Nu blev jag lite nervös. För länge sen blev jag ju intervjuade av en journalist på NA, som hade hört att jag var en "intressant person". När jag efter intervjun tänkte tillbaka på den så kände jag mig inte ett dugg intressant och tänkte att det insåg väl också journalisten. Men på baksidan av dagens tidning står nu: I morgon: Här är pensionären som har hoppat på bloggtåget. Och så en liten bild av mitt rynkiga ansikte. Vad kommer hon att skriva? Vad sade jag - egentligen? Man pratar ju så mycket...
Men "bloggtåget" gillar jag. Sedan jag fick en besöksräknare vet jag att 10-15 personer läser den mer eller mindre regelbundet. Det räcker för mig. Fast det skulle vara väldigt roligt med lite fler kommentarer- det skulle bli något slags feedback.
Min nämndkamrat John har minst 100 besök per dag i sin blogg. Han skrev en gång att han skulle fortsätta att blogga även om ingen följde hans blogg. Ja, kanske, men då skulle det ju vara lika bra att skriva dagbok. Det tror jag ofta att jag ska göra men det rinner snabbt ut i sanden.
Idag höstens första stavgång med Britta. Hennes rygg tillät henne bara att gå en mindre sträcka, men ändå har vi gått 5,5 km enligt min stegräknare. Skönt och trevligt att ventilera stora och små händelser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar