onsdag 30 september 2009

I skuggan av San Siro

Vivan och Anita vid kaffebordet

Igår träffades Vivan, Anita och jag som vi brukar så där varannan månad. Den här gången var det inte lunch som gällde utan middag och teater - senkommen födelsedagspresent till Vivan från oss båda andra. "I skuggan av San Siro" hette föreställningen med undertext Han förlorade en dröm men vann sitt liv. Det hela handlade om Martin Bengtsson, en Örebrokille som från tidiga år gav järnet för att bli fotbollsproffs och lyckades. När han var 17 år fick han proffskontrakt med den italienska fotbollsklubben Inter. Livet som fotbollsproffs var tufft och efter ett självmordsförsök lade han proffsdrömmen åt sidan och återvände till Sverige, skrev en bok om sin uppgång och sitt fall.
Rollen Martin Bengtsson spelades av en ung skådis, Hans Christian Thulin. Han var ensam på scenen under hela föreställningen och klarade att åskådliggöra inte bara Martin B utan en mängd personer i kretsen kring honom - personer med olika dialekter och olika språk. En jättefin prestaion och en alltigenom fängslande föreställning.
Före föreställningen bjöd Anita på middag och efteråt återvände vi hem till henne för kaffe och god kaka - med prat om föreställningen och om mycket annat. Och så kom Klas och hämtade mig och mitt gipsade ben...
Och idag har jag ringt återbud till vår spökvandring och d:o middag i Stockholm. Den skulle ske nästa söndag. Vi får ta den snare, utan gips och krycka. Nu måste jag bara skaffa läkarintyg som styrker anledningen till återbudet.

I serievärlden

Idag, när jag som vanligt läste serien Medelålders plus (den serien har ofta mycket att säga en vanlig medelålders plus) skrattade jag högt för mig själv - av igenkännande. Medelålders-plus-mannen möte en gammal kompis som säger så här: I söndags hade jag blod i urinen. Men sen kom jag på att jag ätit rödbetor. I måndags fick jag en stroke och i tisdags stannade hjärtat. I onsdags såg jag dubbels och fick svindel. Sen fick jag lungkramp!
Hur är det idag?
Här är prima liv, du!

Själv åt jag rödbetssoppa häromdagen. Och nyligen var jag säker på att jag hade fått en hjärntumör tills jag fick nya glasögon...

söndag 27 september 2009

Vardagar i stillhet

Vi är tillbaka i Örebro, kom i torsdags. Så fort kryckan tillät gick jag till vår nya granne, Studio Fräsch, och blev klippt av Antonio där. Jag HADE tid hos min vanliga frissa dagen efter men skulle ju inte kunna ta mig dit och klippbehovet var akut. Nu vill jag fortsätta gå till Antonio, så proffsig och på två minuters väg hemifrån. Han fick mig att köpa en liten sprayflaska med saltvatten - bra för tunna, svenska hårstrån. Den kostade 135 kronor, hm.
I fredags var Klas i Sthlm med vår s-förening. De besökte partihögkvarteret Sveavägen 68. Jag skulle vara hemma hos Zorro och nu fanns ju dubbel anledning till att inte följa med. I stället blev Zorro hänvisad till enbart långsamma kryckpromenader. Det gick bra men var kanske inte så kul för Z. Igår kompenserades han genom att få springa-fritt-i-skogen i Karlslund med husse Jag satt hemma med foten högt och läste - det var ju rekommendationer av syster Gege och systerdotter Elisabeth.
Idag följde jag med till Karlslund, gick med Klas och Z en bit och återvände sen till bilen. Där satt jag sen och lyssnade på min senaste lyssna-i-mobilen-bok, Karin Tunbergs En dag ska jag berätta om min mamma.
Igår startade vi vår dag med att torghandla. En fröjd bara att se alla stånden där med frukt, grönsaker, lingon och hela högar med svamp. Kantarellerna kostar nu 130 kr per kg, trattisarna 70 kr. Vi köpte rot- och grönsaker och nu ska jag koka rödbetssoppa till flera luncher. Gott med en klick matlagningsyoughurt!

onsdag 23 september 2009

Höst på Askö

Mot öppet hav i Flatvarp
Idag har det tydligt känts att hösten är här - inte så konstigt, det var ju höstdagjämning igår. Nu, när klockan inte är fullt halv åtta, är det nästan svart utanför fönstret. Regntunga moln glider sakta förbi, snart börjar det nog regna. Det har blåst kraftigt idag och träden börjar se molokna ut. I morgon far vi och det känns lite sorgligt. Som vi brukar göra den sista dagen på sommaren, for vi till Flatvarp på förmiddagen - lite som att ta farväl. Dämpade färger både på vattnet och i skyn. Från Flatvarp for vi till Britt och Lasse i Ytterby, också farväl och tack för sommaren. Sedan har vi fortsatt att förbereda "stängningen" både ute och inne. Det är allt lite pyssel med det. Nu är pelargonerna och änglatrumpeten nerklippta för att kunna härbärgeras på balkongen i Örebro. Vi har lämnat en husnyckel till Pelle, OM det skullehända något.
Matförråden är slut, en glädje varje gång vi har sagt "nu tog vi taberas på ...". Inte så mycket att släpa hem.
Nu ska jag läsa de sista sidorna i boken Vi, de drunknade av Carsten Jensen (inte ett annat förnamn som jag skrev tidigare). Pelle ska låna den över vintern och han kommer absolut att tycka om den.
I morgon börjar Klas tidigt med att tömma ut vattnet i vattenledningen - viktigt så att inte rören fryser sönder. Vi ska packa det sista och jag ska plocka de björnbär som har mognat sedan vi kom. Därefter tar Ylva och Bengt vid och plockar successivt resten.

tisdag 22 september 2009

Höst i trädgården




Vi höststädar för fullt i vår asköträdgård. Lite tidigt, kan man tycka, men vi "stänger" ju på torsdag. Mycket ska göras. Gräset är klippt, rosorna har fått barktäcke för att värma sina fötter. En gång till vill jag skörda i de odlade björnbärsbuskarna. Liljelökarna är uppgrävda, de som inte klarar vinterkölden och ska förvaras i förrådet i Örebro. Idag har jag klippt ner dahliorna och det kändes inte bra. De blommade för fullt och var stora och vackra. Men knölarna måste med till Örebro. Jag fyllde vaser med nerklippta blommor, se bara.
I morgon är det pelargonernas tur. De blommar också för fullt i fyra stora krukor och ryms inte i bilen i det tillståndet. En slipper klippas ner och kan få pryda sin plats på balkongen i Örebro. De andra klipper jag ner i morgon.
Lite plommon har vi plockat idag. Små men goda. Tomaterna ville sig inte i år. Många blå vindruvsklasar finns men till ingen nytta - vi tänker ju inte trampa fram något vin.
Den brutna foten lyckas jag bättre och bättre att tämja. Idag har jag enbart använt en krycka - en stor framgång blev det när Klas lärde mig "kryckteknik" - dessförinnan gjorde jag precis tvärt om. Jag har tagit en promenad med Zorro idag, ganska kort men ändå. Den fick ju bli mycket långsammare än vad han är van vid och han kastade förundrade blickar på mig men följde mig bra.
Nu har jag pratat med Katarina - önskat henne lycklig resa och vilsam semester. Hon och Anne far till Turkiet i morgon. Och om mindre än en månad är det vår tur - Cypern!

måndag 21 september 2009

Mattjuven Zorro

Idag är det mycket lättare att vara gipsad. Jag får stödja på foten och har en "klack". Ibland glömmer jag t o m kryckorna när jag, trots allt, stapplar fram.
Gårdagens overksamhet ledde till aktivitetsbehov. Jag bakade en kaka på förmiddagen och på eftermiddagen har jag gjort ättiksströmming - av gåvan från grannen Ylva igår. Det blev 39 strömmingar, sammanlagda två och två med persilja emellan till strömmningsflundror. När jag såg hela härligheten tänkte jag på hur Klas och jag skulle kunna äta allt detta. Det var inget bekymmer. Precis när jag skulle börja steka så ringde Boel. Zorro var ute. När jag pratat klart med henne och skulle återgå till stekningen visade det sig att 16 av de 39 strömmingarna var uppätna. På gräsmattan utanför trappan låg Zorro och såg mätt ut! Jag visste inte ens att han kunde äta rå fisk! Med persilja emellan! Det kunde han. Sedan gjorde han i alla fall inte anspråk på den sedvanliga kvällsmaten som är torrfoder med lite stekt nötfärs.
Solig dag även denna dag. Vi har fikat ute och jag har suttit i solen och läst. Skönt att vara här, det har jag nog skrivit tidigare!

söndag 20 september 2009

Stille-ben

Overksam

Att sitta med benet och hela mig stilla är inte alldeles lätt. Att hoppa på kryckor utan att sätta höger ben i golvet är ganska jobbigt -och ju en helt ny erfarenhet. Hoppas den första och den sista gången! Tid att läsa, ja. Mycket jobb för Klas, dock. I eftermiddag, ett dygn efter gipsningen, får jag i alla fall stödja på foten, det måste ju bli mycket lättare.

Sol och molnfri himmel här på Askö idag också. Skönt att vara här. När det blir bara lite varmare på förmiddagen tänker jag placera mig i en stol i solen, med eller utan filt. Jag har med mig en god bok hit: Vi, de drunknade. Den är skriven av en dansk journalist och författare, Christian Jensen. Boken handlar om en liten sjöfartsstad i Danmark. "Vi" är stadens befolkning genom seklerna. Tjock bok, men fängslande story.

lördag 19 september 2009

Ingen sälsafari!

Nej, det blev ingen sälsafari. I stället for vi till akuten på Västerviks sjukhus i morse. Foten blå och svullen, inte bara stukning, sade Klas. Nej, efter lång väntan blev det röntgen och bedömning: liten spricka under ankelknölen. Gipsstövel och två kryckor! Inte stödja på foten på ett dygn, sedan ta sig fram med två kryckor och därefter med en. Gips bort om fyra veckor. I det längsta tyckte jag väl att det skulle gå på Örö också, åtminstone om vi senarelade överfarten dit. Innan Klas hann lägga in sitt veto ringde Martin och sade med bestämd stämma att det gick väl inte. Han ringde återbud. Vi tar det nästa år i september i stället.
Så vi återvände till Askö och Katarina kom hit. Vi satt i solen utomhus och drack kaffe och åt sedan middag tillsammans. Katarina gjorde Sirpas oöverträffade björnbärspaj och Klas lagade lammstek med potatisgratäng. Jag satt bredvid med foten på en stol, - inte helt enkelt att sitta overksam medan andra jobbar.
Zorro tycker att matte har blivit konstig. Inga gömma/letalekar på vinden, ingen gemensam promenad hela flocken.

fredag 18 september 2009

På Askö med svullen fot!

Alltså, hur ska man kunna njuta av promenader på Örö med svullen fot? Låt oss ta det från början: vi är på Askö och det har varit en underbar brittsommardag. Men ganska dramatisk. Det började med att jag ville ta med Zorro på svamppromenad - jag har längtat!. När vi nalkades skogen lade han sig platt på marken med nosen mot hemvägen. Det blir aldrig någon kantarellhund av honom! Så jag gick hem med honom och strövad vidare på flera svampställen - med ganska klent resultat men ändå. Under tiden gick Klas ut med Zorro och fick för sig att Zorro skulle spåra mig - i det korta koppel han hade på sig. Zorro iväg och Klas föll framlänges och tappade kopplet vilket inte hindrade Zorro från att fortsätta spåra och han försvann i fjärran. Så småningom kom han tillrätta, tack och lov.
Nu i kväll gick vi alla tre lilla kvällsrundan. Jag klev snett på höger fot. Det gjorde jätteont och resultatet är en präktig svullnad.
Örö då? Örö är en ö i ytterskärgården norr om Oskarshamn. I födelsedagspresent av Katarina och Martin och deras familjer fick Klas och jag två dagars vistelse hos paret Wiström på Örö. Höjdpunkten under vistelsen är en "sälsafari" tidigt på morgonen. I övrigt blir det strövtåg, måltider och bastu och kravlös tillvaro över huvud taget. Det passar inget vidare med en svullen fot!
Bortsett från dessa dramatiska händelser så är det underbart att vara här. Dahliorna blommar, rosorna likaså. Jag har plockat en liter av våra odlade björnbär och lite av det blev till en björnbärspaj till efterrätt idag.
I morgon åker vi till Laxemar. Där möter Christina upp och hon ska låna Zorro medan vi är på Örö. Katarina kommer också till Laxemar i morgon och vi har tänkt oss en svamppromenad i Ernhultskogarna... Sedan ska vi ha maten klar tills Christina kommer. Roligt att träffa dem båda.

onsdag 16 september 2009

Kyrkovalet igen

Igår skrev jag om anledningarna till att jag röstar i kyrkovalet. Jag skrev till ett skäl men suddade ut det igen. När jag läser dagens Nerikes Allehanda så känner jag mig peppad att nämna den anledningen trots allt: I en artikel är Sverigedemokraternas förstanamn intervjuad på två helsidor och med jättebild. Kanske är NA:s baktanke så som statsvetaren Henrik Oscarsson skriver: Om partiet har en för hög svansföring kan det mobilisera väljare som inte gillar Sverigedemokraterna och som annars inte skulle gå och rösta". I så fall, tror jag, når NA upp till sin tanke. Daniel Spiik har, minst sagt, aparta idéer - typiska för Sverigedemokraterna. Det mest stötande är när han säger om homosexualitet: "det enda tråkiga är när flickor är lagda åt det hållet. Det försämrar ju oddsen för en annan." NA tillägger: ... säger den gifta trebarnspappan till NA.
Nu på väg till en fullspäckad dag. Först lämna Zorro hos Britta.

tisdag 15 september 2009

Tillfällig dagmatte

Först i morse fick jag klart för mig att Klas har heldagssammanträde i sin miljönämnd i morgon. Jag har min invandrargrupp på förmiddagen och nämnd på eftermiddagen. Nu var goda råd dyra: hur skulle vi ordna för Zorro? Före åtta ringde jag till Britta, jo då, hon ställer upp. Så vi vandrade dit, Zorro och jag, och jag presenterade dem för varandra. Efter att ha undersökt hela hennes bostad slog sig Zorro ner vid Brittas fötter och lade sig till ro. I morgon får han låna henne hela dagen! Vad gjorde man utan sina vänner?!
Förmiddagen tillbringade vi i skogen, Klas, Zorro och jag. Lite trattisar hittade vi - ja, sådär var sin handfull. När vi kom hem och mötte grannen Hasse i garaget berättade han att han häromdagen plockade och rensade 25 liter! Orättvist!
Möte om föreningsbidrag på eftermiddagen. Kommunens samarbete med föreningar behöver struktureras lite bättre och vi jobbar med det i en grupp politiker och tjänstemän.
Nu har jag just förberett träffen i morgon med invandrarkvinnor. Vi bestämde senast att alla i gruppen ska tänka ut något att leda ett litet samtal om. Redan när jag presenterade mig förra gången och berättade att jag har hund, märkte jag aversion mot hundar hos flera av kvinnorna. Och ofta, ofta när jag möter främst somaliska kvinnor och barn ser jag att de blir rädda för Zorro, trots att han är kopplad och går fint vid min sida. Eftersom hund ju faktiskt ingår i svenskt liv tänkte jag nu att jag skulle vilja tala om hundar i allmänhet och Zorro som exempel. Jag tar med mig några avväpnande bilder.
Idag har vi röstat i kyrkovalet. Det var faktiskt en liten kö på pastorsexpeditionen och framför oss i kön stog Britta!
När jag talade med Martin i kväll och berättade om röstningen ifrågasatte han vad kyrkan har med partipolitik att göra. Jag kunde inte svara övertygande... Men de tre jag kryssade för tror jag skulle kunna tillföra kyrkan en hel del.
Nu ska jag sova men först läsa några sidor i Agneta Pleijels bok Syster och bror. Det är en fin skildring av ett syskonpar i mitten av 1800-talet, där brodern är författarens farfars farfar.

måndag 14 september 2009

Spårhunden Zorro

Emellanåt blir man extra stolt över Zorro. En sån dag var det igår. Vi planerade spårning med husse som figurant - fast då heter det visst "sök". Tanken var att Klas skulle gå kors och tvärs i skogen och sedan sitta och invänta spårhunden Zorro och mig. Det gick ju inte: Zorro kunde inte acceptera att flocken spreds. I stället gick Klas in i skogen medan jag väntade på skogsvägen med Zorro kopplad. Så kom Klas fram längre bort på vägen och vi tog vår vanliga 4 km-promenad. När vi kom tillbaka ifördes Zorro spårselen med lina och sedan bar det iväg över stock och sten med mig som en vante efter. Klas hade med röda plastband märkt ut sin väg genom skogen och i ögonvrån hann jag se att vi passerade tätt intill dem. Så var vi framme vid målet som var några korvbitar.
Sen kan man fundera över vad hundar får i sig när man inte ser på... I går kväll blev Zorro vissen, kräktes och kräktes, åt ingenting, drack vatten och kräktes upp det igen. I morse likadant. Jag ringde till veterinärstationen och frågade till råds, sedan åkte jag dit och hämtade ut preparat för 600 kr. Fick också inpräntat att vatten var jätteviktigt och skonkost som skulle vara kokt vitfisk och kokt ris i små portioner. Nu i kväll är han pigg igen, verkar hungrig, äter sin fisk och dricker sitt vatten. Hoppas det håller i sig.
Som minne från igår har Zorro två fästingar i ljumskvecket. Nu ska vi medelst pincett ta bort dem. Fästingplockaren finns kvar på Askö...

lördag 12 september 2009

Kyrkovalet

Vi ska rösta i kyrkovalet. Vi brukar, skam till sägandes, röstskolka när det gäller just detta val men vi är ju medlemmar i Svenska kyrkan och får ta ansvar för det. Fyra val gäller det: församling, kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Jag har kollat namnen på S-listorna och tycker att flera är helt OK.
Inte alls som i Stockholm, Gustav Vasas församling. I systerdottern Elisabeths blogg finns länk till en annan blogg som visar affisch med reklam för en av kandidaterna där... Undrar om den mannen får många "kryss" på valsedeln?
Idag har vi njutit många timmar av fint septemberväder, först i Karlslundsskogen, sedan en lång promenad genom stadsparken och vidare runt Slussen. Min stegräknare visade på 16.055 steg dvs nästan 10 km. Det är bra - och skönt har det varit.

torsdag 10 september 2009

Septemberluft

Fortfarande möjligt att gå barbent och kortärmad. 20 grader när vi tog vår kvällspromenad. På förmiddagen for vi iväg till Karlslund för sedvanlig skogspromenad. Skönt i solen!
Kerstin, som är Zorros "fadder", har varit här och fikat. Zorro jättelycklig, fick paket och uppmärksamhet. Sedan gick Kerstin och jag iväg för att köpa avtackningspresent till vår f d chef Lena som nu avgår från kommundirektörstjänsten. Både Kerstin och jag - och säkert många fler - tycker att det är stötande att den nya kommundirektören, en man, får nästan 50.000 mer i månadslön än vad Lena haft. Kan man verkligen göra skäl för 100.000 i månaden?
I morgon em är det avtackning i rådhusets representationsvåning. Det blir nog trångt!

Just nu hördes ett väldigt väsen utanför huset. Zorro, djupt inslumrad trodde jag, rusade upp och ut på balkongen. Förbi på Rudbecksgatan i sakta mak körde minst 20 cirkusekipage från vår lokala Cirkus Victoria. Såg häftigt ut, undrar just vart de är på väg.

onsdag 9 september 2009

Att lära sig svenska

Att tala, läsa och skriva svenska är viktigt för alla som bor i Sverige. Alla invandrare har rätt till SFI (Svenska för invandrare) men för alla räcker inte utbildningen till för att kunna behärska det svåra svenska språket. För att öva sig att tala svenska finns i Örebro ett projekt, Eva-projektet. Jag fick en inbjudan att ingå i en grupp av två svenskar och fem invandrare som ska träffas en förmiddag under tio veckor.
Idag började gruppen. Min föreningskamrat Arne och jag ska varje onsdagsförmiddag träffa en grupp med sju invandrare. Uppdraget är att hjälpa dem att öva sig på svenska språket.
De fyra, en man och tre kvinnor, som deltog idag har kommit till Sverige från Irak, Kurdistan, Afganistan och Syrien. tre kvinnor och en man. De har varit i Sverige i mellan 8 och 15 år. Alla har familj med flera barn och i alla familjerna talar alla barnen god svenska medan föräldrarna har svårt att tala och ännu svårare att läsa och skriva svenska. Ingen av deltagarna har arbete och därmed träffar de väldigt sällan svenskar. Jag frågade om de kunde öva sig tala svenska med sina barn, barnen kanske kunde berätta om sin skoldag på svenska. Alla var överens om att det inte alls vore bra att barnen talar svenska hemma, kanske skulle de då glömma sitt hemspråk.
Detta är ett moment 22!
Man frågar sig: hur ska det bli med denna spiral av dåliga språkkunskaper som leder till isolering som leder till fortsatt dåliga språkkunskaper som leder till fortsatt isolering osv?

Det var en rolig och intressant förmiddag. Vi talade om lite av varje, bl a om klimatet i deras hemländer, om värme och kyla. I Irak och Syrien går man inte utomhus mellan kl 7 och 19 sex månader av året. På dagen är det 45-50 grader och man sitter inne och väntar på svalkan. I Afganistan är det regn tre månader och snö fyra månader men varmt i januari och februari.
Det ska bli roligt att träffa gruppen igen nästa onsdag!

tisdag 8 september 2009

Dyrt att vara närsynt?

Att höra dåligt kostar inte pengar i vårt landsting - det vet jag som har fått både fantastiskt fina hörapparater och T-slinga till TV:n alldeles gratis. Att se dåligt är däremot dyrt. Men hur dyrt måste det vara?
I februari 2008 fick jag de glasögon som jag nu har på näsan. Pris drygt 8.000 kronor varav bågarna kostade lite över 2.000. Ett bra tag nu har de inte känts bra, för första gången i mitt liv har jag ganska ofta haft ont i huvudet och för att läsa har jag varit tvungen att lyfta på glasögonen. Nu har det kommit en ny optikerfirma till Örebro, med etablering i bästa läge på Drottninggatan. Deras nisch är fast pris för glasögon, c:a 2.500 för progressiva och 500 för enkelslipade - inklusive båge. Idag gick jag dit. Efter synundersökning, som visade att närsyntheten har minskat väsentligt, bestämde jag mig för både progressiva och enkelslipade. Pris med undersökning och försäkring 3.500. Inga märkesbågar precis men so what? Det man frågar sig är hur priserna kan vara så olika. Annan skillnad? Det visar sig.

Ett hundlivs vedermödor

Omedelbart före klippning...

... och omedelbart efter

En dag fylld av påfrestningar för Z. Först for vi ut till Karlslund för att gå på skogspromenad. Säkert precis före oss på stigen hade den underbart doftande tiken Mira gått - kanske löper hon t o m. Z stretade på så gott han kunde för att om möjligt komma i kapp henne. Hans missunnsamma husse och matte svängde i stället in på en mycket liten stig med mycket snår och många vattenpölar...
Efter lunch for vi iväg till Vintrosa för att kolla ett hundpensionat - vi ska ju åka till Cypern i oktober men utan hund. Pensionatsinnehavarinnan skulle nu godkänna Z och vi skulle godkänna miljön. Det var OK så vi tecknade avtal om en veckas inackordering där.
Inte bara goda ting är tre utan även de jobbiga. På eftermiddagen var det dags för klippning. Vi strosade iväg mot klippdamen och allt var frid och fröjd tills vi kom in till henne och Z lyfte sitt huvud och såg vem vi besökte. Z vände tvärt, tog spjärn med alla fyra fötterna och rusade ut ur lokalen. Men det hjälpte ju inte och två timmar senare hämtade vi ut en hund, som vi knappt kände igen. Men skönt också för mig att lurvet är borta, jag fick allt sämre samvete vartefter hans päls blev tovigare och tovigare.



måndag 7 september 2009

En lååång promenad

Utsikt över Hjälmaren. Klicka på bilden så får Du njuta dubbelt av utsikten!

I morse vandrade vi iväg, Klas, jag och Zorro. Vi tog med oss präktiga lunchmackor och Zorros vanliga lunch. Vi gick i tre timmar och rastade en kvart. Vi gick nästan en hel mil: längs Svartån, genom stadsparken, ut till Naturens hus, vidare till Rävgången genom det gamla villaområdet i Rynninge och till sist genom stan. Lunchen åt vi vid en av de markfasta bänkarna vid Hjälmarstranden. Vädret var alldeles lagom septembersvalt.
Sträckan vi gick är precis den som jag brukar stavgå med Britta, som nu har ischias och inte alls går med stavar.

Baby Björn

Idag för 39 år sedan föddes Björn, han som blev bara tre dagar gammal. Jag brukar vinka till honom där han sitter på sitt moln tillsammans med sin mormor och mormors mor. Tänka sig att, om inte om varit, så skulle han idag ha varit en nästan medelålders man...

söndag 6 september 2009

Älskade hundar

Alltså, klicka på bilden här nedan så blir den större. Då syns också hur kärleksfullt alla tittar på sina hundar.

Bilder från lagottoklubben, se nästa inlägg.

Sex av sju Lagottohundar vid utflykten igår. Var är Candy? Hennes matte
är aktivitetsledare och står längst till vänster.

Aktivt veckoslut

Söndagskväll. Vi har ätit kalorisnål middag: ugnsbakade rotsaker med lite kassler, melon - och ett glas vitt vin. De trevliga, avkopplande somrarna sätter sina spår och nu handlar spåren om
+ 3 kg runt midjan och lite här och där. Jag vill inte ha kvar dem! Men det är mycket lättare att få dit kilona än att få bort dem, det är detta veckoslut ett bevis för.
Fredag: sommarfest i bostadsrättsföreningen. Inte gårdsfest utan garagefest och det gick jättebra, hög mysfaktor i garaget, vem kunde ana det? Vår nya granne högst upp driver en kinarestaurang och hade levererat maten: räkspett, biffspett, kycklingspett, grönsaksspett med olika såser och ris. Sedan ost och kex, kaffe och kaka och godis. Trevlig fest i gemenskap med goda grannar - vem tänkte på sommarkilona? Inte jag i alla fall.
Lördag: utflykt med lagottoklubben uppe i Kilsbergen. Lång skogspromenad med sju glada hundar, som alla känner varandra sedan länge, och deras hussar och mattar, sedan fika tillsammans vid Agnetas sommarstuga. Stadspromenad i koppel på eftermiddagen efter en ganska lång tupplur.
På lördagskvällen middag med Klas´ studiekamrat Perra, på besök i Örebro: svampmacka på dagsfärska kantareller från Kilsbergen, ugnsstekt hajmal enligt Martins recept, blåbärspaj med vaniljssås. Blåbären kom från torget, 35 kr per liter.
Idag har det varit mer friskvård och präktigheter än fest: skogspromenad med Zorro, enkel lunch, lång tupplur, tvättstugan, lingonsyltkokning och rårörning med lingon från torget.
Idag har jag också ägnat mig åt sekreterarskapet i Wadköpings s-förening: har skrivit ett brev till medlemmarna med inbjudan till vår studieresa till partihögkvarteret i Stockholm i slutet av setpember, påmint om nominering till kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och riksdagen - det börjar bli dags nu - inbjudan till föreningens studiecirkel om skolpolitik och påminnelse om att de som tillhöra svenska kyrkan bör rösta den 20 september. Det har varit lite motigt att komma igång med föreningsverksamheten men nu känns det som att jag än inne i den igen.
Men så är det det där med kilona...
Nu har jag skrivit allt detta och försöker lägga in bilder. "Fel på sidan" säger en skylt, jag få försöka lägga in bilderna senare, särskilt den med hela lagottoutflykten.

torsdag 3 september 2009

Regn och rusk

Hela eftermiddagen och hela kvällen och faktiskt fortfarande nu kl 21 har regnet öst ner. Gatorna är tomma på folk förutom en och annan som hukar under ett paraply. När jag nyss gick ut på hundpromenad tedde jag mig säkert som ett spöke, ett rött sådant, i min nästan fotsida regncape. Sån tur att morgondagens gårdsfest ska äga rum i nyskurat garage i stället för på gården...
Politiska aktiviteter igår och idag. Igår sammanträde i programnämnden, idag ekonomiutskott på förmiddagen och samverkansgrupp kommuner/landsting på eftermiddagen. Intressant men det 70-åriga huvudet blir lite trött efter två sammanträden på samma dag.
På förra sammanträdet i ekonomiutskottet fick jag en reprimand av ordföranden - jag hade inte skickat ett papper, som delades ut inför nämndsammanträdet i juni, till en frånvarande ledamot (S) - det hade inte ens föresvävat mig att jag skulle göra det. Idag blev jag bestört när jag upptäckte att reprimanden finns intagen som egen punkt i protokollet! Jag känner att jag är för gammal för att behöva ta emot reprimander! Inte roligt!
Just nu sitter jag och samlar mig till att återuppta min andra blogg, den med lite mer politisk inriktning. Tvekar lite, i den kan man ju inte bara skriva rätt upp och ner det man tänker. Formuleringar och tankar måste nog övervägas lite mer. Jag tror jag gör det i alla fall. Temat ska vara "att slå över bältet" men inte handla om personliga reprimander utan om formuleringar i en debattartikel i Nerikes Allehanda idag.

tisdag 1 september 2009

En hunddag

Lyckad hunddag för hund med opraktisk färg...

Inget inbokat denna dag. Den kom, nästan helt och hållet, att ägnas Zorro. Tidig mogonpromenad - Z talade om att det var bråttom... Så klippte jag hans långhåriga ben och sprättade bort lite tovor i pälsen (jag räknar dagarna tills vi får gå till klippdamen). Så kom Klas från sitt gym och vi for iväg till skogen. På vägen dit stannade vi och hämtade ut ett skär till den nya klippmaskinen, 500 kr.
Sol och sommar och skön skogspromenad med Z fritt springande lekande med de båda labradorerna och de båda springelspanielerna (heter det så?) och vi glatt samspråkande med deras resp mattar. På vägen mötte vi också den undersköna goldentiken Mira - då handlade det mest om att hålla hårt i kopplet...
Hem med smutsig hund som till all lycka tåligt låter sig hanteras i duschen. "En opraktisk färg ni valde" sade någon en gång...
Efter lunch gick jag och Z till stadsparken. Där strövade vi runt och kollade blommorna, satt på en bänk (ja, Z låg under bänken) i halvskuggan och njöt av värmen och den stilla brisen.
Middag och den vanliga kvällsleken som väl också är en träning i det ena och det andra.
Nu tog husse över för kvällspromenad och så är den här hunddagen slut.