Färdigbloggat!

Så här på årets sista dag har jag äntligen bestämt mig: Jag lägger ner min blogg! Allt har sin tid. Jag vill hellre kommunicera med var och en av mina nära och kära, mina vänner och bekanta. Bilder kan jag också skicka till var och en. Och gärna ta emot.
Mitt nästa projekt är att skriva en vitbok om de två återstående åren i politisk opposition i kommunpolitiken!
Idag är det nyårsafton. Vi ska fira den här hemme, Klas, jag och Zorro. Om det vill sig så kommer i vår nyårsaftonmåltid att ingå stekt rapphöna. Eller kan det vara orre? I alla fall är det en skogsfågel, som Klas fick, djupfryst, i födelsedagspresent av Mattias och Monica. I den gamla Bonniers kokbok (jag fick den när jag fyllde 30 av min svärmor) står det hur man tillagar allehanda skogsfåglar. Vi ska göra vårt bästa, men, som Christina sade, det är ju inte långt till McDonald...
Tack för att Ni tagit del av min vardag. Gör det gärna också i fortsättningen men mer individuellt.
Gott Nytt År!

Julkort

Jag glömde ju att berätta att Elias inte är det enda lilla barn som förekommer på julkort. Idag fick vi ett fint foto av lilla My, dotter till Elin och Fredrik. Henne har jag aldrig sett i verkligheten man hoppas att det blir så småningom. Hon liksom Elias är ju mitt systerbarnbarn men barnbarn till en annan syster.
Och Birgit har också gjort ett särdeles fint julkort, ett foto av vackra blommor. Inga-lill har gjort ett fotomontage av tre viktiga händelser under sommaren. Och många vänliga julhälsningar har vi fått i form av julkort från goda vänner och nära och kära. Så härligt och så glad man kan vara!

God Jul!

Alltfler dagar mellan mina inlägg...
Idag är det dagen före dopparedagen, som man sade förr? Förr var det nog, jag har inte hört det uttrycket på evigheter. Vi väntar nu på våra julgäster: Mattias med familj och Torbjörn. Staffan hör också till julgästerna men han kommer först i morgon. Allt är förberett både för kvällens vardagsmiddag och för julbordet i morgon. Och för juldagsmiddagen.
Julkort är skickade och varje dag kommer också kort från släkt och vänner, i pappersformat eller digitalt. En jättefin bild kom från Elias där han klätt ut sig till tomte...
Och Zorro har fått sitt julbad, eller åtminstone juldusch med shampo och balsam. Han doftar himmelskt. Jag är lite imponerad av att han står i duschen så tålmodigt medan jag tvålar in, sköljer och sköljer, gnider på balsam, väntar en liten stund och sköljer och sköljer. Flera badhanddukar går åt för att få honom hyfsat torr. Han kanske rent av tycker att det är skönt att bli extra ompysslad. Nu ligger han under skrivbordet på min mammas lilla ryamatta. Han har nog inte fattat att hans allra bästa vänner bland de tvåbenta är i antågande: Mattias och Annie.
Det politiska livet sysselsätter mina tankar en hel del nu och det gäller mitt engagemang i nämnden för funktionshindrade. Från två år, visserligen formellt i opposition, i ett slags partnerskap med ordförande och vice ordförande (jag är ju andre vice ordförande) till verksamhetens fromma stundar nu tider av politisk polarisering. Vi har fått ny ordförande och signalerna är sådana. Jag tror att jag ska skriva en vitbok (heter det så) eller kanske politisk dagbok om de kommande två åren av mandatperioden.
Men först julfirande här hos oss och efterjulfirande i Oskarshamn hos de nära och kära där.

Luciadagen

Fint vinterväder, någon minusgrad och snö. Vi började dagen i Karlslundsskogen, skönt för oss att vandra där och skönt för Z att springa fritt. Trevligt att, nästan vid varje promenad där, möta åtminstone två andra mattar med sina två labradorer resp två springer spaniels. Vi byter några ord med dem, för varje möte berättar vi lite mer om oss själva.. Hundarna blir glada och leker en stund och så fortsätter vi åt var sitt håll. Helt kravlös samvaro.
I eftermiddag har vi varit på den årliga körsångskonserten, den här gången i Conventum arena. 450 sångare från sex körer, alla med Christer Kallin med ledare, och 2000 personer i publiken! Många ansikten man känner igen. Marcus sjunger i den 80-åriga kören Lorelei, jag spanade men såg honom inte. Däremot träffade vi Kerstin och utbytte information om julfirande. Efter konserten träffade vi dem båda och gratulerade Marcus till fin sång.
Också Örebros Lucia med tärnor deltog en stund i körkonserten. De sjöng vackert och var så söta.
Nu har vi ätit sen middag, Klas´ specialitet portvinsskinka av sista biten av julskinkan som vi köpte till s-föreningens julfest i måndags.

Klas och Zorro

Lite suddig men ändå så fin bild av Zorro och hans husse. Z njuter av all snö som har kommit Ute i Karlslundsskogen galopperar han i snön och rullar sig i den. Han tar väldiga språng över vattenfyllda diken och smyger i snåren längs vägkanterna. Vi har hittat en slinga av stigar, tillsammans fyra km - den är lagom för både människor och hund. Mot slutet rastar vi en stund och fikar, och det är ett ord som Z gillar.

Häromdagen kom senaste boken från Vulkans tryckeri. Jag har skickat den till systrar och syskonbarn. De egna barnen och barnbarnen får den när vi ses veckan efter jul. Gege ringde. Hon fick boken med posten idag och sträckläste den - det kändes som en god "recension".

På TV har vi numera en filmkanal. I kväll visar man I rosens namn på TV 1000. Efter två minuter förstog jag att hemskheter väntade och insåg att denna film inte är något för mig. Klas tittar på den och hemska tjut väller in genom min dörr. Antingen är det katter som slåss eller också plågar man människor (vilket är det troliga). Skriken går genom märg och ben och jag har, för säkerhets skull, stängt dörren väl.

I morgon är det körsångskonsert i Conventum. Det har blivit lite av tradition att vi ska gå på den och njuta av en verklig sångarglädje.

Haijbyaffären

När jag var liten talades det om Haijbyaffären, dvs Kurt Haijby som hade en sexuell relation med den 80-årige kung Gustaf V. Han fick pengar och smycken av kungen till hovets och andras förtret. Nu har det skrivits en bok om detta Hans majestäts olycklige Kurt. Här berättas om myndigheternas ingripande mot Haijby, särskilt överståthållaren i Stockholm, som lät spärra in Haijby på mentalsjukhus och såg till att han därefter deporterades till Tyskland. Där satt han inspärrad hos Gestapo tills någon myndighetsperson där fick kalla fötter och skickade hem honom till Stockholm. Så fortsatte allt elände tills Haijby till slut tog sitt liv på 1960-talet. Det man mest frapperas av är hur godtyckligt polis och andra myndigheter kunde agera, hur de ständigt avlyssnade Haijbys telefon, följde varje steg han tog och såg till att han skrevs in på Beckomberga. Dagens FRA blir ett under av diskretion jämfört med detta.
Haijby själv skrev 1947 en bok om sina öden och äventyr, Patrik Kajson går igen. Hela upplagan lär ha beslagtagits omedelbart efter utgivningen. Men ett ex finns bland min pappas efterlämnade böcker här hos mig.
I övrigt är det mörkt och regnigt i Örebro. Många far illa i skummet. Lite snö och lite sol skulle lätta upp det hela.

Flitigt i farten hela veckan

Ja, jag antar att jag har varit flitigt i farten för veckan har gått med snälltågsfart. Mest har det varit långa hundpromenader - i regn och blåst - stärkande för husse, matte och hund. Det har också varit mycket politik: kommunens omvärldsdag, programnämndssammanträde, gruppmöten och slutträff i studiecirkeln om EU:s jordbrukspolitik. Så har det varit stavgång med Britta, träff i litteraturcirkeln Biet (gissa varför cirkeln heter så!!!). I torsdags var det kommunens fest för aktiva i föreningar med social anknytning - och för ledamöter i programnämnden. 1000 personer njöt av mingling, julbord och underhållning. Det blev många återseenden.

Igår var det den månatliga träffen i lagottoklubben. Sju "kusiner" till Zorro med hussar och mattar lekte och sprang, tränade rallylydnad och fikade i duggregnet i Karlslund. Jag försökte fotografera men hundarna hade så bråttom och när jag tittade på bilderna hade de redan hunnit ur blickfånget och i bästa fall lämnat efter sig bilden av en halv svans! En bild har jag med här - den visar Zorro och en liten sju månaders valp i nysnön.

Idag har Klas och jag - äntligen - klätt om våra köksstolar. Det har varit lång inkubationstid, jag köpte tyget redan i somras. Nu är det gjort och det blev riktigt bra.

Julgardinerna är på plats!

Och i kväll har jag och 19.999 andra örebroare trängts framför Nikolaikyrkan och på Stortorget för årets upplaga av O, helga natt - populär underhållning med artister (Nana Hedin och Barry Banks), orkestermusik och körsång och - det är det allra bästa - allsång med allt från Prästens lilla kråka till Gläns över sjö och strand. För första gången har jag sett teckenspråkstolkning av musik (inte sångtexter alltså utan själva musiken). Det var fantastiskt att se.

Och så har jag talat med barnen om julfirande och julklappar.

Detta var min vardag den här veckan i stark sammanfattning.

Nu börjar en ny vecka - den börjar med invägning på fastande mage. Har jag uppnått veckans mål som är - 1/2 kg? Det återstår att se.

Tänd ett ljus

Det har varit första advent. Klas och jag hade gjort alla traditionella förberedelser: köpt mossa och gjort i ordning adventsljusstaken, tagit fram de båda elljusstakarna, en för köket, en för mitt arbetsrum, satt upp adventsstjärnan i köksfönstret och ljusgirland på balkonen. Och till sist vandrat iväg till Wadköpings julmarknad och köpt en krans för ytterdörren. Och den gamla julkaktusen står i full blom!
I år blev det mer advent än det brukar vara. En av grannarna, folk med stor musikalitet, hade bjudit in oss alla i övriga husets 32 lägenheter till adventskaffe med -sånger. Hur skulle vi allihop få plats, var min stora undran. Det visade sig dock inte vara något problem, med värdfolket var vi tio personer. Och vi sjöng och sjöng med pianoackompanjemang av värdinnan.
Den näst sista sången vi sjöng var Tänd ett ljus och jag har aldrig tänkt på att den kan säga så mycket, just nu inte minst till alla dem som drabbas av oron på arbetsmarknaden, alla ungdomar som inte kommer in där och alla redan anställda som hotas av varsel och uppsägningar. Det har varit dåliga tider förr och de har gått över i goda men hur visst är det en tröst för ett tigerhjärta.

I alla fall: Tänd ett ljus:

Tänd ett ljus och låt det brinna

låt aldrig hoppet försvinna

det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.

Tänd ett ljus för allt du tror på

för den här planeten vi bor på.

Tänd ett ljus för jordens barn.

Skolkamrater

Idag har jag skrivit ett födelsedagsbrev till min skol- och studentkamrat Marianne. Från realskolan och genom hela gymnasiet följdes vi åt, med samma resväg till skolan och i samma kamrat gäng. T o m våra första äkta män var studiekamrater. Nu bor Marianne permanent bara 5 mil från vår sommarö och vi träffas ett par gånger varje sommar. Nu fyller hon 70! Nästa år gör ju också jag det och likaså väninnorna Boel och Inga-lill. Jag har letat fram en bild från vår gymnasietid, en frukostrast på våren då vi tog en promenad på söder i Stockholm, där vi gick i skolan. Jag har tagit bilden med mammas kamera och bilden är en av mina absoluta favoritbilder. Den finns nu med i födelsedagsbrevet som en vänlig påminnelse. Du ser den här ovan.

Vad händer mer? Klas har opererats för ljumskbråck idag, jag hämtade honom på sjukhuset och nu får han hålla sig i stillhet några dagar.

Förmiddagen tillbringade jag på rådhuset i en liten grupp som skriver remissvar på förslaget till ny LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Ett bra gäng där alla kan lagen som den är idag och där alla har läst det mesta ur betänkandet på mer än 600 sidor.

Från syster Gege fick jag med posten idag ett par "pulsvärmare", vackert stickade i garn med inslag av silke. De blir jättebra när tumvantar känns klumpiga.

Wadköpings s-förening

Delar av styrelsen i Wadköpings s-förening

Yusuf och Klas, som är ordförande i föreningen

Idag har jag ägat lite tid åt vår s-förening. Jag är ju sekreterare i den. Igår hade vi styrelsemöte hemma hos Anki i hennes seniorboende. Ett trevligt gäng är det som sitter i styrelsen. Alla har vi varit med i flera år och känner varandra väl. Den här gången gällde diskussionen främst ett rådslag om hur vi ska nå minskade klyftor i samhället. Underlag för diskussionen var ett material som vi fått till påseende. Diskussionens vågor stog höga och nu faller det på min (dvs sekreterarens) lott att skriva ner och skicka in...

Ett annat ängeläget ämne var planeringen av föreningens julfest i början av december. Vi som sitter i styrelsen står för olika delar av julbordet och tillsammans brukar vi få ihop till det mesta som hör ett traditionellt julbord till. Klas och jag står alltid för julskinkan och ett rökt lammlår, så ock i år. Nu har jag just författat inbjudan, varit på Arbetarekommunen och kopierat den i 40 ex, stoppat den i frankerade kuvert som jag sedan klistrade adresslappar på. Så nu går den iväg!

I morse var det stavgång med Britta. 8 km den här gången. Och nu har jag förberett 20-årspresent till Magnus, han fyller i morgon. Och så har jag talat med Birgit som just i förrgår fick sitt tredje barnbarnsbarn. Så mysigt!

Hundens språk

I lördags köpte jag en bok om hundens språk. En hel del har jag så sakteliga lärt mig då det gäller vad Zorro vill säga genom kroppsspråk, ögon, ljud och uppmanande lyft tass. Men mer vill jag veta och inte minst hur hundar kommunicerar med varandra. En trevlig bok, den jag köpte.
Förmiddagen idag tillbringade jag med övriga i kommunens föreningsutskott. Vi lade nu sista handen vid de bidrag som handikappföreningar och andra föreningar med sociala förtecken ska få för nästa år. Sammanlagt hade vi 1,2 miljon att fördela. Många blir nöjda, andra blir nog lite besvikna och en del kan t o m bli arga över resultatet av vårt jobb...
Idag har det varit en solig men kall dag. Eftermiddagen tillbringade Klas, jag och Zorro i skogen i Karlslund. Klas och jag turas om att gömma oss bland granar och bakom tallar och Zorro letar upp oss med liv och lust. Ett par synnerligen trevliga timmar för oss alla.
I morgon är det lunch med "pantrarna".
Och idag fyller ju kusin My år, hon som föddes dagen efter mormor Linnéas 80-årsdag - se kommentaren till gårdagens inlägg!

Mormor Linnéas födelsedag

Mormor 1912, 30 år, med döttrarna Elsa, Brita och Maja.

Men å, jag glömde nästan att det idag är min mormors födelsedag. Det är 126 år sedan hon föddes och hon har varit död i 42 år - men nästan ingen dag går utan jag litegrann tänker på henne.

Lejonets unge

Vi har varit på teatern och sett en pjäsen Lejonets unge, skriven 1895 av Frida Stéenhoff. I programmet står att pjäsen handlar om "skulptrisen Saga Leire som revolterar mot samhällets konventioner när hon väljer konsten, friheten och kärleken framför äktenskapet". Man kan förstå att pjäsen väckte starka känslor hos samhällets "bevarare" då den skrevs. Frida S gör upp med flera konventioner: den att en biskopinna, som inte själv är troende, borde försvinna från biskopshuset, den att en ung flicka använder en naken ung man som modell i sitt skulpterande, den att biskopen för sitt ämbetes skull måste förskjuta sin brorson som väljer att leva "i synd" med sin flickvän.
Men främst lyfter Frida S fram problemet i dåtiden, nämligen barn utom äktenskapet: en ung flicka av god familj blir gravid sedan hon "gett efter" av en impuls. Den blivande fadern är en parentes och knappt det. I stället finns en man som länge älskat henne och som nu blir hennes stöd och så småningom make. Flickan åker utomlands och föder barnet. Hennes bror tar på sig faderskapet och sprider ut att barnets mor är försvunnen eller död (jag fattade inte vilket). Han anses mycket ädel som bryr sig om "sitt" barn. Han placerar nu barnet hos sin syster och hennes man (dvs biologisk mor och styvfar) som genom barnets uppväxt kallar dem för faster och farbror.
Den bästa repliken i pjäsen, sagd av biskopen/styvfadern (fast jag minns den inte ordagrannt): det är genom förändring i sitt hjärta som man åstadkommer förändringar ute i samhället.

Så har vi varit på den årliga bokmässan på slottet. Lyssnat på Håkan Nesser - en mycket god talare - och köpt böcker.
Och både teaterbesöket och bokmässebesöket har vi gjort tillsammans med Maggan och Bengt som kommit "inåt" från Vetlanda.
Men viktklubbens invägning i morgon blir en skräckens stund efter helgens ätande och drickande...

Varför blogg?

Igår läste jag en insändare i DN. Den väckte mina funderingar. Rubriken var Jag vill inte veta var du fikade idag. Insändaren anser att "anledningen till att många personer har och skriver en blogg är nog att de vill känna sig viktiga och behövda. Man använder bloggen som ett sätt att bekräfta sig själv. ... snälla hitta något annat sätt att hävda er på". Insändarskribenten anser vidare att ingen " ids läsa om någons ofta händelselösa och ointressanta liv".

Ja, detta är tänkvärt och jag ska fundera vidare. Och vad vill jag då med min blogg? Ja, min tanke är att bloggen ger en extra möjlighet att ha kontakt med mina systrar och kanske syskonbarn, mina barn och några av vännerna. I min blogg, tänkte jag mig, skulle bilderna vara huvudsaken. Med den digitala kameran går det ju så lätt att ta och samla bilder. Nu har det ju inte blivit riktigt så, en del blogginlägg är ju verkligen inte illustrerade.

Jag tycker att det är rätt så kul att skriva i bloggen. Tecken på egocentricitet, anser DN:s insändarskribent. Och jag ska fundera vidare över tanken med en blogg.

Nog om detta. Idag vill jag klaga på vädret. Klockan är kvart över tre på eftermiddagen. Ute är det redan skymning och det regnar, ser jag från mitt fönster. Klas och Z är på promenad, de går samma väg som de gjorde igår eftersom Klas då tappade sin nyckelknippa...

Jag har storstädat köket och ska nu avsluta mitt senaste Vulkan-alster: boken Mina föräldrar, dvs min ursprungsfamiljs liv via min pappas brev till sina föräldrar. Vilken bild ska jag ha på framsidan? Jag kan tänka mig den här ovan men kommer då syster Gege att känna sig bortglömd??? Jag kan inte hitta någon bild av hela familjen eller ens med fader Allan och oss alla tre barn...

Hundhelg t o m

Söndagskväll. Vi har en nystädad lägenhet, inte bara veckostädad utan t o m storstädad. Känns väldigt bra! Därutöver har helgen gått i "hundtecken". Igår utflykt med lagottoklubben. Sju hundar och lika många mattar på skogsutflykt och tränades rallylydnad. Härligt att se dessa hund-kusiner rusa om varandra längs skogsvägarna, helt sams. Rallylydnaden organiserades av vår aktivitetsledare Gunilla: hon satte upp skyltar i ett stort område. Varje matte med sin hund skulle sedan gå längs banan och hunden skulle förmås att utföra det som stog på skyltarna. Kul tyckte hundarna och mattarna. Så fikade vi och utbytte erfarenheter och hundarna skuttade runt omkring oss. Nu en månad till nästa utflykt, man vill inte missa dem.

Idag har Klas och jag tillsammans med Z varit i Karlslund. Vi har vandrat och Zorro ömsom gått, ömsom sprungit och hoppat på ängarna runt vägen. Och så har Z också fått utlopp för sin favoritsyssla: att gräva. Vad han försöker gräva fram vet kanske inte ens han, hittills har grävandet verkat vara för sin egen skull. Se bilder dels där han gräver och dels där han tittar upp med sitt jordsvarta ansikte.

I övrigt har vi läst handlingarna till våra resp möten under veckan, Klas till miljönämnden och jag till flera olika gruppers möten.

Hund-dag

Denna dag har gått i hundens tecken. Klas ligger för ankar - smittad med min hemska förkylning. Jag har gått två långpromenader och två kiss-promenader med Zorro. Förmiddagen tillbringade vi i Karlslund, gick den vanliga rundan, fikade på trappan till Frälsningsarméns stuga, jag gömde mig bakom granar och tallar och Zorro letade raskt upp mig, lite korvspårning och lite lydnadsövningar. Han kan ALLT - när han vill. Idag ville han verkligen samarbeta. Alldeles innan vi skulle kliva in i bilen för hemfärd tyckte han tydligen att det rörde sig i en dikeskant. Detta blev signalen till grävning och jag lät honom. Dock suckade jag diskret i tanken på shamponering och dusch som alltid blir det oundvikliga resultatet av hans gräväventyr. Han HATAR att bli duschad i ansiktet - annars går det bra men tar sin tid.
På eftermiddagen gick jag längs ån, en vacker promenad, över en av broarna och tillbaka på andra sidan. Och sedan gick jag, utan hund, till gruppmötet i nämnden för funktionshindrade.
Och nu har vi sett på Janne Josefssons program Debatt om att det inte är tillåtet för muslimska kvinnor att handhälsa på främmande män. Diskussionen blev tidvis ganska osaklig, engagemanget var stort, många med olika religiös bakgrund hade inbjudits att diskutera. För mig känns det som avsaknad av tolerans och lite av härskarvilja att reagera över muslimska kvinnors sätt att hälsa. Eller som idag påpekas i ledaren i NA: "Inom vissa kretsar kindpussas man när man hälsar, i andra säger man Tjena - läget även om man träffas för första gången. "
Nog är väl mångfald önskvärd även när det gäller att hälsa på varandra - huvudsaken är att man hälsar.

Skrivkväll

Nyfunnen bild av min mormor med oss tre systrar.

Efter flera veckors uppehåll så har jag nu till slut ägnat kvällen åt att jobba vidare med mitt senaste alster - det där jag förenar gamla brev och gamla svartvita foton till något av en biografi om min ursprungsfamilj. Jag är väl nästan färdig, sätter nu in lite fler foton och läser kritiskt igenom det jag skrivit. Det är ett roligt jobb och väcker många minnen till liv. http://www.vulkan.se/ blir min tillflykt även denna gång.

Förkylningen håller jag på att jaga på flykten. Tyvärr har den flyktat över till Klas, som nu ligger för ankar. Så nu är det jag som får ta ansvaret för hundmotion och sådant - och det gör jag så gärna. I början av veckan var det tvärtom.

Dagen började jätteroligt - med träff i litteraturcirkeln Biet, ett gäng damer med tankar och idéer och ömsom mer, ömsom mindre tid för böckerna i Akademibokhandelns bokcirkel och annan litteratur.

Programnämnd på eftermiddagen och det var när jag kom hem därifrån som Klas stod där med feberblossande kinder...

Vardag igen - men förkylt!

Tisdag. Åter i Örebro sedan i lördags kväll. Jag kom hem med en rejäl förkylning och halsont. Taggtråd i halsen som i TV-reklamen. Klas gav mig varmt vatten med honung. Jag somnade på stört. På morgonen avslöjade Klas att han hällt i en skvätt brännvin i drycken vilket kanske var hemligheten med den goda sömnen.
På söndagen betraktade jag mig som sjuk, gick inte ens ut med Zorro. På måndagen var Klas på heldagskurs i Fellingsbro och ansvaret för Zorro var mitt. Med viss framgång lyckades jag intala mig att jag var frisk, gick genom stadsparken till Slussen på förmiddagen, tränade korvsök och gick längs ån västerut på eftermiddagen. Stapplade iväg till programnämndens gruppmöte på kvällen men ilade tillbaka så snart jag kunde.
Idag snorig men bättre. Politik stor del av dagen, först upphandlingen av två nya gruppboenden, sedan träff med föreningar som sökt kommunens föreningsbidrag.
Nu är jag medlem i Viktklubben igen - denna gång med en medkämpe. Jag vill gå ner 5 kg - trots att jag faktiskt inte räknas som överviktig eftersom mitt BMI är 24. Övervikten börjar vid 25!
Härnäst på agendan står att kontakta "min" adionom. Inte ens med hörapparaterna på kan jag höra vad barnbarnen säger. Inte heller vad som sägs på TV. Det senare upptäckte jag när jag nu använde min T-slinga för TV-bruk. Ett reklaminslag, som jag inte hörde men förstod var ganska roligt, hörde jag inte ett dugg av när jag var i Karlskrona men jättetydligt här i Örebro. Jag har till och med passerat "goddag-yxskaft-stadiet", utan hörapparater törs jag inte ens försöka gissa vad någon har sagt. Detta tycker jag är mycket sorgligt!

I Karlskrona

Ja, må hon leva...

Häri låg biljetter till konsert med Orup och Len PH.
Mamma och pappa följer med.


Erik med nytt häftigt spel

Maja har sparat ihop till en laptop

TV-kväll

TV-kväll II

Skrylle halvslumrande i mitt knä.

Idag är det Majas födelsedag. 11 år fyller hon. Redan halv sju i morse startade uppvaktningen och hon fick många presenter. Efter födelsedagsfrukost i köket gick Martin till jobbet. Christina var ledig halva dagen och vi andra for in till stan med bussen. Födelsedagspresent från Klas och mig var klädshopping och åt det hängav vi oss under förmiddagen. Erik köpte ett nytt, häftigt TV-spel för sina födelsedagspengar. Sedan gick vi till Subway och åt lunch.

Idag snöar det i Karlskrona ser jag just genom fönstret.

Katten Skrylle blir ompysslad och trivs. Hon är sällskaplig och trevlig. Tittar intresserad på de konstiga djuren i marsvinsburen. Ett av marsvinen tittar tillbaka. Natten tillbringade Skrylle i Eriks rum och vi kan konstatera att Eriks tidigare kattallergi numera är helt borta! Ola, Trini och lilla Elias kan fara till Spanien helt lugna vad Skrylle beträffar! Lycklig resa ropar Skrylle i bakgrunden, och vi andra håller med.

En dag i Lund med många bilder

Domkyrkans medeltida ur

Andäktig beundran
Det lilla rummet i Kulturens arbetarebostad

Maja på Karl XII:s gunghäst - en kopia påpekade Erik

Morföräldrarnas och moster Britas grav

Allans och farföräldrarnas grav

Elias

Vid middagsbordet

Jag är i Karlskrona. Det är höstlov och roligt att umgås med skollediga barnbarn. Och deras föräldrar förstås. Igår for vi allihop till Lund över dagen. Det var en aktiv dag, nästan stressig sade Christina. När vi äntligen hade hittat en parkeringsplats kom vi alldeles lagom till uret i domkyrkan. Det spelar varje dag kl 12 och kl 15 och nu var klockan kvart i tolv. Andäktigt tittade vi alla på de vise männen som bringade Jesusbarnet sin hyllning.

Sedan gick vi till en indisk restaurang och åt lunch - lite väl kryddstark tyckte de mindre av oss...

Därefter gick vi till kulturen. Såg en fin utställning om kulturen i Kina fram till kulturrevolutionen - väldigt intressant. Inte minst att se deras fina porslin från år 1000 - och sedan se trätallrikarna från 1800-talet i de gamla stugorna i friluftsdelen av Kulturen.

På Kulturen besökte vi, förstås, den gamla arbetarebostaden, en kopia av farfars och farmors bostad på Lilla Tvärgatan.

Efter Kulturen hastade vi till Norra kyrkogården. Vi hade med oss putsmedel för Allans grav - kyrkogårdsförvaltningen vågade ju inte göra ren den eftersom marmoren i den var blank och putsad. Nu blev det så att vi putsade, så gott vi kunde, både mormor Linnéas, Britas och Allans gravstenar. Vi hjälptes åt alla och hade med oss putsmedel. Så lade vi ut våra granrisprydnader inför Allhelgona, tände ett ljus för mormor. För systrarnas skull visar jag bild på gravarna.

Vidare till Ola, Trini och Elias. Elias en förtjusande bekantskap. Tre månader och redan en så stadig krabat. Hos Ola och Trini fick vi god middag och efter den, då hade det också redan bliviy mörkt, for vi tillbaka till Karlskrona - och nu med katten Skrylle, som ska bo här medan Ola med familj är i Spanien en månad.

Skrylle tyckte att det var konstigt att komma till ett nytt hem, om ock tillfälligt. Han gick genast och lade sig under badkaret, som i och för sig har höga ben. På natten när alla kommit till ro gick hon dock från den ena till den andra och sov en stund i allas sängar. Någon gång under natten åt hon också upp sin mat och hon har kissat och krafsat i sin låda. Vi tror att hon kommer att acklimatisera sig bra.

Medicinsk kommentar

Klas, med sin yrkesbakgrund och därmed sitt sätt att se på verkligheten, har nu sett bilden i förra inlägget och tycker att det ser ut som dopbarnet har för lite syre i blodet...
I alla fall lyckades det att förstora bilden...

Glad präst igen

Stajne kommenterade går dagens glada präst-bild och påpekade att det inte går att förstora just den bilden genom att klicka på den.Varför, frågar sig en oteknisk skrivare men försöker igen. Kanske lyckas det. Mysteriet med den glada prästen kräver förstorad bild för att lösas!

Dessutom är det Klas´ födelsedag idag. Vi firade så ordentligt under hela helgen så jag glömde bort att det är idag som är Dagen D ända tills jag öppnade min blogg, som så ordentligt visar datum. Nu har jag och Zorro kramat honom och gett honom födelsedagspussar.

Glad präst

Jag återkommer till Elias´ dop och undrar: vad skrattar prästen åt?

Födelsedagsfirande x 2

Det yngre födelsdagsbarnet, Annie, med storasyster Karin och Zorro

Snögubbsdocka från Budapest

Det äldre födelsedagsbarnet Klas vid frukostbordet. Karin och Mattias i soffan.

Det här veckoslutet har vi, som alltid vid den här tiden, samlat Klas´ barn och barnbarn till gemensamt födelsedagsfirande. Annie fyllde 6 i fredags och Klas fyller 69 i morgon. Torbjörn kom från Göteborg redan i fredags och igår, lördag, kom Mattias och Monica, Karin och Annie från Jakobsberg. Och Staffan är ju redan på plats här i Örebro.

Igår for vi genast efter lunchen till Karlslund. Övriga gick till Tekniska Kvarnen och Zorro, som inte är intresserad av teknisk utveckling och dessutom kanske inte är välkommen på museet, och jag gick en lång promenad över ängarna. Det blåste höstaktigt men var skönt ändå. Efter middagen var det presentutdelning. Annie fick av oss en så gullig snögubbedocka - kanske mer till prydnad än till lek för en flicka som redan är 6 år - som vi hade köpt i Budapest. Hon fick en bok också, Barbro Lindgrens Vems lilla mössa är det som flyger. Och farbröderna försedde henne också med presenter.

Zorro var i sitt esse, så många som klappade och kliade och höll i kopplet vid promenaderna...

Nu packar jag för reda till Karlskrona i morgon.

Torsdag i oktober

Idag är det en dag fylld till brädden av diverse. Vi har tvättstugan - mycket tvätt är hemförd från Askö - och jag är redan inne på andra omgången tvättmaskiner. Vårt vackra lapptäcksöverkast, sytt av Gege för några år sedan, tog en hel maskin och det var knepigt att vika ihop det och baxa in det i torkskåpet.
Snart ska Klas och jag gå och vaccinera oss mot influensa. Pensionärer rekommenderas detta och bjuds på kalaset.
Hundpromenad sedan, som inte får bli alltför lång för kl 13 ska föreningsutskottet träffas för att gå igenom årets ansökningar om föreningsbidrag. Och inte nog med det, från detta sammanträde får jag hasta vidare för presidiemöte i nämnden för funktionshindrade kl 16-19. Sedan stapplar jag hem och rör inte en fena resten av kvällen!
Mina "skriverier" har fått vänta länge nu, de kommer liksom sist i prioriteringen...
Men igår hade vi en gäst, som Zorro betraktade som alldeles hans egen. Det var hans fadder Kerstin som kom. Zorro hörde redan i porttelefonen vem som var i antågande och visste inte till sig av glädje. En boll fick han och ett paket med tandborstgodis och han var jätteglad, vek inte från hennes sida och blev omklappad och vänligt tilltalad. Och även Zorros husse och matte var glada över besöket men visade det inte fullt så handgripligt...

Elias´ dop

Elias upptas i församlingen

Trini, Ola, Lasse, Lasses pappa, My med Elias, Lasses mamma, Gunilla, Albert, Gösta, Gege

Ola med sin Elias

Trini med Elias

I lördags var det två högtidsdagar i familjen. Dels blev barnbarnet Erik tonåring, fyllde 13 år. Dels döptes Olas och Trinis lille son Elias i Lundsdomkyrka. Han döptes i den dopklänning som min mamma sydde till sitt första barnbarns, Katarina, dop 1962. I den har sedan alla hennes barn och barnbarn döpts och deras namn står broderade längs knappslån bak på klänningen.

Jag fick nöja mig med att tänka på dem på avstånd, vi var ju fullt sysselsatta med vinterstängningen på Askö. Men på måndag träffar jag Erik och, faktiskt, på tisdag träffar familjen Drottman och jag den lille Elias och hans föräldrar. Ola skickade också bilder från dopet och på så sätt kändes det nästan som också jag var med.

Vinterstängning

Kantarellhunden Zorro

Dahlior

Änglatrumpeten i full blomning

Klas beskär fläderbuskarna

Nu är definitivt sommaren över... Vi har varit en sista gång för i år på Askö fredag-måndag. Det har varit mycket att stå i: huset och trädgården ska förberedas för sin vintervila, komposten tömmas, vattenledningen tömmas, toaburken bytas. Och så trädgården med träd som ska beskäras (kanske lite sent på säsongen), gräs klippas, växter täckas, pelargoner och änglatrumpet beskäras för att bli transportabla. Trädgården stog fortfarande i nästan full blomning och det kändes lite sorgligt att klippa av alla fina blommor. Se bara bilden här av änglatrumpeten.
Redan på fredagseftermiddagen vandrade jag och Zorro ut i skogen och letade svamp. Vi hittade både gula kantareller och trattisar.

På lördagen vandrade vi iväg till Ytterby och hälsade på Lasse och Britt. Det blev en trevlig timme i deras kök.

På söndagen for jag till Oskarshamn för samvaro med Katarina, Anne och pojkarna. Johannes var hemma och David kom till middag. Så trevligt att träffa dem alla. Johannes, nybliven gymnasist, skriver på en uppsats om medeltida häxtro. David läser pedagogik den här terminen. Katarina och Anne har blivit sambor på riktigt. Magnus och Anne-Sofie var på födelsedagskalas någon annanstans så dem träffade jag inte.

Att bo i en stor stad

När jag just nu gick hemåt med Z efter vår morgonpromenad, vi kom gående längs Hertig Karls Allé och Rudbecksgatan, så slog det mig vilket öronbedövande larm som morgontrafiken orsakar. Som vore vi i New York eller åtminstone i Stockholm. Öronproppar hade varit på sin plats.
Men om Örebros store fastighetsägare PJ Behrn får som han vill så kommer åtminstone en del av trafiken att "grävas ner" under gatuplanet - och den tyngre trafiken att inte alls gå här. I tidningen idag kan man läsa att han vill förlänga tunneln utanför vårt hus och bygga ett hotell på den nytillkomna markytan. Hotellet ska sträcka sig från Drottninggatan och ner till vår gata och blir ju då den enda utsikten från fönstret i mitt arbetsrum. 120 miljoner ska det kosta. Och i en stor stad som denna måste man ju vara beredd på att utvecklingen har sin gång, att utsikter och vyer förändras. Det har inte minst våra grannar högt upp här i Södercity fått erfara. Behrns center, som byggs på andra sidan om vårt hus, har tagit bort deras utsikt mot Kilsbergen. Men, som sagt, att bo i en stor stad kräver sina offer.
Idag ska Zorro bli klippt.
I kväll har vi medlemsmöte i S-föreningen. Tema: Klarar socialtjänsten sitt uppdrag?

Om lägenhetsförråd

Pris 75:-

En aktuell fråga: hur KAN det hopa sig så mycket saker i vårt lilla förråd på kanske 4 kvadratmeter? Igår kom jag äntligen så långt att jag lade mer mina sommarkläder i en låda och bar ner lådan till förrådet. Alla hyllor är belamrade med saker som sedan länge har passerat "bra-att-ha-stadiet". Klas, som är samarbetsvillig, gick omgående med på att utannonsera sin förstoringsapparat på Tradera - han köpte den 1981 och har använt den ett par gånger i början. Och jag, jag satte genast ut min damejeanne i träställning på Blocket. 75 kr och den är Din! Hämta den här! När och var den kom i min ägo har jag ingen aning om, inte heller hur många flyttar den följt med i. Klas skrivmaskin och hans pappas doktorutrustning i en klassisk doktorsväska representerar nostalgin och står kvar. Föräldrarnas pendyl och min barndoms dockor blev stulna i vindsinbrott där vi bodde tidigare - annars skulle de också ta upp plats här. Synnerligen dags för förrådsröjning!

Hos Gege och Sigge

Gege och Sigge

Elin, Elisabeth och Gunilla

Elisabeth och Eddie

Kent och Vasti

Sigge med sina födelsedagsblommor.

Bild av oss systrar

Sigge har fyllt 65. I torsdags var det fest för honom. Gunilla kom från Tranås och tillsammans for vi iväg på torsdagsmorgonen. I regn och rusk! Trots att vi var nästan framme när vi kom till Norberg så stannade vi på Elsa Anderssons legendariska konditori och drack kaffe och åt deras absoluta specialkaka, mandelkrans med vaniljkräm. Den VAR god! Sedan fortsatte vi och hann med en stund av släktsamvaro före själva festen. Särskilt roligt var det att träffa systerdöttrarna Elin och Elisabeth, båda strålande vackra. Trevligt att höra dem berätta om sina liv och sina jobb.

På Sigges fest var det mycket folk och de allra flesta kände jag ju förstås inte. Det var trevligt att återse Sigges bröder och svägerska och, förstås, nu också Vasti och Kent och Elisabeths sambo Mats och de båda pojkarna Lukas och Eddie. Lukas var lite otillgänglig först men när alla hade lämnat bordet hade vi ett samtal om bilar och hundar, särskilt hundar som gräver.

Så småningom satte vi oss i bilen igen, Gunilla och jag, och styrde kosan mot Örebro. Man tror att det är så långt till Krylbo men 15 mil var det och inte ens två timmar tog resan!

Budapest!

Igår kom vi hem från vår resa till Budapest. Det var två jättefina dagar - kort tid men vi använde den väl. Vi kom på fredagskvällen till vårt hotell, så när flygplatsen som möjligt ville vi bo med tanke på tidig avresa måndag morgon. Lördag morgon matarbuss och metroresa till ett av Budapests termalbad, Széchenyibadet, där vi njöt av 40-gradiga bassängbad ute (trots regn) och inne med olika salter etc. Det var väldigt skönt och avkopplande.

Sedan vandrade vi längs paradgatan Andrássy ut och beundrade vackra hus från tider då det begav sig. De var nu omvandlade från privatpalats till ambassader och företagshemvister. Längst ned på gatan möttes vi av hundratals poliser i full skyddsutrustning med skottsäkra västar, axel- och benskydd. De såg skrämmande ut men skulle vara skydd vid en demonstration, som vi dock missade.

Lunchen blev - förstås- ungersk gulasch. Den var kryddstark!

Så kom vi ner till Donau, strövade längs en av kajerna och deltog sedan i en guidad båttur på floden.

Resten av dagen strövade vi längs den stor gågatan Vaci ut, åt god middag och for sedan med metro och matarbuss igen, till hotellet. Dit hittade vi tack vare en vänlig medpassagerare på bussen.

På söndagen började vi dagen med besök och guidad visning av synagogan, den näst största i världen. Vi fick också besöka synagogans memorial park till minne av de 90 % av Ungerns judar som deporterades till två olika koncentrationsläger. Det är lätt att förstå att denna park har stor betydelse för anhöriga till dem - och många andra. Bland annat hade en konstnär skapat en tårpil av stål och silver. Varje löv på tårpilen hade ett inregistrerat namn - namn på judar som försvann vid deportationen och inte rapporterades döda. Här fanns också ett minnesmärka över Raul Wallenberg, som ju verkade i Budapest.

Resten av dagen strövade vi, till fots eller med spårvagn, buss och metro, i de båda delarna av staden, Buda och Pest. Så småningom förverkligade vi det Klas velat från början - att sitta vid en uteservering med ett glas tokajer och lyssna på ungersk klassisk gatumusik. Det gjorde vi på det kända confisseriet Gerbeaud.

På kvällen var vi på konsert i Basilikan, sedan hem till hotellet och väckning klockan fem på måndagsmorgonen.

Och Zorro njöt av sin semester hos Mattias, Monica och barnen.