I Karlskrona

Ja, må hon leva...

Häri låg biljetter till konsert med Orup och Len PH.
Mamma och pappa följer med.


Erik med nytt häftigt spel

Maja har sparat ihop till en laptop

TV-kväll

TV-kväll II

Skrylle halvslumrande i mitt knä.

Idag är det Majas födelsedag. 11 år fyller hon. Redan halv sju i morse startade uppvaktningen och hon fick många presenter. Efter födelsedagsfrukost i köket gick Martin till jobbet. Christina var ledig halva dagen och vi andra for in till stan med bussen. Födelsedagspresent från Klas och mig var klädshopping och åt det hängav vi oss under förmiddagen. Erik köpte ett nytt, häftigt TV-spel för sina födelsedagspengar. Sedan gick vi till Subway och åt lunch.

Idag snöar det i Karlskrona ser jag just genom fönstret.

Katten Skrylle blir ompysslad och trivs. Hon är sällskaplig och trevlig. Tittar intresserad på de konstiga djuren i marsvinsburen. Ett av marsvinen tittar tillbaka. Natten tillbringade Skrylle i Eriks rum och vi kan konstatera att Eriks tidigare kattallergi numera är helt borta! Ola, Trini och lilla Elias kan fara till Spanien helt lugna vad Skrylle beträffar! Lycklig resa ropar Skrylle i bakgrunden, och vi andra håller med.

En dag i Lund med många bilder

Domkyrkans medeltida ur

Andäktig beundran
Det lilla rummet i Kulturens arbetarebostad

Maja på Karl XII:s gunghäst - en kopia påpekade Erik

Morföräldrarnas och moster Britas grav

Allans och farföräldrarnas grav

Elias

Vid middagsbordet

Jag är i Karlskrona. Det är höstlov och roligt att umgås med skollediga barnbarn. Och deras föräldrar förstås. Igår for vi allihop till Lund över dagen. Det var en aktiv dag, nästan stressig sade Christina. När vi äntligen hade hittat en parkeringsplats kom vi alldeles lagom till uret i domkyrkan. Det spelar varje dag kl 12 och kl 15 och nu var klockan kvart i tolv. Andäktigt tittade vi alla på de vise männen som bringade Jesusbarnet sin hyllning.

Sedan gick vi till en indisk restaurang och åt lunch - lite väl kryddstark tyckte de mindre av oss...

Därefter gick vi till kulturen. Såg en fin utställning om kulturen i Kina fram till kulturrevolutionen - väldigt intressant. Inte minst att se deras fina porslin från år 1000 - och sedan se trätallrikarna från 1800-talet i de gamla stugorna i friluftsdelen av Kulturen.

På Kulturen besökte vi, förstås, den gamla arbetarebostaden, en kopia av farfars och farmors bostad på Lilla Tvärgatan.

Efter Kulturen hastade vi till Norra kyrkogården. Vi hade med oss putsmedel för Allans grav - kyrkogårdsförvaltningen vågade ju inte göra ren den eftersom marmoren i den var blank och putsad. Nu blev det så att vi putsade, så gott vi kunde, både mormor Linnéas, Britas och Allans gravstenar. Vi hjälptes åt alla och hade med oss putsmedel. Så lade vi ut våra granrisprydnader inför Allhelgona, tände ett ljus för mormor. För systrarnas skull visar jag bild på gravarna.

Vidare till Ola, Trini och Elias. Elias en förtjusande bekantskap. Tre månader och redan en så stadig krabat. Hos Ola och Trini fick vi god middag och efter den, då hade det också redan bliviy mörkt, for vi tillbaka till Karlskrona - och nu med katten Skrylle, som ska bo här medan Ola med familj är i Spanien en månad.

Skrylle tyckte att det var konstigt att komma till ett nytt hem, om ock tillfälligt. Han gick genast och lade sig under badkaret, som i och för sig har höga ben. På natten när alla kommit till ro gick hon dock från den ena till den andra och sov en stund i allas sängar. Någon gång under natten åt hon också upp sin mat och hon har kissat och krafsat i sin låda. Vi tror att hon kommer att acklimatisera sig bra.

Medicinsk kommentar

Klas, med sin yrkesbakgrund och därmed sitt sätt att se på verkligheten, har nu sett bilden i förra inlägget och tycker att det ser ut som dopbarnet har för lite syre i blodet...
I alla fall lyckades det att förstora bilden...

Glad präst igen

Stajne kommenterade går dagens glada präst-bild och påpekade att det inte går att förstora just den bilden genom att klicka på den.Varför, frågar sig en oteknisk skrivare men försöker igen. Kanske lyckas det. Mysteriet med den glada prästen kräver förstorad bild för att lösas!

Dessutom är det Klas´ födelsedag idag. Vi firade så ordentligt under hela helgen så jag glömde bort att det är idag som är Dagen D ända tills jag öppnade min blogg, som så ordentligt visar datum. Nu har jag och Zorro kramat honom och gett honom födelsedagspussar.

Glad präst

Jag återkommer till Elias´ dop och undrar: vad skrattar prästen åt?

Födelsedagsfirande x 2

Det yngre födelsdagsbarnet, Annie, med storasyster Karin och Zorro

Snögubbsdocka från Budapest

Det äldre födelsedagsbarnet Klas vid frukostbordet. Karin och Mattias i soffan.

Det här veckoslutet har vi, som alltid vid den här tiden, samlat Klas´ barn och barnbarn till gemensamt födelsedagsfirande. Annie fyllde 6 i fredags och Klas fyller 69 i morgon. Torbjörn kom från Göteborg redan i fredags och igår, lördag, kom Mattias och Monica, Karin och Annie från Jakobsberg. Och Staffan är ju redan på plats här i Örebro.

Igår for vi genast efter lunchen till Karlslund. Övriga gick till Tekniska Kvarnen och Zorro, som inte är intresserad av teknisk utveckling och dessutom kanske inte är välkommen på museet, och jag gick en lång promenad över ängarna. Det blåste höstaktigt men var skönt ändå. Efter middagen var det presentutdelning. Annie fick av oss en så gullig snögubbedocka - kanske mer till prydnad än till lek för en flicka som redan är 6 år - som vi hade köpt i Budapest. Hon fick en bok också, Barbro Lindgrens Vems lilla mössa är det som flyger. Och farbröderna försedde henne också med presenter.

Zorro var i sitt esse, så många som klappade och kliade och höll i kopplet vid promenaderna...

Nu packar jag för reda till Karlskrona i morgon.

Torsdag i oktober

Idag är det en dag fylld till brädden av diverse. Vi har tvättstugan - mycket tvätt är hemförd från Askö - och jag är redan inne på andra omgången tvättmaskiner. Vårt vackra lapptäcksöverkast, sytt av Gege för några år sedan, tog en hel maskin och det var knepigt att vika ihop det och baxa in det i torkskåpet.
Snart ska Klas och jag gå och vaccinera oss mot influensa. Pensionärer rekommenderas detta och bjuds på kalaset.
Hundpromenad sedan, som inte får bli alltför lång för kl 13 ska föreningsutskottet träffas för att gå igenom årets ansökningar om föreningsbidrag. Och inte nog med det, från detta sammanträde får jag hasta vidare för presidiemöte i nämnden för funktionshindrade kl 16-19. Sedan stapplar jag hem och rör inte en fena resten av kvällen!
Mina "skriverier" har fått vänta länge nu, de kommer liksom sist i prioriteringen...
Men igår hade vi en gäst, som Zorro betraktade som alldeles hans egen. Det var hans fadder Kerstin som kom. Zorro hörde redan i porttelefonen vem som var i antågande och visste inte till sig av glädje. En boll fick han och ett paket med tandborstgodis och han var jätteglad, vek inte från hennes sida och blev omklappad och vänligt tilltalad. Och även Zorros husse och matte var glada över besöket men visade det inte fullt så handgripligt...

Elias´ dop

Elias upptas i församlingen

Trini, Ola, Lasse, Lasses pappa, My med Elias, Lasses mamma, Gunilla, Albert, Gösta, Gege

Ola med sin Elias

Trini med Elias

I lördags var det två högtidsdagar i familjen. Dels blev barnbarnet Erik tonåring, fyllde 13 år. Dels döptes Olas och Trinis lille son Elias i Lundsdomkyrka. Han döptes i den dopklänning som min mamma sydde till sitt första barnbarns, Katarina, dop 1962. I den har sedan alla hennes barn och barnbarn döpts och deras namn står broderade längs knappslån bak på klänningen.

Jag fick nöja mig med att tänka på dem på avstånd, vi var ju fullt sysselsatta med vinterstängningen på Askö. Men på måndag träffar jag Erik och, faktiskt, på tisdag träffar familjen Drottman och jag den lille Elias och hans föräldrar. Ola skickade också bilder från dopet och på så sätt kändes det nästan som också jag var med.

Vinterstängning

Kantarellhunden Zorro

Dahlior

Änglatrumpeten i full blomning

Klas beskär fläderbuskarna

Nu är definitivt sommaren över... Vi har varit en sista gång för i år på Askö fredag-måndag. Det har varit mycket att stå i: huset och trädgården ska förberedas för sin vintervila, komposten tömmas, vattenledningen tömmas, toaburken bytas. Och så trädgården med träd som ska beskäras (kanske lite sent på säsongen), gräs klippas, växter täckas, pelargoner och änglatrumpet beskäras för att bli transportabla. Trädgården stog fortfarande i nästan full blomning och det kändes lite sorgligt att klippa av alla fina blommor. Se bara bilden här av änglatrumpeten.
Redan på fredagseftermiddagen vandrade jag och Zorro ut i skogen och letade svamp. Vi hittade både gula kantareller och trattisar.

På lördagen vandrade vi iväg till Ytterby och hälsade på Lasse och Britt. Det blev en trevlig timme i deras kök.

På söndagen for jag till Oskarshamn för samvaro med Katarina, Anne och pojkarna. Johannes var hemma och David kom till middag. Så trevligt att träffa dem alla. Johannes, nybliven gymnasist, skriver på en uppsats om medeltida häxtro. David läser pedagogik den här terminen. Katarina och Anne har blivit sambor på riktigt. Magnus och Anne-Sofie var på födelsedagskalas någon annanstans så dem träffade jag inte.

Att bo i en stor stad

När jag just nu gick hemåt med Z efter vår morgonpromenad, vi kom gående längs Hertig Karls Allé och Rudbecksgatan, så slog det mig vilket öronbedövande larm som morgontrafiken orsakar. Som vore vi i New York eller åtminstone i Stockholm. Öronproppar hade varit på sin plats.
Men om Örebros store fastighetsägare PJ Behrn får som han vill så kommer åtminstone en del av trafiken att "grävas ner" under gatuplanet - och den tyngre trafiken att inte alls gå här. I tidningen idag kan man läsa att han vill förlänga tunneln utanför vårt hus och bygga ett hotell på den nytillkomna markytan. Hotellet ska sträcka sig från Drottninggatan och ner till vår gata och blir ju då den enda utsikten från fönstret i mitt arbetsrum. 120 miljoner ska det kosta. Och i en stor stad som denna måste man ju vara beredd på att utvecklingen har sin gång, att utsikter och vyer förändras. Det har inte minst våra grannar högt upp här i Södercity fått erfara. Behrns center, som byggs på andra sidan om vårt hus, har tagit bort deras utsikt mot Kilsbergen. Men, som sagt, att bo i en stor stad kräver sina offer.
Idag ska Zorro bli klippt.
I kväll har vi medlemsmöte i S-föreningen. Tema: Klarar socialtjänsten sitt uppdrag?

Om lägenhetsförråd

Pris 75:-

En aktuell fråga: hur KAN det hopa sig så mycket saker i vårt lilla förråd på kanske 4 kvadratmeter? Igår kom jag äntligen så långt att jag lade mer mina sommarkläder i en låda och bar ner lådan till förrådet. Alla hyllor är belamrade med saker som sedan länge har passerat "bra-att-ha-stadiet". Klas, som är samarbetsvillig, gick omgående med på att utannonsera sin förstoringsapparat på Tradera - han köpte den 1981 och har använt den ett par gånger i början. Och jag, jag satte genast ut min damejeanne i träställning på Blocket. 75 kr och den är Din! Hämta den här! När och var den kom i min ägo har jag ingen aning om, inte heller hur många flyttar den följt med i. Klas skrivmaskin och hans pappas doktorutrustning i en klassisk doktorsväska representerar nostalgin och står kvar. Föräldrarnas pendyl och min barndoms dockor blev stulna i vindsinbrott där vi bodde tidigare - annars skulle de också ta upp plats här. Synnerligen dags för förrådsröjning!

Hos Gege och Sigge

Gege och Sigge

Elin, Elisabeth och Gunilla

Elisabeth och Eddie

Kent och Vasti

Sigge med sina födelsedagsblommor.

Bild av oss systrar

Sigge har fyllt 65. I torsdags var det fest för honom. Gunilla kom från Tranås och tillsammans for vi iväg på torsdagsmorgonen. I regn och rusk! Trots att vi var nästan framme när vi kom till Norberg så stannade vi på Elsa Anderssons legendariska konditori och drack kaffe och åt deras absoluta specialkaka, mandelkrans med vaniljkräm. Den VAR god! Sedan fortsatte vi och hann med en stund av släktsamvaro före själva festen. Särskilt roligt var det att träffa systerdöttrarna Elin och Elisabeth, båda strålande vackra. Trevligt att höra dem berätta om sina liv och sina jobb.

På Sigges fest var det mycket folk och de allra flesta kände jag ju förstås inte. Det var trevligt att återse Sigges bröder och svägerska och, förstås, nu också Vasti och Kent och Elisabeths sambo Mats och de båda pojkarna Lukas och Eddie. Lukas var lite otillgänglig först men när alla hade lämnat bordet hade vi ett samtal om bilar och hundar, särskilt hundar som gräver.

Så småningom satte vi oss i bilen igen, Gunilla och jag, och styrde kosan mot Örebro. Man tror att det är så långt till Krylbo men 15 mil var det och inte ens två timmar tog resan!

Budapest!

Igår kom vi hem från vår resa till Budapest. Det var två jättefina dagar - kort tid men vi använde den väl. Vi kom på fredagskvällen till vårt hotell, så när flygplatsen som möjligt ville vi bo med tanke på tidig avresa måndag morgon. Lördag morgon matarbuss och metroresa till ett av Budapests termalbad, Széchenyibadet, där vi njöt av 40-gradiga bassängbad ute (trots regn) och inne med olika salter etc. Det var väldigt skönt och avkopplande.

Sedan vandrade vi längs paradgatan Andrássy ut och beundrade vackra hus från tider då det begav sig. De var nu omvandlade från privatpalats till ambassader och företagshemvister. Längst ned på gatan möttes vi av hundratals poliser i full skyddsutrustning med skottsäkra västar, axel- och benskydd. De såg skrämmande ut men skulle vara skydd vid en demonstration, som vi dock missade.

Lunchen blev - förstås- ungersk gulasch. Den var kryddstark!

Så kom vi ner till Donau, strövade längs en av kajerna och deltog sedan i en guidad båttur på floden.

Resten av dagen strövade vi längs den stor gågatan Vaci ut, åt god middag och for sedan med metro och matarbuss igen, till hotellet. Dit hittade vi tack vare en vänlig medpassagerare på bussen.

På söndagen började vi dagen med besök och guidad visning av synagogan, den näst största i världen. Vi fick också besöka synagogans memorial park till minne av de 90 % av Ungerns judar som deporterades till två olika koncentrationsläger. Det är lätt att förstå att denna park har stor betydelse för anhöriga till dem - och många andra. Bland annat hade en konstnär skapat en tårpil av stål och silver. Varje löv på tårpilen hade ett inregistrerat namn - namn på judar som försvann vid deportationen och inte rapporterades döda. Här fanns också ett minnesmärka över Raul Wallenberg, som ju verkade i Budapest.

Resten av dagen strövade vi, till fots eller med spårvagn, buss och metro, i de båda delarna av staden, Buda och Pest. Så småningom förverkligade vi det Klas velat från början - att sitta vid en uteservering med ett glas tokajer och lyssna på ungersk klassisk gatumusik. Det gjorde vi på det kända confisseriet Gerbeaud.

På kvällen var vi på konsert i Basilikan, sedan hem till hotellet och väckning klockan fem på måndagsmorgonen.

Och Zorro njöt av sin semester hos Mattias, Monica och barnen.

Passproblem!

Igår kväll, när vi kom hem från Askö, skulle jag så smått börja packa för Budapesresan på fredag - denna vecka. Jag började med att leta fram passet och tittade lite förstrött i det. Döm om min förskräckelse när jag såg att det hade gått ut två dagar tidigare! Det hade jag ingen aaaning om! I andanom såg jag vår resa försvinna upp i det blå men kastade mig ut på internet och såg att ett nytt vanligt pass tar det fem dagar att få, ett tillfälligt kunde man få på dagen - mot en kostnad om 980 kronor. I morse ilade jag till polisen men de var obevekliga i sina fem dagar - inte så konstigt eftersom det är en fabrik någonstans som tillverkar dem på underlag från polisen. Åk till Västerås, sade den hjälpsamma damen, där gör man tillfälliga pass på stunden. Nu har jag ringt passmyndigheten i Västerås och de lovade heligt och dyrt att utfärda ett tillfälligt pass om vi stannar till där vid vår färd till Arlanda på fredag. Och mitt permanenta pass får jag om fem dagar, när vi har kommit hem från Budapest. Så det kan bli!
Idag har det varit möte i den politikergrupp som ska stödja entreprenadupphandlingen av två nya gruppboenden för personer med funktionsnedsättning. Det blev lite jobbigt eftersom det var så mycket man hade missat i de handlingar som hade upprättats inför det här mötet. Kommunens mål med handikappolitiken lyste med sin frånvaro t ex.
Nu har jag just bakat päronkaka, dvs en långpanna med sockerkakssmet och skivade augustipäron. Jag ska skära kakan i rutor sedan. Päronen fick vi av Ylva och Bengt, våra Askögrannar. Augustipäron måste man äta snabbt innan förruttnelsen tar över. Men innan dess är de jättegoda!