Oro

Två orosmoment denna dag, ett stort och ett lite mindre. Katarina fortfarande kvar på sjukhuset, jättesjuk sedan förra onsdagen, prover tas, ingen diagnos än. Lite bättre igår, sämre idag. Hon har dock många som tar omsorg om henne, vill inte att jag kommer ner förrän hon är konvalscent. Men nästa helg far vi till Askö, då är vi nästan framme i Oskarshamn!
Ett mindre orosmoment, men dock, är att Zorro har ett sår i nacken. Vi upptäckte det vid skogspromenaden idag. Som tur var fanns Lena på plats med sina hundar, veterinär som hon är. Våteksem blev hennes diagnos, åk hem och klipp bort pälsen runt om, torka ur med sprit blev hennes råd. Vi gjorde så, tur att Zorro är en tålig hund som låter sig hanteras, och fram kom ett läbbigt sår. Tur att Klas inte faller i farstun för läbbiga sår, det gör jag nästan. Nu på kvällen är såret redan bättre och Zorro verkar inte ha besvär av det.
Zorros päls är lång, svårt att hålla tovorna borta och omöjligt att hålla honom så vit och vacker som han egentligen är. Jag räknar dagarna tills vi får komma till Hundrummet och få honom klippt. Den 8 september är dagen D. Efter det ska jag köpa klippmaskin och underhållsklippa honom mellan de professionella klippningarna. Med sax är det omöjligt att hålla takt med hårväxten...
Vi har anmält oss (Klas och jag) till föreläsning den 3 november om hundars språk.
Vackert väder idag, sol och varmt. Sommaren är inte slut!