Förlovning

Magnus och Anne Sophie med Enya, juli 2008

Igår kom det ett MMS från Katarina. Hon skickade en bild av två ringprydda händer. Under stog det att händerna tillhör Magnus och Annze - som alltså har förlovat sig. Och just idag flyttar de till egen lägenhet med uteplats. Och Magnus har jobb och Annze läser till sjuksköterska. Så bra allting har blivit för dem och jag önskar dem all lycka i denna nya epok i livet!

Medelhavsvärme

I kväll när jag gick hem från kommunala gruppens möte, i blus och jeans och sandaler, så kändes det som att vara förflyttad till något medelhavsland. 17 grader angav Swedbank. På stadens uteserveringar - och de är många i kaféstaden Örebro - satt folk och mådde bra. Ett avspänt sorl hördes längs trottoarerna. Helt fantastiskt tyckte jag och när jag kom hem tog jag vägen via förrådet och hämtade upp lådan med sommarkläder...

Första sommardagarna?!

Sif och Zorro på balkongen

Ola för 40 år sedan, här med sin morfar

Boel, Inga-lill och Marianne för så där 50 år sedan

Veckoslutet har varit händelserikt. Sif, väninna sedan början av 1970-talet, har varit här. Hennes ärende var att delta i Svenska Rovdjursföreningens årsmöte - men vi hann ju med mycket annat, inte minst att prata... Men också många timmar utomhus, ibland med Klas och hela tiden med Zorro. I Karlslundsskogen blev han attackerad av två rottweilers och en dvärgpinscher - på en och samma gång. Det var inte roligt. Senare under promenaden mötte vi Eivor med hennes snälla spanieldamer. Eivor var lite skärrad för alldeles innan vi möttes hade hennes hundar blivit attackerade av samma rottweilers och samma dvärgpinscher. Vi har mött dem förut men då har ägaren alltid hunnit koppla sina livliga (jag vill inte direkt säga vildsinta) hundar.

Och solen har strålat från en molnfri himmel, möjligen med undantag för idag. Men varmt har det varit och ytterplagg behövs inte.

Ola fyller år idag.

Boel fyllde 70 i fredags! Presenten får hon när vi träffas på Askö i sommar.

Spårning på riktigt

Denna strålande vårdag har vi använt på allra bästa sätt, Zorro och jag, medan Klas har roat sig i Stockholm. Vi har, tillsammans med Lena och hennes två labradorer, lagt spår i skogen. Ett för varje hund, ganska långa och inte förstärkta med korvbitar eller andra godsaker. Som man ska så fick spåren ligga till sig ett par timmar medan mattar och hundar slöade i solen. Labradorerna är vana vid spårning men för Zorro var det första gången. Och det gick så bra. Själv hade jag föga grepp om hur jag hade gått i terrängen men Zorro gick med ganska så bestämda steg i sin nya spårsele fäst i den gamla spårlinan - och kom fram till korven vid målet. Fem timmar tog vår skogsutflykt och gissa om Zorro var trött när vi kom hem!
"Tio minuters koncentrerad spårning ger hunden lika mycket intryck som fem timmars vanlig promenad" står det i tidskriften Härliga hund, som jag numera prenumererar på. Och så är det kanske, inte undra på att han är trött!
Medan Zorro låg som i dvala (nästan) har jag skrivit protokollet efter Arbetarekommunens representantskap i måndags. Det blev ett digert jobb, 48 motioner till sommarens partkongress behandlades och skulle nu protokollföras! Bland motionerna fanns en som jag skrivit för min s-förening. Vi vill ha ett bättre regelverk för gode män och förvaltare så att inte fel kan begås så lätt och så spårlöst. En fråga som råkade bli aktuell just igår när Uppdrag Granskning redovisade ett hemskt missförhållande inom överförmynderiet i Vetlanda.

Zorro under bordet

Klicka på mellanbilden här nedan så får Du se Zorro under bordet! Idag är han lite matt efter korvspårning i Väståparken.

Balkongliv

Nya penséer, ny pelargon, övervintrat olivträd, lykta present av David för länge sedan.

Längst till vänster Zorros trafikkontrollbord med skinfäll, själv ligger han just här UNDER bordet.

God mat, gott vin vid våra nya balkongmöbler

Idag har vi köpt en ny balkongmöbel: liten och nätt så att det passa vår lilla inbyggda balkong. Se bilderna av den. Vi invigde den med god middag, lagad av Klas från recept i dagens DN. Kolla i länken och laga detta!

I kväll, när jag som vanligt om fredagarna, ägnade en stund åt DN:s korsord, kunde jag konstatera att Sigge fortfarande finns kvar i allmänhetens minne. En bild av honom och så frågan: Den unge mannen på bilden vann 1959 TV:s tävling Kvitt eller dubbelt i ämnet astronomi. Vad heter han? Vad hette programledaren? Hur stor var vinstsumman?

Idag har jag lärt mig länka i min blogg! Tack , John, äntligen!

En dag för Elias

Elias i oktober 2008

Idag har yngsta syskonbarnbarnet Allan Elias Choquet Llamas de Islas Jönsson namnsdag. Han heter Allan efter sin farmors far och Elias för att namnet är fint och dessutom gångbart både i Sverige och i Spanien, där hans mammas släkt bor. Elias fyller ett år till sommaren. Jag träffade honom i oktober och ska träffa honom igen i juni.

Strålande vårdag idag. Just hemkommen från morgonpromenad med Zorro. Klas är på klinikmöte på sin gamla arbetsplats, man berättar om senaste rönen då det gäller hjärtoperationer. När det är slut tar han en omväg genom vårt föreningsområde (S) för att dela ut flygblad i folks brevlådor. Jag har min runda kvar. Blir lite full i skratt vid tanken på att det bara är vi två av alla i vår s-förenings styrelse som vill/kan dela ut material. Verksamheten bärs alltså upp av två 70-åringar! Vilken framtid för partiet!

Men allra först är det möte i litteratur- och skönhetscirkeln Biet. Sedan senaste träffen har jag läst Herman Lindqvists Madame Pompadour. Säga vad man vill men HL har förmåga att göra historien lätt tillgänglig även för amatörer. Spännande att läsa inte bara om Madame P herself utan också om livet vid hovet, hur man köpte slott här och där, den stränga hovetiketten, älskarinnor hit och dit.

Nu läser jag just Vibeke Olssons Skymningens nådatid. Den utspelar sig strax före år 200 e Kr och även VO kan konsten att göra historien levande.

När jag bytte bok på Akademibokhandlen igår fanns inte så många som jag ännu inte läst. Läsecirkeln där har ju hållit på sedan i augusti. Jag tog Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. På baksidan läser jag att den utspelar sig i Sverige och i Iran men jag har varken hört talas om boken eller författaren tidigare. Ny bekantskap alltså.

Spårning

I går spårade vi, jag och Zorro. Dvs jag lade spåret och "agnade" glest med små korvbitar. Över hela parken lade jag spåret medan Zorro satt vid ett träd och intresserad tittade på. Sedan blev det dags och på nolltid hittade han att korvbitarna.
Idag träffade jag Lena, en av mattarna i Karlslundsskogen.Vi har tidigare pratat om att lägga ett riktigt skogsspår för våra hundar, hennes labradorer och vår Zorro. Nästa torsdag ska det ske, enligt konstens alla regler, med tid för spåret att "lägga sig" och därmed för medhavd fika för mattarna. Det ska bli roligt och jag ska i god tid köpa en spårsele till ögonstenen.
Med Lena har jag tidigare talat om mentalbeskrivning för Zorro. Lena har tyckt att det var en bra idé och har rekommenderat en person som gör sådana. Igår ringde jag till honom. Jo, han gjorde gärna en mentalbeskrivning men tyckte att det, på min beskrivning av Zorro och av Klas och mig som ovana hundägare, lät som att Zorro först behöver mer ordning och reda, d v s vi bör jobba mer med vårt ledarskap för honom. Min tanke med mentalbeskrivning var att få veta vad som finns i Zorros gener och vad som vi ska hjälpa honom att utveckla. Men nu tar vi det i omvänd ordning och går på kurs hos den här mannen. För visst är det så: hur förtjusande Zorro än är så nog vill vi att han ska lyda oss inte bara när det faller honom på läppen...
Eftermiddagen har varit fylld av sammanträde i nämnden för funktionshindrade. Idag hade man letat fram den mobila hörselslingan. Tjänstemännen, som föredrog ärendena, och nämndledamöterna, när de kommenterade och frågade, alla talade de i små mikrofoner och alla orden gick direkt in i mina öron. En skön känsla och första gången jag lyckats höra allt vad tjänstemännen sagt i sina föredragningar. Och stämningen under sammanträdet var god!

Dis och dimma

Så olika det kan vara. Efter två soliga dagar vaknade vi i morse till dis och dimma. Strax efter kl 6 gick jag på morgonpromenad med Zorro. Där solen igår strålade över Askösundet var det nu en helt annan vy, se bilden här ovan. Den är tagen från samma ställe som bilderna från igår. Av Lilla Askö syns inte ett spår.

Men vi låter oss inte förskräckas av dis och dimma. Vi tog på oss vinterjackorna och vandrade bort till Varvet (dvs det f d varvet). Nya blommor för i år var vitsippor och violer. Zorro sprang glatt framför oss och hittade vägen till Strömsudden, där vi badade förra sommaren. Vildsvin hade bökat runt lite här och där längs våra skogsstigar, inte så kul. På hemvägen hittade Zorro en ko- eller älgklöv (hoppas det senare, vem skulle lämna koklövar i skogen?) och blev plötsligt alldeles döv för vår inkallning. En brist i vår uppfostran av honom! Efter många om och men och efter att jag ihärdigt följt efter honom i hans försök att undkomma mig så lät han mig till sist koppla honom. Han fick bära med sig benet och gjorde det tills han fick syn på en katt...

På eftermiddagen, medan Klas gjorde i ordning en drivbänk av våra avlagda köksfönster, gick Zorro och jag förbi Anneborg och ner på Pelles ängar. Zorro njöt av det fria hundlivet och jag njöt av naturen och den trevliga hund jag hade i sällskap. Så kan det vara.

Nu har vi sett en film om Grönö i Gryts skärgård. Världens vackraste ö hetter programmet och visst var denna ö en idyll, brukad sedan generationer av människor som förstod att uppskatta - och underhålla - kulturlandskapet. Man fick också se flygbilder över Grönö och andra öar och jag kunde konstatera att Gryts skärgår och vår Tjusts skärgård är lika varandra.

I morgon bär det av till Örebro.

Påsk på Askö - med många bilder

Utsikt mot Lilla Askö kl 6 på påskaftongs morgon

Asköbron och vår badbrygga - också kl 6 på påskaftons morgon

Fika i Flatvarp - Klas delar sin smörgås med Zorro

Årets första bad i havet

Vi kom i torsdags, det var ju i förrgår men här händer så mycket så det är lätt att tro att vi har varit här längre än så. Det regnade när vi for från Örebro men när vi svängde av i Björnsholm sken solen och det har den gjort alla dagarna sedan. Frost på nätterna, kalla morgnar och sedan allt varmare tills man kan gå i kortärmat mitt på dagen!
Vi började med att sätta igång vattnet och elda (Klas) och att städa halva huset (övervåningen får vara till nästa gång vi kommer) (jag), vårstädat i trädgården, grävt och köpt jord, vandrat till Skärsmaren, förbi Anneborg och över Pelles ängar, till Flatvarp. Vi har pratat med goda grannar åt alla hållen, med Ingrid och Janne som kom med sin nya hund Maxa, med Britt som vi egentligen skulle ha fikat hos idag, med Ulf och Cissi i Anneborg och med okända människor som passerat förbi med sina hundar. Zorro hittade sin älgskank från i höstas och bar hem den och redan första dagen återförenades han med Pelles hund Tjalle.

För vår studiecirkel i EU:s fiskepolitik har vi intervjuat Arne i Skärsmaren och vår granne Leif, som ju själv är ålfiskare. Båda är synnerligen missnöjda med fiskepolitiken vad gäller ålfisket.

Vi har njutit av vårlig blomning: blåsippor, hästhov, sälg och trädgårdens scilla, vårlök mm.

Vi har ätit pinfärsk strömming.

I går kväll spelade Klas och jag kort: dam, som Maja nyligen lärde mig.

Härligt att vara här!

Min punkare

En kvinna pekade på Erik och sade till sin dotter: Titta vilka hål på byxorna. Och lite uppmärksamhet väckte han, familjens punkare. Men han är samma goa kille, reflekterande och humoristisk. Att få upp tuppkammen var inte helt lätt men det gick med mammas hjälp och sockerlösning. Och Maja är samma gulliga, bokslukande tjej och hon lärde Martin och mig att spela dam.

De har alltså varit här nu, familjen Drottman, och det har varit så trevligt. Vädret var vackert och vi kunde både premiärfika på utomhusservering och premiäräta glass i Wadköping. Och se filmen Patrik 1,5, som vi hade delade meningar om. Och handlade vårkläder gjorde vi alla utom Klas.

I morgon far vi iväg till Askö, Klas, jag och Zorro. Med i bagaget finns blomlökar. Jag hoppas på ett dike fyllt av scilla... Om Zorro visste vad som är på G skulle han nog hoppas på återseende med Tjalle.

Glass från nedersta raden

Redan i mogen ålder ångrar många (dvs jag) i alla fall en del av de begränsningar som man lät sina barn drabbas av. En del är så löjliga att de är roliga, nästan. Till exempel att de små liven fick välja glass enbart på nedersta raden. Det är klart: 75 öre hit och dit var ju pengar på den tiden men HADE det gjort något om föräldrarna hade utökat till näst nedersta raden, 1 kr? Som kompensation, eller som större klokhet, fick barnbarnen välja fritt - deras begränsning var "bara du orkar äta upp den". Här ovan en påminnelse i form av glasskarta från 1972. Det var då nedersta raden tillämpades. Katarina har skickat den. VAR fick hon den ifrån?

Aprilväder

Igår strålade solen. På lagottoklubbens utflykt satt vi i solen och fikade och det var skönt utan både jacka och tjock tröja. Idag är det mulet, blåsigt och kallt och både jacka och tröja var på vid hundpromenaden. Så ska det vara i april, "än är det vinter kvar, säger mor" när barnen hittar blåsippor och rusar hem (under rop och skratt) och säger att nu är det vår, "nu får vi gå utan strumpor och skor". Den visan kan väl alla barn oavsett ålder, eller?
Vi har också varit på påskmarknad i Wadköping. Jag köpte getost från ett litet mejeri och gott bröd samt en födelsedagspresent till Katarina... Fullt av hundar var där, så många att Zorro inte kom ihåg att han, för säkerhets skull, skulle lägga sig platt för dem. Nu ligger han hoprullad vid mina fötter, en härlig känsla för en matte.
Så har vi städat, i morgon kommer Martin, Christina, Erik och Maja. Då får jag se Erik, punkaren, i hans tuppkamsfrisyr...

Lagottoklubben

Denna strålande vårdag, 15 grader varmt men kanske snarast i solen, har varit mötesdag för lagottoklubben. Åtta glada hundar med hussar och mattar for iväg till Agnetas stuga i Blankhult i Kilsbergen. Agnetas hund, den nionde i skaran, var inte glad: hon löper och fick stanna inomhus! Alla vi andra vandrade iväg längs skogsvägar och över kalhyggen, hundarna sprang och vi andra gick. Så kaffe på Agnetas tomt, en stunds lydnadsträning och så for vi hem igen.
Något har hänt med min kamera, annars skulle jag ha kunnat illustrera detta inlägg med bilder av lockiga hundar. Hoppas kameran går att laga...
Väl hemma klädde jag om blixtsnabbt och gick på årsmöte i Hörselskadades förening, där jag är alldeles ny medlem. Jag ska försöka vara aktiv i föreningen men svårt med kommunikationen. Många hör oändligt mycket sämre än jag och vid årsmötet fanns inte slinga, däremot texttolkning eftersom, förstår jag, alla inte ens kunde höra med slinga.
Efter det var Klas och jag på brasskonsert i Nikolaikyrkan. Musikhögskolan spelade klassisk musik av olika mästare. En fin timme i vacker miljö.
På hemvägen årets första ute-glass.

Nyklippt hund

Stajne skrev i en kommentar att hon inte visste att man inte får klippa lagottohundar. Jo, det "får" man men vissa anser att det inte är OK att inte handklippa dem - och då blir ju lockarna kvar. Zorro är ju maskinklippt och har alldeles för få lockar på sitt vackra huvud nu. Om vi skulle visa honom på utställning som han ser ut nu skulle han raskt visas på dörren. Men Klas och jag, som just har varit på skogspromenad med Zorro, tyckte oss märka att han flög i vidare båge över dikena än tidigare i vinter och vi tror att han njuter av sin lättare klädsel. Och, som sagt, det växer ju ut igen - och då går vi tillbaka med honom till klippdamen. Det blir i september.