Ett veckoslut i mars

Birgit och Klas hos Ingrid och Janne midsommarafton 2008

Det regnade den dagen men när det hade slutat kom en vacker regnbåge fram

Måndag morgon. Jag har just varit ute på kiss- och bajspromenad med Zorro. Lite vår i luften, +2. Gatorna torra men smutsig snö i trottoarkanterna.

Innehållsrikt veckoslut. När jag berättar om det så förstår alla att det inte blivit tid för bloggskrivning.

I fredags kväll: teater med Britta och hennes styvdotter Nettan. Födelsedagspresent från Britta och Liisa, som dock tyvärr är sjuk och inte kunde följa med. Vi såg Anna, Hanna och Johanna, pjäs inspirerad av Marianne Fredrikssons bok. Skildrar kvinnors villkor genom generationerna, från 1800-talet horkåpa om man får barn utom äktenskapet till dagens generation med dator och egna krav på självförverkligande.
Lördagen började med träff i lagottoklubben. Härligt med alla dess lockiga hundar som springer tillsammans i skogen, sams och glada.
Middag hos Kerstin och Marcus, födelsedagspresent från dem, tillsammans med Birgit som är på besök. Klas med förstås men inte Zorro (vad säger Du om det, Kerstin). Paella och rött vin, mmm, och så trevlig samvaro. När vi gick hem sade Klas att det känns som att komma hem när vi träffar dem alla tre. Och jag instämde förstås.
Söndagen inledde Klas, jag och Zorro i Karlslundsskogen. Vi mötte Zorros lekkamrat Dino och de kultrade runt i snön - hela tiden på Dinos villkor, han är avgjort högst i rang. På eftermiddagen var det bridge för Kerstin och Marcus. Före bridgen kom de till oss tillsammans med Birgit och åt grönkålspaj med laxsås. Birgit stannade tills bridgen var slut och det var härligt att få "rå om" henne så länge. Släktkänsla eller personkemi, i alla fall känner jag att vi står varandra nära. Jag vet att det är återgäldat, läs här den haiku som jag fick i lördags:

I dov och mörk tid
kom ofta nya släkten
med glimtar av ljus.