Patron

Nu vill jag berätta om patron Patron. Han är ingen riktig patron men rör sig så värdigt som säkert brukspatronerna gjorde i svunnen tid. Patron är en rysk vinthund, lång och ståtlig med långt hår och en aristokratisk näsa, jag menar nos. Jag har sett honom på avstånd respektingivande gåendes majestätiskt med sin husse. Men igår möttes vi på en liten gångväg när jag var ute på promenad med Z. Husse berättade att Patron har bott hos honom i fyra månader men är fyra år gammal. Han kommer från en kennel på Vikbolandet där han var en "återlämningshund", kanske för att han har bara en testikel och alltså inte kan användas för avel. På kenneln som vuxen hade han hunsats av de andra sex tyska vinthundarna. Han fick t ex verkligen inte kissa in något revir. Så när han flyttade till sin nuvarande husse och matte trodde han fortfarande att han fick kissa och bajsa bara en gång per dygn. Och verkligen inte nosa. Husse fick locka med godis för att hjälpa honom till normalt hundbeteende. När han kom till sin familj hade Patron aldrig gått på promenad, aldrig åkt bil eller hiss. Husse fick dra sig tillbaka till sin stuga på Öland för att långsamt socialisera Patron, trodde först att det inte skulle gå och förberedde sig att återlämna Patron. Nu är husse och matte dock helt frälsta för sin nya familjemedlem. Det blev jag också litet senare på dagen när jag, utan Z, mötte Patron med husse på Stortorget. Vi fortsatte pratstunden en liten stund och Patron kom allt närmare mig, ställde sig helt intill mig och till slut lutade sig mot mig. En stark känsla med denna jättestora, vänliga hund som stog där och såg så nöjd ut.