Idag är det min födelsedag. Jag fyller 71 och undrar, förvånat, hur det har kunnat gå så här fort. Dagen har varit så trevlig. Den började med Klas´ uppvaktning: örhängen, bok, orkidé. Så hundpromenad, fast den var inte så trevlig hela tiden. Zorro drog omkull mig, för första gången och enda (hoppas jag). Det hände när vi mötte en hund av rasen tollare - han hatar dem sedan en tollare bet honom i örat när han var liten. Jag var beredd på utfall, trodde jag, men han störtade mot sin, helt ovetande, antagonist bakom mig och plötsligt kände jag hur jag slog huvudet i stenläggningen. Tur att jag hade mössa!
Ja, så for vi iväg ut i skogen, hela vårt lilla gäng, och där träffade vi de vanliga: Dino och Målle med matte, Kerstin och Stina med sin matte. Trevlig samvaro tyckte vi alla och vandrade iväg våra fyra km.
Så har alla nära och kära hört av sig: via sms, via e-post, via Facebook, via telefon och via blombud. Det är det viktiga: att veta sig komihågd. Jag funderade lite över Drottmans: har de glömt att jag fyller år. Men just nu ringde de, sjöng och hurrade.
Ett vackert, vårligt blomsterfång kom från Katarina och hennes familj. Kort med vackra ord från Kerstin och från Inga-lill.
Klas bjöd på middag, han föreslog restaurangbesök. Med tanke på det jag skrev här ovan föreslog jag mat från rest. Saigon här tvärs över gatan. Sagt och gjort: han hämtade god mat: kyckling i jordnötssås, friterade jätteräkor, ris och till det ett glas gott vin.
Tur att man inte fyller år varje dag, dels skulle man ju bli så gammal så fort (såg just i katten Skrylles blogg att hon fyllt 110!) och dels skulle man ju bli så bortskämd - om inte folk tröttnade på ens födelsedagar...
I morgon är det en vanlig dag. Dock ska jag på middag och träffa den forna försäkringsdelegationen - den politiska samlingen som vägrar låta sig upplösas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar