Kantarellträningen i morse fick avbrytas på grund av åska, blixt och dunder. Lektion 6 var det - och vi genomförde den på eftermiddagen i vackert väder. Nu gällde det för Zorro att hitta en utlagd kantarell utan korvbit bredvid. För mig gällde det att räcka fram korvbit i samma sekund som han satte nosen vid kantarellen. Vi gjorde det fyra gånger sedan tappade Zorro intresset...
Det är bara hundägare som ger sig ut i ösregn, dvs Klas och jag. Vi vandrade iväg vid 11-tiden, hittade en ny stig i skogen och slog in på den. En dryg timme senare var vi hemma igen - genomvåta alla tre.
Det är bara hundägare som ger sig ut i ösregn, dvs Klas och jag. Vi vandrade iväg vid 11-tiden, hittade en ny stig i skogen och slog in på den. En dryg timme senare var vi hemma igen - genomvåta alla tre.
Regnandet har fört med sig att det har blivit tid att skriva på "författarskapet" om familjens liv genom brev till farföräldrarna och andra handlingar som kommer från min pappa. Jag har kommit till 1960 nu, då dog farfar 81 år gammal. Jag minns honom som en snäll och rar liten gubbe (när jag var liten var alla 80-åriga män gubbar - så är det ju inte alls nu...). I sin ungdom var farfar en stilig karl, se bara på bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar