onsdag 26 november 2008

Skolkamrater


Idag har jag skrivit ett födelsedagsbrev till min skol- och studentkamrat Marianne. Från realskolan och genom hela gymnasiet följdes vi åt, med samma resväg till skolan och i samma kamrat gäng. T o m våra första äkta män var studiekamrater. Nu bor Marianne permanent bara 5 mil från vår sommarö och vi träffas ett par gånger varje sommar. Nu fyller hon 70! Nästa år gör ju också jag det och likaså väninnorna Boel och Inga-lill. Jag har letat fram en bild från vår gymnasietid, en frukostrast på våren då vi tog en promenad på söder i Stockholm, där vi gick i skolan. Jag har tagit bilden med mammas kamera och bilden är en av mina absoluta favoritbilder. Den finns nu med i födelsedagsbrevet som en vänlig påminnelse. Du ser den här ovan.
Vad händer mer? Klas har opererats för ljumskbråck idag, jag hämtade honom på sjukhuset och nu får han hålla sig i stillhet några dagar.
Förmiddagen tillbringade jag på rådhuset i en liten grupp som skriver remissvar på förslaget till ny LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Ett bra gäng där alla kan lagen som den är idag och där alla har läst det mesta ur betänkandet på mer än 600 sidor.
Från syster Gege fick jag med posten idag ett par "pulsvärmare", vackert stickade i garn med inslag av silke. De blir jättebra när tumvantar känns klumpiga.

onsdag 19 november 2008

Wadköpings s-förening

Delar av styrelsen i Wadköpings s-förening

Yusuf och Klas, som är ordförande i föreningen

Idag har jag ägat lite tid åt vår s-förening. Jag är ju sekreterare i den. Igår hade vi styrelsemöte hemma hos Anki i hennes seniorboende. Ett trevligt gäng är det som sitter i styrelsen. Alla har vi varit med i flera år och känner varandra väl. Den här gången gällde diskussionen främst ett rådslag om hur vi ska nå minskade klyftor i samhället. Underlag för diskussionen var ett material som vi fått till påseende. Diskussionens vågor stog höga och nu faller det på min (dvs sekreterarens) lott att skriva ner och skicka in...
Ett annat ängeläget ämne var planeringen av föreningens julfest i början av december. Vi som sitter i styrelsen står för olika delar av julbordet och tillsammans brukar vi få ihop till det mesta som hör ett traditionellt julbord till. Klas och jag står alltid för julskinkan och ett rökt lammlår, så ock i år. Nu har jag just författat inbjudan, varit på Arbetarekommunen och kopierat den i 40 ex, stoppat den i frankerade kuvert som jag sedan klistrade adresslappar på. Så nu går den iväg!
I morse var det stavgång med Britta. 8 km den här gången. Och nu har jag förberett 20-årspresent till Magnus, han fyller i morgon. Och så har jag talat med Birgit som just i förrgår fick sitt tredje barnbarnsbarn. Så mysigt!

måndag 17 november 2008

Hundens språk

I lördags köpte jag en bok om hundens språk. En hel del har jag så sakteliga lärt mig då det gäller vad Zorro vill säga genom kroppsspråk, ögon, ljud och uppmanande lyft tass. Men mer vill jag veta och inte minst hur hundar kommunicerar med varandra. En trevlig bok, den jag köpte.
Förmiddagen idag tillbringade jag med övriga i kommunens föreningsutskott. Vi lade nu sista handen vid de bidrag som handikappföreningar och andra föreningar med sociala förtecken ska få för nästa år. Sammanlagt hade vi 1,2 miljon att fördela. Många blir nöjda, andra blir nog lite besvikna och en del kan t o m bli arga över resultatet av vårt jobb...
Idag har det varit en solig men kall dag. Eftermiddagen tillbringade Klas, jag och Zorro i skogen i Karlslund. Klas och jag turas om att gömma oss bland granar och bakom tallar och Zorro letar upp oss med liv och lust. Ett par synnerligen trevliga timmar för oss alla.
I morgon är det lunch med "pantrarna".
Och idag fyller ju kusin My år, hon som föddes dagen efter mormor Linnéas 80-årsdag - se kommentaren till gårdagens inlägg!

söndag 16 november 2008

Mormor Linnéas födelsedag

Mormor 1912, 30 år, med döttrarna Elsa, Brita och Maja.

Men å, jag glömde nästan att det idag är min mormors födelsedag. Det är 126 år sedan hon föddes och hon har varit död i 42 år - men nästan ingen dag går utan jag litegrann tänker på henne.

Lejonets unge

Vi har varit på teatern och sett en pjäsen Lejonets unge, skriven 1895 av Frida Stéenhoff. I programmet står att pjäsen handlar om "skulptrisen Saga Leire som revolterar mot samhällets konventioner när hon väljer konsten, friheten och kärleken framför äktenskapet". Man kan förstå att pjäsen väckte starka känslor hos samhällets "bevarare" då den skrevs. Frida S gör upp med flera konventioner: den att en biskopinna, som inte själv är troende, borde försvinna från biskopshuset, den att en ung flicka använder en naken ung man som modell i sitt skulpterande, den att biskopen för sitt ämbetes skull måste förskjuta sin brorson som väljer att leva "i synd" med sin flickvän.
Men främst lyfter Frida S fram problemet i dåtiden, nämligen barn utom äktenskapet: en ung flicka av god familj blir gravid sedan hon "gett efter" av en impuls. Den blivande fadern är en parentes och knappt det. I stället finns en man som länge älskat henne och som nu blir hennes stöd och så småningom make. Flickan åker utomlands och föder barnet. Hennes bror tar på sig faderskapet och sprider ut att barnets mor är försvunnen eller död (jag fattade inte vilket). Han anses mycket ädel som bryr sig om "sitt" barn. Han placerar nu barnet hos sin syster och hennes man (dvs biologisk mor och styvfar) som genom barnets uppväxt kallar dem för faster och farbror.
Den bästa repliken i pjäsen, sagd av biskopen/styvfadern (fast jag minns den inte ordagrannt): det är genom förändring i sitt hjärta som man åstadkommer förändringar ute i samhället.

Så har vi varit på den årliga bokmässan på slottet. Lyssnat på Håkan Nesser - en mycket god talare - och köpt böcker.
Och både teaterbesöket och bokmässebesöket har vi gjort tillsammans med Maggan och Bengt som kommit "inåt" från Vetlanda.
Men viktklubbens invägning i morgon blir en skräckens stund efter helgens ätande och drickande...

onsdag 12 november 2008

Varför blogg?


Igår läste jag en insändare i DN. Den väckte mina funderingar. Rubriken var Jag vill inte veta var du fikade idag. Insändaren anser att "anledningen till att många personer har och skriver en blogg är nog att de vill känna sig viktiga och behövda. Man använder bloggen som ett sätt att bekräfta sig själv. ... snälla hitta något annat sätt att hävda er på". Insändarskribenten anser vidare att ingen " ids läsa om någons ofta händelselösa och ointressanta liv".

Ja, detta är tänkvärt och jag ska fundera vidare. Och vad vill jag då med min blogg? Ja, min tanke är att bloggen ger en extra möjlighet att ha kontakt med mina systrar och kanske syskonbarn, mina barn och några av vännerna. I min blogg, tänkte jag mig, skulle bilderna vara huvudsaken. Med den digitala kameran går det ju så lätt att ta och samla bilder. Nu har det ju inte blivit riktigt så, en del blogginlägg är ju verkligen inte illustrerade.
Jag tycker att det är rätt så kul att skriva i bloggen. Tecken på egocentricitet, anser DN:s insändarskribent. Och jag ska fundera vidare över tanken med en blogg.
Nog om detta. Idag vill jag klaga på vädret. Klockan är kvart över tre på eftermiddagen. Ute är det redan skymning och det regnar, ser jag från mitt fönster. Klas och Z är på promenad, de går samma väg som de gjorde igår eftersom Klas då tappade sin nyckelknippa...
Jag har storstädat köket och ska nu avsluta mitt senaste Vulkan-alster: boken Mina föräldrar, dvs min ursprungsfamiljs liv via min pappas brev till sina föräldrar. Vilken bild ska jag ha på framsidan? Jag kan tänka mig den här ovan men kommer då syster Gege att känna sig bortglömd??? Jag kan inte hitta någon bild av hela familjen eller ens med fader Allan och oss alla tre barn...

söndag 9 november 2008

Hundhelg t o m



Söndagskväll. Vi har en nystädad lägenhet, inte bara veckostädad utan t o m storstädad. Känns väldigt bra! Därutöver har helgen gått i "hundtecken". Igår utflykt med lagottoklubben. Sju hundar och lika många mattar på skogsutflykt och tränades rallylydnad. Härligt att se dessa hund-kusiner rusa om varandra längs skogsvägarna, helt sams. Rallylydnaden organiserades av vår aktivitetsledare Gunilla: hon satte upp skyltar i ett stort område. Varje matte med sin hund skulle sedan gå längs banan och hunden skulle förmås att utföra det som stog på skyltarna. Kul tyckte hundarna och mattarna. Så fikade vi och utbytte erfarenheter och hundarna skuttade runt omkring oss. Nu en månad till nästa utflykt, man vill inte missa dem.
Idag har Klas och jag tillsammans med Z varit i Karlslund. Vi har vandrat och Zorro ömsom gått, ömsom sprungit och hoppat på ängarna runt vägen. Och så har Z också fått utlopp för sin favoritsyssla: att gräva. Vad han försöker gräva fram vet kanske inte ens han, hittills har grävandet verkat vara för sin egen skull. Se bilder dels där han gräver och dels där han tittar upp med sitt jordsvarta ansikte.
I övrigt har vi läst handlingarna till våra resp möten under veckan, Klas till miljönämnden och jag till flera olika gruppers möten.

torsdag 6 november 2008

Hund-dag

Denna dag har gått i hundens tecken. Klas ligger för ankar - smittad med min hemska förkylning. Jag har gått två långpromenader och två kiss-promenader med Zorro. Förmiddagen tillbringade vi i Karlslund, gick den vanliga rundan, fikade på trappan till Frälsningsarméns stuga, jag gömde mig bakom granar och tallar och Zorro letade raskt upp mig, lite korvspårning och lite lydnadsövningar. Han kan ALLT - när han vill. Idag ville han verkligen samarbeta. Alldeles innan vi skulle kliva in i bilen för hemfärd tyckte han tydligen att det rörde sig i en dikeskant. Detta blev signalen till grävning och jag lät honom. Dock suckade jag diskret i tanken på shamponering och dusch som alltid blir det oundvikliga resultatet av hans gräväventyr. Han HATAR att bli duschad i ansiktet - annars går det bra men tar sin tid.
På eftermiddagen gick jag längs ån, en vacker promenad, över en av broarna och tillbaka på andra sidan. Och sedan gick jag, utan hund, till gruppmötet i nämnden för funktionshindrade.
Och nu har vi sett på Janne Josefssons program Debatt om att det inte är tillåtet för muslimska kvinnor att handhälsa på främmande män. Diskussionen blev tidvis ganska osaklig, engagemanget var stort, många med olika religiös bakgrund hade inbjudits att diskutera. För mig känns det som avsaknad av tolerans och lite av härskarvilja att reagera över muslimska kvinnors sätt att hälsa. Eller som idag påpekas i ledaren i NA: "Inom vissa kretsar kindpussas man när man hälsar, i andra säger man Tjena - läget även om man träffas för första gången. "
Nog är väl mångfald önskvärd även när det gäller att hälsa på varandra - huvudsaken är att man hälsar.

onsdag 5 november 2008

Skrivkväll

Nyfunnen bild av min mormor med oss tre systrar.

Efter flera veckors uppehåll så har jag nu till slut ägnat kvällen åt att jobba vidare med mitt senaste alster - det där jag förenar gamla brev och gamla svartvita foton till något av en biografi om min ursprungsfamilj. Jag är väl nästan färdig, sätter nu in lite fler foton och läser kritiskt igenom det jag skrivit. Det är ett roligt jobb och väcker många minnen till liv. http://www.vulkan.se/ blir min tillflykt även denna gång.
Förkylningen håller jag på att jaga på flykten. Tyvärr har den flyktat över till Klas, som nu ligger för ankar. Så nu är det jag som får ta ansvaret för hundmotion och sådant - och det gör jag så gärna. I början av veckan var det tvärtom.
Dagen började jätteroligt - med träff i litteraturcirkeln Biet, ett gäng damer med tankar och idéer och ömsom mer, ömsom mindre tid för böckerna i Akademibokhandelns bokcirkel och annan litteratur.
Programnämnd på eftermiddagen och det var när jag kom hem därifrån som Klas stod där med feberblossande kinder...

tisdag 4 november 2008

Vardag igen - men förkylt!

Tisdag. Åter i Örebro sedan i lördags kväll. Jag kom hem med en rejäl förkylning och halsont. Taggtråd i halsen som i TV-reklamen. Klas gav mig varmt vatten med honung. Jag somnade på stört. På morgonen avslöjade Klas att han hällt i en skvätt brännvin i drycken vilket kanske var hemligheten med den goda sömnen.
På söndagen betraktade jag mig som sjuk, gick inte ens ut med Zorro. På måndagen var Klas på heldagskurs i Fellingsbro och ansvaret för Zorro var mitt. Med viss framgång lyckades jag intala mig att jag var frisk, gick genom stadsparken till Slussen på förmiddagen, tränade korvsök och gick längs ån västerut på eftermiddagen. Stapplade iväg till programnämndens gruppmöte på kvällen men ilade tillbaka så snart jag kunde.
Idag snorig men bättre. Politik stor del av dagen, först upphandlingen av två nya gruppboenden, sedan träff med föreningar som sökt kommunens föreningsbidrag.
Nu är jag medlem i Viktklubben igen - denna gång med en medkämpe. Jag vill gå ner 5 kg - trots att jag faktiskt inte räknas som överviktig eftersom mitt BMI är 24. Övervikten börjar vid 25!
Härnäst på agendan står att kontakta "min" adionom. Inte ens med hörapparaterna på kan jag höra vad barnbarnen säger. Inte heller vad som sägs på TV. Det senare upptäckte jag när jag nu använde min T-slinga för TV-bruk. Ett reklaminslag, som jag inte hörde men förstod var ganska roligt, hörde jag inte ett dugg av när jag var i Karlskrona men jättetydligt här i Örebro. Jag har till och med passerat "goddag-yxskaft-stadiet", utan hörapparater törs jag inte ens försöka gissa vad någon har sagt. Detta tycker jag är mycket sorgligt!