Emma och vårdagjämningen

Idag är det vårdagjämning - efterlängtad. Men brukar inte vårdagjämningen vara den 21 mars? Jag tror det för jag minns en person, som förlänge sedan presenterade sig så här: Jag heter Bengt och är född på vårdagjämningen och jag är glad över att inte vara född på höstdagjämningen för då skulle jag ha hetat Tekla!
I morgon är det Bengt-dagen!
I min 5-årskalender står för den här dagen förra året att det vid Södra station fanns en matta av utslagna krokusar. Vi är inte där än i år! Men det kommer ju!
Idag har Klas och jag och Zorro, som vanligt kan man säga, varit ute i Karlslundsskogen. Mikael med lagotton Bliss var med och hundarna skuttade ömsom tillsammans, ömsom var för sig. Vi tvåbenta skuttade mindre och använde i stället stor energi åt att inte halka omkull på de isbelagda skogsvägarna.
Igår var jag på bio - en födelsedagspresent från Anita och Vivan. Jag fick bestämma film. Det var ganska lätt eftersom vi skulle gå på tidig föreställning. Då fanns det två att välja mellan: Mammut och Benjamin Button. Jag valde Mammut. Den var engagerande, emellanåt så engagerande att det var nästan outhärdligt att sitta kvar... Barn som far illa är särskilt förfärligt att se på film.
Ett nytt litet barn har fötts: jag fick precis nu en bild med e-posten från Gösta, som just blivit morfar till en liten Emma.
Så har jag pratat med Katarina, som hade idel glada budskap: hennes rygg blir långsamt bättre, Magnus börjar snart ett fast jobb och han och Anne-Sophie har därmed sett sig ha möjlighet att hyra lägenhet, Johannes har fått sommarjobb. David, som läser svenska på högskolan i Kalmar, befriar min bokhylla från Strindberg, Stagnelius, Bellman, AM Lenngran och Goethes Faust. Och nästa fredag kommer de hit, Katarina, Anne och Johannes.