Igår kom vi hem från vår resa till Budapest. Det var två jättefina dagar - kort tid men vi använde den väl. Vi kom på fredagskvällen till vårt hotell, så när flygplatsen som möjligt ville vi bo med tanke på tidig avresa måndag morgon. Lördag morgon matarbuss och metroresa till ett av Budapests termalbad, Széchenyibadet, där vi njöt av 40-gradiga bassängbad ute (trots regn) och inne med olika salter etc. Det var väldigt skönt och avkopplande.
Sedan vandrade vi längs paradgatan Andrássy ut och beundrade vackra hus från tider då det begav sig. De var nu omvandlade från privatpalats till ambassader och företagshemvister. Längst ned på gatan möttes vi av hundratals poliser i full skyddsutrustning med skottsäkra västar, axel- och benskydd. De såg skrämmande ut men skulle vara skydd vid en demonstration, som vi dock missade.
Lunchen blev - förstås- ungersk gulasch. Den var kryddstark!
Så kom vi ner till Donau, strövade längs en av kajerna och deltog sedan i en guidad båttur på floden.
Resten av dagen strövade vi längs den stor gågatan Vaci ut, åt god middag och for sedan med metro och matarbuss igen, till hotellet. Dit hittade vi tack vare en vänlig medpassagerare på bussen.
På söndagen började vi dagen med besök och guidad visning av synagogan, den näst största i världen. Vi fick också besöka synagogans memorial park till minne av de 90 % av Ungerns judar som deporterades till två olika koncentrationsläger. Det är lätt att förstå att denna park har stor betydelse för anhöriga till dem - och många andra. Bland annat hade en konstnär skapat en tårpil av stål och silver. Varje löv på tårpilen hade ett inregistrerat namn - namn på judar som försvann vid deportationen och inte rapporterades döda. Här fanns också ett minnesmärka över Raul Wallenberg, som ju verkade i Budapest.
Resten av dagen strövade vi, till fots eller med spårvagn, buss och metro, i de båda delarna av staden, Buda och Pest. Så småningom förverkligade vi det Klas velat från början - att sitta vid en uteservering med ett glas tokajer och lyssna på ungersk klassisk gatumusik. Det gjorde vi på det kända confisseriet Gerbeaud.
På kvällen var vi på konsert i Basilikan, sedan hem till hotellet och väckning klockan fem på måndagsmorgonen.
Och Zorro njöt av sin semester hos Mattias, Monica och barnen.
1 kommentar:
Det var så intressant att läsa om ert besök i Budapest! Själv var jag där på ett kort besök sommaren 1956 - då vilade en tyngd över staden. Det var en helt annan tid med järnridå och obeskrivligt förtryck. Det var ju bara några få månader före upproret, som slogs ned av sovjetiska tanks medan västvärlden bara såg på...
Skicka en kommentar