Liten ålsmörgås
Inga-lill har varit på besök. På väg mellan sitt sommarhus på Öland och födelsedagsfirande i Stockholm mellanlandade hon här och stannade ett par dagar. Alltid trevligt att ses. Vi gick på långpromenad med Zorro - och villade bort oss över Pelles ängar och skogspartierna mellan dem. Gräset var högt och vått efter ihärdigt regnande. Vi klev och klev i våra stövlar men stackars Zorro fick mest hoppa högt mellan grästuvorna. Han var alldeles utmattad när vi till slut - efter tre timmars kamp mot geografin - kom hem. Han lade sig genast tillrätta i korgstolen och lutade sitt trötta huvud mot kudden där.
Och kantarellerna som vi hittade räckte bara till tre små svampmackor...
Lasse kom med alldeles nyrökt ål - den första för sommaren. Vi gjorde de sedvanliga ålamackorna och njöööt. Sedan drack vi kaffe, Klas tröttnade så småningom på oss och gick och lade sig men vi fortsatte att prata länge, länge.
Och i morse vinkade vi adjö till Inga-lill, gick på långpromenad med Zorro och vardagen infann sig igen. Inte illa det heller!
Nu är jag orolig för Britt som fått Borrelia och en särdeles ilsken sådan. Dock inte sådant fästinggift som det jag läste om i DN: sibiriska fästingar i Norrland som "bär på det fruktade Tagiaviruset". Bilden i DN visar en fästingforskare och professor som "drar en vit filt över gräset i en liten skogsglänta utanför Uppsala. Efter bara några minuter har ett 20-tal fästingar fastnat". Så hemskt och man ryser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar