Min mammas födelsedag

1908

1911

1925

50 år 1955

Mamma och jag i Botaniska trädgården 1980

Just idag skulle min mamma ha fyllt 105 år. Hon blev dock inte mer än 79. Jag tycker att mammor ska räcka längre än så. Och det gör hon ju, faktiskt, eftersom det väl är så att en människa lever kvar så länge någon minns henne. Jag tänker nästan varje dag på min mamma, en liten tanke här och en citat där. Idag, till exempel, på vår dagliga hundpromenad i skogen, kom Lena och jag att tala om hundrädda människor. Min mamma var hundrädd, berättade jag. När hon var liten, sådär omkring 1910, förmanades hon av sin mamma: Akta dig för hästar och hundar. Det satt i. Undrar om skulle ha gjort ett undantag för Zorro, som ju är en fridsam varelse. Katarina och Martin citerar ibland sin mormor och det tycker jag väldigt mycket om. Kanske gör också de övriga sju barnbarn det.
Min mamma levde i en (första?) brytningstid då det gäller kvinnligt/manligt. Då hon tog studenten 1925 utgick man i betygsformuläret från att enbart män skulle ta studenten. Så i mammas betyg var överallt ordet "han" överstruket och ersatt med ett handskrivet "hon". När mamma sedan började läsa juridik i Lund hade hon en enda kvinnlig kurskamrat - alla de andra var män. Så stretade hon på, var hemma några år när vi barn var små men var nog glad när hon sedan kunde återgå till sitt yrke.

Som mormor kom hon farande från Stockholm till Oskarshamn/Tranås/Tjörn så fort någon av oss behövde barnvakt. Hon var en intresserad mormor men inte en lekfull och kanske inte en så känslosam.

Den här väldigt kalla vintern har jag haft ännu större anledning att tänka på min mamma varenda dag: jag har ju hållit vinterkylan borta med hjälp av hennes 30 år gamla päls.