Höstdag

På hundpromenaden i morse, måndag, kändes det verkligen som höst. 6 grader var det trots att solen syntes lite, dock ingen nattfrost, konstaterade grannen Bengt, som också var på hundpromenad. Annat var det igår! Då sken solen hela dagen, vi drack kaffe i trädgården och njöt av en lång svamppromenad på förmidagen - som dock inte gav så mycket i svampkorgen - se bilden. När Katarina ser svampbilden kommer hon att påtala att svampen ska grovrensas i skogen...

Zorro njöt alldeles extra av svamppromenaden - det fanns så många fina pölar att bada i - se bilden av hur han såg ut innan han blev duschad. Men glad var han. På eftermiddagen gick jag ut i skogen igen med Zorro - då var han vit och fin igen. Och då blev han ännu gladare för då hittade han sitt älgben från i somras och det smakade nog väldigt gott nu.

Höstbegivenheten framför andra, lite sorglig, blev dock upptagningen av båten. Pelle hjälpte oss som vanligt, tur att vi har honom.

Nu ska vi gå på en ny svamppromenad i en ny skog - och tar med oss förmiddagskaffet. Lite mer påbyltade är vi och stövlarna är ett måste.

Hos ortopeden!

Igår hade jag äntligen tid hos ortopeden för att få min högerfot bedömd. Röntgad blev den för några veckor sedan. Att se fötterna som skelettdelar på skärmen kändes konstigt - har jag verkligen så jättestora fötter, blev min reflexion. Måttlig halux valgus (12% tror jag att han sade) men sliten stortåled var bedömningen. Operation anbefalls. Till våren, efter min födelsedag. Sex veckor med kryckor och gips, inga hundpromenader under den tiden. Ack, hur ska det gå? Doktorn höll en kort föreläsning om skornas betydelse. Jag fick lägga upp högerfoten på pappret på britsen och han ritade konturerna av den. Så satte han min sko över teckningen - och den var faktiskt mindre än foten!!!! Jag skickades till en skoaffär som drivs av en f d ortopedtekniker för att köpa skor som passar fötterna. Jag gick dit och köpte ett par promenadskor och ett par sandaler - de senare med särskild plats för extra fotknölar. Dyrt men det får det väl vara värt.

I morgon far vi iväg till Askö - efter den sista patrullstigsövningen. Den här gången ska vi jobba i lag och övningen kallas "försvara berget".

Jag tar med min pc till Askö. Kanske blir det tid att jobba vidare med mitt "författarskap" om familjen och barndomen. Jag har scannat in massor av bilder och nu handlar det mest om att illustrera barn- och ungdomstiden och tiden i mitt första egna hem, som den här från julafton 1961. Min mamma och jag tittar intresserat på när syster Gunilla öppnar en julklapp. Julen därpå hade Gunilla och jag var sin pytteliten dotter...

Min divan

Vår gamla gästbäddssoffa har tjänat ut. Sedan vi flyttade hit har den stått i mitt arbetsrum men aldrig var den riktigt skön att ligga i och med tiden blev den ganska skruttig. Så vi gav oss iväg till Mio-möbler i lördags för att börja sökandet efter en ny bäddsoffa. Men så tråkiga! På vägen ut nästan snubblade jag över en divan i svart skinn. Den ville jag ha! Jovisst, bara en kan sova i den med en bäddmadrass ovanpå, nästa person får sova på madrass på golvet. För säkerhets skull tänkte jag till nästa dag och då for jag iväg och köpte den. Klas tog sin hand från köpet, stannade i bilen med Z medan jag gick in och gjorde upp. Och idag står den här med en lila pläd och ett lurvigt brunt och vitt fårskinn. Titta bara på bilden hur fin den är.

Studiecirkel mm

I kväll började studiecirkeln i vår s-förening. Den handlar om EU-s livsmedelspolitik "från jord till bord". Är studiecirkelverksamheten på väg att dö? I alla fall lockar den inte särskilt många deltagare. Men vi som kom diskuterade ivrigt och hittade många tillfällen till skratt. Är det möjligt att räkor som fiskas upp utanför Nederländernas kust skickas till Ukraina eller Kina för att skalas och därefter till Sverige för att hamna på våra bord???? Jag har åtagit mig uppgiften till nästa gång att kartlägga räkans väg.
Dagen började, som vanligt, med tidig hundpromenad. Sedan var det, också som vanligt men bara en gång i veckan, stavgång med Britta 10 km. Höstfärgerna är här och vi njöt av dem vid Hjälmarstranden där vi filosoferade över var sitt äpple.
På eftermiddagen gick jag med Zorro till Väståparken och lade ut korvspår, så som jag lärde mig av Ingrid redan förra sommaren. Jag glesar ut mer och mer mellan korvbitarna, idag 15 kliv mellan varje. Zorro tittar intresserat på när jag lägger ut spåret på hela parkytan. När han sedan, äntligen ser han ut att tycka, börjar spåra så tar det inte fem minuter innan han följt hela spåret och hittat varenda korvbit. Gissa om han får beröm!!!
Nu har Klas och jag just sett på TV 4+ hur Mannen som talar med hundar. Speciella situationer och speciella hundproblem men små korn av allmängiltighet finns det att minnas för oss ovana hundägare.
Och jag har läst i Birgits blogg om Nettans och Christians bröllop. En ömsint skildring av en ömsint mormor.
Ja, detta var min vardag idag som är en måndag.

Patrullstig

Idag var det den fjärde och näst sista gången i Zorros patrullstig. Jätteroligt tycker vi båda. Idag tränade vi lite extra på sök via ljud, d v s två personer, figuranter, stog gömda på var sitt ställe i skogen. När Zorro och jag kom gående knäckte de i tur och ordning en kvist. Zorro lystrade och störtade in i skogen där först den ena och sedan den andra figuranten stog. Jättesäker! Efter tre intensiva timmar var det fika och sedan tog Zorro och jag en extra runda i skogen, den här gången utan koppel. Nästa lördag, den sista på denna kurs, ska vi försvara ett berg hur det nu ska gå till.
Vi har blivit bjudna till Elias´ dop om några veckor. Men det går inte, det ÄR för långt att resa till Lund från Askö, där vi är den helgen för att "stänga" för vintern. Däremot reser vi till Lund när jag är på farmorsvecka i Karlskrona sista veckan i oktober. Jag hoppas att vi får besöka Ola, Trini och Elias då. Det känns som att Elias är en viktig person i vår släkt. Och mer och mer tycker jag att det är så sorgligt med den långa vägen från Örebro till Oskarshamn, till Karlskrona, till Lund. Till Avesta och Tranås är det inte lika långt och inte därifrån till Örebro heller. De nära och kära blir allt viktigare...

Alexanders kurir

Så heter en bok av Stig Fredriksson. Han är vår sommargranne och jag fick boken förra sommaren av honom som gengåva för att han fick Birgits och min bok Fyra kvinnor tre sekler. Stig Fredrikssons bok handlar om hur han under 1970-talet fungerade som Alexander Solzjenitsyns kontakt gentemot väst. Jag läste boken och fascinerades av hur Stig Fredriksson vågade utsätta sig för de risker det innebar att förmedla information till och från en person, som ansågs vara en av Sovjetstatens värsta fiender. I kväll visade TV2 ett program från 1993 producerat av Stig Fredriksson som handlade om just detta. I en lång, fullständigt unik, intervju berättade Solzjenitsyn om sin samhällsuppfattning och sin kritik över Ryssland som det blev efter sovjettiden. Två modiga män, Alexander Solzjenitsyn och Stig Fredriksson!

Dagen har, också för mig, präglats av politik - men på intet sätt jämförbart med det jag skrev här ovanför utan betydligt mer fredligt, stillsamt och riskfritt. Förmiddagen ägnade jag åt en konferens med presentation av den nya LSS. Den ska heta Ny lag om stöd och service till personer med viss funktionsnedsättning. Intressant men lätt att inse att den innebär kostnadsövervältring från staten till kommunerna.

Eftermiddagen gick åt till ett första möte i den grupp som ska genomföra entreprenadupphandling av två nya gruppboenden för personer med funktionsnedsättning. En hel del tid kommer att gå åt, innan vi åtskildes bokade vi in fyra nya möten de närmaste veckorna. En gemensam önskan i gruppen är att ett litet företag eller en grupp kommunanställda (via ett företag förstås) ska få entreprenaden men troligare är faktiskt att något stort företag "vinner" entreprenaden. Svårt att konkurrera med dem. Vi får se!

I går kväll pratade jag länge i telefon med Martin och Christina. Erik, snart 13, har blivit punkare med konstslitna jeans och nitar i jackan. Nyss min lilla gullplutt och nu snart tonåring men säkert, trots nitarna i jackan, fortfarande den vanliga Erik. Som på bilden här med Maja och Zorro, fotograferade i Skåne på förra årets kusinträff.

På torget

Så här års är det en fröjd att gå till torget på lördagar och onsdagar. Blommor, frukt och grönsaker i mängder. Och kantareller, både gula och trattisar. I morse köpte jag en låda lingon för syltkokning och för rårörning - det senare till vår morgonyoghurt tills apelsinerna kommer. Efter det for vi väg till Karlslundsskogen, Zorro och jag, medan Klas fattade kloka beslut i miljönämnden. Hög, klar luft, kyligt, det känns att det är höst och det syns också på det röda och gula i träden. Precis som igår stannade vi till vid Frälningsarméns scoutstuga och ägnade oss åt lydnadsträning: stanna, hit, inte röra godbitar som ligger bakom etc. Inga problem, han kan när han vill.
Nu till dialogträff med kommunalrådet för sociala frågor om budget och delårsbokslut för nämnden för funktionshindrade. Och Klas ska gå och köpa teaterbiljetter till Lejonets unge - erotiskt familjedrama i sekelskiftesmiljö, som det står i programbladet. Den ursprungliga berättelsen skrevs av Frida Stéenhoff 1896 men "är på många sätt lika aktuell idag". Citat ur programbladet: "I centrum för berättelsen finns skulptrisen Saga Leire som revolterar mot samhällets konventioner när hon väljer konsten, friheten och kärleken framför äktenskapet."

Wadköpings s-förening

I kväll styrelsemöte i s-föreningen. Här hos oss, som vanligt med kaffe och mackor. Glad stämning men ändå så effektiva möten - eller kanske just därför. Vår motion om hur det går till när ensamkommande flyktingbarn placeras i familjehem har avrapporterats på senaste representantskapsmötet - och vi tycker att en utveckling skett. Vår motion om rastområden för hundar har backats upp av Vasa s-förening. Och i kväll fattade vi beslut om två nya motioner. Peter skriver en om behovet av fler fritidsgårdar i Örebro, Klas en om de höga kostnader och den kvalitetsbrist i form av dålig kvaliteten som uppstår genom att allt fler läkare föredrar "stafettläkaruppdrag" hellre än fasta jobb. Är det enbart pengarna som styr utvecklingen eller är det också avsaknaden av arbetsgemenskap???
Före styrelsemötet var det sammanträde i nämnden för funktionshindrade. Den nämnden gillar jag jättemycket att sitta i!
Och i morse stavgång 10 km med Britta. En aktivitet som är viktig både för kroppen och själen.
Och nu, till sist, kvällpromenad med Zorro.

Söndag

En vacker söndag, soligt och hög klar luft. Klas är i Göteborg hos/med sönerna. Zorro och jag vandrade ända till Rosta gärde i förmiddags, två timmar dit och hem. Sedan åt vi lunch och sov gott en halvtimme.
Jag har börjat läsa Henning Mankells nya bok Kinesen. Jag har inte kommit så långt än men slogs från allra första sidan hur väl han behandlar språket. Det är en njutning enbart själva läsandet. Sedan verkar den ju också så spännande, man undrar vad som ligger bakom de bestialiska dåd som presenteras redan på de första sidorna.
Så har jag just också läst 12:e kapitlet i Predikaren. Syster Gege såg ju fel vem som var det lilla barnet som jag presenterade häromdagen tillsammans med Elias - hon trodde det var Martin och så var det ju Katarina! Gege bad om ursäkt för sitt misstag (det hade inte behövts) och hänvisade till dagens predikotext som var just 12:e kapitlet i Predikaren. Den handlar om att bli gammal: "stämman blir tunn som en fågels, och sångrösten mister sin klang, då man bävar för en backe och för fasorna på vägen, då mandelträdet lyser vitt, gräshoppan släpar sig fram och kaprisfrukten mist sin kraft...". Så sorgligt alltsammans. Som kontrast kan man då hellre läsa i Birgits blogg som så klokt heter Den fjärde åldern finns. Se www.freewebs.com/birgits/blogg.htm. Hon är också lite melankolisk ibland men hittar många exempel på det goda i den fjärde åldern...

Reflexioner vid morgonpromenad

Vid dagens första morgonpromenad fastnade jag för två saker som jag läste. Organisationen Loesje, som brukar ganska diskret affischera tänkvärda saker, skrev Jag ringde dig, mailade dig, smsade dig men kramade dig inte. Det grunnade jag på en stund och nog missad väl många möten genom de tekniska innovationerna. Fast sms som ett "instant vykort" gillar jag om det kompletteras åtminstone med telefonsamtal.
Det andra jag läste fnös jag åt. Det var en löpsedel för en damtidning: Kungen desperat, hittar inte den rätta för Victoria, stog det. Är då inte hans valspråk "för Sverige i tiden"???? När jag kom hem, öppnade datorn och raskt kom in på DN så stog det ju där om Folke Bernadottes okända dotter, född på 1920-talet. Modern, Lillie, var skådespelerska och Folke Bernadotte tilläts inte gifta sig med henne. Kärleken var dock tydligen stark, i ett brev till Lillie skrev han att han ville ägna sig åt humanitära gärningar för att visa sin kärlek. Långt senare, på de vita bussarnas tid, hyrde han också ett fartyg för att rädda judar och fartyget fick denna Lillies namn. Det var då det och vad hade väl det gjort om han hade fått välja sin hustru själv, och hur kan man bara tänka på att välja en make åt Victoria, som ju dessutom redan är sambo...

Små barn...

Olas och Trinis lille son Elias har jag ännu inte träffat. Vägen är lång mellan Örebro och Lund. Tills vidare är jag glad över de bilder som Ola skickar, här tillsammans med sin farmor och tillsammans med pappa Ola och Skrylle the cat.

Och söta barn har det ju alltid funnits, se bara bilden av Elias pappas kusin, en person som numera inte vill vara med på bild, konstigt nog för skönheten består.

Idag har solen lyst från molnfri himmel. Zorro och jag har tillbringat förmiddagen i Karlslund, Zorro fritt springande men helt och hållet intill mig. Vi gjorde en liten rast och delade en korvmacka och sedan tränade vi lite "hoppa". Det var Zorro som hoppade och jag som sade det.

Nu har Klas kommit hem från sin skåneresa med intryck från livsmedelshantering i Helsingborgs kommun och i företag där.

Dagarna går...

Det är lätt att halka ur den trevliga bloggvanan. Sen sist har jag vandrat med stavar 10 km tillsammans med Britta och varit på s-grupp i programnämnden (måndag), ätit panterlunch på Märtas Café med Anita och Vivan (tisdag, se bild), vinkat adjö till Klas som är i Skåne med miljönämnden (onsdag morgon) och varit på Programnämndens sammanträde (onsdag em). På programnämnden stred jag för att man inte bara så där ska bestämma sig för att tillskapa ett gruppboende för personer med funktionsnedsättning i det stora Hälsans Hus som planeras i Ladugårdsängen. I nämnden för funktionshindrade har vi inte ens informerats om att det skulle vara aktuellt. Dels måste vi få säga vårt i denna fråga, dels strider det verkligen mot vår svenska handikappolitik att erbjuda bostäder i en institution. "Möjlighet att leva som andra" heter det just utkomna betänkandet som utvecklar LSS! Ordföranden (vi är ju i opposition och har egentligen ingen talan) accepterade att ändra beslutssatsen till "förbereda för gruppboende". Vad det står för återstår att se, lite gehör för min protest fick jag ju i alla fall. Nu återstår att föra frågan till Nämnden för funktionshindrade, jag har redan rapporterat till vår ordförande och tar upp frågan med "de mina" i kväll.

Idag har Zorro och jag varit i Karlslund och vandrat, eller snarare vadat, i skogen. Två timmar fritt hundliv utan koppel - det är precis vad en liten hund behöver. Det gick perfekt, Zorro var aldrig mer än tio meter från mig och kom så fort jag hejade till. Så roligt! Fast i början stannade han ofta och tittade bakåt på stigen, ungefär som ville han säga "kommer inte husse ikapp oss snart". När vi kom hem var det shamponering för Zorro och tvättmaskinen för mina joggingskor.

Igår kom ett mail från systersonen Ola, han som har en liten son som heter Elias. Så fina bilder av den lille gossen, men hur skulle jag kunna vidarebefordra dem till min blogg? Jag får låta frågan gå tillbaka till Ola.

Nu håller jag på att förbereda en hemlig julklapp. Om Birgit läser detta så gissar hon - och gissar rätt.

Men först eftermiddagspromenad med Zorro. På stadens gator den här gången.

Lagottoklubben

Igår var det träff i lagottoklubben - höstens första. Åtta hundar, åtta mattar och en husse - det var Klas - träffades i Klockhammar i Kilsbergen. Hundarna jätteglada, mattarna och husse lite mer balanserat glada. Vi vandrade genom skogen med hundarna skuttande runt omkring oss - men oftast ganska nära. Svamp hittade vi och i övrigt gick vi där och småpratade i regnet. För regnade gjorde det, som dagarna före och också idag. Se en bild av Zorro där han försöker ställa sig in hos en lagottoflicka.

Idag har jag och Zorro varit i Kvinnersta på patrullstig. Där var vi tre mattar och fyra hundar av varierande sort. Idag var det luftburen sökning. Vi kollade först vindriktningen för att klura ut på vilken sida om stigen som den s k figuranten skulle gömma sig. Så gömde sig en av oss i tur och ordning, en annan gick och hämtade sin hund som började sökandet längs stigen och sedan utan att tveka rusade in i skogen och hittade figuranten. Detta klarade alla fyra hundarna galant och inhöstade de sin belöning - små korvbitar. Det märks tydligt att hundarna tycker om denna aktivitet.

Nu har jag läst ut Helena Henschens bok om sin farmor, Jag älskade. En fascinerande berättelse om en stark kvinna som genom sin ärvda förmögenhet (den måste ha varit jättestor) kunde använda sin tid och sin kraft för stöd till flyktingar undan andra världskrigets Tyskland. Stor kraft och en väldig glöd måste hon också behövt för att år efter år kämpa för sin relation till en tysk, gift man också på deras ålders höst.

I morgon gör jag ett nedslag på Akademibokhandeln för att se vad deras litteraturcirkel kan erbjuda i utbyte mot Helena Henschens bok...

Nu har jag just ringt till Martin. Erik filmar, aktuell rekvisita har varit Martins alla kavajer så Martin tror att filmen är en gansterfilm, Maja har börjat fäkta igen. Alla mår bra.

Och idag skulle min baby Björn ha fyllt 38 år...

Torsdag i september

Strålande höstdag. Den började med stavgång 10 km tillsammans med Britta. Vår vandring går genom stadsparken - fortfarande i full blomning men nu mer i höstfärger, fortsätter förbi Naturens Hus och längs Rynningeviken. Där sätter vi oss alltid på en bänk, äter var sitt äpple och filosoferar en stund medan vi njuter av utsikten över Hjälmaren. Så fortsätter vi och passerar de fantastiska flerbostadshusen vid Ulla Billquists park och de underbara äldre villorna i Rynninge. Där dignar frukträden nu. Så Storgatan och förbi slottet, så småningom längs Drottninggatan och där, i hörnet av Drottninggatan och Rudbecksgatan skiljs våra vägar.
I eftermiddag grundlig städning, sedan sök-träning med Zorro i Väståparken. Små korvbitar placeras på ett ganska stort område medan Zorro intresserat ser på, bunden vid ett träd. Sedan ska han söka rätt på korven genom att följa mitt spår. Och det går såå bra!
Långt telefonsamtal med Katarina. Hon blir sambo nu. Jag saknar henne mycket och tycker att vägen mellan Örebro och Oskarshamn är alldeles för lång...
Jag har lagt in tre kilo ättiksgurka. Men ingenstans fanns dillkronor att köpa så jag fick krydda med torkad dill i stället. Vi får se hur det blir.
Staffan här på middag. Klas stekte sina egenhändigt fångade och lika egenhändigt filéade abborrar som har väntat i frysen. Gott!
Nu kisspromenad med Zorro och snart god natt.

Tanke under hundpromenad

Under tidig morgonpromenad i dag skrattade jag för mig själv när jag, på förekommen anledning, kom att tänka på en sak jag läste i DN för länge sedan:
- Vad är det där för hund?
- Det är en mördarhund.
- En mördarhund, men den ser ju så beskedlig ut.
- Ja, men den kissar på lyktstolpar så att de rostar sönder och faller ner i huvudet på folk...

Ja, vi hann i alla fall inomhus sekunden innan himlen öppnade sig. Nu ska jag på heldagsmöte för s-politiker inom kommunens programområde för social välfärd. Och i kväll är det öppen träning för hundar.

Helena Henschen: hon älskade

Idag "släppte" Akademibokhandeln höstens läsecirkel. Litterturcirkeln som jag ingår i träffades, som vanligt på ABF, och efter kaffe och samtal om vad vi läst under sommaren störtade vi alla tvärs över gatan och valde ut var sin bok. Ett helt bord alldeles proppfullt med nyutkomna böcker! Det var svårt att välja men jag tog Helena Henschens bok om sin farmor Signe Thiel. Hennes förra bok I skuggan av ett brott, också den en berättelse om hennes egen släkt, tyckte jag mycket om och vi får se om hennes nya är lika fascinerande.
Men i kväll har jag nu i flera timmar läst dels kommunens budget 2009 och dels handlingarna till morgondagens presidiesammanträde i nämnden för funktionshindrade. Mest tid tog det att läsa sammanfattningen av det alldeles nya betänkandet med förslag till ny handikapplagstiftning, Möjlighet att leva som andra. För säkerhets skull läste jag enbart den lättlästa versionen - enkla ord och meningar, rakt på sak. Jag gillar det jag läste men får väl begrunda det ytterligare.
Så nu har den politiska verksamheten satt igång för hösten. Det känns roligt att vara inne i den igen, både att låta sig engageras av frågorna och att träffa människorna i de olika grupperingarna.
I morgon börjar också seniorgympan hos Friskis & Svettis.