Tre systrar när det begav sigIgår talade jag i telefon precis hela eftermiddagen, med barnen och en av svärdöttrarna och med systrarna. Och med dem alla har jag nu möten inbokade under våren. Till Oskarshamn åker jag i april, en vecka senare till Karlskrona (och dessutom till Boel i Kristianstad). Och systrarna och jag planerar en tvådagars nostalgitripp till Mariefred - en väldigt försenad födelsedagspresent till Gunilla. Jag vänjer mig aldrig vid dessa långa avstånd och är väldigt avundsjuk på alla dem som kan titta in som hastigast till sina nära och kära. Men nu efter fyra långa telefonsamtal känns allt bra!
Och idag får vi träffa Klas´ barnbarn och deras föräldrar. För idag är det spökdag, dvs vi ska äntligen få njuta av födelsedagspresenten från Gunilla och hennes familj: spökvandring i Gamla stan med åtföljande skrämmande trerätters middag på spökrestaurang. Zorro får stanna hos Mattias och det kommer han att gilla. Vi har packat vår väskor, ska ju övernatta, men när vi nu tittar ut genom fönstret så är det uppenbart att vi får tänka om: ute snöar det som bara den. Och kallt ska det bli till natten, säger Klas.
2 kommentarer:
Beträffande bilden: Typiskt 40-tal! Jag minns att jag tyckte att din klänning var finare! Och det gjorde lite ont i hårrötterna att ha hårband!
Hoppas ni får en fin spökvandring och att ni inte blir alltför rädda!
Kram
Ja, min klänning var klarröd med vita prickar, Gunillas var röd men lite mer åt orange. De var nog färdigköpta. Och din var brun och beigerutig. Mamma sydde den. Det var nog svårt att hitta tyger så där i krigs- och kristid. Jag minns också hur det kändes när håret kammades till en slinga att sätta hårbandet runt. Och du var väldigt håröm...
Skicka en kommentar