Hundvän

Inte trodde jag att jag någonsin skulle bli en hundvän - men nu är jag det både i synnerhet (Zorro) och lite mer i allmänhet (Sifs Bono, Magnus´ och Anne Sophies Enya, Zorros hundkompisar i Karlslundsskogen och alla andra hundar som jag kommer i kontakt med - jag ska inte glömma Tjalle och Cita på Stora Askö och Elisabeths Musse - så många det blev). Nu har jag fått en bild av Enya som nybliven mor med fem små valpar, lika vita som hon själv. Se själv!

Men Zorro är nu nummer ett! I eftermiddag har vi tagit en promenad i stadsparken, Klas, jag och Zorro. Ätit glass i Stadsträdgården och njutit av blomsterprakten i parken.

Men bekymmer finns ju. Katarina, som i förra veckan trodde att hon hade en släng av maginfluensa, har bara blivit sämre och sämre. Sedan igår ligger hon på Oskarshamns lasarett i isolerat rum medan man försöker komma på vad som drabbat henne. Lite bättre idag efter flera påsar dropp och när jag ringde för en stund sedan hade hon ätit lite potatismos - den första vanliga mat på en hel vecka. Skönt att hon är väl omhändertagen och att Anne sitter vid hennes sida. Jag önskar att jag också vore där...

Ja, så har jag fått en besöksmätare. Anne Sophie har installerat den. Tur att det finns människor som kan tolka tekniska beskrivningar. Själv fattade jag noll och ingenting av hur man skulle göra.