att vira fyra varv runt halsen - de 2 meterna har vuxit till 3, hur gick det till? Några timmar senare for vi alla tre ut till Karlslundsskogen, väl påpälsade och Zorro med tassvax på trampdynorna och mellan dem. Det var förskräckligt kallt. En timmes promenad kändes mycket, mer var inte att tänka på. Förklaringen fick vi när vi kom in i bilen. I Karlslund var det - 27! Alltså tio graders skillnad!

Långpromenad på eftermiddagen var inte att tänka på. I stället letade vi fram ett gammalt pussel, 2000 bitar. Vi köpte det en jul för kanske sex år sen, började lägga men gav upp. Nu minns jag tydligt hur svårt det var att komma igång...

Och den lilla operationen då? Jo, den gick fort och lätt och nu har jag ett litet plåster på kinden. Om en månad får jag veta om det var något att bry sig om.

Ganska upprörd är jag över hur dåligt det är lite varstans med tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, bl a rullstolsburna. En man, Peter, åkte tåg mellan Stockholm och Uppsala. Där skulle han på fest. Men i Uppsala fanns ingen att hjälpa honom av tåget så han fick följa med tillbaka till Stockholm. Detta är långt ifrån det samhälle för alla som vi vill ha. Här finns anledning till förändring och förbättring!

Nytt År

2010-01-03T20:29:00.004+01:00

Det nya året har några dagar på nacken (!). Att blogga har inte funnits tid till. Nyårsafton och nyårsdagen hade vi besök av Klas´ barn och barnbarn. Roliga dagar med huset fullt av folk. Zorro blev ompysslad och lekt med, särskilt av Mattias. Perfekt jullovsväder och på nyårsdagen for den unga familjen till Ånnaboda med skidor och pulkor. Klas, jag och Zorro drog iväg till Karlslundsskogen och pulsade oss genom snön på obanade stigar. Se bilder.

I skogen har vi sedan varit varje förmiddag. I dag möttes alla fem hund-kompisarna: de båda labradorerna, de båda springer spanielerna (heter det så?) och så Zorro. Oj, vilken glädje när de rusar om varandra och på varandra.

Idag besinnade jag att jullovet börjar lida mot sitt slut även för en politiskt engagerad pensionär. Så nu har jag utformat de yrkanden som s-/v-gruppen i Nämnden för funktionshindrade har på ändringar och tillägg i majoritetens förslag till verksamhetsplan och budget för 2010. I gruppen har vi gått igenom dem och beslutat vad vi vill framföra, nu handlade det om hur vi skulle framföra det... Inte säkert att det leder till ändringar men vi har i alla fall varit tydliga med vår uppfattning. Vi vill INTE att verksamhet läggs ut på entreprenad så länge det inte är möjligt att ge uppdrag till idéburna organisationer. Vi vill ABSOLUT att alla nya tjänster ska erbjudas som heltid men med deltid som möjlighet. Det måste gå att försörja sig på sitt arbete! Etc.

Med ett halvt öra lyssnar jag på TV 2 där man gör en tillbakablick på 1960-talet. Bl a talar man om att det var året då de första kvinnliga prästerna prästvigdes, Margit Sahlin och Elisabeth Djurle. Elisabeth Djurle fick sitt första jobb i Nacka församling och var den som i juni 1960 vigde Tore och mig. Mycket har hänt på dessa 50 år, det står väldigt tydligt av det som tas upp i TV-programmet. Eurovisonsschlagern med Siw Malmqvist, Lena Larssons förhånade praktiska mode, Sven Tumba Johansson som säljer de första kalsingarna i shorsformat och mycket annat.

I morgon ska jag få min vänstra kind opererad. En cellförändring (!) finns där som minne av tidigare bortopererad brun fläck.

Men nu ska jag njuta av avsnitt två av Damernas detektivbyrå i TV.

Köldrekord?

2009-12-30T22:42:00.002+01:00

I morse minus 20 när jag gick en kort morgonpromenad med Zorro. Hur höll jag då kölden borta? Jo, eftersom det var lite halvmörkt så iklädde jag mig min mammas minkjacka - mer än 30 år gammal och inte använd sedan hon dog 1984. Jag skrattade för mig själv: förr hade man säkert fuskpäls som man låtsades vara äkta päls. Nu var jag fullt beredd att säga att det var en fuskpäls om någon hade frågat... Den var tung rent viktmässigt och jag hade svårt att frigöra mig från det oetiska i att ha päls - men den gjorde att jag inte frös alls. Man kan tala om kulturkrock!
Undrar just var alla outslitna mink- och persianpälsar finns. Sällan eller aldrig ser man dem på stadens gator.
I övrigt idag: förberedelse för nyårsfirande här hemma tillsammans med Klas´ barn och barnbarn. De gillar alla att spela ällskapsspel och Klas och jag gick till Akademibokhandeln och köpte spelet Sequens, som vi har spelat i Laxemar under julen. Glatt förvånade blev vi av att man fick köpa två spel till priset av ett! Så vi köpte förstås ett spel till - det blir en total överraskning!
Så har jag stickat färdigt min jättelånga, 2 m, halsduk och gjort den ännu längre med fransar i kortändarna. Den ska jag vira tre gånger runt halsen i morgon när jag går ut.
Varifrån kommer myter? En bekant hörde av sig med fråga om varför man inte får veta namnet på en person som är god man för en annan person. Han hade av ett särskilt skäl kontaktat överförmyndarnämndens kansli och fått besked men ingen förklaring till att det inte gick att yppa namnet. Vi utbytte tankar om detta, jag lusläste Föräldrabalken som reglerar godmanskap och tipsade om Sekretesslagen och länsstyrelsen. I Sekretesslagen hittade bekantingen en passus som kan vara upphovet till, vad jag tror är, en lokal myt. Vi får se...
Nu ska jag läsa några sidor i min julklappsbok Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl. Boken handlar om Ellen Key och hennes brevromans med Urban von Feilitzen. Vid sidan om (de fiktiva, det är författaren noga att berätta) breven är boken en skildring av Ellen Key och hennes radikala liv i 1880-talets Stockholm. Jag gillar boken väldigt mycket.

Julfirande 2009

2009-12-27T20:22:00.006+01:00

Nu är vi tillbaka efter många dagars julfirande. Julaftonsfrukost hos Martin och Christina. Katarina också med. Alla barn, stora och lite mindre, sover fortfarande. Prästens hår på bordet, en nödvändighet sedan 1960 års julfirande!

Tomten kom, vem har sagt att tomten är en han och en gammal person? Hos oss var tomten ungdomlig, om ock försedd med långt vitt skägg. Majja hade tillfälligt gått ut i vedboden och kom tillbaka en stund efter det att tomten dragit vidare på sin färd.

Juldagen på middag hos Christinas kusin Anna med familj i Uthammar. Bastubad i andelsbastun vid havet. Zorro förväntades vänta hemma hos familjen med Martin och andra. Dock rymde han, trots låst dörr, och satte av mot havet. Det var en skräckens stund när vi letade i kolmörkret efter honom. Dock, någonstans på vägen ångrade han sig och störtade tillbaka till huset och stog plötsligt där när en liten gosse öppnade dörren...

Annandagen inledde vi med långpromenad, Martin och Christina, Klas och jag och så Zorro. Sedan var vi alla samlade hos Katarina och Anne: barn med respektive och alla mina barnbarn - utom Johannes som var på mer ungdomlig fest.

Och idag återresa till Örebro. Trafikstockning och halka har det varnats för men av detta märkte vi ingenting utan tog oss i god ordning fram. Utanför Norrköping, vid Sörsjön, gjorde vi en lång promenad - mest för Zorros skull.

I kväll ingen julmat. I stället gick jag tvärs över Rudbecksgatan till Rest Saigon och inhanlade take-away-mat: äggnudlar med kyckling och grönsaker. Gott!

Vår sommarö i vinterskrud

2009-12-27T20:10:00.008+01:00

Vårt sommarhus - den gamla skolan från 1880 - med dass- och

vedbodslänga och brygghus

Våra närmsta grannars, Pelle och Marita, hus skymtar
genom träden

Änglundsgården på andra sidan gärdet

Kammarfönstret täckt av isrosor

Klas och Zorro på promenad vid kiosken - stängd för säsongen

Att rulla sig i snön - ett oemotståndligt nöje för vissa...

Vår sommarö är sig inte lik - men lika vacker på ett helt annorlunda sätt. Vid snabbt besök dagen före julafton tog jag dessa bilder.

Packat och klart!

2009-12-22T22:08:00.003+01:00

Från min nämndkamrat Romany har jag fått denna goda bild.

I morgon far vi för julfirande i Oskarshamn. Allt är packat och klart, julklapparna för sig, kläderna för sig, Zorros grejer för sig och vårt bidrag till julmaten för sig. Ett nytt spel har jag köpt och nu gäller det bara att få Erik att vilja vara med - han brukar passa då det gäller sällskapsspel. Först på annandagen är vi samlade allihop och då dessutom utökade med Magnus´ flickvän Karolina. Klas, jag och Zorro slår oss ner hos Martin och Christina i Laxemar. Dit kommer Katarina för julaftonsfrukost. Och på annandagen samlas vi hos henne.

Långa promenader har vi gjort upp om med Martin och Christina. Och mat och kakor lär räcka!

Idag har jag varit på en så fin julkonsert. Det var Holmens dagliga verksamhet som sjöng in julen i Olaus Petrikyrkan. Glada sångare, med sång i kör och solo, och en fantastisk sångledare.

I kväll har Zorro fått sitt julbad och är nu nyshamponerad och alldeles vit. Nu ska han ju vara nattgäst och middagsgäst på olika ställen och vi tyckte att han inte precis skulle lukta hund dit han kommer...

Nu dröjer det till söndag innan jag skriver ett nytt inlägg i min blogg. Datorn får stanna hemma, annat tar vid.

God Jul önskar jag Er som då och då följer min vardag.

Ledare i DN på kornet!

2009-12-19T14:16:00.002+01:00

I dagens DN läser jag med ideliga instämmande nickanden en ledare av Lena Andersson. Titeln är Moderat manipulation. Jag tycker precis som hon då det gäller principerna för socialförsäkring. Lena Andersson skriver bland annat: "Det var med en tro att människan är större än så (hon syftar på folk som fuskar med sjukförsäkringen, min anmärkning) som de solidariska systemen upprättades. Därför måste vi vara större än så. Men kanske nödgas leva med ett visst fusk och överutnyttjande av förmåner för att inte beröva de sant behövande liv och värdighet. Om det är valet vi har att göra får vi behålla fusket hellre än att öka lidandet."
Läs ledaren via länken i mitt inlägg, det är den värd!
I dagens Na skriver Ulla-Britt Carlsson, min partivän och nämndkamrat, om skillnaden mellan Kristdemokraterna (eller Krisdemokraterna som är Johns ständiga "felstavning") och Broderskap. Hon beskriver hur Broderskap genom bistånd vill arbeta för fred och demokrati i andra länder medan Kristdemokraterna "tycks inte slå vakt om mer än sin lilla familj och allt gemensamt går tydligen att säljas ut". Hon är allmänt kritisk till Kristdemokraternas politik, som "vänder sig till de redan ekonomiskt starka".
För det mer vardagliga: kallt idag, - 18 när vi på förmiddagen i snabb takt gick på skogspromenad med Zorro. Glatt sprang Zorro omkring oss, fortfarande fascinerad av allt det vita. Ännu gladare blev han när vi först mötte hans flickkamrater Stina och Kerstin och sedan alla tre hundarna mötte labradorpojkarna Dino och Målle. Glada möten gentemot både hundarna och deras mattar.
Nu känns det som att jag inte vill gå ut mer idag. Zorros tankar verkar gå i samma banor...

Ett segrande lag!

2009-12-18T17:14:00.004+01:00

Vem?

Idag har Örebros, förhoppningsvis, kommande kommunstyrelseordförande Lena Baastad presenterat dem hon ska jobba närmast under valåret 2010 och under nästa mandatperiod. Hon presenterade sitt "lag" på Espresso House idag och jag var där, en av de få som inte representerade pressen. Egentligen var vi bara fyra sympatisörer, två från SSU, en känd dam, gissa vem från foto här ovan, och så jag. Trots att John hade bjudit in "alla" sina Facebookvänner...

Lenas lag består av Björn Sundin för samhällsplanering, Peter Dahlgren för miljö, Fisun Yavaz för sociala frågor, Thomas Esbjörnsson för barn och utbildning, Lena Beime för näringslivsfrågor, Lars-Erik Soting för jobbfrågor och, frånvarande, Aala Idris för demokratifrågor. Med min mobiltelefonkamera tog jag en bild av laget. Jag tror på den här laguppställningen och de områden de ska fördjupa sig i. Kanske innebär den en tydlighet som behövs för att vi ska vinna valet...

Då det gäller jobbfrågorna vill jag leda Sotings tankar till jobb för personer med funktionsnedsättning. Fortfarande mycket en attitydfråga och här krävs en förändring. Kommunen och landstinget måste gå före innan man kan ställa krav på näringslivet.

Kallt idag, - 10,1 när jag kom in efter långpromenad med Zorro. Hade jag vetat det hade nog promenaden blivit kortare... Väl påbyltad men nästippen stack ut!

Verklig vinter!

2009-12-17T21:45:00.004+01:00

Idag -8, sol och blå himmel, snö. Men kalla vindar när vi gick över öppna fält! Inne i Örebro halt och halkigt som bara den. I Rapport såg vi att det var näst intill kaos längs E22 - bilder från Valdemarsvik med stillastående bilar i långa rader. En lastbildchaufför tyckte att man inte ska ge sig ut utan verklig anledning. Vi får se hur det blir till dagen före dopparedagen, då vi ska fara söderöver...

På eftermiddagen träff med Turidgruppen, dvs handikappföreningar och nämndens presidium. Ett förslag att skapa ett kooperativ för fritidsaktiviteter diskuterades, förefaller väldigt intressant.

I går var det julfest i s-föreningen - inte med svensk julmat som tidigare års julfester utan med afrikansk buffé. Vi avnjöt den på Kilimanjaro, en ny somalisk restaurang på Gamla gatan. Det var stekt lamm, gryta med nötkött, majsbröd, en etiopisk väldigt kryddstark röra med ett slags kokta pannkakor att doppa i röran - och mycket mera. Roligt att pröva andra länders mat.

Min lyssnarbok nu är Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg. Den utspelar sig i Istanbul - där dör matthandlare Olsson - och i Oskarshamn. Matthandlare Olsson med fru Birgitta bor där på Homhällevägen i Kolberga. Orter och adresser, butiker och gator är naturtroget beskrivna i boken och det är lite roligt att så tydligt känna igen sig. Men den "kringhandling", som kändes naturlig i Mankells Den orolige mannen, känns enbart ovidkommande i den här boken, jag frestas tro att författaren har försökt förlänga hela boken utan att ha intrig nog för det. Men jag lyssnar på, spänningen kanske stiger...

Snö och lite om Ippan

2009-12-15T12:52:00.002+01:00

Första riktiga snödagen. I Karlslundsskogen vitt och mjukt. Zorro yr av glädje, sprang och sprang, rullade sig i det mjuka, fick snö mellan trampdynorna. Skulle kanske ha galoscher...

I dagens NA finns en artikel om Ippan, den lilla hunden som försvann och som många var engagerade i att söka. Elisabeth undrade i en kommentar i förra veckan om hon var mager och eländig. Det var hon inte. Hon hade nämligen varit hos människor utanför Örebro, och det tydligen i alla de 16 dagarna hon var borta. I tidningen står att efter de 16 dagarna ringde en kvinna och talade om att hon nog hade Ippan, som en kompis överlämnat till henne och som en kompis till kompisen haft dessförinnan men sedan åkt till utlandet. Hur det var med detta är höljt i dunkel men Ippan är hemma och bilden visar hur hon ömt slickar sin husse på hakan. Och inge har gjort anspråk på de 50.000 som var utlovade i hittelön. Som i sagorna: slutet gott, allting gott.

Idag ska vi skicka iväg alla julkort - är vi den sista generation som skriver "riktiga" julkort med riktga frimärken och allt? Jag ska också skicka present till syster Gunilla, som faktiskt fyller 75 på söndag. Så ska jag protestera hos Claes Olsson mot att de säljer ickefungerande badrumshyllor (se gårdagens inlägg) och gå i ett hemligt ärende. Efter det hemliga ärendet är alla julklappar inhandlade.

Att reklamera odugliga saker mm

2009-12-14T22:48:00.002+01:00

I morgon kan det bli spännande. Jag ska gå till Claes Olsson och klaga på den hörnhylla för duschutrymme som vi köpte där igår. Det ska fästas med två effektiva sugproppar så att man inte måste bära våld på kaklet i badrummet. Bra! 99 kr! Nu är det bara så, såvitt både jag och Klas förstår, att hörnhyllan har en annan vinkling än rätvinklade hörn har. På långa spikar skulle man nog få upp hyllan men inte på krokar som sitter på en sugpropp. Det finns kanske en förklaring, annars vill jag alltså reklamera denna odugliga sak. Ett krux: jag har inte kvar kvittot. Förutom att vi köpte hörnhyllan igår så gick vi ut och lyssnade på Nikolai kyrkklockor som, liksom klockorna i många andra kyrkor kl 15 igår, slog 362 slag som maning till oss alla att vi ska göra vad vi kan för att koldioxidhalten i luften inte ska överstiga 362 PPM (part per million har jag just lärt mig att det betyder).
Idag har det varit stavgång med Britta. Under vår stavgång diskuterar vi det ena och det andra. Bland annat skulle jag berätta om när jag var och lyssnade på Eldkvarn men gruppens namn var alldeles som bortblåst. Just namn ÄR ibland svåra att komma ihåg, hm.
Till lunch kokade jag risgrynsgröt - jag börjar nog få lite julkänslor. Medan den kokade strök jag julgardinerna för köket och satte upp dem - ökade på julkänslorna.
Sedan iväg till Stadsrevisionen för att hjälpa till att svara på frågor om verksamheten i Nämnden för funktionshindrade. Och till slut, nu i kväll, julbord med fullmäktigegruppen. Nu är jag mätt och glad och ögonlocken känns tunga...

Mankells senaste mm

2009-12-12T21:05:00.002+01:00

Nu har jag lyssnat färdigt på Henning Mankells senaste bok Den orolige mannen. Jag tyckte mycket om den. Själva intrigen kom i skymundan för det som jag tolkade som Mankells "testamente" vad gäller huvudpersonen Kurt Wallander och - kanske - lite författaren själv. Mycket händer vid sidan om, många tankar tänkes, många minnen kommer och många upplevelsser och känslo återkommer från de tidigare böckerna om Kurt Wallander. Och det tog lång tid att lyssna igenom boken: 19 timmar. Krister Henriksson läste med stor inlevelse.
Det har varit en lördag med klar himmel, lite sol och ganska kallt. Min stegräknare visade 16 699 steg! På förmiddagen i Karlslundsskogen med Klas och Zorro, på eftermiddagen långs ån enbart med Zorro. Under tiden slet Klas med montering av ett länge efterlängtat skoskåp som vi köpte på IKEA igår och som ska hjälpa oss få bättre ordning i hallen.
Kort stund chattat med Katarina via Messenger - man kan fråga sig hur många nya medier det numera finns att umgås på.
Så har jag letat fram julgardinerna för köket. Dags att stryka dem och sätta upp dem i morgon - tredje advent.

2009-12-10T20:40:00.002+01:00

Christina Hermansson, som numera också har ett franskt efternamn, är numera en av mina Facebookvänner. Vi kände varandra när jag var alldeles ny i Örebro, sedan for hon till Frankrike och för några år sedan kom hon tillbaka till Örebro men en fransk make. När vi möttes igen var det på en väg uppe i Kilsbergen. Min S-förening hade sommarfest med vandring och på den lantliga vägen kom plötsligt en bil, som stannade - på passagerarens order. En ruta vevades ner och där satt Christina. Hon och hennes make bor där uppe i bergen nu och har en schäfer. Klas tog den här bilden av det vandrade gänget, som sedan samlade ihop sig först till en tipspromenad och sedan till gemensam måltid på Ponderosa.

Nu är det en annan årstid. I nästa vecka samlas föreningen igen till fest, den här gången är det julfest på den somaliska restaurangen Kilimanjaro. Det är ju inte precis så att föreningen enbart ägnar sig åt fester - men två gånger om året är det det som gäller...

I övrigt idag: ekonomiutskott på förmiddagen, lång promenad uppströms och nedströms med Zorro, storhandling med Klas på ICA och nu strötittande på Nobelbanketten.

Ippan återfunnen!

2009-12-09T20:16:00.002+01:00

De senaste två veckorna har mina och många andras tankar gått till Ippan, den lilla bassethunden som försvann från sin husse och förmodades vistas i "vårt" skogsområde. Vi och alla andra, som gått i området med sina hundar, har hållit ögonen öppna, talat mycket om henne, undrat, visat hopp och farhågor. Husse har satt upp lappar, lagt ut mat och filtar, letat. Han har annonserat i NA och lovat en hittelön på 50.000 om hon återfanns levande. Nu har hon gjort det, berättades i ett inslag i Tvärsnytt i kväll. Hon hittades, sade man, i Marieberg och har nu hämtats hem av husse.
Idag jullunch med Nämnden för funktionshindrade och därefter nämndsammanträde. För oss i oppositionen var budget och verksamhetsplan en stor fråga: vi hade ju jobbat med egna tillägg och förslag till ändringar i majoritetens verksamhetsplan. Nu känns det angeläget att våra tankar blir kända och jag ska skriva en kortare variant och skicka till tidningen.
Den fullproppade dagen (före jullunchen en långpromenad med Zorro) gjorde mig yr och vimmelkantig - det blev ju inte ens tid för en tupplur! Pensionär, javisst!