Köldrekord?

I morse minus 20 när jag gick en kort morgonpromenad med Zorro. Hur höll jag då kölden borta? Jo, eftersom det var lite halvmörkt så iklädde jag mig min mammas minkjacka - mer än 30 år gammal och inte använd sedan hon dog 1984. Jag skrattade för mig själv: förr hade man säkert fuskpäls som man låtsades vara äkta päls. Nu var jag fullt beredd att säga att det var en fuskpäls om någon hade frågat... Den var tung rent viktmässigt och jag hade svårt att frigöra mig från det oetiska i att ha päls - men den gjorde att jag inte frös alls. Man kan tala om kulturkrock!
Undrar just var alla outslitna mink- och persianpälsar finns. Sällan eller aldrig ser man dem på stadens gator.
I övrigt idag: förberedelse för nyårsfirande här hemma tillsammans med Klas´ barn och barnbarn. De gillar alla att spela ällskapsspel och Klas och jag gick till Akademibokhandeln och köpte spelet Sequens, som vi har spelat i Laxemar under julen. Glatt förvånade blev vi av att man fick köpa två spel till priset av ett! Så vi köpte förstås ett spel till - det blir en total överraskning!
Så har jag stickat färdigt min jättelånga, 2 m, halsduk och gjort den ännu längre med fransar i kortändarna. Den ska jag vira tre gånger runt halsen i morgon när jag går ut.
Varifrån kommer myter? En bekant hörde av sig med fråga om varför man inte får veta namnet på en person som är god man för en annan person. Han hade av ett särskilt skäl kontaktat överförmyndarnämndens kansli och fått besked men ingen förklaring till att det inte gick att yppa namnet. Vi utbytte tankar om detta, jag lusläste Föräldrabalken som reglerar godmanskap och tipsade om Sekretesslagen och länsstyrelsen. I Sekretesslagen hittade bekantingen en passus som kan vara upphovet till, vad jag tror är, en lokal myt. Vi får se...
Nu ska jag läsa några sidor i min julklappsbok Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl. Boken handlar om Ellen Key och hennes brevromans med Urban von Feilitzen. Vid sidan om (de fiktiva, det är författaren noga att berätta) breven är boken en skildring av Ellen Key och hennes radikala liv i 1880-talets Stockholm. Jag gillar boken väldigt mycket.