söndag 29 november 2009

Första advent


ZorZorro mätt och glad, se nedan

Första advent idag. Väldigt dimmigt när vi kom ut i skogen. Zorro tyckte att det såg konstigt ut och vägrade gå på skogsvägen, där det alltså inte fanns någon sikt. Vi gick genom skogen i stället och var glada över våra stövlar.
Hela stan har varit full av julmarknader. Vi gick till Wadköping, Klas köpte älgskinnstofflor, jag vantar och ett stickat pannband, Zorro fick ingenting men var glad ändå.
Särskilt glad var han lite senare. Klas lagade mat och skulle steka bacon. Han klippte baconet i bitar och lade det på en skärbräda, lämnade oförsiktigt köket en kort stund och kunde sen inte hitta baconet...
Vi har letat fram adventsstaken och alla elektriska ljusanordningar samt halmstjärnan, som Katarina gjorde på halmbindningskurs för sådär 25 år sedan. Se bild!
Så har det varit telefonkväll. Jag har talat med alla de närmaste och käraste. Det mår jag så bra av. Med alla har julplaner avhandlats, en del gemensamma, och mycket annat.

lördag 28 november 2009

Bortsprungen hund

Ja, det gäller INTE Zorro! Men det är förunderligt hur ens referensramar kan ändras. För några år sedan hade jag väl knappt reagerat över att en hund sprungit bort. Nu känner jag varmt för den lilla bassethund som i måndags försvann i området där vi går på skogspromenader med Zorro. På något sätt delar jag hundens husses oro, trots att jag inte alls känner honom. Har hunden blivit påkörd, har hon fallit offer för något rovdjur, ligger skadad i skogen, blivit stulen? Det är stor uppståndelse, polisen har avpatrullerat vägkanterna längs den närbelägna motorvägen, hundvänner med sina hundar letar i skogen, Klas och jag håller ögonen öppna när vi rör oss i området och det gör vi ju så gott som varje dag.
En kvinna, som vi mötte idag sade att hundar lätt blir förvildade och därför inte kommer fram till snälla människor och snälla hundar. På en vecka, sade hon, kan en hund vara helt förvildad.

Om osynliga företagsägare

I DN idag finns en artikel med rubriken Uppsagd - och inhyrd. Artikeln (den har en annan rubrik i nätupplagan av DN) handlar om att klädbutiken Urban Outfitters i Sthlm säger upp hela sin pesonal och återanställder dem genom ett bemanningsföretag. Då behövs inget kollektivavtal! Företagets talesman säger "de erbjöd ett helt paket som passar ett företag, vars ansvariga sitter i London". Det får mig att tänka på det TV-program jag såg för en tid sedan om ett stort företag i Finland som vägrar bli multinationellt. Deras förklaring: Synliga ägare sköter sitt företag på ett annat sätt än de som inte ens vet var fabriken ligger.
Det får mig att tänka på vårt gruppboende i Ladugårdsängen, som drivs på entreprenad av Carema. Det företaget ägs till 75 % av 3i Group plc och 3i fonder och till 15,9 % av Government of Singapore investment corp. Resten, 9,1 % ägs av styrelse och ledning, och den andelen av ägandet vet nog var gruppboendet ligger, men rakt inte de övriga 90,8 procenten som ju är helt osynliga. Särskilt inte Singaporeföretaget som anges som en passiv kapitalinvesterare och som saknar styrelserepresentant. Vad vill det företaget ha ut av sitt ägande, frågar jag retoriskt.
Jag vill inte påstå att vårt gruppboende inte är OK, kommunen har ju ställt upp kvalitetskrav och kommer att följa verksamheten. Men engagemanget från ägaren finns ju inte.

onsdag 25 november 2009

Katarinadagen

Det har ju inte hänt så mycket idag. Det har regnat hela dagen men på förmiddagen byltade vi på oss och for med Zorro ut i skogen. Där mötte han sina kamrater Dino och Målle, fick leka och var glad trots att Dino knuffade ner honom i ett vattenfyllt dikt - dock i all vänskaplighet.
Så satt jag här vid min dator och fick plötsligt en påminnelse via mitt nya medium Messenger att jag hade missat min kära dotters namnsdag. Ack!
Jag har köpt tågbiljett för resan till Karlskrona vecka 8. Man måste vara ute i god tid för
Sedan gick jag och handlade i röran på Ica, som bygger om, och så bytte jag bok på Akademibokhandeln. Jag har just sträckläst Carina Burmans Kärleksroman - en bok att varmt rekommendera. Ganska utplockat var det och jag valde Michael Nyqvists När barnet lagt sig. Vi får se om jag kan läsa den. Det verkar som att den handlar om en olycklig barndom och det har jag väldigt svårt att läsa om...
I morgon ska jag skriva en debattartikel till NA. Den ska handla om folkpartiets beslut att jobba för att makar ska få dela rum/bostad i vårdboende även om den ena inte har behov av omvårdnad. OM jag inte har missuppfattat folkpartiets tanke så tycker jag den är fel. En gammal men frisk människa passar inte i ett vårdboende - och ännu mindre i ett demensboende.
Vi hade grannar en gång, där hustrun hade ett stort omvårdnadsbehov men mannen var frisk och färdig. De hade varit gifta så där 60 år och mannen ville absolut flytta med när hustrun fick plats i vårdboende. Efter några månader mötte jag mannen på gatan och sade hurtigt "Jaså, du är inåt!". Mannen berättade att han flyttat tillbaka till vanlig lägenhet. Han stog inte ut att bo i den utpräglade vårdmiljön och med att varje natt väckas av att personal kom in, tände lampan för att sköta om hustrun. Han kunde inte leva ett vanligt seniorliv! Så tror jag att det måste bli. Ingen matlagning och bakning, inga väninnor som sitter på besök, inga sena kvällar utanför vårdboendet. Stå emot välmenta barn som tycker att det är tryggare att "ha" föräldrarna på ett ställe. Stå emot den sjuka makens krav på lojalitet genom att flytta med till vårdboendet. Och vad händer sedan då den sjuke maken har dött. Hur hittar man då en bra bostad ute i livet? Nej detta är inte humant!
Men, som sagt, jag kanske har missuppfattat alltihop. Jag börjar med att söka på nätet efter folkpartimötets beslut...

Manifestation mot mäns våld mot kvinnor

På Stortorget i kväll samlades, trots regn och rusk, en hel del människor för att protestera mot mäns våld mot kvinnor. Klas och jag var där. Det var många korta och bra tal och budskapet var sammantaget: agera! Man talade om våldets olika sidor: fysiskt och psykiskt i nära relationer, ofriheten i att flickor och kvinnor inte vågar gå utomhus på kvällar, traficking, prostitution och mycket annat. Däremot talade man inte specifikt om det våld mot kvinnor med omfattande funktionsnedsättning i deras värld, dvs kvinnor som lever isolerat eller inte kan berätta om vad som händer. Om just detta är det känt att det inte sällan/ofta förekommer. Vår nämnd har fått projektbidrag för att belysa detta. Jag tror att det sedan handlar om civilkurage: att personal och närstående, som bevittnar våld vågar se och agera.

tisdag 24 november 2009

Housing First - om hemlöshet

Idag läser jag på DN Debatt en artikel "Vi prövar en ny modell att råda bot på hemlöshet". Det är Stockholms stad och Stadsmissionen som tillsammans med Lunds universitet ska pröva en ny modell i arbetet med hemlösa personer. Tanken är, och den är redan med framgång prövad i New York, att ett stabilt boende är grunden för att människor ska lyckas komma till rätta med missbruk och andra sociala problem. Jag ansluter mig till denna tanke för hur ska en människa, hur motiverad för förändring han/hon än är, kunna komma tillrätta med saker och ting utan en egen bostad? Artikelförfattarna vädjar i slutet av artikeln till grannar och andra om att i mötet med den enskilde f d hemlöse "inte bara se missbrukaren eller den psykiskt sjuke, utan också medmänniskan som försöker byta ut ett gammalt liv mot ett nytt". Så bra, så klokt, så medmänskligt - så revolutionerande!
Själv har jag inte gjort något revolutionerande idag: jag har gjort tre Zorropromenader varav den på eftermiddagen var lång och vacker längs ån upp- och nedströms. Jag har gått stavgång med Britta i 1 1/2 timme. Och jag har detaljläst majoritetens förslag till budget och verksamhetsplan 2010 för nämnden för funktionshindrade. Jag har antecknat mycket i marginalerna! I morgon ska jag tänka ut vad som vi i opposition tycker SKULLE stå i den.
Så har jag telefonpratat länge med Christina, en av mina goda svärdöttrar, och med Gege, som kommer hit på torsdag en kort sväng mellan två tåg.
Det är gott att vara pensionär!
Och nu är det väl tack och godnatt!

måndag 23 november 2009

Vardag igen

Nu är jag hemma igen efter sköna dagar i Oskarshamn. I fredags for jag iväg, först till väninnan Sif i Figeholm. Vi har varit de bästa vänner i över 30 år sedan jag rekryterade henne till tjänsten som kulturchef i Oskarshamn. Jag jobbade ju på kommunens personalkontor på den tiden. Eftersom världen är så liten så var det så att hon dessförinnan, när hon var bibliotekschef i Lindesberg, var min systers Gege chef! Och eftersom, som sagt, världen är sååå liten så var hon för väldigt länge sen, som alldeles nyfödd, BB-kompis med min systers Gunilla allra första pojkvän. Nåja, det var ett sidospår. Sif bjöd på lunch: hemodlad broccoli, egenplockade kantareller, ägg värpta av glada hönor.
Sedan for jag till Katarina, Anne och Johannes. På lördagen firade vi Magnus´ 21-årsdag tillsammans med alla tre pojkarna och Magnus´ flickvän Karolina. Också Annes dotter Anna var med en stund. Det känns så bra att vara med när allihop är samlade.
Men det mesta vi gjorde var att ta hand om 1/4 kalv - slaktad. På fredagen skar vi, märkte upp och frös in. Vi konstaterade också att kalvar har väldigt långa ben och att av benen blir det många 5 cm-bitar. Så på lördagen kokte vi buljong timme efter timme av dessa ben, på söndagen slevade vi upp buljongen i lagom stor frysförpackningar och tog vara på köttet från buljongbenen. Vi kände oss väldigt präktiga, ungefär som tillhörde vi det gamla bondesamhället med uppgift att samla i ladorna inför vintern.
Johannes hjälpte mig att koppla in mig på chatprogrammet Messenger. Så nu har jag en hotmailadress också.
Hemresan blev lite jobbig. Min tanke var att komma hem före mörkrets inbrott. Det lyckades inte alls, särskilt som det redan i Ringarum började ösregna. Så småningom kom jag i alla fall hem och mottogs med en god fiskgryta och ett gott glas vin.

torsdag 19 november 2009

Om massvaccinering och annat

Vaccineringen mot den nya influensan fortsätter att engagera. Insändare i Nerikes Allehanda: köerna är långa, barnfamiljerna prioriteras inte trots att tanken är den, vaccinet tar slut. Ett kommunalråd har sagt, offentligt, att man får skämmas om man klagar över att organisationen inte fungerar. Tänk på, säger han, att det finns människor som får gå flera dagar för att vinna vatten. Fast där tänker han fel, tycker jag, hur ska man få utveckling/förbättring om man inte påpekar det som är fel? Så löstes t ex barnfamiljernas dilemma genom att man gjorde en parallell kö för barn med medföljande närstående. Bra!
På tisdag ska vi gå och ställa oss i kön - om det fortfarande är en kö då.
I skogen med Zorro på förmiddagen. Kanske hade hans fiender, rottweilrarna, just varit där för Zorro vägrade gå den skogsväg som ingår i vår runda. Inte roligt alls!
Så har jag packat för min oskarshamnsresa. Jag gläder mig åt den, ska bli så jätteroligt att träffa alla och att få vara med och fira Magnus´ födelsedag. Reser i morgon bitti, åter på söndag.
Nu föjer fortsättning av gårdagens TV-program om elchockbehandling. Programmet Debatt tar upp frågan i kväll.

onsdag 18 november 2009

ECT

I kväll har jag sett på Uppdrag granskning om elchocksbehandling vid svåra depressioner. Det förefaller som att man mörkar de biverkningar som kan uppstå: kvarstående minnesluckor, kognitiva försämringar. Det visade sig också att i ett fall, som relaterades i programmet, hade patienten motsatt sig behandling men hennes make sagt ja. Då drogade man henne och förde henne till behandlingen!
En amerikansk professor - världens största auktoritet på området, presenterades han som -menade att man måste vara tydlig med vad som KAN hända. De som vill ta risken för biverkningar men chansen att bli bättre i sin depression kommer ändå att välja behandlingen. Så måste det vara, tycker jag. Informationen måste vara tydlig, allsidig och få ta sin tid, därefter måste den enskildes vilja respekteras. Så var det naturligtvis inte på 70-talet när min moster Brita behandlades med elchocker. Jag ska leta fram hennes journal och se hur det beskrevs där.

Ingen luspudel dock...



Rolig förmiddag för Zorro! Alla tre for vi iväg, som vi brukar, till skogen. Där träffade vi hund- och mattevännerna. Labradoren Dino, han som är kung av skogen, lekte vilda lekar med Zorro och de tumlade runt i leran - nästan hela tiden med Zorro underst. När vi kom hem förstod Zorro, som han brukar, vart han omgående skulle gå, nämligen in i duschen. Så här såg han ut. Efter tålmodig (från bådas sida) shamponering såg han ut ungefär så här igen.
Sedan letade jag fram hans "regnrock" med fliesfoder och den gillade han nu när vi gick ut på kvällspromenad. Behövs för det regnar och regnar. Men i Skåne har det varit storm tydligen. Undrar om släktingarna blåst bort?!


måndag 16 november 2009

Afrikansk måltid


Idag har jag ätit lunch med Vivan och Anita. I år är det 15 år som vi träffats sådär varannan månad, numera för gemensam lunch på lokal. Från början talade vi mycket om hur vi skulle jobba med äldreomsorgens utveckling - vi hade alla tre sådana jobb. Vi skrev noga ner våra tankar och nu, när vi läser i vår "panterbok", så ser vi ju att en hel del blev också verklighet. Numera talar vi mest om vårt dagliga liv och leverne.
Idag träffades vi på Rest. Kilimanjaro på Gamla gatan - afrikansk restaurang, ganska nyöppnad. God mat men inte mycket folk vilket är sorgligt. Hoppas man håller ut, det tar väl sin tid innan folk hittar dit.
På Tvärsnytt fick man i kväll se den 700 m långa kön till massvaccinationen mot den nya influensan. Smittskyddsöverläkaren hade vädjat om att barn och barnfamiljer skulle prioriteras denna första allmänna vaccinationsdag. Helt tydligt var att folk inte brydde sig om detta - i filmen av kön syntes idel vuxna människor. Någon intervjuades, hade väntat i tre timmar men inte kommit fram innan vaccinet tog slut. Den samordnande distriktsläkaren intervjuades och verkade lite chockad över situationen - inte utan orsak. Liknande köer väntas i morgon och då finns bara 3.500 vaccinationsdoser att ge.
Vi ska också vaccinera oss, förstås, men inväntar lydigt lägligt tillfälle. "Alla ska få" sade smittskyddsläkaren.

söndag 15 november 2009

Svampplockning i november!

Att rensa svamp är ett kärt besvär!
I förmiddags vid vår skogspromenad med Zorro fick vi för oss att vi skulle lämna skogsvägen för att leta trattkantareller. Zorro var med på noterna, han vet att om vi hittar svamp och om han då sätter nosen på den så vankas det belöning i form av hundgodis! Och visst hittade vi trattisar, tre hundbajspåsar (oanvända!) fulla - numera finns ju alltid sådana tillgängliga i alla fickor. Så nu har jag rensat dem och en del får bli tillbehör till kvällens chévrefyllda kycklingfilé. Och Klas har bakat bröd.
Så försöker jag sätta mig in i Facebooks kringelikrokar. Finns utbildningar för sånt?
Nu ska jag skriva inbjudan till medlemmarna i S-föreningen. Vi ska ha julfest om en månad, en annorlunda sådan, nämligen utan skinka och janssons. I stället ska vi vara på den afrikanska restaurangen Kilimanjaro och njuta av afrikansk buffé.
Och i januari ska vi sätta igång vårens studiecirkel i föreningen. Den ska idémässigt och organisatoriskt vara en förberedelse för valet 2010.

lördag 14 november 2009

Damernas detektivbyrå

Igår, på litteraturcirkeln, talade vi inte ett dugg om böcker. Vi drack kaffe och sedan ägnade vi hela träffen åt att se filmen Damernas detektivbyrå. Kerstin hade med sig den. Alla har vi ju läst de fantastiska böckerna av Alexander McCall Smith och nu var det en rolig och rörande upplevelse att se filmen med vackra landskapsbilder, snälla människor som det går väl för och eleka som får sitt straff på ett eller annat sätt. Alla torkade förstulet en tår då och då. Från träffen med litteraturkamraterna gick jag raka vägen till filmuthyrningsbutiken och hyrde samma film, tänkte den som en trevlig upplevelse för Klas. I butiken fanns också filmens fortsättning så, av bara farten, hyrde jag den också.
I går kväll hade vi filmkväll här hemma, Klas och jag. Vi hoppade över matlagningen och gick tvärs över gatan till den asiatiska restaurangen och hämtade kycklinggryta med cashewnötter. Klas tyckte lika mycket om filmen som jag och de andra i litteraturcirkeln, också han torkade bort en liten tår. Den tålde att ses två gånger t o m samma dag! I kväll ska vi se den andra, som heter Kalabalik i Kalahari.
Nu är Klas i Degerfors på förtroenderådsmöte. Förtroenderådet är partidistriktets högsta beslutande organ. I det träffas man två gånger per år. Klas är representant för vår S-förening.
Det är regn och rusk i Örebro idag. Zorro vilar vid mina fötter men jag vet att så snart jag reser mig så tänds en förväntan i hans ögon på en promenad. Han ska inte bli besviken - det är hög tid för dagens andra hundpromenad och nu längre än den tidiga morgonens kiss-promenad.

onsdag 11 november 2009

Glada dagar!

Min morfar Thure Ekelund med mormor Linnéa och döttrarna Maja (min mamma), Elsa och Brita. Bilden tagen 1910.
Det har verkligen varit två glada dagar - nästan helt genomgående. Idag har vi haft sammanträde i nämnden för funktionshindrade - med gladare och trevligare stämning än någonsin. Vi i oppositionen förde fram ett tilläggsyrkande i ett ärende - och fick igenom det helt utan vidare! Trevligt kaffepaus med prat om snälla hundar. Fin information om hur man jobbar enligt barnkonventionen i vårt barn- och ungdomsboende.
Till det glada bidrar också väldigt mycket all respons som jag har fått med anledning av gårdagens artikel om mig i Nerikes Allehanda. Att jag känner så många människor i Örebro! Och att de bryr sig om att hejda mig på gatan och kommentera artikeln. Att okända människor skickar mail och kommenterar den, t o m frågar om råd.
Att en gammal arbetskamrat har spårat upp min morfar och ställer frågor om honom (se kommentar i bloggen igår). Han stog på barrikaderna i det socialdemokratiska Lund när förra seklet var ungt. Jag har kollat i mina gamla böcker om arbetarrörelsen i Lund och har skrivit ett långt svar till Sven.
Och så har jag talat i telefon med goda vännerna Birgit och Sif. Och Sif ska jag hälsa på i Figeholm nästa fredag på väg till Oskarshamn!

tisdag 10 november 2009

I tidningen!

Idag kom den, artikeln om mig i NA. Den var bra, jag hade inte behövt vara nervös. Duktig journalist, Inger Nordahl, som kunde vaska fram så mycket från vårt samtal för ganska länge sen. Jättestor bild av mig i bakgrunden och Zorro MYCKET nära kameran. I denna stora stad på över 125 000 invånare har jag under dagen mött så många som läst artikeln och kommenterat den, dessutom fått flera mail och sms från vänner och bekanta som läst och gillat den. Det får mig att tänka på hur jag som nyinflyttad från Oskarshamn, för 28 år sedan, var övertygad om att jag aldrig någonsin skulle möta ett bekant ansikte på gatan i den stora staden Örebro. Så är det inte längre och det gillar jag.
Jag gick till pressbyrån och köpte tre ex av tidningen: ett till Katarina, ett till Martin och ett till Gege.
I morse träffade jag på hussen till de hundar som angrep Zorro igår. Jag hade ett långt samtal med honom och vi enades om att han omöjligt kan släppa sina hundar - de ÄR aggressiva. Han lovade att, om de ska gå okopplade i "vår" skog, ska det ske kl 6 eller 7 på morgonen. Det är i alla fall sju andra hundar som njuter av fredlig samexistens på stigarna i denna ödsliga del av skogen. Vi får utgå från att detta lyckas. Han vill säkert väl, denna man.

måndag 9 november 2009

Attack mot Zorro!

Medan jag intet ont anande gick stavgång med Britta så blev Zorro angripen av två eller tre hundar ute i Karlslundsskogen, där han motionerade tillsammans med Klas. Karlslundsskogens skräckar slog till igen! I skogen går fredliga hundar tillsammans med fredliga hussar och mattar - och så en man med två rottweiler och en dvärgpinscher. Han har noll koll på sina hundar som han ändå låter gå lösa. I våras blev Zorro attackerad vid två tillfällen och Eivors Stina blev uppjagad i skogen. Hela hösten har varit lugn och vi har förstått att mannen och hundarna har gått över fälten bort från skogen där Lena, Eivor, Benita och Kjell, Klas och jag går med våra hundar - som alla är goda kamrater. Men idag, när Klas gick med Zorro kom alla hundarna rusande emot dem med husse 50 m längre bort. Rottweilrarna vräkte omkull Zorro och en av dem bet honom i låret så att det blev ett ordentligt sår. Även Klas fick ett litet hugg när han försökte ta bort de stora hundarna från Zorro. När deras husse kom fram frågade han bara om Zorro blev skadad, punkt och slut.
Jag är jättearg! När jag nästa gång ser den här mannen ska jag ta reda på vad han heter. Om jag dessförinnan ser hans bil ska jag ta registreringsnumret. Jag vill anmäla till polisen vad som skett och mannen måste ju ha sina hundar kopplade eftersom de uppträder aggressivt!

Pensionär på bloggtåget...

Nu blev jag lite nervös. För länge sen blev jag ju intervjuade av en journalist på NA, som hade hört att jag var en "intressant person". När jag efter intervjun tänkte tillbaka på den så kände jag mig inte ett dugg intressant och tänkte att det insåg väl också journalisten. Men på baksidan av dagens tidning står nu: I morgon: Här är pensionären som har hoppat på bloggtåget. Och så en liten bild av mitt rynkiga ansikte. Vad kommer hon att skriva? Vad sade jag - egentligen? Man pratar ju så mycket...
Men "bloggtåget" gillar jag. Sedan jag fick en besöksräknare vet jag att 10-15 personer läser den mer eller mindre regelbundet. Det räcker för mig. Fast det skulle vara väldigt roligt med lite fler kommentarer- det skulle bli något slags feedback.
Min nämndkamrat John har minst 100 besök per dag i sin blogg. Han skrev en gång att han skulle fortsätta att blogga även om ingen följde hans blogg. Ja, kanske, men då skulle det ju vara lika bra att skriva dagbok. Det tror jag ofta att jag ska göra men det rinner snabbt ut i sanden.
Idag höstens första stavgång med Britta. Hennes rygg tillät henne bara att gå en mindre sträcka, men ändå har vi gått 5,5 km enligt min stegräknare. Skönt och trevligt att ventilera stora och små händelser.

söndag 8 november 2009

Vägen till visdom...

Jag har just läst ut Stefan Einhorns bok Vägen till visdom. Den är milt undervisande, precis som hans tidigare böcker Medmänniskor och Konsten att vara snäll (heter den så?). Budskapet är bland annat att det är inte visdom det som eremiter sitter ute i öknen och ägnar sig åt. Visdom är oupplösligt förenat med samexistens med andra människor. I slutet av boken räknar Stefan Einhorn upp några kriterier på visdom hos en människa, nämligen
- människorintresse
- bred kunskap och erfarenhet
- förmåga att skilja mellan det vi vet och det vi inte vet
- öppet sinne
- förmåga att formulera de rätta frågorna och finna de bästa svaren
- ödmjukhet
- självinsikt
- förmåga att ge goda råd
- förmåga att agera.

Nr tre och fyra ovan tilltalar mig särskilt!
Nu fortsätter jag med Jonas Gardells Om Gud och dessemellan med en deckare, Olle Lönnaeus´ Det som ska sonas, handlar om mord i Tomelilla.
Det har varit en mulen och kulen söndag. Förmiddagen i Karlslundsskogen, där Zorro glad i hågen träffade spanielflickorna Kerstin och Stina och Klas och jag pratade med deras matte Eivor. På eftermiddagen gick jag med Zorro längs ån uppströms och nedströms, en två timmar promenad medan skymningen föll.
Nu har vi planerat teaterbesök med Lars och Bian i början av december och jag gläder mig redan åt att besöka Katarina och pojkarna i Oskarshamn om två veckor. Då får jag också vara med och fira Magnus´ födelsedag, han fyller 21.

lördag 7 november 2009

Lagottoutflykt

Idag var det kusinträff, dvs utflykt i lagottoklubben - och det var Zorros "kusiner" det gällde. Sex glada hundar med hussar och mattar vandrade i skogen, dvs hundarna sprang snarare än vandrade. Två hundar var helt nya för oss, båda sex månaders valpar och en var dessutom vit - som Zorro. Så fikade vi och så tränade vår outtröttliga aktivitetsledare med oss en stund. Zorro vill inte "sitta kvar" när jag lämnar honom för inkallningsövning. Hemma går det jättebra och utanför soprummet också men ute bland andra hundar är det kanske för riskabelt. Så det är min hemläxa till nästa träff.
Jag tog flera bilder där på kusinträffen. Alla blev helt misslyckade, mörka och konstiga. Jag undrar om det är fel på kameran eller på personen bakom den... Tål att tänka på.
I eftermiddag har jag ägnat mig åt att skriva ner det jag känner som angeläget att genomföra i verksamhetsplanen för 2010 i nämnden för funktionshindrade. Vi för fram det som tilläggsyrkande - men jag vet ju redan att vi inte får igenom ett enda dugg av detta, i opposition som vi är. Viktigt ändå att visa vad vi tycker. Nu ska jag testa det jag skrivit på s-/v-gruppen på måndag så får vi se om det är OK och om det finns andra idéer.

torsdag 5 november 2009

Om dolda normer

Igår skrev jag om att jag tror att samtalen med invandrarna i Eva-gruppen kan ha ökat deras förståelse för livet i Sverige. Men det är ju ändå bara en droppe i det stora hela. Idag läser jag i Nerikes Allehanda (tyvärr finns inte artikeln i tidningens nätupplaga) att regeringen startar en utredning om att tillskapa en särskild samhällsorientering för nykomna invandrare. Det tycker jag är jättebra! Inte blir det sämre av att Erik Amnå, här på Örebro universitet, har fått uppdraget att komma med förslag på innehåll och form för samhällsorienteringen. Jag tror som Erik Amnå, som bl a säger "jag tror att det är rätt många som inte får klart för sig vilka dolda normer som finns i samhället. Man kan skämta om att vi står i kö i Sverige och att vi kommer i tid, men de facto så är det bra att veta."
Invandrares integration i deras nya hemland är åtminstone den näst viktigaste frågan i dagens politik, tycker jag.
Den första snön kom igår. Idag har det varit blåsigt och ytterligare snö - och mer snö är på väg enligt NA. Nu mörkt och kulet. Klas och jag ska så småningom iväg till Arbetarekommunen. Vi har medlemsmöte där och ska diskutera utkast till valprogram, som är ute på remiss. Där står pinsamt lite om invandrares integration...
Nytt datum för spökvandring och -middag: den 21 mars. Den förra tiden föll på att det inte går att hoppa omkring med kryckor i Gamla stan...

onsdag 4 november 2009

Eva-gruppen

Dagen började (efter blåsig morgonpromenad med Zorro) med möte i Eva-gruppen, dvs den grupp där föreningskamraten Arne och jag varje onsdag träffar ett antal invandrare. Syftet är att hjälpa dem med träning i svenska språket. Arne och jag lär oss oändligt mycket av dessa samtal, jag hoppas att också våra samtalspartners gör det. Idag deltog en kvinna från Syrien, en man och en kvinna från Afganistan och en man från Kurdistan-Irak. Under två timmar hinner man tala om mycket. Idag handlade samtalet om situationen i Afganistan, om den nya influensan, om mäns våld mot kvinnor, om mat - och kvinnan från Syrien bjöd oss på nylagad cous cous. Mannen från Afganistan var ny i gruppen. Han berättade att han aldrig gått i skolan, att han hade en godisaffär i Kabul, kom till Sverige i början av 2000-talet med fru och fyra barn. De båda äldsta barnen läser nu till tandläkare. Vi pratade om hundar (jag visade bild av Zorro) och de båda från Afganistan berättade att man i Kabul höll hundar som vakthundar. När hussar och mattar flydde undan kriget blev hundarna kvar på gatan, där de nu går omkring och attackerar människor. Jag tror att dessa samtal bidrar till att öka de invandrades insikt i och förståelse för sättet att leva i Sverige - precis som de ökar vår förståelse för deras tidigare liv och de seder och bruk (och fördomar) som de fört med sig till Sverige.
Men så mycket kapacitet som inte kommer till användning genom denna stora arbetslöshet!
I eftermiddag sammanträde i programnämnden och i kväll valberedning. Vi jobbar fortfarande med riksdags-. landstings- och kommunfullmäktigelistorna.

tisdag 3 november 2009

Höstutflykt

Majny, Irene, Gun och Kerstin




Litteratur- och skönhetscirkeln Biet har gjort sin höstutflykt idag. Hela dagen. Fem av oss sju for iväg i Kerstins bil i morse. Vårt mål var Grythyttan och Hällefors. Första anhalten var Måltidens hus eller Örebro universitets gastronomiska fakultet. En fantastisk studiemiljö för unga människor som ska bli sommelierer, kockar eller servicemänniskor inom restaurang och hotell. Vi strövade runt i det vackra huset. När vi kom till den "gastronomiska teatern" var salen fylld av unga människor som just jobbade med grundkursen i vinprovning. Vi stog utanför den öppna dörren och såg säkert avundsjuka ut. En man, som säkert var deras lärare, kom förbi och berättade vad utbildningen handlade om: att lära sig vilka viner som kommer från vilka länder, analysera och minnas smak, doft etc. Som en hel föreläsning fick vi.
Lunch åt vi i ett café vid torget i Grythyttan, välbesökt och stort sortiment.
Så fortsatte vi till Hällefors och Formens hus. Jag hade bokat in oss men utan guidning (sådan skulle kosta 3.000 kr). Även här hade vi tur: ungdomar från högskolan i Karlstad var där och de hade en guide till förfogande. Vi hängde på och fick 1 1/2 timmes föreläsning tillsammans med ungdomarna om utvecklingen inom design och form årtionde för årtionde under hela 1900-talet.
Före besöket i Formens hus hann vi med en snabb runda i Mästarnas park med skulpturer av Bror Hjort, Christian Eriksson m fl namnkunniga personer. Där tog jag bilder med min mobil och de blev inte alls dåliga! Kolla själv här uppe!
En jättefin och innehållsrik dag tillsammans med goda vänner. Men vid sidan av våra egna upplevelser fäste jag mig vid vad engagerade och uppfinningsrika människor (läs Carl Jan Granqvist och Pentti Supponen) kan göra med en bygd som hotas av åldrande och utarmning!

I kväll har så Klas och jag varit på föreläsning om hundars språk. Ganska intressant men inte med det innehåll jag hade förväntat mig, jag som trodde att jag skulle få lära mig att tolka Zorros och andra hundars signaler.

söndag 1 november 2009

November

Men nu är det väl nästan vinter, väl - 1 november! Bara en enda grad varmt i morse när jag gick på tidig hundpromenad. För bar en vecka sedan gick jag kortärmad och i sandaler, nu har jag letat fram långkalsonger, mössa och handskar. Men det är ju bara att gilla läget - det vänder snart!
Ett lugnt veckoslut. Förmiddagar i Karlslundsskogen med Klas och Zorro. I dag gjorde jag ett långt spår i skogen, tyckte det var längesedan som Zorro fick "jobba". Han klarade det galant och jag upphör aldrig att förvånas över hur säkert han travar iväg i sin spårsele och med mig efter i spårlinan. Belöningen är ju en plastpåse med korvbitar vid målet - och det hittar han jättelätt.
Nu har jag läst handlingarna till programnämndssammanträdet på onsdag och jag har skrivit ett långt protokoll från senaste styrelsemötet i s-föreningen. Samt lyssnat färdigt i MP3-spelaren på Mordet på Orientexpressen. Nu ska jag böra läsa Stefan Einhorns senaste bok Vägar till visdom.
Jag har också just skrivit ett klagobrev till partisekreteraren Ibrahim Baylan. Vår förening gjorde ett, sedan länge planerat, studiebesök på partihögkvarteret för några veckor sedan (ja, jag var ju inte med pga hund och gipsat ben). Besöket var en besvikelse för dem som deltog - man kände sig faktiskt inte ens välkommen! Det gillar vi inte och nu har jag alltså formulerat vårt missnöje i ett brev. Vill man behålla sina medlemmar får man faktiskt vara lite tillmötesgåend!
Bredvid på fönsterbänken här i mitt arbetsrum står en julkaktus (?) med minst 50 stora vita knoppar. Den har stått bortglömd på balkongen hela sommaren och jag tog in den när den, via sina knoppar, protesterade mot detta. Jag ska ta en bild av den när den har slagit ut för att göra Er avundsjuka!
I morgon börjar en ny, ganska aktiv vecka, tisdag är det heldagsutflykt i litteraturcirkeln Biet. Vi ska till Hällefors, först till Måltidens hus i Grythyttan, sedan till Formens hus i Hällefors och dessemellan ska vi äta lunch...