Söndag i Oskarshamn

Idag har jag varit hela dagen i Oskarshamn. Först hos Sif och tillsammans med henne på hundpromenad med Axel och Bono. Efter god lunch for vi iväg till antikmässan i Oskarshamn och gick där och var nostalgiska. Vi handlade ingenting och var väl inte ens allvarligt frestande. Vi tänkte på att allt man köper måste få plats någonstans... Däremot konstaterade att mina Döderhultare har ökat i värde 8 gånger men så har ju också 30 år gått sedan jag köpte dem. Efter antikmässan for jag till Katarina och träffade där också Anne och alla mina stora barnbarn: David med Mathilda, Magnus med Ann-Sofi och Johannes. Och så nyförvärvet: den vita schäfervalpen Enya som Magnus och Ann-Sofi just köpt - 8 veckor och såå söt.

Så går en dag...

Dagarna går fort utan att man gör någon egentlig nytta. Eller? Jag har rensat bort en massa brännässlor - barn är i antågande och man vill ju inte att de ska komma i kontakt med dessa hemska växter. Vi har gått två långa promenader med Zorro, talat vänskapligt med olika grannar, fortsatt Zorros cykelträning. Klas har målat om tre av våra sex köksstolar. De inköptes av mig 1968 och behöver verkligen målas nu. Och nu har vi, till slut, grillat fläskkarré och njutit av en god måltid utomhus i den ljumma sommarkvällen. Och allt detta kan skrivas på förströelsens konto - och så får det väl vara för semesterfirare och pensionärer. I morgon far jag till Oskarshamn och ska då få träffa Magnus´ lilla hundvalp...

Den rustika charmen

Alltså, jag behärskar inte tekniken med bloggandet, det är uppenbart. Nyss skrev jag om min trädgårdsbok, det gamla brygghuset på tomten. Bilderna kom inte med och nu när jag tar med dem så kommer de ju före själva texten. Nåväl, så här ser boden ut och så här är det med den rustika charmen.

Zorro - en cykelhund?

Jag har länge kastat avundsjuka blickar på hussar och mattar som kommit cyklande med sin hund springande bredvid - som den självklaraste sak i världen. Och Klas och jag köpte ju nya cyklar året innan vi fick Zorro - de står nästan oanvända i cykelrummet i Örebro. Idag gjorde vi i ordning min gamla cykel och så gav vi oss av till den bilfria vägen som leder till det gamla varvet. Klas var med som moraliskt stöd och för att föreviga det hela. Och det gick jättebra! Zorro fattade galoppen med en gång och själv insåg jag efter en stund att jag måste ha kopplet kortare än på bilden. Totalt var jag jättestolt och Zorro belönades med sitt specialträningsgodis: ugnsrostade blodpuddingstärningar. Han förstod säkert att han presterat något utöver det vanliga.

I övrigt denna dag har vi vandrat iväg till Ytterby och hälsat på Lasse och Britt. Alltid lika trevligt att träffa dem. Lasse höll just på att filéa abborre och vi köpte med oss till kvällens middag. Vi blir väldigt bortskämda med fisk som är alldeles färsk här.

Så har jag ägnat en del av dagen åt städning av min "trädgårdsbod". Det är det gamla brygghuset som jag för några år sedan städade ur, vitmenade väggarna och utnämnde till trädgårdsbod. Men det är klart, visst vore det bra om Ernst Kirschsteiger eller någon annan kom med tips och handakraft så att jag kunde ta bort citationstecknen när jag nämner boden. Nå, rustik charm saknas inte...

Sommarläsning

Ett av alla glädjeämnen här är att det finns tid för sommarlektyr. Nu har jag just läst tre deckare: Karin Wahlbergs båda böcker Tröstaren och Blocket och Karin Alvtegens Skuld. Bortsett från spännande intrig har dessa böcker en sak gemensamt för mig: jag känner så väl till böckernas miljöer, t o m adresser: Karina Wahlbergs Oskarshamn och Lund och Karin Alvtegens Saltsjö-Duvnäs.
Igår var jag på Vedudden hos Birgit. Vi är båda fascinerande över bokförlaget Vulkan och dess möjligheter för människor att kunna trycka upp sina bokliga alster. Från Birgit har jag, nu och tidigare, fått ovärderliga råd om hur en bok ska gestaltas. Det är jag så glad över och tycker själv att jag till punkt och pricka (nästan) lyckats följa hennes råd i boken om Maja och Allan.
Idag har Klas, jag och Zorro gjort en utflykt till Västervik. Dessförinnan letade vi fram våra gamla cyklar (min är en flickcykel som följde med huset när vi köpte det och var gammal redan då...). I Västervik köpte vi däck och slangar och en cykelpump och nu ska vi börja cykla även här - och med Zorro. Jag kan tänka mig att det behövs mycket träning. Vad händer om Zorro tycker att det luktar väldigt gott långt från vägbanan? Släpp kopplet, inget farligt kan hända, sade en man som vi mötte.
Värmen är på väg sade SMHI.

Anna Gavalda igen

Nu har jag lyssnat färdigt på Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Jag har nog aldrig hört en så vacker och så uttycksfull röst som Eva Röses. Dessutom läste hon de invecklade franska namnen och de franska citaten på en så god franska. En njutning för örat! Nu har jag raskt greppat en annan bok av Anna Gavalda. Den heter Jag älskade honom. En bok med samtal snarare än med intrig. Tänkvärd. En gammal (60 år!) man berättar om sin brist på talang för livet: " Jag arbetade. Mer och mer och jämt och ständigt. Det var min kamouflageklädsel, mitt pansar, mitt alibi. Mitt alibi för att inte leva. Därför att jag inte var så förtjust i att leva. Jag trodde att jag inte hade någon talang för det. Jag hittade på svårigheter, berg som skulle bestigas. Väldigt höga. Väldigt branta. Och sen kavlade jag upp ärmarna. Jag besteg dem och sen hittade jag på nya. Det var inte det att jag var ärelysten, jag var bara fantasilös." ...

Midsommar på Vedudden

Som ganska många år tidigare firade vi midsommar på Vedudden hos Birgit, Ingrid och Janne, Kerstin och Marcus. Vi var många som bänkade oss på altanen hos Ingrid och Janne, 17 personer i olika åldrar och till och med en fortfarande osynlig person. Vi åt och drack i flera timmar och mådde väldigt bra. Så småningom kom Lasse med en levande ål och det blev ålflyttningstävling för männen. Se bilden av det stolta manslaget. Damerna beundrade skeendet från altanen och därifrån såg vi plötsligt två regnbågar över havet.

Så spelade vi kubb! Se bilden av vårt lag som sedan utökades med Klas.

När vi så småningom kom tillbaka till vår skola låg Askö by i tystnad. Campingplatsen på andra sidan vägen var visserligen fylld av medsommarfirande människors husvagnar och bilar men alla sov gott trots att timmen inte var så sen.

En jätteglad midsommar tillsammans med människor som står oss nära, vad kan man mer begära?

Midsommar

Maja och Allan

Just idag kom tre ex av min nya bok, Maja och Allan, med posten från bokförlaget Vulkan. Härlig känsla att se boken - jag har gjort den alldeles själv! Omslagsbilden är vacker med starka färger. Bilderna inuti boken är jag inte så nöjd med - de är visserligen inte korniga men ack så bleka. Två av exemplaren ska jag lägga i var sitt kuvert och skicka till systrarna, det tredje behåller jag. Så får vi se vad som händer framgent: vill någon av de nära och kära ha ett ex eller låter vi det vara vid detta? Nu återstår berättelsen om familjens liv huvudsakligen genom breven från Allan till hans föräldrar, mina farföräldrar. Den berättelsen kan nog vara av större intresse för barn och barnbarn.

Ny sommar på Stora Askö

Vi är här nu - i vår gamla skola på Stora Askö i Tjusts skärgård. Vi kom igår och allt är sig likt. Fast gräsmattan liknar mest Ölands alvar - inget regn har fallit på de tre veckor som har gått sedan vi var här senast. Som tur är gjorde jag då alla nyplanteringar i krukor och dem har vår snälla granne Bengt vattnat. Därför har tomatplantorna överlevt och blommorna finns kvar. Både igår och idag har jag gått till Strömsudden med Zorro och han har vällustigt kastat sig i vattnet. Vägen dit går han utan koppel och klarar bra att hålla sig i närheten av mig. Men när vi gick till Ytterby idag på förmiddagen, utan koppel sista nästan bilfria biten, så fick han korn på ett rådjur och satte av i galopp. Rådjuret sprang, förstås, snabbare och lite slokörad kom Zorro tillbaka. Klas och jag har tidigare diskuterat Zorros jaktinstinkt - den som enligt lagottoboken är bortavlad... Jag ska inte delta i sådana diskussioner mer!

Sommarutflykt

Att vara medlem i en s-förening innebär varierande aktiviteter. Dels allvarliga politiska aktiviteter med motioner och annan form av påverkan, men dels också social samvaro. Idag har Wadköpings s-förening haft sommarutflykt. Basen var Ponderosa i Blankhult i Kilsbergen, den före detta krogen som sedan ett år är Peters nyrustade åretruntparadis. Åtta personer och en hund deltog. Vi vandrade några km genom landskapet - och hamnade mitt i en hagelskur. På återvägen var det tipspromenad, som Åsa hade anordnat, och tillbaka på Ponderosa grillade vi, njöt av Åsas rabarberpaj och min toscakaka, skrattade mycket och avslutade med kort styrelsemöte. Genom ett lotteri med skänkta vinster fick vi ihop 500 kr till den lärarlön vi sponsrar i en byskola i Somalia. En jättetrevlig dag och fin avslutning inför sommaren.

Lagottoklubben

Lagottoklubbens månatliga utflykt vill vi inte missa. Idag var det dags - men den här gången med endast två hund-deltagare. Klas och jag med Zorro och Gunilla med Candy. Som vanligt vandrade vi några timmar i Karlslundsskogen med hundarna fritt springande omkring oss. Vi fikade och tränade lite "leta" och "sök", lite "hoppa" och annat som kan vara bra att kunna. Solen lyste och alla trivdes.

Flytthjälp och vad jag fick med mig

Jag har varit i Tranås i dagarna tre och varit flytthjälp till syster Gunilla. Flyttningen var inte lång: tvärs över gatan bara. Vi jobbade på från morgon till kväll och när jag reste hem var vi nästan klara. Med mig hem från Tranås fick jag en liten ryamatta som vår mamma knöt sent i livet - den känns väldigt kär för mig. Jag fick också två böcker. Den ena heter Morfar till låns, är en barnbok skriven av Birgit. Morfar i boken bor, förstås, på Stora Askö och jag känner igen den långa, slingrande vägen dit och Udden, där morfar skurar båtsets golv - säkert mer när jag läst vidare. Jag fick också med mig en hemsk, till all lycka tunn, bok. Hilma heter den och handlar om hur det är på långvården på 1970-talet för en kvinna med stroke, 63 år. När man läser den är det lätt att lovprisa den medicinska utvecklingen och dagens äldreomsog!

Zorro som tjuren Ferdinand

Häromdagen - jag var inte hemma men har hört det återberättas - när Klas skulle ta en tupplur och Zorro fridfullt vilade sig i sin korg så avbröts den rofyllda stämningen av att Zorro rusade upp, for runt som en galning, kastade sig ner på mattan och gned buken mot den och till slut kastade sig upp i sängen bredvid Klas där han stod som hjälpsökande. Förklaringen fanns i Zorros korg: där låg en humla på rygg. Jag ser framför mig filmen om den fredliga tjuren Ferdinand.

Litteratur- och skönhetscirkeln Biet

Idag har vi haft sommaravslutning i litteraturcirkeln Biet. Undrar just om det är fyra eller fem år som vi träffats, läst och diskuterat nyutkomna böcker, ja, diskuterat det mesta utom politik - fast det varit svårt att avhålla oss från det emellanåt... Vi har gjort utflykter och prövat oss fram på olika, lite främmande områden. Idag gjorde vi en utflykt till Fjugesta och Mullhyttan. I Fjugesta handlade vi tyg och drack kaffe, i Mullhyttan gästade vi Gun. Solen sken och vi bjöds på lunch i skuggan av väldigt gamla äppelträd.

Min nya bok!

Just nu, för bara ett par minuter sedan, har jag "publicerat" min nya bok. Jag sätter ordet publicera inom citationstecken eftersom jag har beställt tryckning av den - hos det fantastiska bokförlaget Vulkan.se där man kan beställa bara så många böcker som man vill ha. Jag har inte gjort boken tillgänglig för köp för någon annan än mig själv utan har beställt bara tre ex av den. Boken består av mina föräldrars brevväxling 1922 (de var då 17 rep 18 år)-1934, då de gift sig, fått barn och flyttat till Stockholm. Breven har nogsamt bevarats och jag kände, men med stor tvekan, att det var viktigt för oss tre systrar att ta del av dem. Så har jag också fått anledning att dela med mig av min andel av de släktbilder som ingick i vårt arv efter föräldrarna. Boken omfattar lite över 200 sidor och trycks som pocketbok. Jag har illustrerat bokens omslag med ett träd fotograferat vid en vårlig promenad i Hulöhamn nära Stora Askö.

Gosestund på kvällskvisten

Örebro Open Art

På eftermiddagspromenad (i skuggan av husväggar och träd) beundrade vi igen all konst som dyker upp i den offentliga miljön - fler och fler för varje dag.

Nationaldag

Tyvärr glömde jag kameran hemma när vi gick till torget för att beundra och lyssna till orkestern Lyran som konserterade utanför Rådhuset, nationaldagen till ära. Z väntade hemma, asfalten är alldeles för het för små hundtassar - en varning jag tacksamt tog emot av Kerstin WW. Men redan kl 8 i morse gjorde Klas och jag matsäck och for iväg till Karlslund med Z. Vi vandrade några km med Z fritt gallopperande över ängarna. Ganska snart slog vi oss ned i skuggan vid en av forsarna, kopplade Z i en lina och lät honom bada efter eget tycke. Han njöt! Efter en stund hittade han ett märgben, nyligen nedgrävt av någon annan hund, och sedan låg också han i skuggan fullt sysselsatt. En skön förmiddag!
Eftermiddagen, efter Lyran, har jag ägnat åt att skriva en rapport från strategigruppens för personlig assistans möten med personliga assistenter och personer som har stöd av personliga assistenter. Ett särskilt uppdrag för nämnden för funktionshindrade.Och därefter strök jag och Z längs väggarna på närliggande gator för att klara oss från den brännande solen.

Kalle på Hälla

I övermorgon fyller Kalle på Hälla 105 år! Han är min mormors kusin. Jag tittade just på en intervju med honom i Västerviks-tidningens webb-TV och fascinerades över hur ung han ser ut. Han har det bra på ålderdomshemmet i Västra Ed, sade han, men saknade Hällen, sitt hemman där han bott så länge. Han borde ha en hedersplats i Birgits "fjärde ålder"!

Zorro och värmen

Det är varmt. Vi har ju väntat på det och jag njuter i fulla drag. Det gör däremot inte Zorro! Han har ju päls, ganska kortklippt men ändå för varm. Igår och idag har vi redan kl 8, i morgonsvalkan, farit iväg till Karlslund. Där kan han gå utan koppel, galoppera på fälten och leva ett gott hundliv. Hans badvanor är desamma varje dag: Först badar han i ett lerigt dikt, sedan i Svartån vid en brygga. På den fortsatta promenaden kastar han sig i minst två leriga eller halvleriga diken till. Till sist, innan vi kliver in i bilen för återfärd, för vi honom ner till en liten fors. Där ligger han länge och kyler magen - och lämnar kvar det mesta av leran från dikena. Så hem och raka spåret in i duschen. På eftermiddagarna, dessa varma dagar, har vi tagit en promenad genom stadsparken till slussen. Där finns en konstgjord fors i Svartån som går jättebra att bada i. Vattnet är rent och svalt.
Dagen innan vi åker till Askö för lång sommarvistelse ska vi gå och få honom nerklippt. Det blir kanske inte så vackert men säkert bryr sig Zorro inte om det. Han uppskattar nog mer att slippa den varma pälsen och att snabbare bli torr efter sommarens bad. Och så kommer vi ju lättare att se och befria honom från ostkustens fästingar...

Anna Gavalda

Jag njuter just nu väldigt mycket av att lyssna på Eva Röses uppläsning av Anna Gavaldas bok Tillsammans är man mindre ensam. Jag har dessutom, en bragd bara det, lyckats överföra ljudboken till min Mp3-spelare som jag fick i julas. En fängslande bok och kanske är den just så fängslande genom Eva Röses uppläsning.

Sommartisdag

Redan klockan 8 i morse gav vi oss iväg ut i naturen, med kaffe och macka och hundens frukost. Det var svalt och lite vind och väldigt behagligt där vi vandrade i Karlslund med Z fritt springande men ändå ganska nära oss. Vår matsäck åt vi, som vanligt, på en bänk vid Frälsningsarmens scoutstuga.

Cityart

Plötsligt har staden invaderats av konst. Överallt finns nu plötsligt olika konstverk: högt eller lågt. En platta på trottoaren vid Våghustorget har bytts till en med en hare på. I träden i parken vid slottet har man bundit snören. I ån utanför slottet tronar numera en upplyst liten kyrka. Och överallt finns nya statyer. Och nya verk av stickgrafittikonstnärer finns på träd och stolpar. "Överraskande Örebro" gör plötsligt skäl för sitt namn!

Sommarpromenad i Stadsparken

Denna måndag har varit varm. Vi startade dagen tidigt med att packa ihop och anträda resan från Askö till Örebro. Zorro tyckte inte att det var någon bra idé och vägrade kliva in i bilen. Jag fick lyfta in honom! Resan gick via Linköping den här gången och var bedövande vacker genom allt grönt, grönt, grönt som kantade vägen.

Efter lunch och tupplur gick Klas, jag och Z till stadsparken. Se bilden av Klas promenerande med Z. Vi har nog landets vackraste park. Se bara den ryska stäppliljan - eller vad den heter. Syftet var att låta Z bada i den lilla forsen vid slussen - och det gjorde han, njutningsfullt och länge.

Sommarmiddag

Sommaren-är-här-middag på innerestaurangen Amano tillsammans med s och v i programnämnden.

Öländsk resa

Idag har Klas, Lars, Bian och jag gjort en sedan länge planerad resa till Kalmar och Öland. Lars startade redan igår morse - han skulle först på 50-årigt studentjubileum. I morse for Klas, Bian, jag och Zorro iväg - men först hade Zorro så grundligt protesterat mot bilresa att han tog sig ur sitt halsband och störtade iväg till kompisen Tjalle. Infångad igen fick jag lyfta in honom i bilen! Väl där for vi iväg till Lilla Laxemar där vi inackorderat Zorro hos Martin och Christina. I Kalmar anslöt Lars och vi hälsade på deras föräldrar på kyrkogården, besökte det nya konstmuseet (utskällt av många men jag tyckte mycket om det) och for sedan iväg till Öland. Solen strålade och vi fick en fantastisk dag med besök i Klas´ och Lars´ barndoms sommarparadis, lunch i Borgholm och besök hos Bians syster och svåger på norra Öland. Så vinkade vi farväl till Lars och Bian och störtade tillbaka till Laxemar - och inte alls höll vi tiden som vi lovat. Nu är klockan halv elva, Klas sover i sin säng och Zorro under den. Och i morgon bär det iväg tillbaka till Örebro.

Natten innan de hängde Ruth Ellis...

Igår läste jag, från pärm till pärm, Margareta Strömstedts bok Natten innan de hängde Ruth Ellis. Jag satt i solen här i vår trädgård på Stora Askö och kunde bara inte sluta läsa den. En bok fylld av korta berättelser om LIVET, skriven med distans till författarena egna upplevelser och känslor. En hel del kunde jag identifiera mig med och det gav mig insikt och ett slags tröst.