tisdag 15 september 2009

Tillfällig dagmatte

Först i morse fick jag klart för mig att Klas har heldagssammanträde i sin miljönämnd i morgon. Jag har min invandrargrupp på förmiddagen och nämnd på eftermiddagen. Nu var goda råd dyra: hur skulle vi ordna för Zorro? Före åtta ringde jag till Britta, jo då, hon ställer upp. Så vi vandrade dit, Zorro och jag, och jag presenterade dem för varandra. Efter att ha undersökt hela hennes bostad slog sig Zorro ner vid Brittas fötter och lade sig till ro. I morgon får han låna henne hela dagen! Vad gjorde man utan sina vänner?!
Förmiddagen tillbringade vi i skogen, Klas, Zorro och jag. Lite trattisar hittade vi - ja, sådär var sin handfull. När vi kom hem och mötte grannen Hasse i garaget berättade han att han häromdagen plockade och rensade 25 liter! Orättvist!
Möte om föreningsbidrag på eftermiddagen. Kommunens samarbete med föreningar behöver struktureras lite bättre och vi jobbar med det i en grupp politiker och tjänstemän.
Nu har jag just förberett träffen i morgon med invandrarkvinnor. Vi bestämde senast att alla i gruppen ska tänka ut något att leda ett litet samtal om. Redan när jag presenterade mig förra gången och berättade att jag har hund, märkte jag aversion mot hundar hos flera av kvinnorna. Och ofta, ofta när jag möter främst somaliska kvinnor och barn ser jag att de blir rädda för Zorro, trots att han är kopplad och går fint vid min sida. Eftersom hund ju faktiskt ingår i svenskt liv tänkte jag nu att jag skulle vilja tala om hundar i allmänhet och Zorro som exempel. Jag tar med mig några avväpnande bilder.
Idag har vi röstat i kyrkovalet. Det var faktiskt en liten kö på pastorsexpeditionen och framför oss i kön stog Britta!
När jag talade med Martin i kväll och berättade om röstningen ifrågasatte han vad kyrkan har med partipolitik att göra. Jag kunde inte svara övertygande... Men de tre jag kryssade för tror jag skulle kunna tillföra kyrkan en hel del.
Nu ska jag sova men först läsa några sidor i Agneta Pleijels bok Syster och bror. Det är en fin skildring av ett syskonpar i mitten av 1800-talet, där brodern är författarens farfars farfar.

Inga kommentarer: