Färdigbloggat!

Så här på årets sista dag har jag äntligen bestämt mig: Jag lägger ner min blogg! Allt har sin tid. Jag vill hellre kommunicera med var och en av mina nära och kära, mina vänner och bekanta. Bilder kan jag också skicka till var och en. Och gärna ta emot.
Mitt nästa projekt är att skriva en vitbok om de två återstående åren i politisk opposition i kommunpolitiken!
Idag är det nyårsafton. Vi ska fira den här hemme, Klas, jag och Zorro. Om det vill sig så kommer i vår nyårsaftonmåltid att ingå stekt rapphöna. Eller kan det vara orre? I alla fall är det en skogsfågel, som Klas fick, djupfryst, i födelsedagspresent av Mattias och Monica. I den gamla Bonniers kokbok (jag fick den när jag fyllde 30 av min svärmor) står det hur man tillagar allehanda skogsfåglar. Vi ska göra vårt bästa, men, som Christina sade, det är ju inte långt till McDonald...
Tack för att Ni tagit del av min vardag. Gör det gärna också i fortsättningen men mer individuellt.
Gott Nytt År!

Julkort

Jag glömde ju att berätta att Elias inte är det enda lilla barn som förekommer på julkort. Idag fick vi ett fint foto av lilla My, dotter till Elin och Fredrik. Henne har jag aldrig sett i verkligheten man hoppas att det blir så småningom. Hon liksom Elias är ju mitt systerbarnbarn men barnbarn till en annan syster.
Och Birgit har också gjort ett särdeles fint julkort, ett foto av vackra blommor. Inga-lill har gjort ett fotomontage av tre viktiga händelser under sommaren. Och många vänliga julhälsningar har vi fått i form av julkort från goda vänner och nära och kära. Så härligt och så glad man kan vara!

God Jul!

Alltfler dagar mellan mina inlägg...
Idag är det dagen före dopparedagen, som man sade förr? Förr var det nog, jag har inte hört det uttrycket på evigheter. Vi väntar nu på våra julgäster: Mattias med familj och Torbjörn. Staffan hör också till julgästerna men han kommer först i morgon. Allt är förberett både för kvällens vardagsmiddag och för julbordet i morgon. Och för juldagsmiddagen.
Julkort är skickade och varje dag kommer också kort från släkt och vänner, i pappersformat eller digitalt. En jättefin bild kom från Elias där han klätt ut sig till tomte...
Och Zorro har fått sitt julbad, eller åtminstone juldusch med shampo och balsam. Han doftar himmelskt. Jag är lite imponerad av att han står i duschen så tålmodigt medan jag tvålar in, sköljer och sköljer, gnider på balsam, väntar en liten stund och sköljer och sköljer. Flera badhanddukar går åt för att få honom hyfsat torr. Han kanske rent av tycker att det är skönt att bli extra ompysslad. Nu ligger han under skrivbordet på min mammas lilla ryamatta. Han har nog inte fattat att hans allra bästa vänner bland de tvåbenta är i antågande: Mattias och Annie.
Det politiska livet sysselsätter mina tankar en hel del nu och det gäller mitt engagemang i nämnden för funktionshindrade. Från två år, visserligen formellt i opposition, i ett slags partnerskap med ordförande och vice ordförande (jag är ju andre vice ordförande) till verksamhetens fromma stundar nu tider av politisk polarisering. Vi har fått ny ordförande och signalerna är sådana. Jag tror att jag ska skriva en vitbok (heter det så) eller kanske politisk dagbok om de kommande två åren av mandatperioden.
Men först julfirande här hos oss och efterjulfirande i Oskarshamn hos de nära och kära där.

Luciadagen

Fint vinterväder, någon minusgrad och snö. Vi började dagen i Karlslundsskogen, skönt för oss att vandra där och skönt för Z att springa fritt. Trevligt att, nästan vid varje promenad där, möta åtminstone två andra mattar med sina två labradorer resp två springer spaniels. Vi byter några ord med dem, för varje möte berättar vi lite mer om oss själva.. Hundarna blir glada och leker en stund och så fortsätter vi åt var sitt håll. Helt kravlös samvaro.
I eftermiddag har vi varit på den årliga körsångskonserten, den här gången i Conventum arena. 450 sångare från sex körer, alla med Christer Kallin med ledare, och 2000 personer i publiken! Många ansikten man känner igen. Marcus sjunger i den 80-åriga kören Lorelei, jag spanade men såg honom inte. Däremot träffade vi Kerstin och utbytte information om julfirande. Efter konserten träffade vi dem båda och gratulerade Marcus till fin sång.
Också Örebros Lucia med tärnor deltog en stund i körkonserten. De sjöng vackert och var så söta.
Nu har vi ätit sen middag, Klas´ specialitet portvinsskinka av sista biten av julskinkan som vi köpte till s-föreningens julfest i måndags.

Klas och Zorro

Lite suddig men ändå så fin bild av Zorro och hans husse. Z njuter av all snö som har kommit Ute i Karlslundsskogen galopperar han i snön och rullar sig i den. Han tar väldiga språng över vattenfyllda diken och smyger i snåren längs vägkanterna. Vi har hittat en slinga av stigar, tillsammans fyra km - den är lagom för både människor och hund. Mot slutet rastar vi en stund och fikar, och det är ett ord som Z gillar.

Häromdagen kom senaste boken från Vulkans tryckeri. Jag har skickat den till systrar och syskonbarn. De egna barnen och barnbarnen får den när vi ses veckan efter jul. Gege ringde. Hon fick boken med posten idag och sträckläste den - det kändes som en god "recension".

På TV har vi numera en filmkanal. I kväll visar man I rosens namn på TV 1000. Efter två minuter förstog jag att hemskheter väntade och insåg att denna film inte är något för mig. Klas tittar på den och hemska tjut väller in genom min dörr. Antingen är det katter som slåss eller också plågar man människor (vilket är det troliga). Skriken går genom märg och ben och jag har, för säkerhets skull, stängt dörren väl.

I morgon är det körsångskonsert i Conventum. Det har blivit lite av tradition att vi ska gå på den och njuta av en verklig sångarglädje.

Haijbyaffären

När jag var liten talades det om Haijbyaffären, dvs Kurt Haijby som hade en sexuell relation med den 80-årige kung Gustaf V. Han fick pengar och smycken av kungen till hovets och andras förtret. Nu har det skrivits en bok om detta Hans majestäts olycklige Kurt. Här berättas om myndigheternas ingripande mot Haijby, särskilt överståthållaren i Stockholm, som lät spärra in Haijby på mentalsjukhus och såg till att han därefter deporterades till Tyskland. Där satt han inspärrad hos Gestapo tills någon myndighetsperson där fick kalla fötter och skickade hem honom till Stockholm. Så fortsatte allt elände tills Haijby till slut tog sitt liv på 1960-talet. Det man mest frapperas av är hur godtyckligt polis och andra myndigheter kunde agera, hur de ständigt avlyssnade Haijbys telefon, följde varje steg han tog och såg till att han skrevs in på Beckomberga. Dagens FRA blir ett under av diskretion jämfört med detta.
Haijby själv skrev 1947 en bok om sina öden och äventyr, Patrik Kajson går igen. Hela upplagan lär ha beslagtagits omedelbart efter utgivningen. Men ett ex finns bland min pappas efterlämnade böcker här hos mig.
I övrigt är det mörkt och regnigt i Örebro. Många far illa i skummet. Lite snö och lite sol skulle lätta upp det hela.

Flitigt i farten hela veckan

Ja, jag antar att jag har varit flitigt i farten för veckan har gått med snälltågsfart. Mest har det varit långa hundpromenader - i regn och blåst - stärkande för husse, matte och hund. Det har också varit mycket politik: kommunens omvärldsdag, programnämndssammanträde, gruppmöten och slutträff i studiecirkeln om EU:s jordbrukspolitik. Så har det varit stavgång med Britta, träff i litteraturcirkeln Biet (gissa varför cirkeln heter så!!!). I torsdags var det kommunens fest för aktiva i föreningar med social anknytning - och för ledamöter i programnämnden. 1000 personer njöt av mingling, julbord och underhållning. Det blev många återseenden.

Igår var det den månatliga träffen i lagottoklubben. Sju "kusiner" till Zorro med hussar och mattar lekte och sprang, tränade rallylydnad och fikade i duggregnet i Karlslund. Jag försökte fotografera men hundarna hade så bråttom och när jag tittade på bilderna hade de redan hunnit ur blickfånget och i bästa fall lämnat efter sig bilden av en halv svans! En bild har jag med här - den visar Zorro och en liten sju månaders valp i nysnön.

Idag har Klas och jag - äntligen - klätt om våra köksstolar. Det har varit lång inkubationstid, jag köpte tyget redan i somras. Nu är det gjort och det blev riktigt bra.

Julgardinerna är på plats!

Och i kväll har jag och 19.999 andra örebroare trängts framför Nikolaikyrkan och på Stortorget för årets upplaga av O, helga natt - populär underhållning med artister (Nana Hedin och Barry Banks), orkestermusik och körsång och - det är det allra bästa - allsång med allt från Prästens lilla kråka till Gläns över sjö och strand. För första gången har jag sett teckenspråkstolkning av musik (inte sångtexter alltså utan själva musiken). Det var fantastiskt att se.

Och så har jag talat med barnen om julfirande och julklappar.

Detta var min vardag den här veckan i stark sammanfattning.

Nu börjar en ny vecka - den börjar med invägning på fastande mage. Har jag uppnått veckans mål som är - 1/2 kg? Det återstår att se.

Tänd ett ljus

Det har varit första advent. Klas och jag hade gjort alla traditionella förberedelser: köpt mossa och gjort i ordning adventsljusstaken, tagit fram de båda elljusstakarna, en för köket, en för mitt arbetsrum, satt upp adventsstjärnan i köksfönstret och ljusgirland på balkonen. Och till sist vandrat iväg till Wadköpings julmarknad och köpt en krans för ytterdörren. Och den gamla julkaktusen står i full blom!
I år blev det mer advent än det brukar vara. En av grannarna, folk med stor musikalitet, hade bjudit in oss alla i övriga husets 32 lägenheter till adventskaffe med -sånger. Hur skulle vi allihop få plats, var min stora undran. Det visade sig dock inte vara något problem, med värdfolket var vi tio personer. Och vi sjöng och sjöng med pianoackompanjemang av värdinnan.
Den näst sista sången vi sjöng var Tänd ett ljus och jag har aldrig tänkt på att den kan säga så mycket, just nu inte minst till alla dem som drabbas av oron på arbetsmarknaden, alla ungdomar som inte kommer in där och alla redan anställda som hotas av varsel och uppsägningar. Det har varit dåliga tider förr och de har gått över i goda men hur visst är det en tröst för ett tigerhjärta.

I alla fall: Tänd ett ljus:

Tänd ett ljus och låt det brinna

låt aldrig hoppet försvinna

det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.

Tänd ett ljus för allt du tror på

för den här planeten vi bor på.

Tänd ett ljus för jordens barn.