Regn och blåst och middag i skolsalen

Vi trotsade regn och blåst, byltade på oss regnkläder och stövlar och gick med Zorro på långpromenad. För säkerhets skull tog vi diskret med oss var sin platspåse - det KUNDE ju tänkas att vi sprang på kantareller. Vi gick skogsvägen mot det lokala Mariannelund med Zorro glatt skuttande omkring oss. Så hittade vi en gammal väg rakt in i skogen och följde den. Efter två timmar kom vi, via en hage med två undersköna hästar, fram till ett sommarstugeområde som vi aldrig sett förr. Intressant - efter våra 18 år här.
Vi erinrade oss då att Lasse så sent som igår kväll nämnde både om att någon hade rashästar bortåt Flatvarp och att det fanns sommarstugor bakom husraden mto Flatvarp.
Och igår var han och alla på Vedudden här på middag. Vi var elva personer men Ruben, 7 månader, fick inte sitta med vid bordet.
Sedan 1993 har vi varje sommar samlats för middag i skolsalen - Birgits och Lasses gamla skola. Ibland har vi varit många och vid något tillfälle enbart Birgit, Lasse och Britt. Men, som Birgit påpekade, aldrig hade hon trott att också hennes barnbarn och barnbarnsbarn skulle var med. Men så blev det denna gång och det var jätteroligt. Karina, 9 år, bad om receptet på desserten som var vinbärskolapaj. Inte precis nyttig med god och gjord av de allra första vinbären på vår buske.
Birgit berättade om hur hon sjungit vaggvisa för Ruben som somnat i hennes famn. Det påminde mig om hur jag för så där 22 år sedan sjöng den här "vaggvisan" för David, mitt första barnbarn - och det var den enda jag kunde. Den ingår i Lundaspexet Uarda och sjungs av den egyptiska prinsessan, hon som hittade Moses i vassen.

Vyssa lilla kilen
som jag fann på Nilen.
Liten Moses, rar och söt,
mor din hon var allt ett nöt,
som uppå en nilvåg
sköt dig ut i piltråg.

Så sjunger jag för Moses,
mitt lilla gossebarn,
allt medan folket gno ses
i livets grottekvarn.

Sedan kan jag inte mer. Och nu ska jag gå ut och plocka av alla de röda vänbären och göra gelé.
Men kantarellerna då, hur gick det med dem? Jo, vi hittade nästan en liter. Och för varj svamp jag såg anropade jag Zorro, som satte nosen på dem och då påpassligt fick en liten bit blodpudding. Jag ska ju försöka lära honom att söka kantareller...