Man blir faktiskt väldigt trött på att enbart ta stillsamma promenader runt ett eller möjligen två kvarter i närområdet. Zorro lunkar på men tycker nog också att det är ganska tråkigt - men han har ju dessemellan möjlighet att springa fort i Karlslundsskogen med sina labrador- och spanielkamrater. Nu är det i alla fall så att min fot och jag går från klarhet till klarhet, dvs går lättare, lite snabbare och längre. Mycket tack vare det nya, lila gipset. I morse gick vi runt Järntorget, en promenad på 1,5 km. Visserligen började det regna mitt i alltihop. Jag, som i andanom såg framför mig hur gipset löstes upp, gick raskt in i en port och knöt en hundbajspåse (tom) runt foten.
I eftermiddags gick vi alla, Klas, jag och Zorro, en längre promenad. Målet var Wadköpings bageri (3 km tur och retur), det är ju i alla fall kanelbullens dag idag. Vi kom dit utan någon som helst ansträngning men kanelbullarna var ju slut. Dock hade de gott, manuellt bakat matbröd - nyttigare än kanelbullar.
Efter denna framgång har jag gott hopp om en promenad i Karlslundsskogen i morgon förmiddag! Nu är det bara tio dagar kvar tills gipset ska bort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar