Pensionär på bloggtåget...

Nu blev jag lite nervös. För länge sen blev jag ju intervjuade av en journalist på NA, som hade hört att jag var en "intressant person". När jag efter intervjun tänkte tillbaka på den så kände jag mig inte ett dugg intressant och tänkte att det insåg väl också journalisten. Men på baksidan av dagens tidning står nu: I morgon: Här är pensionären som har hoppat på bloggtåget. Och så en liten bild av mitt rynkiga ansikte. Vad kommer hon att skriva? Vad sade jag - egentligen? Man pratar ju så mycket...
Men "bloggtåget" gillar jag. Sedan jag fick en besöksräknare vet jag att 10-15 personer läser den mer eller mindre regelbundet. Det räcker för mig. Fast det skulle vara väldigt roligt med lite fler kommentarer- det skulle bli något slags feedback.
Min nämndkamrat John har minst 100 besök per dag i sin blogg. Han skrev en gång att han skulle fortsätta att blogga även om ingen följde hans blogg. Ja, kanske, men då skulle det ju vara lika bra att skriva dagbok. Det tror jag ofta att jag ska göra men det rinner snabbt ut i sanden.
Idag höstens första stavgång med Britta. Hennes rygg tillät henne bara att gå en mindre sträcka, men ändå har vi gått 5,5 km enligt min stegräknare. Skönt och trevligt att ventilera stora och små händelser.

Vägen till visdom...

Jag har just läst ut Stefan Einhorns bok Vägen till visdom. Den är milt undervisande, precis som hans tidigare böcker Medmänniskor och Konsten att vara snäll (heter den så?). Budskapet är bland annat att det är inte visdom det som eremiter sitter ute i öknen och ägnar sig åt. Visdom är oupplösligt förenat med samexistens med andra människor. I slutet av boken räknar Stefan Einhorn upp några kriterier på visdom hos en människa, nämligen
- människorintresse
- bred kunskap och erfarenhet
- förmåga att skilja mellan det vi vet och det vi inte vet
- öppet sinne
- förmåga att formulera de rätta frågorna och finna de bästa svaren
- ödmjukhet
- självinsikt
- förmåga att ge goda råd
- förmåga att agera.

Nr tre och fyra ovan tilltalar mig särskilt!
Nu fortsätter jag med Jonas Gardells Om Gud och dessemellan med en deckare, Olle Lönnaeus´ Det som ska sonas, handlar om mord i Tomelilla.
Det har varit en mulen och kulen söndag. Förmiddagen i Karlslundsskogen, där Zorro glad i hågen träffade spanielflickorna Kerstin och Stina och Klas och jag pratade med deras matte Eivor. På eftermiddagen gick jag med Zorro längs ån uppströms och nedströms, en två timmar promenad medan skymningen föll.
Nu har vi planerat teaterbesök med Lars och Bian i början av december och jag gläder mig redan åt att besöka Katarina och pojkarna i Oskarshamn om två veckor. Då får jag också vara med och fira Magnus´ födelsedag, han fyller 21.

Lagottoutflykt

Idag var det kusinträff, dvs utflykt i lagottoklubben - och det var Zorros "kusiner" det gällde. Sex glada hundar med hussar och mattar vandrade i skogen, dvs hundarna sprang snarare än vandrade. Två hundar var helt nya för oss, båda sex månaders valpar och en var dessutom vit - som Zorro. Så fikade vi och så tränade vår outtröttliga aktivitetsledare med oss en stund. Zorro vill inte "sitta kvar" när jag lämnar honom för inkallningsövning. Hemma går det jättebra och utanför soprummet också men ute bland andra hundar är det kanske för riskabelt. Så det är min hemläxa till nästa träff.
Jag tog flera bilder där på kusinträffen. Alla blev helt misslyckade, mörka och konstiga. Jag undrar om det är fel på kameran eller på personen bakom den... Tål att tänka på.
I eftermiddag har jag ägnat mig åt att skriva ner det jag känner som angeläget att genomföra i verksamhetsplanen för 2010 i nämnden för funktionshindrade. Vi för fram det som tilläggsyrkande - men jag vet ju redan att vi inte får igenom ett enda dugg av detta, i opposition som vi är. Viktigt ändå att visa vad vi tycker. Nu ska jag testa det jag skrivit på s-/v-gruppen på måndag så får vi se om det är OK och om det finns andra idéer.

Om dolda normer

Igår skrev jag om att jag tror att samtalen med invandrarna i Eva-gruppen kan ha ökat deras förståelse för livet i Sverige. Men det är ju ändå bara en droppe i det stora hela. Idag läser jag i Nerikes Allehanda (tyvärr finns inte artikeln i tidningens nätupplaga) att regeringen startar en utredning om att tillskapa en särskild samhällsorientering för nykomna invandrare. Det tycker jag är jättebra! Inte blir det sämre av att Erik Amnå, här på Örebro universitet, har fått uppdraget att komma med förslag på innehåll och form för samhällsorienteringen. Jag tror som Erik Amnå, som bl a säger "jag tror att det är rätt många som inte får klart för sig vilka dolda normer som finns i samhället. Man kan skämta om att vi står i kö i Sverige och att vi kommer i tid, men de facto så är det bra att veta."
Invandrares integration i deras nya hemland är åtminstone den näst viktigaste frågan i dagens politik, tycker jag.
Den första snön kom igår. Idag har det varit blåsigt och ytterligare snö - och mer snö är på väg enligt NA. Nu mörkt och kulet. Klas och jag ska så småningom iväg till Arbetarekommunen. Vi har medlemsmöte där och ska diskutera utkast till valprogram, som är ute på remiss. Där står pinsamt lite om invandrares integration...
Nytt datum för spökvandring och -middag: den 21 mars. Den förra tiden föll på att det inte går att hoppa omkring med kryckor i Gamla stan...

Eva-gruppen

Dagen började (efter blåsig morgonpromenad med Zorro) med möte i Eva-gruppen, dvs den grupp där föreningskamraten Arne och jag varje onsdag träffar ett antal invandrare. Syftet är att hjälpa dem med träning i svenska språket. Arne och jag lär oss oändligt mycket av dessa samtal, jag hoppas att också våra samtalspartners gör det. Idag deltog en kvinna från Syrien, en man och en kvinna från Afganistan och en man från Kurdistan-Irak. Under två timmar hinner man tala om mycket. Idag handlade samtalet om situationen i Afganistan, om den nya influensan, om mäns våld mot kvinnor, om mat - och kvinnan från Syrien bjöd oss på nylagad cous cous. Mannen från Afganistan var ny i gruppen. Han berättade att han aldrig gått i skolan, att han hade en godisaffär i Kabul, kom till Sverige i början av 2000-talet med fru och fyra barn. De båda äldsta barnen läser nu till tandläkare. Vi pratade om hundar (jag visade bild av Zorro) och de båda från Afganistan berättade att man i Kabul höll hundar som vakthundar. När hussar och mattar flydde undan kriget blev hundarna kvar på gatan, där de nu går omkring och attackerar människor. Jag tror att dessa samtal bidrar till att öka de invandrades insikt i och förståelse för sättet att leva i Sverige - precis som de ökar vår förståelse för deras tidigare liv och de seder och bruk (och fördomar) som de fört med sig till Sverige.
Men så mycket kapacitet som inte kommer till användning genom denna stora arbetslöshet!
I eftermiddag sammanträde i programnämnden och i kväll valberedning. Vi jobbar fortfarande med riksdags-. landstings- och kommunfullmäktigelistorna.

Höstutflykt

Majny, Irene, Gun och Kerstin

Litteratur- och skönhetscirkeln Biet har gjort sin höstutflykt idag. Hela dagen. Fem av oss sju for iväg i Kerstins bil i morse. Vårt mål var Grythyttan och Hällefors. Första anhalten var Måltidens hus eller Örebro universitets gastronomiska fakultet. En fantastisk studiemiljö för unga människor som ska bli sommelierer, kockar eller servicemänniskor inom restaurang och hotell. Vi strövade runt i det vackra huset. När vi kom till den "gastronomiska teatern" var salen fylld av unga människor som just jobbade med grundkursen i vinprovning. Vi stog utanför den öppna dörren och såg säkert avundsjuka ut. En man, som säkert var deras lärare, kom förbi och berättade vad utbildningen handlade om: att lära sig vilka viner som kommer från vilka länder, analysera och minnas smak, doft etc. Som en hel föreläsning fick vi.

Lunch åt vi i ett café vid torget i Grythyttan, välbesökt och stort sortiment.
Så fortsatte vi till Hällefors och Formens hus. Jag hade bokat in oss men utan guidning (sådan skulle kosta 3.000 kr). Även här hade vi tur: ungdomar från högskolan i Karlstad var där och de hade en guide till förfogande. Vi hängde på och fick 1 1/2 timmes föreläsning tillsammans med ungdomarna om utvecklingen inom design och form årtionde för årtionde under hela 1900-talet.
Före besöket i Formens hus hann vi med en snabb runda i Mästarnas park med skulpturer av Bror Hjort, Christian Eriksson m fl namnkunniga personer. Där tog jag bilder med min mobil och de blev inte alls dåliga! Kolla själv här uppe!
En jättefin och innehållsrik dag tillsammans med goda vänner. Men vid sidan av våra egna upplevelser fäste jag mig vid vad engagerade och uppfinningsrika människor (läs Carl Jan Granqvist och Pentti Supponen) kan göra med en bygd som hotas av åldrande och utarmning!

I kväll har så Klas och jag varit på föreläsning om hundars språk. Ganska intressant men inte med det innehåll jag hade förväntat mig, jag som trodde att jag skulle få lära mig att tolka Zorros och andra hundars signaler.

November

Men nu är det väl nästan vinter, väl - 1 november! Bara en enda grad varmt i morse när jag gick på tidig hundpromenad. För bar en vecka sedan gick jag kortärmad och i sandaler, nu har jag letat fram långkalsonger, mössa och handskar. Men det är ju bara att gilla läget - det vänder snart!
Ett lugnt veckoslut. Förmiddagar i Karlslundsskogen med Klas och Zorro. I dag gjorde jag ett långt spår i skogen, tyckte det var längesedan som Zorro fick "jobba". Han klarade det galant och jag upphör aldrig att förvånas över hur säkert han travar iväg i sin spårsele och med mig efter i spårlinan. Belöningen är ju en plastpåse med korvbitar vid målet - och det hittar han jättelätt.
Nu har jag läst handlingarna till programnämndssammanträdet på onsdag och jag har skrivit ett långt protokoll från senaste styrelsemötet i s-föreningen. Samt lyssnat färdigt i MP3-spelaren på Mordet på Orientexpressen. Nu ska jag böra läsa Stefan Einhorns senaste bok Vägar till visdom.
Jag har också just skrivit ett klagobrev till partisekreteraren Ibrahim Baylan. Vår förening gjorde ett, sedan länge planerat, studiebesök på partihögkvarteret för några veckor sedan (ja, jag var ju inte med pga hund och gipsat ben). Besöket var en besvikelse för dem som deltog - man kände sig faktiskt inte ens välkommen! Det gillar vi inte och nu har jag alltså formulerat vårt missnöje i ett brev. Vill man behålla sina medlemmar får man faktiskt vara lite tillmötesgåend!
Bredvid på fönsterbänken här i mitt arbetsrum står en julkaktus (?) med minst 50 stora vita knoppar. Den har stått bortglömd på balkongen hela sommaren och jag tog in den när den, via sina knoppar, protesterade mot detta. Jag ska ta en bild av den när den har slagit ut för att göra Er avundsjuka!
I morgon börjar en ny, ganska aktiv vecka, tisdag är det heldagsutflykt i litteraturcirkeln Biet. Vi ska till Hällefors, först till Måltidens hus i Grythyttan, sedan till Formens hus i Hällefors och dessemellan ska vi äta lunch...