Ship to Gaza

Under dagen rykten om flera döda då fartygen från Ship to Gasa bordades på internationellt vatten utanför Gaza. På eftermiddagen e-post om manifestation på Våghustorget kl 19.30. Jag skickade genast vidare till alla i vår s-förening - den nya tekniken ger fantastiska möjligheter!Klas och jag deltog, självklart, i manifestationen. Vi blev imponerade över att så mycket folk samlades, kom strömmande från alla tvärgator. Många tal, alla korta och kärnfulla, mycket känslor. Mötesledaren manade till lugn och värdighet. Flera fanor fanns med och betonade stämningen och allvaret, bland annat Broderskaps alldeles nya fana.
I Aktuellt kl 21 fick man en hyfsad bild av vad som hänt tidigt i morse. Carl Bildt var i studion, mycket bestämd i sitt fördömande av Israel och med krav på en noggrann utredning av vad som faktiskt hänt. Stig Fredriksson förklarade och Lena Pettersson rapporterade på plats.
Klas har deltagit i de lokala förberedelserna för den här fredsaktiviteten, vår S-förening har sänt ekonomiskt bidrag till aktionen.
Man frågar sig: vad blir följderna världspolitiskt av detta israeliska övergrepp?

Flitig eftermiddag

Hundlek - fast i en annan årstid!

Skogspromenad i solen på förmiddag. I vår vanliga skog mötte vi alla Zorros bästisar, Kerstin och Stina, Dino och Målle - och deras mattar som vi ser som våra vänner. Lite enahanda promenadvägar men hundarna kan springa lösa på skogsvägarna. Zorro spanar efter sina kamrater och blir jätteglad när de kommer rusande längs vägen. I glädjen över sol och värme under dagens promenad bestämde vi att i morgon, då tar vi med oss kaffe och njuter i en skogsglänta - vi vet också i vilken!

Eftermiddagen har jag tillbringat på min kammare: talat med Katarina som gratulerade till mina välartade barn, läst digra programnämndshandlingar, och åtgärdat försummelser till höger och vänster: omställning av post och tidning inför sommaren, skickat kallelse till s-föreningens styrelse och allt möjligt annat präktigt. Klas tog med Zorro och vandrade ut i solen, försedd med flygblad om varför vi är socialdemokrater. Skälen är dessa, formulerade av vår s-förening:


Därför att vi tror på
- en trygg start i livet
- rätt till utbildning
- en god bostad
- jobb efter förmåga
- ett samhälle som är tillgängligt för ala
- en trygg ålderdom.

Så är det!

Bosniska vänner

Igår kväll var vi bjudna på kvällskaffe hos våra bosniska vänner, vår vän biodlaren. Det blev ett tillfälle för oss att träffa hans nya fru, i Sverige sedan knappt ett år. Före kaffet bjöds vi på bosniska pajer med spenatfyllning, serverade med yughurt. Hustrun deltog inte i måltiden och vi funderar över om detta är sedan i Bosnien. Kaffe drack vi alla tillsammans. Vi fick en bild av bekymmer med uppehållstillstånd, bosnisk pension och svensk pension - även sammantaget i knappaste laget för att leva på. Vi blev glatt överraskade över hur mycket svenska som det är möjligt att lära sig på mindre än ett halvår - med mycken träning utöver SFI och ett bra dataprogram för svenska språket.
Vad gäller biodlandet fick vi veta att vintern farit hårt fram med bisamhällena för alla biodlare. Följden blir, förstås, brist på honung och högt pris för det lilla som blir. Svårt för honungsälskande barn och barnbarn...

Om tillgänglighet som rättighet

Idag har jag deltagit i den nationella tillgänglighetsmarschen. Den har genomförts i 31 kommuner och däribland i Örebro. Handikapporganisationerna och ABF stod som arrangörer. En engagerad skara mötte upp på Olof Palmes torg. Det var personer med egna funktionsnedsättningar, närstående, folk från handikapporganisationerna och politiker. Musikkåren från 1 majdemonstrationerna gick i täten och gav uppmärksamhet åt oss. Så gick vi längs Drottninggatan med tamburmajoren i täten, därefter musikkåren och sedan landshövdingen och majoritetspolitiker. När vi kom fram till Stortorget fanns där redan en musikkår från Frälningsarmén - måste vara en planeringsmiss - vilket försvårade för vår aktivitet att göra sig hörd. Hur som helst talade landshövdingen och en företrädare för vardera politiskt parti, alla med värme och inlevelse.

En sak missade alla som talade: jobbmöjligheterna för dem som har funktionsnedsättning men ändå arbetsförmåga. Egendomligt - det är väl det första för att nå full delaktighet och ett sätt att äntligen få till stånd också fysisk tillgänglighet. Jag gick hem och skrev en kort insändare/debattartikel som jag nu skickar till Nerikes Allehanda.

Min slutkläm: Då vi når därhän att fler personer med olika funktionsnedsättningar tar plats på arbetsmarknaden så kommer detta att innebära ett medel för att nå målet fysisk tillgänglighet. Fler kommer att möta personer med funktionsnedsättning och se dem som de individer de är. Därmed får fler klart för sig vilka hinder som måste undanröjas för att deras arbetskamraters levnadsvillkor ska kunna kallas jämlika. Tillgänglighet är jämlikhet.

Inte precis säkert att NA tar in detta men så tycker jag i alla fall!

Om SATSA och möten

På förmiddagen träff om projektet SATSA, mitt favoritprojekt framför andra - och till och med sprunget ur min egen tanke för några år sedan. För projektet svarar kommunen, landstinget, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det gäller stöd till unga människor med Asperger syndrom för att få och behålla ett vanligt jobb. Projektet har nu, på halvtid, utvärderats av ett professionellt utvärderingsföretag. Resultatet av undersökningen visar att projektet är precis så lyckat som vi hoppades. En tid nu har vi oroat oss för vad som händer med dessa unga människor när projektet så småningom är slut, vilket är 2011. Idag presenterades ett förslag till lösning för att garantera fortsatt stöd och fortsatt verksamhet för nya personer. Jag tror att förslaget är genomförbart och det känns som att en sten fallit från mitt bröst!
I kväll har jag varit på möte i HRF, Hörselskadades förening. Jag är nu ersättare i föreningens styrelse och det här var första gången jag träffades styrelsen. Kvällen ägnades åt spåning om hur föreningens medlemmar ska stimuleras att vara aktiva i föreningen. Nu är det tydligen så som i vår s-förening: styrelsen + ett fåtal trogna kommer till mötena. Flera goda förslag listades och nu handlar det om att genomföra dem. Så åt vi en måltid tillsammans med mer informell samvaro. Jag känner mig mycket välkommen i styrelsen!
Dessa båda var ett slags möte. En annan form av möte kom jag att tänka på när jag, tidigare idag, läste Birgits blogg där hon citerade Nils Ferlin och reflekterade över om nutidens ungdom läser de klassiska svenska diktarna eller om de enbart finns kvar i minnet hos oss som är lite äldre. Jag kom att tänka på Karin Boye - diktare på modet när jag var ung. Alla kunde vi citera "Visst gör det ont när knoppar brista, varför skulle annars själva våren tveka...". Men den dikt som känns stå mig närmare nu är Hjalmar Gullbergs Människors möten:

Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte

vara befrielse nog.

Giva om vägen besked

därpå skiljas i fred.

Sådant var främlingars möte

enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två

gjorde det lätt att gå.

Alla människors möte

borde vara så.

Och visst är det väl så, utan att jag glömmer betydelsen av djupa kontakter, att ett vänskapligt ord i sig är en stor tillgång. Sedan Zorro kom in i våra liv har vi fått en alldeles ny erfarenhet av detta i mötet med andra hundägare och i mötet med människor som tycker om honom.

Tillbaka i Örebro

Zorro låtsas sova men kan inte låta bli att kika lite.

Tisdag, regn. Zorro vill inte gå ut. När husse erbjöd promenad lade han sig, till synes djupt sovande, i sin bädd. Nu är han ute i alla fall, milt protesterande. Träning i kväll, jag får ta stövlarna.
Jag har klippt honom lite idag. Efter förmiddagspromenaden var det alldeles våtvarmt under de långa öronen. Inte trevligt.
Vi kom från Karlskrona i söndags kväll. Startade vid niotiden och jag följde slaviskt GPS:en som tydligen tyckte att jag i största möjliga utsträckning skulle följa motorvägarna. Därför blev det en omväg via Ljungby och Jönköping tills jag till slut fick komma på 32:an som jag gärna hade gjort från början. Men vi rastade fyra gånger och Zorro är en tålmodig varelses.
Hemma väntade Klas, som ju varit på begravning i stället för i Karlskrona.
Så nu är vi inne i de gamla gängorna igen och det är inte heller så dumt: igår stavgång med Britta i sol och vackert väder. Äppelträden blommade längs vår väg.
På eftermiddagen presidium i Nämnden för funktionshindrade. Också det avspänt och trevligt.
I dag efter morgonpromenaden med Zorro var det träff i referensgruppen för framtidens (2015) stöd till personer med funktionsnedsättning. Hur ska vi planera är frågan. Lite besviken blev jag över att det helt och hållet handlade om statistik: hur många får vilka insatser idag och hur många om man räknar fram Örebros befolkning. Detta trots att vi vet att dagens ungdomar med funktionsnedsättning har andra önskemål än gårdagens. De vill, som handikappolitiken faktiskt säger, "leva som andra" med vanliga bostäder och jobb - men med stöd som är anpassat efter deras behov. Jag minns, och det är inte så länge sedan, när det enda som gällde var gruppboende - föräldrarna till ungdomar med funktionsnedsättning tyckte att det var det tryggaste. Nu går ungdomarna i gymnasieskolan, de är vana att vara ute i samhället och efterfrågar andra former av stöd. "Det innebär risker i form av missbruk och "dåliga" kamrater", hävdade någon. Ja, då är det där stöd ska ges...
I alla fall kände jag att jag fick gehör för mina tankar av de övriga i gruppen!
Jag har lite börjat släktforska igen. Det kom ett mail från en okänd person som frågade efter en person i Porsnäs - Trybommarnas hemtrakt. Det gav mig anledning att öppna mitt Genline och, se där, jag hittade henne och hennes föräldrar.

Skåne

Den gamla kuskbostaden i Osaby, numera vandrarhem

En av årets installationer i Wanås

Bokskog i Wanås

Vandrarhemmet i Haväng

När vi vaknade i morse var vi ju i Kronorbergs län i Småland. När vi snart somnar är vi i Skåne, i Haväng där "havet och ängen möts" enligt skalden (vilken minns jag inte). Det har varit en händelserik dag. När vi vaknade i Osaby var det strömavbrott, vi fick sköta vår morgonhygien med halvöppen dörr och ta kaffevattnet ur varmvattenskranen. Detta gick bra. Vid halvnio-tiden gav vi oss iväg söderöver. Förmiddagsfika vid rastplatsen Lars Dufva (vem var han?). Vi hörde sedan till Wanö, slottet med de fantastiska konstverken i den stora parken. Där strövade vi i nästan två timmar, njöt av den ljust, ljust gröna bokskogen och häpnade över konstverken. Jag tog några bilder.

Efter Wanö nalkades vi Kristianstad och det kändes lite pyrt att inte hälsa på Boel när vi var så nära. Dock träffas vi om några veckor. I stället for vi raka vägen till Kivik för lunch och lite inköp i musteriaffären. Efter detta kom en stor överraskning. Vi skulle bara gå en liten kisspromenad med Zorro men plötsligt visade det sig vara "ingången" till Stens Huvuds nationalpark. Den började med en "skogens mörka pelarsal", bokstavligt talat och bestående av raka stammar av lärkträd. Sedan kom boken, tjocka "lianer" av murgröna, järnek och alla möjliga andra spännande träd och på markens vitsippematta trängdes gulsippor, olika orkidéarter och en mängd andra blommor. Det var så vackert. Vi vandrade på och klättrade så småningom, med lite möda, upp på Stens Huvuds norra topp, 97 meter hög. Tråkigt nog hade jag inte kameran med mig, inga bilder från denna vandring alltså.

Så for vi vidare till vårt hem för natten, vandrarhemmet Haväng. Vandrarhemmet ligger i en vacker korsvirkesgård nära havet. Vi har installerat oss, bäddat och tagit en lång promenad längs havet. Zorro fick springa lös på den öde stranden och han rusade fram och tillbaka så att sanden sprutade! Vi har sett skuttande föl och kvigor, som gjorde Zorro förskräckt när det ställde sig på rad och stirrade på honom. Vår kvällsmat har vi ätit på korsvirkesgårdens inbyggda gård, lite påbyltade men med stor njutning.

I morgon tar vår resa slut. Zorro och jag sätter Klas på tåget i Kristianstad - han ska ju på begravning - och fortsätter själva till Karlskrona. Våra Öland-Småland-Skånedagar har gått fort. Ibland tror jag att det har varit fler dagar än de fyra, som det faktiskt blir, eftersom det har hänt så mycket som man knappt kan tro kan rymmas på en och samma dag.

För Zorro har det varit nya upplevelser hela tiden. Han har funnit sig väl tillrätta, fått gå i koppel hela tiden, inte sovit så mycket som han brukar men varit tillsammans med sin flock dygnet runt.

Haväng har nog i alla fall varit det bästa.

I Småland, forsättning

Rester av ett hus

Vilken knapp tryckte jag på för att publicera föregående inlägg innan det var färdigt? Jag fick inte ens med bilden av frukosten i det fria och bilderna från en gårdsruin vid vandringsleden i Boda. Här kommer de.

Och det jag ville berätta var att från Boda och Åfors for vi direkt till Växjö. Där strövade vi i staden, åt lunch på en grekisk restaurang, handlade förnödenheter för vår kvällsmåltid. Sedan gav vi oss av mot Osaby i Tävelsås i Tofta socken. Här är vi nu. I väntan på att vandrarhemmet skulle öppna letade vi oss in på en vandringsled och gick iväg. Den var vacker men tog aldrig slut, kändes det som. 3,7 km var svaret när vi frågade hur lång den var. En enkel räkneoperation visar att vi har gått minst en mil idag, inte undra på att vi är trötta - alla tre.

Jag hittade en bok om Osaby säteris historia: Anor från 1300-talet, i många släkters ägo, hus från 1700-talet brann 1850 men byggdes upp igen. Nuvarande ägare, sedan 1960-talet, är Svenska naturskyddsföreningen dom fick gården i donation av ett par systrar som ärvt den efter sin far. Nu vandrarhem och kursgård.

I Småland

I Växjö idag köpte jag en bildläsare - som alltså för över bilder från kameran till pc:n. Så bra, det kändes ju inte bra att inte kunna förmedla vår resa också i bild. Fast idag har jag inte tagit så många bilder - de jag har tagit förmedlas här ovan.
Vi vaknade väldigt tidigt, kl halv sex gick Klas ut med Zorro. Jag trodde att jag skulle kunna sova vidare, men icke. Halv åtta åt vi frukost, för första gången i år utomhus. Solen sken från en blå himmel och det blev en skön stund - och Zorro kunde vara med. Sedan for vi iväg på nästa etapp. Vi tänkte oss beundra arontorpsrosen och vi har ju varit på deras växtplats flerfaldiga gånger genom åren. Nu var det fullt av nya villor och sommarhus i Arontorp och vi kunde inte ens hitta de vackra blommorna - snopet.
I stället gav vi oss iväg mot dagens mål, vandrarhemmet vid Osaby säteri. Först stannade vi i Boda - mitt favoritglasbruk sedan decennier. Vi kom ganska tidigt och hittade en vandringsled mellan Boda och Orrefors. Vi gick, förstås, inte ända fram utan vände efter 2,5 km - det blev ju ändå en halv mils vandring och Zorro badade i sjön både på ditvägen och på hemvägen. Sp skulle vi ju titta på glassortimentet. Döm om vår förvåning när vi insåg att man överhuvud taget inte säljer glas i Boda. Den gamla glasbutiken var förvandlad till ett luffarmuseum. Detta fick sin förklaring när vi senare kom till glasbruket i Åfors. Där frågade jag om Boda och fick veta att produktionen är nedlagd sedan flera år och att Emmaboda kommun köpt alla fastigheterna och hyr ut dem till olika verksamheter. Men den sedvanliga utställningen med Kjell Engmans glaskonst planeras som vanligt i den gamla hyttan.

Bilder från Öland

Vandrarhemmet i Ölands Skogsby, hus från 1600-talet

Vandrarhemmet, hus från 1700-talet

Ett av Inga-lills uthus, från 1800-talet

Orkidéer på Ölands alvar

Alvaret...

... med Klas och Zorro

Öland

Vi vaknade redan halv sex här på vandrarhemmet i Ölands Skogsby. Det har varit ganska kallt i vårt lilla rum och Zorro har då och då väckt oss under natten. Han undrade kanske varför vi är här. Nu har Klas varit på morgonpromenad med honom och vi ska dra oss mot vandrarhemmets kök och tillreda vår frukost.
Gårdagen, den första dagen av vår resa, var alltigenom trevlig. Förmiddagsfika hos Katarina, och Magnus kom också, promenad i Kalmar och besök på kyrkogården. Sedan över bron till Öland och Inga-lill. Där åt vi lunch och sedan for vi iväg till vandrarhemmet. Det är i sig värt en bild med en huvudbyggnad från 1600-talet byggt av breda ekstockar. Värden berättade om dem att, när danskarna brände Öland så tillät kungen att man använde hans skeppsekar för att bygga upp husen igen. På gården finns också ett annat större hus från 1700-talet. Och så nya längor för vandrarhemsverksamheten. Små rum som rymmer två sängar, ett litet bord och en stol. Egen toa men dusch på gården.
Efter incheckningen for vi iväg till Alvaret. Där var det en vidunderlig syn: fullt, fullt av orkidéer! Vi vandrade omkring och njöt.
Så handlade vi mat och for med den tillbaka till Inga-lill för, först, en promenad vid havet och sedan en gemensam måltid hos henne.
Så tillbaka till vandrarhemmet och nu lämnar vi alltså det snart för den fortsatta resan.

Sabla kablar

Eller rättare sagt, sablar mig, som glömt inte mindre än tre viktiga kablar: kabeln till min pc hemma i Örebro, laddningskabeln till mobilen på Askö och, framför allt, kabeln för att överföra bilder från kameran till pc:n också den på Askö. Den bortglömda laddningskabel till mobil, i bilvariant med koppling till cigarettändaren i bilen, hittade Klas efter en stunds letande. Och jag använder Klas´ pc för bloggandet. Men om vi inte hittar en kabel för bilderna i någon affär i Kalmar eller Växjö så blir mitt bloggande utan bilder. Så är det!

Vi är här nu!

Hulöhamn

Tryffelhund

Flatvarp

I torsdags kom vi. Sommaren, nästan t o m våren, låter dock vänta på sig ytterligare ett tag. Här är ganska så kallt och det regnar av och till. Resan hit tog längre tid än vanligt. En trafikolycka på E22 gav oss en timme av totalt stillastående. Långa köer, folk lämnade sina bilar och började prata med varandra, Zorro fick en extra promenad.

Vi kom till ett vårstädat hus - en vägsignelse i sig. Och väl framme möttes vi av våra goda grannar - ytterligare en välsignelse. Zorro blev yr av glädje och hittade genast ett pyttelitet hål i staketet - men stort nog att pressa sig igenom - och gav sig iväg på en egen utflykt. Han infångades i Pelles och Maritas grovkök, hade väl tänkt sig en visit hos deras hund, Tjalle.

I fredags och igår började vi med trädgårdsarbetet - det är väldigt så mycket ogräs som samlas i varje rabatt och så mycket som måste klippas bland rosor och clematis. Men rabarbern var det bara att plocka till paj och rabarberdricka.

I trädgården kan vi också njuta av våra tulpaner (alla är röda och fler och fler för varje år), påskliljor, kejsarkronor och pärlhyacinter. Och i skogen blommar redan gullvivor och orkidéer. Och göken gal i högan sky!

Vi har hunnit med promenader också. I fredags vandrade vi iväg för att hälsa på Britt och Lasse i Ytterby. På vägen mötte vi Janne och Ingrid på väg till golfbanan i Loftahammar.

Igår vandrade vi, i den plötsliga solen, ett par timmar i Hulöhamn - ett område med särskilda bestånd av blåsippor och vitsippo. Och idag började vi dagen med promenad till Flatvarp. Havet såg inte så gästvänligt ut som det brukar...

I kväll ska vi packa. I morgon bitti far vi på vår lilla semesterresa Oskar´shamn (fmkaffe hos Katarina) - Kalmar - Öland (lunch hos Inga-lill) - Växjö - Österlen - Karlskrona (samvaro med Erik och Maja medan deras föräldrar är i Göteborg).

Inte Casa Antonio

När jag kollade mitt inlägg nyss så brast jag i gapskratt - nämligen över förhållandet mellan rubriken och bilden. Bilden föreställer alltså INTE Casa Antionio!

Casa Antonio

Till och med min lilla trädgårdsbod längtar jag till!

I kväll har vi ätit spanskt. Staffan fyller år om ett par dagar. I kväll firade, som vi alltid gör, hans födelsedag med middag på restaurang. Klas sätter en ära i att vi ska äta på olika restauranger varje år. Nu blev det nyöppnade Casa Antonio tvärs över gatan. Jättetrevligt och god mat. Vi började med Sangría medan våra tapas blev klara. Sedan god kötträtt, man blev proppmätt. Klas hade hoppats på Creme brulée som dessert, det stod på matsedeln. Det fanns inte så vi drack en liten, liten espresso och sedan gick vi hem och fortsatte våra diskussioner om jobb och stöd i jobben.
Dessförinnan idag hade Klas miljönämnd och jag sammanträde i nämnden för funktionshindrade. Bådas sammanträden skedde i god stämning. Kanske är det så att majoriteten och oppositionen, så här i elfte timmen, har hittat en ton av samförstånd och respekt. Det känns som att det är OK att föreslå saker och ting. Kanske har vi alla till sist blivit varma i kläderna. Hur som helst är det med en ny glädje som jag går till mina sammanträden.
Nu har vi packat. I morgon far vi till vårt gamla skolhus på Stora Askö och det blir med spänning och med längtan. Hur har vintern farit fram med det gamla huset? Trädgården?

HRF mm

Bild för uppsats?

Jag är medlem i Hörselskadades Riksförbund, HRF. Nyligen har jag dessutom utsetts till ersättare i styrelsen. I kväll har jag varit på en alldeles egen introduktion i föreningen. Det blev ett trevligt och intressant möte. Föreningen har som en inriktning (kanske bland flera) att påverka beslutsfattare att skapa goda hörselmiljöer - för personer med nedsatt hörsel men också för alla andra. Ett riksomfattande projekt är att påverka restauranger att se till att miljön ur hörselperspektiv är så bra som möjligt. Denna samhällsförbättrande inriktning passar mig precis, i detta vill jag vara med och påverka! Nästa aktivitet i föreningen är om ett par veckor. Då ska styrelsen träffas för informell diskussion om hur man ska få de c:a 250 medemmarna i Örebroföreningen mer aktiva. Min spontana tanke är att man måste visa att de behövs i föreningen, till exempel genom att be dem medverka aktivt. Vi får se vart diskussionen leder.

Så håller jag fortfarande på att bearbeta uppsatsen om kvarteret Brandstationen. Idag fick jag av grannen Lena flera bra bilder av vårt hus. Jag söker efter en bild att ersätta den något suddiga som jag, i brist på annan, använde som illustration till vår del av det nuvarande kvarteret.

Idag strålande sol hela dagen. Vi gick alla tre en lång förmiddagspromenad i obanad terräng tillsammans med Lena och hennes hundar. Vi hörde den första göken! Och vitsippsbackarna är fortfarande fantastiska i sin blomning.

Inbjudan till s-föreningens sommarfest är skriven och skickad!

Kvarteret Brandstationen

För länge sen deltog Klas och jag i en lokalhistorisk kurs på Arkivcentrum. Den var intressant och gav mersmak - får tid igen för sådant när den politiska eran är över. I alla fall: under kursen skrev jag en uppsats om kvarteret, där vi bor, Kv Brandstationen. Jag läste protokoll och andra gamla skrifter, husförhörslängder och kvartersbeskrivningar. Letade gamla kartor och bilder av gamla hus från kvarteret på Stadsarkivet. Så småningom blev det en uppsats, jag tryckte upp den i 34 ex, en till varje hushåll i vår bostadsrättsförening. Så glömde jag bort alltihop.

För några månader sedan kontaktades jag av Lokalhistoriska sällskapet i Örebro. De ska ge ut en bok med uppsatser från lokalhistoriska kurser och ville ha med min. Smickrad blev jag, förstås. Nu har jag fått instruktioner, 1,5 radavstånd, högst 15 sidor. Problemet är att min uppsats upptar 25 sidor när jag ökar från radavstånd 1 till 1,5! Nu har jag bearbetat och minskat ner och är nere på 20 sidor men det räcker ju inte. Så nu har jag bett redaktören för den blivande skriften om råd: vad är onödigt att ha med. I alla fall: när jag nu läste uppsatsen för första gången på flera år så tycker jag faktiskt att den fortfarande står sig... Och alla fotnoter och litteraturhänvisningar finns med som tur är.

I övrigt idag: ekonomiutskott i nämnden för funktionshindrade. En del svåra beslut att fatta i personärenden. Gruppmöte S/V för att förbereda nämndsammanträdet på onsdag. Nu är Klas på Arbetarekommunen och träffar folk (S) som kandiderar till riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige.

En mild kvällssol lyser och jag ska snart gå på kort kvällsrunda med Zorro som ligger vid mina fötter och ser förtjusande ut. Vi har ännu inte avslöjat den glada nyheten för honom: på torsdag åker vi till Askö!

Politisk aktivitet

Med två korgar fulla med äpplen och bananer tog vi oss i eftermiddag till Rosenbergs stuga i fågelskyddsområdet Oset. Vi var fem personer från vår s-förening - och en hund. Förbipasserande bjöds på frukt och samspråk om politik eller annat. Även under år som inte är valår brukar vi arrangera den här aktiviteten och vi gillar mycket dessa informella möten med folk. Idag, emellertid, var det väldigt få människor som promenerade i området - lite kyligt och dessutom fotbollsmatch på Behrn Arena. Efter en dryg timme hade vi mycket frukt kvar och for iväg till Wadköping. Och se! Där var människorna och på nolltid hade vi träffat åtminstone 100 människor, bjudit på frukt och delat ut vårt informationsmaterial. Några ville inte ta emot socialdemokratiska äpplen, kanske trodde de att vi hade preparerat dem! Andra var mer positivt inställda och funderade över "hur ska det gå". Och det vet vi ju ingenting om...

Lagottoutflykt

Idag utflykt med lagottoklubben. Det hade hotats med regn och rusk men det var fint väder under hela vår utflykt. Sex glada hundar möttes vid Agnetas sommarstuga i Klockhammar, glada och alldeles sams. Vi gjorde en långpromenad i skogen med alla hundarna skuttande omkring oss. Så fikade vi - viktig del av utflykten - och så byggde vi tillsammans upp en agilitybana. Att träna agility tyckte alla hundarna var roligt men efter tre omgångar och fyra timmars intensiv samvaro tröttnade Zorro, drog sig mot grinden och signalerade hemlängtan. Efter detta har han sovit större delen av eftermiddagen, vilket inte är att undra på. Eftermiddagspromenaden blev kort och Klas och jag fick gott om tid för genomläsning av handlingarna till nästa veckas sammanträden i våra nämnder.

I kvällningen kom regnet - och kylan. Nu bara 4 grader. SMS kom från Christina: Drottmans har anträtt sin resa till Egypten. Så skönt för dem alla fyra, en veckas avkoppling från jobb och skola, varmt och skönt, bad och dykning.

Debattartikel

Idag har jag skickat iväg en debattartikel till Nerikes Allehanda. Vi får se om den tas in - inte alls säkert. Häromdagen stod det i tidningen att det dagligen kommer in tio debattartiklar varav man pubicerar två eller högst tre... I alla fall så handlar min artikel om en angelägen fråga: personer med viss funktionsnedsättning, som lyckas komma in på arbetsmarknaden, måste få ett personligt och permanent stöd för att få behålla sitt arbete. Det gäller personer med Asperger och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men kanske också grav syn- och hörselnedsättning och kommunikationssvårigheter. Vi vet ju att de är ute i arbetslivet i mycket mindre grad än andra människor. Så ska det väl inte vara!
När jag skrev senast i bloggen så var det en förfärlig uppräkning av aktiviteter under den dagen. Jag blev själv trött av att konstatera hur det var. Det blev Katarina också bara av att läsa om det. Så är det ju inte alltid, som tur är. Idag t ex har vi storhandlat på ICA Maxi och sedan varit ute i skogen med Zorro. I eftermiddag har jag deltagit i en djupintervju i just den frågan om min debattartikel handlar om. Men i övrigt har det varit en lugn dag och medan Klas har tagit eftermiddagspromenad med Zorro har jag suttit här vid min dator.
Nu är det min tur att laga middag. Jag ska anrätta en kycklingrätt som jag blev bjuden på hos Boel i förra veckan.
I morgon utflykt i lagottoklubben. Hoppas det inte regnar - det finns hot om det.

Onsdagsbestyr

Min dag idag: morgonpromenad med Zorro i vårsol och blåst. Matinköp på ICA, som ju ligger helt nära vår bostad. Vid halv tio for vi iväg, Klas, jag och Zorro, till skogen. Där mötte vi Lena och hennes hundar och vandrade med dem på våra vanliga promenadvägar. Hundarna var särskilt glada och t o m ystra. Så hem för lunch: delikatessen blodpudding vankades med lingon och rårivna morötter. Zorro fick torrfoder och blodpudding. Så tupplur, som för min del blev kort eftersom det var sammanträde i programnämnden. Det varade hela eftermiddagen ända till kl 17. Det blev bråttom hem för middag, som Klas hade i beredskap, för sedan skulle jag och Zorro iväg på hundträning kl 18. Vi hann precis och det blev två intensiva timmar på temat "ordning och reda". "Lydnad är en färskvara" sade instruktören Joel redan förra våren. Jag märkte att det var bra med lite uppfriskning! Hade mycket att berätta för Klas när jag kom hem.
Nu har jag ägnat en stund åt e-post, skrivit ut lite papper inför morgondagen, pratat sommarplaner med väninnan Inga-lill. Och klockan har hunnit bli halv elva.
Att vara pensionär är inte alltid en sinekur!

Bråda dagar i politiken

Det råder bråda dagar i politiken just nu - också på min gräsrotsnivå. I kväll har vi haft styrelsemöte i s-föreningen. Här sitter jag nu i den sena timmen och har åtgärdat de mest brådskande besluten - är ju sekreterare i föreningen bevars. Jag har skickat medlemsförteckningen till den nya (rättare ny-gamla) styrelsen och meddelat tid och plats för nästa styrelsemöte. Jag har skrivit till dem som anmält sig vilja medverka i föreningens aktivitet nu på söndag, meddelat tid och plats. Det blir en populär och trevlig aktivitet som vi ägnar oss åt vår och höst även då det inte är valår: vi samlas vid raststugan i vandringsområdet Oset, bjuder på kaffe och kaka och pratar med folk som vandrar förbi. Folk är avstressade och många tycker att det är trevligt att sitta ner en stund. Den här gången bjuder vi på äpplen och föreningens flygblad.
Flygbladet ska vi också dela ut till dem som bor i vår förenings område - och som inte har portkod. Budskapet är:

Varför är vi socialdemokrater?

Därför att vi tror på

- en trygg start i livet

- rätt till utbildning

- en god bostad

- jobb efter förmåga

- ett samhälle som är tillgängligt för alla

- en trygg ålderdom.

Attitydändringsdagen

Min moster Brita

Idag har jag fått en T-shirt. Jag fick den på Stortorget och den är lila. På ryggen står det "slå hål på myterna om psykisk ohälsa http://www.hjarnkoll.org/". Jag fick T-shirten av personer som är engagerade i föreningen Stjernan - en dag- och arbetsverksamhet för personer med psykisk funktionsnedsättning. Jag fick också veta att regeringen har anslagit 25 milj kronor för arbetet med att, runt om i Sverige, ändra attityden till personer med psykisk ohälsa. En viktig uppgift. Tänk att det behövs sådana satsningar fortfarande år 2010 - det borde inte vara så. Hemlighetsmakeriet om psykisk ohälsa borde vara över. Säkert bidrar torgaktiviteter som denna till att ändra uppfattningen: glada människor som bjuder på kaffe och kakor ("vi skickar räkningen till Stockholm"), lämnar ut informationsfoldrar och tröjor.

Stigmatiseringen av människor med psykisk sjukdom har en lång historia. Jag har ju själv, utan att veta om det, upplevt den genom vår familjs stora hemlighet: min moster Brita som vårdades på S:t Lars sjukhus i över femtio år. Jag har samlat brev och foton och skrivit om henne i ett häfte som jag kallat Örtagårdsmästarinnan. Mina systrar, mina barn och kusiner har fått var sitt exemplar. Min tanke med att sammanställa hennes liv i skrift var att det inte skulle vara alldeles bortglömt att hon överhuvudtaget hade levat.

Och varför "Örtagårdsmästarinnan"? Jo, sitt sista år ute i livet gick Brita på en trädgårdskurs på Önnevads folkhögskola. Min pappa, då fästman till mamma, kallade Brita så i ett tröstande brev när Brita just tagits in på sjukhus. Brita var då 16 år.

Glad vår

Glad vår önskar jag Er alla. Och nu ska jag bli en flitigare bloggare!

Första maj

Melker, Mahdi och Klas stretar på i snål blåst

Jonas Karlsson talar

Igår var det första maj och dags för demonstration och fest. Ja, åtminstone den känsla av högtid och fest som alltid infinner sig den här dagen. Klas och jag vandrade iväg till Slottsparken med vår förenings banderoll, som vi annars förvarar i förrådet. Lite glesare i ledet var det men 1000 personer lär det ha varit. Olof Palmes torg var målet för vårt första maj-tåg. Där talade bl a vår, förhoppningsvis, blivande KS-ordförande Lena Baastad, i så fall den första kvinnan med det uppdraget i Örebro. Huvudtalare var Thomas Bodström. Han är en god talare, talar enkelt och lättfattligt, tar upp frågor som är viktiga för gemene man. Efter ytterligare några talare, med föredömligt korta anföranden, sjöng vi tillsammans Internationalen och så var det slut för i år. Med min mobil tog jag några bilder.

Swinging Maffins

I mitten Eriks kamrat Joar, som flicka

Erik håller för öronen

Erik och miljonären, alla flickors dröm

Erik med bästisarna Joar och Christian

Swinging Maffins är titeln på den musikal som Eriks och Majas skola presenterade. Att se den var egentligen själva syftet med min resa även om jag lyckades få in flera roliga saker under min resa förra veckan. Från Kristianstad reste jag alltså med tåg till Karlskrona, möttes av Martin och Christina, åt en hastig middag och så hastade vi iväg till stadens konserthus. Maja hade varit med och gjort kulisser mm och Erik spelade orkesterledaren Bienstock - en desillusionerad och hunsad person. Jättefin föreställning och skratten var många. Jag fotograferade så gott jag kunde och här är bilderna.

Nästa dag var familjen på sina resp jobb och i skolan. Jag hade maten klar när de kom, hann prata med Maja när hon kom hem från skolan och på kvällen spelade vi Mah Jong. Ett spel med många regler men som lockar till att lära sig mer om.

Hos Boel

"Kvicksanden" just när vi klivit ur den

Boel på en av spängerna (!) som tog oss genom sumskogen

I måndags tog jag tåget till Kristianstad för efterlängtad samvaro med Boel. På tisdagen for vi iväg till Åhus och vandrade länge längs den öde havsstranden. Så vackert. Men också äventyrligt en kort stund: mitt när vi strövade i behaglig takt försvann våra fötter i något som verkade som kvicksand. Slurp, sade det. Vi slet åt oss våra fötter och precis när vi kommit upp på den lösan sand så var våra fotsteg utplånade i "kvicksanden". Egendomligt.

Efter havsstranden for vi iväg till ett område med sumpskog, vackert också det. Och på filmen såg vi den mest underbara film som tänkas kan om Vattenriket i Kristianstad.

Lat bloggare

Nu är det väldigt länge sen som jag bloggade. En ursäkt, men bara delvis giltig, är att jag varit på resande fot. Först några dagar hos Katarina och Anne i Oskarshamn, sedan ett par dagar hos Boel i Kristianstad och ett par dagar hos Martin och Christina i Karlskrona. Och så var det ju första maj. Jag har lite bilder att visa. Jag delar upp mina inlägg i tre: Kristianstad, Karlskrona och 1 maj. I Oskarshamn tog jag inga bilder men det var härliga dagar där med dottern, hennes Anne och alla tre pojkarna. En kväll genomförde vi årets första grillafton - med lite snö på gräsmattan. Den goda maten intogs i köket!