Sovande hund

Den första gång jag såg dig... dvs Zorro . Det var i maj 2007 och Zorro var 3 månader

Vid mina fötter sov nyss vår fyrbente vän Zorro, fridfullt och till synes djupt. Men så öppnade Klas brödburken - eller om han prasslade med en platspåse, jag hörde inte vilket. Men Z hörde och i ett huj hade han vaknat ur sin dvala och störtat ut i köket. Ständig optimist! Det är rofyllt att ha honom liggande här, en bild av fullständig trygghet och tillit. Våra dagar med Z blir ganska inrutade med promenader av olika längd beroende på vilken tid på dagen det är. På morgonen väcker han en av oss, Klas eller mig lite olika. På kvällen, när vi dricker vårt kaffe efter maten, sätter han sig alltid framför mig och stirrar uppfordrande. Då är det dags för en stunds lek och lite träning och det ska alltid avslutas med att han väljer ut en tuggrulle (heter det så) som han sedan metodiskt tuggar i sig framför TV:n.

Om en månad blir han 2 år. Så fort tiden har gått sedan vi fick honom och så väldigt mycket vi har blivit fästade vid honom...

Hindersmäss

Vårt vackra rådhus syns för närvarande inte för alla knallar som byggt

upp sina stånd på hela Stortorget. Men det är liv och rörelse!

Hindersmäss är det största årliga evenemanget i Örebro. För kommers i dagarna tre kommer, från när och fjärran, knallar med sina varor. Stortorget, Järntorget och Hamnplan är fullprockade tätt, tätt med stånd där man säljer precis allting: skinnvaror, plastpåsar, marknadsgodis, kött, ost, oslagbara rengöringsartiklar, strumpor (14 par motivsockor för 100 kr!), donuts, sockervadd, ballonger. På Hamnplan finns det något specialiserat sortiment: verktyg, korgar, stegar mm. ALLA är ute och trängs mellan stånden och även en inflyttad, som jag, hälsar till höger och vänster.
Idag var Z med oss på vår rundvandring mellan torgen. Han trivdes inte alls och när han kom hem var han så utmattad att han lade sig ner och inte stod upp på flera timmar.
En annan del av hindersmäss är föreläsningar och seminarier för näringslivet. Och som ett minne från fornstora dar, då Bergslagen verkligen var en bergslag, samlas de som är motsvarigheten till de forna bergsmännen till möte. Vilka de är vet jag icke.
Martin berättade idag att på Kockums, där han jobbar, har man nu varslat 250 personer fördelat på arbetsplatserna i Karlskrona, Malmö och Muskö. Han verkar dock inte oroa sig för att han ska drabbas. Men inte kul! Christina, som jobbar på arbetsförmedlingen med inriktning på unga, är ju i alldeles rätt bransch, kan man säga. Jag kan tänka mig att hon är den ideala personen att möta för en arbetslös ung man eller kvinna, vänlig, glad, serviceinriktad och kunnig som hon är. Och om mindre än tre veckor är vi där hos dem!

Korrekturläsning

Jag brukar klaga på att man inte läser korrektur innan man sprider kommunala handlingar till offentligheten. Här ser jag med en gång att jag själv inte kollat att alla bokstäverna finns med, varken i rubriken eller i första raden. Hm!

Italiens släktroman

Jag läser nu en fatastiskt bra bok. Den heter Tusen år har jag funnits här och är skriven av Mariolina Venezia. I boken berättar en mormor, Candida, för sitt sjuka barnbarn om sin släkt ett par generationer bakåt. Släktens öden speglas av den politiska situationen under 1800-talet. Boken är dramatisk och ibland dråplig - sammantaget en ren njutning att läsa.
I boken är särskild personskildringen fantastisk, se bara när författaren skildrar Candidas fars frustration över att plötsligt ha sin svärmor och sin hustrus syskon boendes i sitt hus: Modern Concetta, som liten och tyslåten gled omkring och dök upp som från ingenstans. Hon såg på honom med sina barnaögon i det pergamenterartade ansiktet utan att säga något. Och systern Angelica, en skönhet med vit och rosaskimrande hy, stora ögon, mörkt lockigt hår med kopparglänsande stänk. Hon mognade för varje dag som sådana där vit-röd-gula äpplen, fulländat runda och större än alla andra, med blankt skal och en underbar doft som blir alltmer intensiv för varje dag. Välsmakande, utsökte, delikata, så goda att man först inte vågar äta av dem och sedan inte kan tänka sig något annat. Även brodern Oreste bodde i huset och blev uppassad och betjänad som en pascha. Han var lat och elak och ägnade sig mest åt att vårda sina tunna krusade mustascher, och allt som oftas åt att explodera i ogrundade vredesutbrott. Och så systern Giuseppina som ingen någonsin visste var hon höll hus och som hade gulaktig hy och svarta stickiga hårstrån på överläppen.
Idag har vi skogspromenerat med Z tillsammans med en annan lagotto, Bliss, och hennes husse Michael.

En vanlig söndag

En trevlig söndag utan särskilda händelser: tidig promenad med Z, utflykt till Karlslund och en tvåtimmarpromenad på hala skogsvägar (Klas satte sig på rumpan så fort han klev ur bilen) där Z gladde sig åt en lekstund med favorittjejerna Kerstin och Stina (två springer spaniels), hem för kalorifattig lunch och tupplur. Klas gick på em-promenad med Z medan jag läste handlingar till nämndmöte på tisdag - budget och verksamhetsplan för 2009 ska tas och vi i oppositionen har yrkanden som vi inte kommer att få igenom... Klas gjorde middagen, risonirisotto och till den åt vi skivor av rökt kalkon. Sedan den vanliga kvällsleken med Z: gömma pyttesmå godbitar (idag kycklingkorv) lite varstans i lägenheten - han är outtröttlig i att leta rätt på dem. Vi avslutar alltid med lite lydnadsträning: hit, stanna, sitt, sitt kvar etc. Lydnad är en färskvara säger Kajsa, hundinstruktören.

Nu har jag varit ute på kvällspromenad med Z och när jag kom hem hade jag i min dator den mest förtjusande bild av systersonen David med sin alldeles nya dotter Märta-Sara. Det var den stolta farmodern som skickade bilden och jag sparade den genast i mitt digitala arkiv! Och här är den så att den unge pappans moster och kusiner också får njuta av den!

Snörik lördag

I morse, klockan var ändå halv åtta, när Z och jag gick ut på morgonpromenad låg hela Kyrkogatan täckt av ett helt orört snötäcke. Det var så överraskande att en gata i en stor stad var alldeles snötäckt. Efter ett tag mötte jag en okänt man och sade till honom "vilken tur vi har som är först". Han tittade lite förvånat men fattade sedan vad jag menade och höll med.

Ett par timmar senare for vi alla tre iväg till karlslundsskogen och gick där på vägar som antingen var orörda eller mönstrade av hundtassar. Vi mötte Z:s hundkompisar Kerstin och Stina med sin matte Eivor och allihop blev vi glada - hundarna visade det tydligast.

Så har Klas monterat vår nya hallbyrå - även från vanliga möbelaffärer får man det man köper i platta paket numera. Den gamla hallbyrån, 40 år gammal, såg skamfilad ut och förpassas nu till tippen. Att flytta in i den nya gav ett bra tillfälle till genomgång och gallring. Konstiga saker som kan samlas i byråer... Kolla i Din egen, får Du se!!!!

Till middag idag har jag lagat en ny rätt: laxfilé (ICA hade sådan för 79 kr/kg) täckt med en röra av lättcremefraiche blandad med saffran, strimlade torkade tomater och cayennpeppar. 22 minuter i ugn 200 grader. Serverad med pressad potatis och haricot vertes. Den blev jättegod!

Rättelse

Jag skrev ju fel i hastigheten. Alla hundarna på kenneln på Vikbolandet var ju förstås ryska, inte tyska som jag råkade skriva!

Patron

Nu vill jag berätta om patron Patron. Han är ingen riktig patron men rör sig så värdigt som säkert brukspatronerna gjorde i svunnen tid. Patron är en rysk vinthund, lång och ståtlig med långt hår och en aristokratisk näsa, jag menar nos. Jag har sett honom på avstånd respektingivande gåendes majestätiskt med sin husse. Men igår möttes vi på en liten gångväg när jag var ute på promenad med Z. Husse berättade att Patron har bott hos honom i fyra månader men är fyra år gammal. Han kommer från en kennel på Vikbolandet där han var en "återlämningshund", kanske för att han har bara en testikel och alltså inte kan användas för avel. På kenneln som vuxen hade han hunsats av de andra sex tyska vinthundarna. Han fick t ex verkligen inte kissa in något revir. Så när han flyttade till sin nuvarande husse och matte trodde han fortfarande att han fick kissa och bajsa bara en gång per dygn. Och verkligen inte nosa. Husse fick locka med godis för att hjälpa honom till normalt hundbeteende. När han kom till sin familj hade Patron aldrig gått på promenad, aldrig åkt bil eller hiss. Husse fick dra sig tillbaka till sin stuga på Öland för att långsamt socialisera Patron, trodde först att det inte skulle gå och förberedde sig att återlämna Patron. Nu är husse och matte dock helt frälsta för sin nya familjemedlem. Det blev jag också litet senare på dagen när jag, utan Z, mötte Patron med husse på Stortorget. Vi fortsatte pratstunden en liten stund och Patron kom allt närmare mig, ställde sig helt intill mig och till slut lutade sig mot mig. En stark känsla med denna jättestora, vänliga hund som stog där och såg så nöjd ut.

Maten i EU-perspektiv

Idag hade vi en slags avslutning i vår (dvs s-föreningens) studiecirkel om EU:s jordbrukspolitik. Vi tyckte att en värdig avslutning var att, tillsammans med föreläsningsorganisationen Tankarnas Trädgård, bjuda in vår duktigaste EU-parlamentariker Åsa Westlund att ge sitt perspektiv på "vad är det i vår mat och vad har EU med det att göra". Ett 50-tal människor kom och frågorna efter hennes anförande var många. Från EU vill man stoppa vilseledande texter på förpackningar, man vill tvinga fram information om konstiga tillsatser i maten och mycket annat. Som person visade hon sig vara enkel och chosefri (skulle min mamma säga och nu gjorde jag det också), hon talade enkelt och prestigelöst och lyssnade tålmodigt på långa frågor. Se bild av henne här ovan.

I övrigt har vi tvättat mattor och städat. Möbelaffären Mio meddelade att vår nya hallbyrå finns att hämta, det gör vi i morgon.

Eftermiddagen har jag tillbringat i den parlamentariska grupp (en person från varje parti) som ska enas om hur kommunen ska stödja de organisationer som gör stora insatser som komplettering till kommunens socialtjänst och handikappverksamhet. Idag har vi träffat, en och en, RSMH, Ria-Dorkas och Stjernan, den sista en arbetsverksamhet för personer med psykisk funktionsnedsättning. De hade mycket intressant att berätta om sin verksamhet. Det är lätt att konstatera att den är av stort värde.

Och nu har jag just sett favoritprogrammet Antikrundan.

En onsdag

Innan jag berättar om denna onsdag så vill jag gärna dela med mig av ännu en bild av David, denna gång x 2.

Dagen började med promenad till USÖ för att be dem på adiologen att laga min ena hörapparat. Ja, jag hade bytt batteri och dessutom rensat slangen innan jag ens kom på idén att söka hjälp. Det gick fort att laga den, en liten, liten vaxbit satt ändå i slangens mynning...

Efter detta ilade jag hem och bytte till vinterkängor och sedan for vi alla tre iväg till Karlslund för skogspromenad. Dock via kloklippningsbutiken och där kunde vi igen konstatera att Z är en tålig en. Vi vägde honom också och visst väger han lite för mycket. Åtstramning!

På eftermiddagen träffades företrädare för handikapporganisationer, jag och ytterligare en ledamot i vår nämnd för funktionshindrade. Uppgiften var att börja utforma ett avtal mellan kommunen och personer som har beviljats personlig assistans. Viktigtg att klargöra vad vi kan erbjuda. Diskussionens vågor stog höga: vilka villkor gäller för kommunen respektive vad förutsätter lagstiftaren.

Klas lagade god grönsaksgryta med få kalorier.

Sedan var det dags för dagens inomhuslek med Z: han älskar att leta små torkade blodpuddingbitar placerade på kluriga ställen i lägenheten. Så lite lydnadsträning. Han påminner mig mycket bestämt varje kväll att det faktiskt är dags.

Kvällens Uppdrag granskning var intressant om en avhoppad präst från Oskarshamn som anslutit sig till det katolska brödraskapet SSPX. Det som berättades om uppfattningar inom detta brödraskap var inte uppbyggligt.

Sedan ringde Katarina, alltid lika kärt att tala med henne.

Och nu har jag just ringt till Kajsa i vars hundkurser jag och Z har deltagit. Vi börjar bli sugna på nya utmaningar.

Så fort en dag går! Och vad mycket den innehåller!

Blogg igen!

Inte visste jag att flera av mina nära och kära följde min blogg - varje dag t o m. Själv har jag saknat den lilla stunden av dagligt, eller nästan dagligt, bloggande. Så nu, efter ett långt telefonsamtal med min "nya" släkting och kära vän Birgit, börjar jag bloggandet igen.

Till Elin och Elisabeth, Ola och Trini vill jag tala om att Birgit är Er mormors nästkusin. Vi hittade varandra när Klas och jag köpte vårt sommarhus på Stora Askö. Där bor Birgit på sommaren med barn och barnbarn och t o m barnbarnsbarn.

Som illustration till min första inlägg som nygammal bloggare får Ni här se den äldste och den yngsta i min släkts nya generation. Det är först mitt barnbarn David - han är inte femling! Bilden, eller bilderna, har han tagit själv. Därefter ser Ni min systersons (han heter också David) alldeles nya lilla dotter Märta-Sara. På bilden vilar hon tryggt i pappas knä. Klicka på bilderna så ser Ni personerna bättre!

Idag är den stora dagen då USA får sin första svarta president. Vi missade första utsändningen av installationen men det kommer fler tillfällen under kvällen. Så stora förhoppningar knyts till denne man och kanske kan han infria en del av dessa förhoppningar. Tydligt i mitt minne står bilden i TV av en svart kvinna, som ljudlöst formar ett "yes" med läpparna då Obama talat om förändringar och just sagt ungefär att "vi ska göra det tillsammans".

Skriv gärna en kommentar till mitt bloggande, nu och sen.