Sportlov

Ja, jag kom alltså till Karlskrona i söndags kväll. Alltid trevligt att komma hit. Slogs av temperaturskillnaden: på måndagsmorgonen -4 här, -23 i Örebro, -20 i Oskarshamn.
Christina hade tagit ledigt måndag-tisdag och tanken var att Katarina skulle komma från Ohamn. Men snö och kyla avskräckte henne - hon har nu gått i ide. På måndagen ägnade vi dagen åt att gå i affärer, t o m for vi ända till Kristianopel för att besöka Marimekkobutiken där. Det besöket gav utdelning till butiksinnehavaren - och på sätt och vis till mig också eftersom ett Marimekkoplagg är gångbart genom åren...
Tisdagen tillbringade vi på dagspa i Ronneby. Vi provade på allt som bjöds, utom styrketräning. I programmet ingick ett pass aqua pilates med instruktör och det var en ny och rolig erfarenhet.
Så badade vi bubbelpool utomhus, det var trevligt men kanske inte så smart - det var väldig temperaturskillnad mellan vattnet i poolen och luften omkring den... Kanske bidrog detta till en väldig förkylning som slog till igår.
Dock var biljetter till eftermiddagsbio inköpta: Erik, Maja och jag såg Avatar, omtalad och kanske kontroversiell film.
Idag är det alltså torsdag. Hostande och snorande tog jag mig till varmbadhuset där Christina hade beställt en fotvårdsbehandling till mig - en födelsedagspresent. Behandlingen var behaglig men innebar också några beska sanningar - framförda på ett allt annat än beskt sätt, dock.
Hem för lunchlagning och trevlig samvaro med Erik och Maja vid matbordet. Sen en välbehövlig och lång tupplur och så kortspel med Maja.
Sen lagade jag middag tills det arbetande folket kom hem. Och nu är det snart kväller och i morgon hostar och snorar jag säkert mycket mindre...

I Karlskrona

Jo, tågen gick till Karlskrona, dvs inte alls som planerat och med mycket väntan här och där. Genom att alla tåg var försenade kunde jag dock så att säga kliva på olika tidigare, men försenade tåg och den totala förseningen blev därför bara 3 timmar. På plattformen i Mjölby blåste det väldigt kallt och där ropade man uppmuntrande var tionde minut att tåget skulle komma, men inte då...
Lite senare får jag berätta mer om dagarna här. Nu kom just Maja och vi ska spela kort.

Går tågen till Karlskrona?

Oron stiger! I morgon bitti ska jag åka till Karlskrona för min sedvanliga sportlovsvecka hos sonen med familj. Ja, sportandet inskränker sig till promenader, det viktiga är umgänget med barnbarnen, som i sin tur har sportlov. Men - hur blir det nu? Hela dagen, nu i 13 timmar, har snön yrt över Örebro och äver stora delar av övriga Sverige. I TV hör jag att alla tåg till Herrljunga och Göteborg är inställda pga snöoväder. Dit ska ju inte jag men jag känner oro om vad som kan gälla för tåg till Mjölby-Alvesta-Emmaboda-Karlskrona.

Inte mycket annat att göra än att avvakta. Det är i alla fall packat och klart!

Katarina sade att det är 1 m snö i Oskarshamn - enormt. Hon kommer till Karlskrona på måndag - om det är möjligt att ta sig dit med bil.

I alla fall har vi trotsat snöovädret i flera omgångar under dagen - det hade vi nog inte gjort utan hund! Jag har gått ut med Zorro två gånger på eftermiddagen med en tur till Stadsparken, Klas är just nu ute på sin andra Zorropromenad. Vi väl påpälsade och Zorro insmord mellan tårna med tassvax så att inte snön ska fastna så lätt på hans tassar. Inte många ute, inte ens hundar.

I DN läser jag om alla fuktskador, alla raserade tak och allt möjligt annat som kan hända hus i dessa dagar. Viktigt att vattensystemet är tömt och det är det ju hos oss på Askö. Som påminnelse om att det redan dagen före julafton var mycket snö där sätter jag - igen - ut bilder från ett vintrigt Askö. Längtar dit men när det inte längre finns snö...

Håll tummen för att jag kommer till Karlskrona i morgon!

Lite av varje

Fredag idag. Vi vaknade till yrsnö och -10 grader. Det var dag för träff i Litteratur- och skönhetscirkeln Biet. Vi skulle t o m njuta av gemensam frukost på Fröken Brogrens Veranda. Gick inte, de bilburna damerna var insnöade, endast fysiskt dock. Den tilltänkta värdinnan, Kerstin H, fann för gott att uppskjuta det hela på obestämd tid. Jag och Zorro trotsade dock ovädret och vandrade iväg till stadsparken. Där var vitt och vackert med någon dm nysnö, en helt tom lekplats men på kullen åkte glada skolbarn skidor. Målet för promenaden var bageriet i Wadköping och deras valnötsbröd. På hemvägen hördes tjutande ambulanssiréner - kanske någon som inte fann sig i att vara insnöad utan gav sig ut i trafiken. Inte bra!

Just nu hör jag på rapport berättelser om brutna armar och ben, trafikkaos och 50 instängda kor i Vimmerby. Taket på vårt bostadsrättshus skulle skottas idag men efter en timme försvann killarna som skulle ta bort snön - blev också de insnöade?

Så har vi haft träff i den politiska grupp, som fått sparken men inte låter sig skingras: försäkringsdelegationen, den som försvann i försäkringskassans nya organisation. Men vi fortsätter att träffas år efter år under glada former. Den här gången bjöd Torgny på middag. Hans hundar, Hero och Freud, uppvaktade den största hundvännen som tänkas kan, Anniette.

Och igår var det studiecirkel i vår s-förening. Ingen stor uppslutning, vi är några få som ihärdigt diskuterar partiets lokala valprogram för att så småningom klura ut vad just vi vill satsa på av den mångfald som finns där.

Jag skriver föreningens verksamhetsberättelse och konstaterar att vi har haft ett par färre styrelsesammanträden än förra året och har förlorat tre av våra medlemmar.

Nu har vi ätit middag, jag har lekt de vanliga kvällslekarna med Zorro och nu är han ute med husse för en sista kissrunda för den här dagen. Nu kommer snart Morden i Midsommer på TV!

I morgon tvätt och packning, på söndag tåget till Karlskrona!

Min födelsedag

Idag är det min födelsedag. Jag fyller 71 och undrar, förvånat, hur det har kunnat gå så här fort. Dagen har varit så trevlig. Den började med Klas´ uppvaktning: örhängen, bok, orkidé. Så hundpromenad, fast den var inte så trevlig hela tiden. Zorro drog omkull mig, för första gången och enda (hoppas jag). Det hände när vi mötte en hund av rasen tollare - han hatar dem sedan en tollare bet honom i örat när han var liten. Jag var beredd på utfall, trodde jag, men han störtade mot sin, helt ovetande, antagonist bakom mig och plötsligt kände jag hur jag slog huvudet i stenläggningen. Tur att jag hade mössa!

Ja, så for vi iväg ut i skogen, hela vårt lilla gäng, och där träffade vi de vanliga: Dino och Målle med matte, Kerstin och Stina med sin matte. Trevlig samvaro tyckte vi alla och vandrade iväg våra fyra km.

Så har alla nära och kära hört av sig: via sms, via e-post, via Facebook, via telefon och via blombud. Det är det viktiga: att veta sig komihågd. Jag funderade lite över Drottmans: har de glömt att jag fyller år. Men just nu ringde de, sjöng och hurrade.

Ett vackert, vårligt blomsterfång kom från Katarina och hennes familj. Kort med vackra ord från Kerstin och från Inga-lill.

Klas bjöd på middag, han föreslog restaurangbesök. Med tanke på det jag skrev här ovan föreslog jag mat från rest. Saigon här tvärs över gatan. Sagt och gjort: han hämtade god mat: kyckling i jordnötssås, friterade jätteräkor, ris och till det ett glas gott vin.

Tur att man inte fyller år varje dag, dels skulle man ju bli så gammal så fort (såg just i katten Skrylles blogg att hon fyllt 110!) och dels skulle man ju bli så bortskämd - om inte folk tröttnade på ens födelsedagar...

I morgon är det en vanlig dag. Dock ska jag på middag och träffa den forna försäkringsdelegationen - den politiska samlingen som vägrar låta sig upplösas...

Födelsedagshelg

Mattias

I samma vecka fyller ju både Torbjörn och jag år. Fredag-lördag-söndag har vi nu, Klas, hans söner och barnbarnen, firat tillsammans. Monica stannade hemma och vårdade sin förkylning. Lördagens höjdpunkt var biobesöket. Vi såg Prinsessan och grodan, tillåten från 7 år men njutbar även för en nästan 71-åring! Spännande och rolig, vacker, fin musik och härliga färger, rörande, sorglig (när eldflugan dör), glad (när eldflugan kommer upp till sin aftonstjärna) och med lyckligt slut. Den kan ses av envar!

Så åt vi födelsedagsmiddag och jag tog en bild. Flickorna ägnade tid åt min pc och jag tog en bild av det också - och i förbifarten av Zorro, som var extra glad åt all uppmärksamhet. Han tyckte att det var kul att ha små flickor i andra ändan på kopplet när vi var på promenad, dessutom SPRANG de med honom! På bilden ser jag att han är lite smutsig om fötterna...

Idag andra slags aktiviteter: Först dialogträff mellan oss i nämnden för funktionshindrade och kommunalrådet. Sedan direkt till Arbetarekommunen för facklig-politisk lunch. Inger Efraimsson, f d ordförande i Försäkringskassans styrelse, berättade om hur det var tänkt och hur det blev med sjukförsäkringen etc.

Eftermiddagspromenad med Zorro uppströms ån och nedströms. Vackert väder och fortfarande alldeles vit snö.

Nu är Klas på representantskapsmöte (S). Jag stannade hemma, har lekt gömma korv med Zorro och nu ska jag titta på TV - Mannen som talar med hundar. Vem vet, kanske lär jag mig något!

Förklaring till bilderna

Jag var nog alldeles för summarisk i bildtexterna i inlägget här nedanför. För de närmaste och kärast kan det vara intressant att jag berättar att den första bilden föreställer min mormor Linnéa med sina båda äldsta barn, Maja 3 år och Elsa 1 år. På nästa bild är de tre barnen grupperade kring sin farmor Maria Pantzar: Maja 6 år, Elsa 4 år och Brita 1 år. På studentbilden är Maja nr två från höger.

Min mammas födelsedag

1908

1911

1925

50 år 1955

Mamma och jag i Botaniska trädgården 1980

Just idag skulle min mamma ha fyllt 105 år. Hon blev dock inte mer än 79. Jag tycker att mammor ska räcka längre än så. Och det gör hon ju, faktiskt, eftersom det väl är så att en människa lever kvar så länge någon minns henne. Jag tänker nästan varje dag på min mamma, en liten tanke här och en citat där. Idag, till exempel, på vår dagliga hundpromenad i skogen, kom Lena och jag att tala om hundrädda människor. Min mamma var hundrädd, berättade jag. När hon var liten, sådär omkring 1910, förmanades hon av sin mamma: Akta dig för hästar och hundar. Det satt i. Undrar om skulle ha gjort ett undantag för Zorro, som ju är en fridsam varelse. Katarina och Martin citerar ibland sin mormor och det tycker jag väldigt mycket om. Kanske gör också de övriga sju barnbarn det.
Min mamma levde i en (första?) brytningstid då det gäller kvinnligt/manligt. Då hon tog studenten 1925 utgick man i betygsformuläret från att enbart män skulle ta studenten. Så i mammas betyg var överallt ordet "han" överstruket och ersatt med ett handskrivet "hon". När mamma sedan började läsa juridik i Lund hade hon en enda kvinnlig kurskamrat - alla de andra var män. Så stretade hon på, var hemma några år när vi barn var små men var nog glad när hon sedan kunde återgå till sitt yrke.

Som mormor kom hon farande från Stockholm till Oskarshamn/Tranås/Tjörn så fort någon av oss behövde barnvakt. Hon var en intresserad mormor men inte en lekfull och kanske inte en så känslosam.

Den här väldigt kalla vintern har jag haft ännu större anledning att tänka på min mamma varenda dag: jag har ju hållit vinterkylan borta med hjälp av hennes 30 år gamla päls.

Stolt svärmor

I Blekinge läns tidning kunde man i lördags läsa om hur det går till att ordna sommarjobb i Karlskrona.Informationen gavs av min svärdotter Christina, som inte är jobbcoach som det står i tidningen utan arbetsförmedlare och en entusiastisk sådan. Läs och se bilden.
Hos oss har dagen varit fylld av politiska aktiviteter, både för Klas och för mig. Ekonomiutskott på förmiddagen, gruppmöte på sen eftermiddag och så har jag vikarierat för Klas på arbetarekommunens ordförandeträff. Valfrågor har, inte överraskande, stått främst på dagordningen: Hur ska vi lägga upp valarbetet just i vår förening? Hur ska vi engagera föreningens medlemmar? Det blir frågor att fundera över vid nästa styrelsemöte.
Främst på min personliga dagordning just nu står anskaffning av en matta som går att tvätta om och om igen i tvättmaskinen. Den röllakanmatta som jag nu har här i mitt arbetsrum bär ständigt spår av hund - den är så trevlig att ligga på tycker Zorro. Alla kemtvättar den har genomgått har gjort att driftkostnaden för mattan vida överstiger inköpskostnaden.

Strålande söndag

Perfekt vinterväder, några grader kallt, sol som gnistrar i mycket snö. Så här vill jag minnas denna vinter. Lång eftermiddagspromenad med goda vänner i Ladugårdsängen, inklusive hunden Rocky. Golfbanan i Gustavsvik, som inte används för sitt ändamål just nu, har omvandlats till skidspår på 15 km. Fullt med folk i spåret, fullt med bilar intill.
Middag hos vännerna efter promenaden. Vi var spända på hur de båda hanhundarna skulle bete sig. Promenaden på neutral mark gjorde nog susen. När vi kom in lade sig Rocky i sin korg och Zorro under matbordet. Så låg de under hela den mänskliga samvaron, stack bara fram var sin nos då och då för att bli klappade och mot slutet för att slicka varandra i örat. Stolta mattar och hussar hade inte ord nog för att lovprisa det goda uppförandet!
Så har jag fått tips av Katarina på bra maträtt till nästa helg när Klas´ barn och barnbarn gästar oss. Talat med Martin som berättade att Erik just bakat muffins med hallon och blåbär. Skrivit en vittnesutsaga (heter det så?) till stöd för väninna som, faktiskt helt felaktigt, fick parkeringsbot i somras. Jag var med!
Och så har jag sett senaste avsnittet av Damernas detektivbyrå och njutit av den kvinnliga detektivens ädla sätt att vara och hennes vackra, välstrukna bomullsklänningar.

Utflykt i lagottoklubben

Blodvite har uppstått!

Första lördan i varje månad är det utflykt i lagottoklubben, dvs träff med Zorros "kusiner" och deras mattar (mer sällan är hussarna med, utom Klas). Det var en sådan dag idag. Sju glada hundar sprang lösa och lediga i vårt vanliga skogsområde - hela tiden sams och goda vänner och alla känner varandra. Alla de andra är små tikar på så där 15 kg och Zorro som enda hanhund och dessutom en stor lagotto ser alldeles väldig ut jämfört med de övriga. Som han brukar visade Zorro då och då ett lite för närgånget intresse mot en av tikarna, men hon har börjat på dagis och kunde avvärja uppvaktningen. Hon t o m bet Zorro lite i örat så att det blödde. En av deltagarna har tillverkat en liten släde som alla hundarna fick pröva att dra. Zorro tyckte att det var väldigt kusligt, kanske var det ljudet mot snön som skrämde honom. Ja, så fikade vi tillsammans, som vi brukar.

I eftermiddag läsning av handlingar inför sammanträde i Nämnden för funktionshindrade. Årsredovisningen ska antas och det är en imponerande läsning. Så mycket har gjorts under året och så medvetet bedrivs utvecklingen. Roligt att vara med som förtroendevald i detta.

Igår ringde man från lokalavdelningen av Hörselskadades riksförbund. Kunde jag åta mig att vara suppleant i styrelsen under ett år? Ok, sade jag.

Och så har det varit provval (S) till riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige. Jag har nogsamt prickat för dem som jag vill se i resp. församling och skickat in mina val.

I Stockholm

Berta Hanssons applikation med motiv från Bibeln

I skyddsrummet på SÖS

Stor mosaik

Målat på sten

Åter i Örebro efter två väldigt trevliga dagar i Stockholm tillsammans med väninnan Inga-lill. Buss dit i yrsnö. Efter snabb lunch iväg på aktiviteter: först Moderna Museet och utställningen av Evert Lundqvists konst. Sedan en repa i några affärer och så till Konstakademin för att se på verk av Berta Hansson, en för mig dittills helt okänd konstnär. Båda dessa konstnärer föddes i början av 1900-talet och dog på 1990-talet. I övrigt inga paralleller dem emellan.

Hem till Inga-lill för the och smörgås och så iväg till Södersjukhuset. Där hade Grafiska sällskapet, som Inga-lill tillhör, bokat in sig för visning av konsten i sjukhusets skyddsrum! Underbara verk av olika konstnärer som inte skattebetalarna, som dock finansierat konsten, får se. Det tyckte jag inte om! Men konsten var verkligen värd att beundras.

Sen middag hos Inga-lill och sedan pratade vi till kl 2. Sov till 8, lång frukost och sedan till bussen för hemfärd. Mycket prat handlade om hur man gör för att kunna flytta från en stor tvåa till en liten etta, som Inga-lilla ska göra. Vad göra med alla saker och alla papper?

Och nu i kväll har Klas och jag just kommit hem från konserthuset. Behagligt att sitta där och lyssna på musik, så kravlöst.
Mina tankar går också till de äldsta barnbarnen, David och Magnus, som idag tagit flyget från Nyköping för att besöka sina resp flickvänner. David har flugit till Wiesbaden och Magnus till Amsterdam. Hoppas resan gått bra trots snö och halka. Glada är jag säker på att de är!

Och jag är glad åt artikel i NA idag där man berättar att det är flera som tycker som jag då det gäller Atlas Copcos överdrivna reaktion på Sotings försyndelse. Och det antyds att vägen tillbaka politiskt inte är helt stängd. Bra, man måste kunna bli förlåten!

Lever studiecirkeln...

...eller är den stendöd? I s-föreningen kör vi nu en studiecirkel. Det är valår och vårt material är partiets lokala valprogram. Många är kallade (och har anmält sig) men få är manade. Dock, diskussionens vågor står höga bland oss få som infinner oss. Fyra gånger kvar, sedan avslutar vi med medverkan av "Örebrobänkens i riksdagen" företrädare framför andra, Eva-Lena Jansson.

Sammanträde i programnämnden idag. Bland annat redovisades förslag till bostadsplan för äldreomsorgen - en synnerligen välskriven och intressant läsning. Här finns ett mål om parboende: makar, sambor och registrerade partner, där båda har behov av att bo på ett särskilt boende, ska erbjudas ett gemensamt boende om de så önskar". I detta instämmer jag till 100 %. Och precis så står det sedan fyra år tillbaka i Socialtjänstförordningen. Men i Vård- och omsorgsnämnd öster vill man gå längre och skriver i sitt remissvar, vilket dessutom kräver ändring i Kommunallagen: "Där en har behov av att bo i särskilt boende bör den andre parten beredas möjlighet till gemensamt eller nära boende om så önskas. Makar bör inte tvingas till åtskillnad." Ja, kommunen har ett 70-tal tvårumslägenheter i sina särskilda boenden, där det skulle kunna vara möjligt att bo tillsammans om en har vårdbehov men inte den andra. Men flytta in där utan dokumenterat behov går ju inte. "Nära boende", t ex i seniorboende nära det vård-/gruppboende där maken bor, kräver att det finns en lägenhet ledig och att den passar den flyttande, som kanske ska bo där i många år. Och betyder då inte hemmet, grannskapet, grannarna så mycket att man hellre stannar där för ett fortsatt aktivt liv? "Nära boende" innebär ju dessutom också att "makar tvingas till åtskillnad".

Nu har jag chattat med dottersonen Magnus, som snart ska fara till Holland och träffa sin flickvän, som jobbar där. Hans längtan är stor och det är säkert också hennes.
Och jag har just packat lite för min stockholmsresa i morgon, tillbaka på torsdag.

Panterlunch

I ganska precis 15 år har har vi regelbundet ätit middag eller lunch tillsammans, Vivan, Anita och jag. Från början - men det är ju längesen nu - jobbade vi med utveckling av kommunens äldreomsorg, Vivan och Anita i var sin kommundel, jag på stadskansliet. När vi träffades för våra måltider hade vi mycket fria samtal om vad som kunde/borde göras. Våra tankar skrev vi ner i en bok, som råkade ha en panter på omslaget. Därför blev våra möten "panterträffar". Idag var det alltså panterlunch. Vi träffades på Rest. Kilimanjaro, en ganska nyöppnad somalisk restaurang. Det blev långlunch med afrikansk mat. En del av tiden gick åt för planering av vårt 15-årsjubileum. Vivans förslag var att fira med besök på Lerbäcks teater där man kan se pjäsen "Det kunde varit värre" samtidigt som man äter en trerätters middag. Sagt och gjort vi bokade in oss en kväll i april.

Så har det varit gruppmöte inför programnämndens sammanträde. Många ärenden, några kanske präglade av att det är valår... I morgon är det sammanträde.

Zorro pustar ut efter dagens promenader, först en lång skogspromenad med mig medan Klas var på möte, sedan en ännu längre stadspromenad med Klas medan jag åt god lunch. Nu ligger han på en av sina favoritplatser, den lilla ryamattan under mitt skrivbord. Söt!