Ofrivillig vinterbadare

Det är Zorro det gäller! Igår, på vår sedvanliga skogspromenad, kom vi som ofta fram till en liten skogstjärn, täckt av is. Zorro rusade ut på isen, hann till mitten när isen brast och han druttade i. Det var inte så djupt utan han stog på botten med bakbenen och hade överkroppen och frambenen på iskanten. Men där stog han, alldeles tyst och lugn! Vi gick runt tjärnen, isen såg lite tunnare ut på andra sidan, och lockade på Zorro som då gjorde en ränna fram till strandkanten. Så kom han upp ur vattnet, klappades om av oss, ruskade på sig och fortsatte springa med de andra hundarna. Jag inser att jag tänkt rätt när jag varit noga med att hålla honom kopplad när vi vandrat längs Svartån... Och hur ska en hund, med fattningsförmåga som en treåring, förstå att isen är förrädisk!
Idag snöar det ymnigt. Jag tycker att det kunde räcka nu. Igår sol och värme, alltså äkta aprilväder.
Igår, i värmen på balkongen, läste jag ut en bok som jag gärna vill rekommendera. Sara Kadefors, en för mig tidigare okänd författare, har skrivit den. Borta bäst heter den. Den ingår i Akademibokhandelns litteraturcirkel, där den presenteras som en roman som tar upp "viktiga frågor om samhället och den kultur vi lever i, som den ökande konsumtionshetsen och vår syn på samhällets utslagna. Den är träffande, humoristisk och sorglig, och befriande fri från svartvita schabloner." Men själv skulle jag vilja sammanfatta boken genom att citera Karin Boye i dikten Du ska tacka dina gudar (hoppas jag minns rätt):

Du ska tacka dina gudar

om de bryter bort ditt skal

Verklighet och kärna

blir ditt enda val.

Så kan det vara! Nu ska jag fortsätta läsa Jonas Gardells Om Gud. Men först ut i skogen på förmiddagspromenad med Klas och Zorro.