Jag citerade ju fel. På E.J. Stagnelius´ tid skrev man ju inte "kransar" utan "kransa". Så här var det med dikten Näcken som jag läste på skolavslutningen i andra klass, det är ju ganska länge sen... Den finns kvar i mitt huvud på avdelningen "onödig kunskap".
Kvällens guldmoln fästet kransa
älvorna på ängen dansa
och den bladbekrönte näcken
gigan rör i silverbäcken.
Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga vilar.
Klangen hörs från källans vatten
ropar i den stilla natten:
Arma gubbe varför spela
kan det smärtorna fördela
fritt du skog och mark må liva
kan Guds barn dock aldrig bliva.
Tårar gubbens anlet´ skölja.
Ner han dyker i sin bölja.
Gigan tystnad, aldrig näcken
spelar mer i silverbäcken.
En som är en mästare på utantillcitat är Katarina. Men hennes citeringar gäller roligare saker, t ex Tove Janssons Vad tror du att det hände sen: "En eftermiddag klockan fem ett litet mumintroll gick hem...", för att inte tala om Arosenius´ Kattresan: "Lillan gick på vägen ut, mötte där en katt...". Själv kan jag bara början.
Allt detta för att jag råkade skriva ett r för mycket i inlägget alldeles nyss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Inger! Jag minns också kvällens guldmoln som fästet kransa, och just nu är det min ögonfägnad, för efter att Ingrid fått fart på mitt bredband idag, har jag flyttat min skrivplats till stora rummet med utsikt över vatten och martallar.
Kram från Birgit.
På tal om dikten Näcken: Jag minns som igår att vår snälla mamma sa: "Så dumt av pilten att säga så där!" - eller kan det ha varit min egen barnsliga reaktion? Det var ju så synd om Näcken! Och så onödigt att göra honom så ledsen...
Skicka en kommentar