Förklaring till nästa rubrik

Min bloggs värde är dess bilder, tycker jag. Det är som man säger: en bild är värd mer än tusen ord. På länge har jag inte kunnat få fram bilder, de har i bloggen förvandlats till flera rader med bokstäver och andra tecken. Hos Google fanns ingen hjälp att få, men hos Elisabeth, min duktiga systerdotter. Det var precis som Du skrev, Elisabeth. Jag klickade där Du föreslog och provade genast med gatumusikanten. Se, det gick.
Halvt knäckt, bloggmässigt, av min vrenskande blogg, fast det var ju mitt eget fel, så har jag inte skrivit något på flera dagar.
Vad har då hänt? Ja, i onsdags var det heldag i nämnden för funktionshindrade. Dialog med cheferna på förmiddagen, nämndsammanträde på eftermiddagen. Vi (S och V) lade fram eget yrkande i en fråga, majoriteten (dvs övriga partier) avslog det utan att ens läsa igenom vårt förslag. Man kan ju tycka att de kunde åtminstone låtsats överväga vårt förslag. Men så är spelets regler tydligen...
På kvällen var det valberedning inför riksdags- kommunfullmäktige- och landstingsfullmäktigelistorna. Utifrån alla namnförslag som kommit in från s-föreningarna ska vi utforma listor på vilka personer som ska tas med på listorna och i vilken ordning de ska placeras. Det ska vara en allsidig representation vad gäller kön (varannan damernas), ålder, etnicitet, bosättning (stad, landsbygd), en lång process.
I torsdags var det ekonomiutskott och på eftermiddagen städning.
Och igår var det dags för borttagning av gips. Känns skönt! Med mig hem fick jag en bild av mitt skadade ben, jag får väl rama in och sätta upp den på väggen... I stället har jag nu en "dubbel stödstrumpa" som jag inte kan sätta på själv. Mina kontakter i äldreomsorgen är ju 30 mil borta så det är tur att Klas är händig!
Igår kväll hade vi den forna försäkringsdelegationen här på middag. Vi var åtta personer, vi åt saltbakad lax och Sirpas blåbärspaj och det var väldigt trevligt.
Idag är det lördag, ju. Jag har varit på morgonpromenad med Zorro. Solen skiner. Nu ska vi alla ut i skogen. I kväll ska Klas och jag lyssna på Mark Levengood, som kommer till konserthuset och berättar. Zorro får passa huset!