Nedstämdhet (S)

I kväll har vi dels fått e-post från vårt parti lokalt, dels hört på Tvärsnytt att en av våra partikamrater hastigt lämnat alla sina uppdrag i partiet. Skälet är att han mixtrat med lön och arvoden, inte begärt tjänstledigt från sitt jobb för uppdrag i politiken och facket och alltså uppburit dubbel ersättning. Fullständigt ofattbart att göra så och helt uppenbart att det skulle uppdagas. Denne man kandiderade som eu-politiker, satt i KF och KS och stog näst intill på valbar plats på riksdagslistan i vårt län. Hade fackliga uppdrag. Vad får en person att sätta allt detta på spel? Gåtfullt!
I övrigt en alldeles vanlig fredag: veckohandling, promenader med Zorro, en tillsammans med Klas och en medan Klas städade. Vi har ätit tacos med olika tillbehör och äppelknyten med glass. Tittat på Skavlan. Nu kväll och vi hoppar över filmen om Zorro...

Grattis till sommargrannen

Just nu såg jag på Aktuellt att Stig Fredriksson har fått medalj av kungen för sina framstående journalistinsatser. Välförtjänt! Alltid lika intressant att höra hans rapporter från främmande land. På 70-talet var han utrikeskorrespondent i Moskva och skrev häromåret en bok om sin, under kalla krigets dagar, på sätt och vis aningslösa kurirverksamhet för författaren Alexander Solzjenitsyn, som ju var i minst sagt onåd hos regimen.

Om Solzjenitsyn har jag ett särskilt minne. 1983, då jag var på rundresa i dåvarande Sovjetunionen blev det flygförsening i Tasjkent. De lokala värdarna ordnade en frågesport för att förströ oss. En av frågorna: Nämn en sovjetisk författare. Solzjenitsyn, sade jag. Men det fanns faktiskt ingen författare med det namnet så det blev underkänt...

Hindersmässa i Örebro. Mycket folk på stadens gator. Bra tillfälle att samla på sig årsbehovet av plastpåsar av allehanda slag. Det har vi gjort hos Jonas från Kristianstad, vår årliga leverantör. Så har jag köpt årsbehovet av ullstrumpor, tunna och lite tjockare. Getost köper vi alltid av ett äldre par med många getter hemmavid. Klas köpte en plånbok.

Hundpromenad i Karlslund på förmiddagen. Ny rimfrost, så vackert. Kanske lite uttjatat men jag tog i alla fall några bilder med kameran i mobilen.

På eftermiddagen flitigt arbetat med uppgifter efter styrelsemötet i Wadköping.

Nu följt Antikrundan, favoritprogram.

Särskilt innehållsrik dag!

Rogivande vithet i vuxenhabiliteringens Upplevelsen

Makarna Winblad på ArkivCentrum i kväll

Mycket roligt och mycket lärande denna dag. Hela förmiddagen inspirationsdag för vår förvaltning och vuxenhabiliteringen. Tre intressanta föreläsningar hann jag med. Full av beundran över kunskap och engagemang hos personal i våra gruppboenden. Intressanta utställningar om olika verksamheter. Så fick jag också möjlighet att titta in på "Upplevelsen", den del av vuxenhabiliteringen som verkligen ger utvecklingsstörda personer en upplevelse. Jag tog en bild av det helt vita rummet, det som ger stillhet och ro. En jättetrevlig förmiddag, inte minst för att den gav möjlighet att träffa så många människor från förr - som minns mig från förr och gärna kom och påminde om det!

Eftermiddagspromenad med Zorro i ymnigt snöfall. Vi såg ut som snögumma resp snöhund när vi kom tillbaka.

I kväll föreläsning på ArkivCentrum, där vi är medlemmar. Ewonne Winblad, känd från TV, berättade om sin bok Frälst, förmögen, förskingrad. Den handlar om skaparen av de tolv hushållsskolor Margaretaskolorna, som fanns i olika delar av landet. Den enda som finns kvar är Margaretas festvåning just här i Örebro. Ewonne Winblads svärmor var systerdotter till Margaretaskolans skapare Hanna Lindmark. Ewonne Winblad har tillsammans med sin man Lennart Winblad, också han f d TV-journalist, gjort en god forskningsbragd och berättade livfullt om Hanna Lindmarks liv. Salen var proppfull av intresserade människor.

Vardagspolitiskt liv

Gårdagen och dagen idag har präglats av min fritidspolitiska vardag - förutom förmiddagspromenaderna i skogen med Klas och Zorro, Zorros fyra bästisar och deras mattar, förstås.
Igår hela eftermiddagen presidiemöte i nämnden för funktionshindrade. Samtalstonen numera god och avspänd trots majoritets-/oppositionsrollerna. Mycket att diskutera: bostadsplanen - hur mycket ska vi bygga, vilka nya lokaler behöver vi, verksamhetsberättelsen - vad har gjorts under 2009 och med vilket resultat?, mm. Efter presidiet vandrade vi, Maria, Åsa och jag, iväg till vårt nya serviceboende. Sex personer med autism bor i var sin liten lägenhet i en vanlig trappuppgång, en lägenhet är gemensam lokal för måltider och umgänge, i källaren en bubbelpool! Vi var inbjudna till en av dem som bor i huset och blev väldigt glada över den jättetrevliga lägenhet som är hennes ombonade hem.
Hem och lagade middag, Martins goda fiskrätt: vit fisk kokt i ugn med wookgrönsaker och grädde.
Sedan iväg till fullmäktigegruppen. Genomgång av ärendena till kommunfullmäktige - där jag ju inte ingår. Här diskuterades också de egendomliga turerna kring ev försäljning av Gustavsviks bad och camping. Uppenbart att mycket händer i majoritetens slutna rum...
Hem till en stunds lek med Zorro.
Idag Zorropromenader för- och eftermiddag. Konstaterade att staden förbereder sig för Hindersmässan i dagarna tre. Den börjar i morgon.
I kväll möte i s-föreningens styrelse. Hos Åsa, som alltid bjuder på de mest förföriska frallor av olika sorter - så har hon också ett bageri tvärs över gatan! Styrelsen känns som våra vänner och diskussionerna är ivriga, välvilliga och oftast konstruktiva. Nu planerade vi för årsmötet i mars och vårens medlems- och öppna möten.
Så hem till en stunds lek med Zorro även denna kväll. Nu ligger han här och angriper en s k tuggrulle - trevlig sysselsättning, tycker han, bra för tänderna, tror jag.
Själv sneglar jag mot min mobiltelefon. Vill öppna Storytel ("bok i telefonen") och lyssna på Håkan Nessers Kommissarien och tystnaden. Svårt att lyssna när jag gått och lagt mig, plötsligt vaknar jag och har missat någon timmes handling...

Inte första april...

Jag vill faktiskt påpeka detta - inte första april och inte dolda kameran - innan jag berättar att i kväll ringde en person från Lokalhistoriska sällskapet i Örebro. Sällskapet ska via Arkivcentrum ge ut en bok med uppsatser om Örebro. Hade jag nu något emot att man tog med min uppsats om kvarteret Brandstationen, som en av sju uppsatser? Jag skrev den för flera år sen när jag gick en lokalhistorisk kurs på just Arkivcentrum. Vi hade just flyttat in här i kvarteret Brandstationen, ett kvarter med gamla anor. Nej, jag har ingenting emot att uppsatsen publiceras i boken, tvärtom känner jag mig väldigt hedrad. Glad!
På förmiddagen idag anlände vi samtidigt till vår startpunkt för hundpromenader, de båda labradorerna med sin matte, de båda springer spaniels med sin matte, Klas, jag och Zorro. I två timmar vandrade vi tillsammans, fyra människor och fem hundar. Som vanligt talade vi om allt möjligt, idag ganska mycket om sjuka hundar, gamla hundar och hundar som dör. Bakgrunden till samtalsämnet var att jag och Zorro i går mötte en shepland sheepdog som var 14, 5 år, nästan blind, nästan döv och gick stelt och vacklande. Zorro hälsade först på den gamle men drog sig sedan upp i en snödriva och såg allmänt avståndstagande ut. Den gamla hundens matte berättade att det är vanligt att hundar gör så när de träffar denna urgamla hund.
På vår promenad idag talade vi också om oron när hundar blir sjuka och vad man kan göra om man, som jag, inte har minsta koll på medicinska företeelser. Men Klas har ju det desto mer och verkar inte orolig ens för sjuka djur.
Men nu känner jag mig orolig över släkthunden Musse i Krylbo som har blivit sjuk. Lite bättre idag, verkar det som, och jag håller tummarna för honom.
Idag har jag läst handlingarna till måndagens presidiesammanträde. Bland annat ska vi yttra oss över förslaget till klimatplan för Örebro kommun. Helt omöjligt för mig att veta om den är bra eller inte. Det verkar som att man inte förväntar sig att vi i vår nämnd ska veta det, så för säkerhets skull skickar man med programnämndens yttrande och tycker att vi ska stå för det. Jag undrar dock vad det är för vits med det - antingen ska vi väl tycka något i nämnden eller också borde vi avstå från att yttra oss. Låtsasdemokrati blir det ju annars.
Demokratibrist förefaller det också råda hos moderaterna lokalt i Örebro. De har haft provval för fullmäktigelistan och en person som i provvalet kom på 8:e plats har placerats på 26:e, alltså utan möjlighet att ens komma med som ersättare i kommunfullmäktige. Det partiets medlemmar, som alltså i provvalet sagt sitt, måste ju tycka att det inte spelar någon roll vad de tycker. I en debattartikel i NA idag skriver den bortröstade personen, under rubriken Ett centralstyrt parti, om ett parti där man hyllar tystnad och instämmande nickningar...

Kvällens dödssynd: avunden

Jag har just sett TV-program om dödssynderna. Sissela Kyle berättar om dem, en och en. I kväll handlade det om avunden. Hon kunde verkligen gestalta avunden på olika sätt, inte minst den som den elaka styvmodern hyste gentemot Snövit. Till slut kom hon fram till att avunden är ett problem för den enskilda människan men ingen dödssynd utan en sjukdom - som man ska hålla ifrån sig. Nu väntar jag på program om girigheten, den i mitt tycke värsta dödssynden.
I dag har jag varit hos Antonio och blivit klippt, ny frisyr, den blir nog klädsam när håret blivit lite längre. Jag vandrade också iväg till Body Shop och handlade foundation (det står så på förpackningen), rouge och en svamp att dutta på foundationen med för tillsammans 450 kr. Jag såg dessförinnan så blek ut att jag, när jag råkade titta i spegeln, trodde att jag var dödssjuk. Nu är jag frisk igen, det syns i spegeln...
I kväll har vi startat vårens studiecirkel i S-föreningen. Den handlar, förstås, om vårt valprogram och vad vår förening vill satsa särskilt på under valrörelsen. I kväll diskuterade vi också en DN-artikel idag som handlar om hur S, V och MP vill förändra sjukförsäkringen. Bra tankar och klädsam självkritik gentemot vår politik på det här området under förra mandatperioden när vi var i majoritet.
I morse blev det äntligen av: jag har länge tänkt påminna våra nya S-talespersoner för jobben resp för företagsverksamhet om betydelsen av särskilda insatser och särskilt stöd till personer med funktionsnedsättning för att öppna arbetsmarknaden för dem. "Från patient till medborgare" heter den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, en av förutsättningarna för att känna sig som medborgare är att ha ett jobb, klara sin försörjning, få användning av sina kunskaper och förmågor. Nu skickade jag e-post till dem, hänvisade till en artikel i senaste numret av Allt i politiken, hänvisade till Från patient till medborgare och erbjöd ett material som jag fick inför senaste sammanträdet i Nämnden för funktionshindrade. En av de båda har redan svarat och vill ha materialet. Det är jag jätteglad över!
Ja, så har vi ju varit i skogen med Zorro. Han har lekt med sina hundkamrater Dino och Målle medan jag fått goda råd av deras matte om hur jag kan bli en bättre ledare för Zorro.
Och just nu, kl 22.45, kom äntligen snöplogen och tog bort den bruna snön på vår lilla gata.

Om franska hundar...

Här är en särskild hälsning till Christina H-P, återkommen efter många år i Frankrike och nu utrustad med en schäfertant, men också till andra hundägare såsom Elisabeth med Musse och Kerstin med Pia.
I DN:s söndagsbilaga läser jag om hur det är att ha hund i Frankrike. Är det sant, Christina? Så här står det bland annat:
Franska hundar brukar slött rapande ligga i vägkanten och se bilar, mopeder och gångtrafikanter passera förbi. Men vid åsynen av en cyklist vaknar de till liv och biter sig fast i cyklistens närmast belägna fot. Sedan hänger de kvar till de tröttnat eller fått cyklisten på fall.
---
Men en gång i de franska Pyrenéerna - sedan en sällsynt vidrig pudel tuggat sig fast i min högerfot - kom hundens mätte ut och ropade något häpnadsväckande: Odjur, skrek hon. Sluta genast! En ovanligt förståndig matte hann jag tänka.
Till slut hade även dena hund tuggat färdigt. När jag tacksamt vinkande vände mig om hörde jag hur matte, med famnen full av pudel, samtalade med sin fyrbente vän. "Den cyklisten var ett riktigt odjur", kuttrade hon.
För min egen del vill jag betona att Z är ointresserad av cyklister. Vad som däremot skulle hända om han skulle komma åt skateboardåkare eller rullskridskoåkare är ovisst!

1999 pusselbitar

Nu är det klart, vårt 2000-bitars pussel. En enda bit lyser med sin frånvaro, vi har letat. Dock städade vi igår och kanske for denna enda bit in i dammsugaren. Nu undrar jag om det finns någon som i sin tur vill lägga detta fina pussel - det tar sin tid, det erkänns. Pusslet heter Emergency room och visar olika rum på ett sjukhus och ambulanser och skadade människor utanför sjukhuset. Se själv här på bilderna. Den undre bilden visar förlossningsrummet, den övre hela pusslet. Nu är det i alla fall demonterat. När jag plockade ner det tänkte jag på forna fattighus, där hjonen skulle hållas sysselsatta med att sticka strumpor. Eftersom det inte fanns så mycket garn att tillgå så repades strumporna upp så fort de var klara och så fick man sticka nya strumpor, etc. Både denna strumpstickning och mitt pusselläggandet är verkligen improduktiv sysselsättning - men pusselläggandet högst frivillig, rolig och lite spännande.

Nästan 0-gradigt här idag. Vi har varit ute i skogen, som de flesta dagar, och Zorro har lekt med sina hundkompisar, alla glada i hågen. Just nu är han på kvällspromenad med husse.

Igår första mötet i Litteratur- och skönhetscirkeln Biet. Vi gratulerade Kerstin H som fyller jämt och som vi vill fira med måltid på restaurang när hon kommer tillbaka från familjeresa till Teneriffa. Jag läser just nu Gabriella Ahlströms De oförglömliga - ny bekantskap bland författarna och originellt skriven bok. Man undar vad det månde bliva av den intrig som hittills beskrivits...

Torsdag idag, lite mildare väder, lite ljusare, nyvaccinerad mot säsongsinfluensan - fast den verkar inte vara i antågande. Hundutflykt till Karlslundsskogen både igår och idag och vild och glad lek mellan Zorro och hans hundkamrater. Aldrig någon tvekan om att allt går vänskapligt till - även när vit, lurvig Zorro ligger under en hög med tre svarta labradorhannar. Ett hundliv som heter duga!
Igår årets första sammanträde i nämnden för funktionshindrade. Verksamhetsplan och budget antogs - med reservation från oss i S och V. Det bästa på sammanträdet var ändå informationen om projektet Jobb i sikte. Syftet med projektet är att underlätta för ungdomar i gymnasiesärskolan att komma vidare i praktik och jobb. Kommunen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hjälps åt i projektet. Det avslutas 2012 - jätteviktigt att det finns en lösning på hur själva idén ska bestå. Självklart egentligen - går man på en yrkesorienterad gymnasielinje så borde man ju ha möjlighet att sedan använda sina kunskaper. Detta gäller så långt det är möjligt även om man har "generella inlärningssvårigheter" som väl är den vanligaste funktionsnedsättningen i gymnasiesärskolan.
Idag har jag varit och tittat på en modell i naturlig storlek till en lägenhet i det vårdboende som ska byggas på Ladugårdsängen. Samma arkitekt som ritat vårt hus här på Kyrkogatan. Välplanerat och genomtänkt, bl a med låg fönsterbröstning så att också rullstols- och sängbundna kan se ut. Varje lägenhet blir 35 m2, hyran per m2 kommer att motsvara den som gäller för Victoriahuset, dyrast i Örebro.
I morgon årets första möte i Litteratur- och skönhetscirkeln Biet. Kul!

Helgdagars lärdom

I kväll gruppmöte s/v för oss i Nämnden för funktionshindrade. Dessförinnan skrev jag, till slut, protokollet från senaste styrelsemötet i S-föreningen, gjorde en förteckning till föreningens valberedning inför deras jobb med att nominera folk till styrelsen mm. Jag har skjutit upp och skjutit upp men nu kändes det riktigt roligt att komma igång igen. Det är väl kanske som i Alf Henrikssons lilla vers från 1991:

Den vilsamma fritiden, käraste vän,

inte är det precis något fel på den.

Men se lyckan, när allt kommer omkring,

består i att uträtta saker och ting.

I övrigt har vi hunnit med en kylslagen promenad runt hagarna i Karlslund. Vi gick raskt! Före utflykten hade jag kokat grönsakssoppa, som alltså bara var att värma när vi kom hem. Så har jag lagt lite på 2000-bitarspusslet. Det tar form är faktiskt roligt!
Nu ska Klas ta bort stygnen efter blipp-operationen på kinden. Spännande och se hur det ser ut under bandaget...

Jobb för rättvisa

Rubriken är Socialdemokraternas och Vänsterpartiets i Örebro budget för 2010. Men det jag vill skriva om nu är en debattartikel i NA, skriven av Johan Pehrsson (FP). Den handlar om de fördomar, som gör att offentliga och privata arbetsgivare inte anställer personer med funktionsnedsättning. Johan Pehrsson skriver bl a om arbetsförmedlingens enkät till arbetsgivare om deras inställning till att anställa eller erbjuda praktik till en person med funktionsnedsättning. Jag delar JP:s besvikelse över resultatet: bara hälften av de offentliga arbersgivarna och ännu färre av de privata kunde tänka sig att anställa en person med funktionsnedsättning - utan att ens ha fått definierat vilken slags funktionsnedsättning det skulle handla om. Detta är upprörande! Särskilt som en annan undersökning visat att 87 % av de arbetsgivare som anställt en person med funktionsnedsättning blir positivt överraskade. Eller, som en chef på Stiftelsen Actíva sade på en konferens häromåret: efter en vecka ser man personen som individ, inte som en person med funktionsnedsättning.
Här är så mycket att kämpa för innan vi är framme vid den nationella handlingsplanens mål, Från patient till medborgare. På onsdag, vid sammanträdet i nämnden för funktionshindrade, får vi information om projektet Jobb i sikte, ett projekt för att underlätta för ungdomar i gymnasiesärskolan att få praktik och jobb.
Socialdemokraterna i Örebro har utsett företrädare för olika politikområden. Jag ska nu kontakta personen som får ansvar för jobb och personen med ansvar för näringslivsfrågor. Jag vill att de, var och en inom sitt område, medverkar till att också personer med olika funktionsnedsättning får tillträde till arbetsmarknaden och därmed blir medborgare fullt ut.

Time runs

Att lägga pussel är den verkliga tidstjuven! Man ska bara lägga några bitar till och efter två timmar upptäcker man att man ska lägga ytterligare några bitar till. Jag tror faktiskt att jag ångrar att jag letade fram pusslet med sina 2000 bitar! Pusselläggande hindrar en ju också från intressanta upplevelser, man bara står där lutad över ett bord och spanar efter bitar med samma färg och form som dem man just lagt!
Kylan håller i sig. Igår -23 grader och Lagottoklubbens månatliga utflykt ställdes in. Idag -21 på förmiddagen och -13 nu i kväll. Varje förmiddag, oavsett antalet minusgrader, har vi varit ute i skogen. Zorro måste ju ut och i skogen kan han springa tillsammans med sina hundkompisar i stället för att anpassa sin takt till pensionärspromenader!
Tid tar också mitt nya medlemskap i Facebook. Det är, liksom pusslandet, vanebildande. Man vill kommentera, man blir glad över dem som vill bli ens vänner och det är spännande att läsa vad andra har att berätta.
Jag har köpt en ny kamera! Den är ett tekniskt underverk och jag kämpar på för att lära mig alla finesser. Då och då snuddar jag vid tanken på att ett tekniskt underverk löper större risk att gå sönder än en gammal lådkamera eller motsvarande... När det blir lite mindre kallt ska jag ta jättefina bilder!
Min veckovisa stavgång är lagd på is. Britta, stavgångskamraten, har stukat foten! Lite sorgligt, stavgång tillhör också det som är vanebildande!
I morgon är det dags igen för kommunpolitiken. Gruppmöte i morgon kväll, nämndsammanträde och ekonomiutskott på onsdag. På torsdag ska jag gå och titta på en modell av en lägenhet i det planerade vårdboendet på Ladugårdsängen. 35 m2 är varje lägenhet, jag förstår inte hur en vårdbehövande person och en icke vårdbehövande make ska kunna rymmas i en sådan bostad. OM parboendegaranti är ett politiskt mål borde man väl åtminstone ha byggt bostäder som rymmer två personer...
Och så har vi städat ut julen för den här gången.

Lite mindre kallt!

Idag minus 10. Nysnö. Kändes nästan varmt när vi tog morgonpromenaden, jag och Zorro. Nu far vi alla tre ut i skogen.

Vårdnadsbidrag en integrationsfälla?

I förrgår läste jag i DN en brett upplagd artikel med rubriken Vårdnadsbidrag stänger förskolor. I ingressen kunde man läsa: Vårdnadsbidraget ökar i popularitet i invandrartäta förorter. På Järvafältet i Stockholm tvingas man nu lägga ned förskolor då många av barnen i stället tas om hand i hemmet av sina arbetslösa mammor.
I artikeln kan man läsa bland annat om familjer med många barn som därmed kan få vårdnadsbidrag i flera år, vilket kan leda till att "sexåringar kommer till förskoleklassen helt utan svenska som språk och i vissa fall också utan erfarenhet av världen utanför hemmet."
Efter mina möten med invandrarkvinnor, som trots många år i Sverige aldrig kommit igång eller glömt det svenska språket, blir jag bekymrad. Kvinnorna har berättat om sina barn, som lärt sig svenska i förskolan och skolan. Förskolan och skolan har också inneburit en kontakt för föräldrarna. Kvinnor med praktik eller arbete har känt stolthet och glädje över att deras värld även finns utanför hemmet. För mig känns den effekt av vårdnadsbidraget, som DN skriver om, som en tillbakagång både då det gäller kvinnornas situation och då det gäller barnens möjlighet till att bli en integrerad del av det svenska samhället - där ju i de allra flesta fall deras framtid finns.

Uteliv

Vår tillvaro präglas mest av uteliv, sunt och stärkande sådant. Med Zorro styr vi helt kosan till Karlslundsskogarna. Så vackert nu med allt det vita. Lite jobbigt att pulsa i snön men säkert god motion. I går blev det en eftermiddagspromenad och vi fick se en vacker solnedgångshimmel, se den här ovan.

Idag vaknade vi till -18. Jag gick en kort morgonpromenad i mammas gamla päls - behövs ingen kofta under. Den nya halsduken går numera att vira fyra varv runt halsen - de 2 meterna har vuxit till 3, hur gick det till? Några timmar senare for vi alla tre ut till Karlslundsskogen, väl påpälsade och Zorro med tassvax på trampdynorna och mellan dem. Det var förskräckligt kallt. En timmes promenad kändes mycket, mer var inte att tänka på. Förklaringen fick vi när vi kom in i bilen. I Karlslund var det - 27! Alltså tio graders skillnad!

Långpromenad på eftermiddagen var inte att tänka på. I stället letade vi fram ett gammalt pussel, 2000 bitar. Vi köpte det en jul för kanske sex år sen, började lägga men gav upp. Nu minns jag tydligt hur svårt det var att komma igång...

Och den lilla operationen då? Jo, den gick fort och lätt och nu har jag ett litet plåster på kinden. Om en månad får jag veta om det var något att bry sig om.

Ganska upprörd är jag över hur dåligt det är lite varstans med tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, bl a rullstolsburna. En man, Peter, åkte tåg mellan Stockholm och Uppsala. Där skulle han på fest. Men i Uppsala fanns ingen att hjälpa honom av tåget så han fick följa med tillbaka till Stockholm. Detta är långt ifrån det samhälle för alla som vi vill ha. Här finns anledning till förändring och förbättring!

Nytt År

Det nya året har några dagar på nacken (!). Att blogga har inte funnits tid till. Nyårsafton och nyårsdagen hade vi besök av Klas´ barn och barnbarn. Roliga dagar med huset fullt av folk. Zorro blev ompysslad och lekt med, särskilt av Mattias. Perfekt jullovsväder och på nyårsdagen for den unga familjen till Ånnaboda med skidor och pulkor. Klas, jag och Zorro drog iväg till Karlslundsskogen och pulsade oss genom snön på obanade stigar. Se bilder.

I skogen har vi sedan varit varje förmiddag. I dag möttes alla fem hund-kompisarna: de båda labradorerna, de båda springer spanielerna (heter det så?) och så Zorro. Oj, vilken glädje när de rusar om varandra och på varandra.

Idag besinnade jag att jullovet börjar lida mot sitt slut även för en politiskt engagerad pensionär. Så nu har jag utformat de yrkanden som s-/v-gruppen i Nämnden för funktionshindrade har på ändringar och tillägg i majoritetens förslag till verksamhetsplan och budget för 2010. I gruppen har vi gått igenom dem och beslutat vad vi vill framföra, nu handlade det om hur vi skulle framföra det... Inte säkert att det leder till ändringar men vi har i alla fall varit tydliga med vår uppfattning. Vi vill INTE att verksamhet läggs ut på entreprenad så länge det inte är möjligt att ge uppdrag till idéburna organisationer. Vi vill ABSOLUT att alla nya tjänster ska erbjudas som heltid men med deltid som möjlighet. Det måste gå att försörja sig på sitt arbete! Etc.

Med ett halvt öra lyssnar jag på TV 2 där man gör en tillbakablick på 1960-talet. Bl a talar man om att det var året då de första kvinnliga prästerna prästvigdes, Margit Sahlin och Elisabeth Djurle. Elisabeth Djurle fick sitt första jobb i Nacka församling och var den som i juni 1960 vigde Tore och mig. Mycket har hänt på dessa 50 år, det står väldigt tydligt av det som tas upp i TV-programmet. Eurovisonsschlagern med Siw Malmqvist, Lena Larssons förhånade praktiska mode, Sven Tumba Johansson som säljer de första kalsingarna i shorsformat och mycket annat.

I morgon ska jag få min vänstra kind opererad. En cellförändring (!) finns där som minne av tidigare bortopererad brun fläck.

Men nu ska jag njuta av avsnitt två av Damernas detektivbyrå i TV.