onsdag 12 november 2008

Varför blogg?


Igår läste jag en insändare i DN. Den väckte mina funderingar. Rubriken var Jag vill inte veta var du fikade idag. Insändaren anser att "anledningen till att många personer har och skriver en blogg är nog att de vill känna sig viktiga och behövda. Man använder bloggen som ett sätt att bekräfta sig själv. ... snälla hitta något annat sätt att hävda er på". Insändarskribenten anser vidare att ingen " ids läsa om någons ofta händelselösa och ointressanta liv".

Ja, detta är tänkvärt och jag ska fundera vidare. Och vad vill jag då med min blogg? Ja, min tanke är att bloggen ger en extra möjlighet att ha kontakt med mina systrar och kanske syskonbarn, mina barn och några av vännerna. I min blogg, tänkte jag mig, skulle bilderna vara huvudsaken. Med den digitala kameran går det ju så lätt att ta och samla bilder. Nu har det ju inte blivit riktigt så, en del blogginlägg är ju verkligen inte illustrerade.
Jag tycker att det är rätt så kul att skriva i bloggen. Tecken på egocentricitet, anser DN:s insändarskribent. Och jag ska fundera vidare över tanken med en blogg.
Nog om detta. Idag vill jag klaga på vädret. Klockan är kvart över tre på eftermiddagen. Ute är det redan skymning och det regnar, ser jag från mitt fönster. Klas och Z är på promenad, de går samma väg som de gjorde igår eftersom Klas då tappade sin nyckelknippa...
Jag har storstädat köket och ska nu avsluta mitt senaste Vulkan-alster: boken Mina föräldrar, dvs min ursprungsfamiljs liv via min pappas brev till sina föräldrar. Vilken bild ska jag ha på framsidan? Jag kan tänka mig den här ovan men kommer då syster Gege att känna sig bortglömd??? Jag kan inte hitta någon bild av hela familjen eller ens med fader Allan och oss alla tre barn...

3 kommentarer:

stajne sa...

Det gör inget att jag inte syns på bilden. Jag fanns ju iallafall i fröpåsen...(som vi brukade säja när våra barn funderade på var de fanns innan de föddes). Så det går så bra att ha denna förtjusande bild på framsidan!
Kram från lillasyster Gege

stajne sa...

P.S.Fortsätt med bloggen! D.S

Inger sa...

Tack för uppmuntran!