Spårhunden Zorro

Emellanåt blir man extra stolt över Zorro. En sån dag var det igår. Vi planerade spårning med husse som figurant - fast då heter det visst "sök". Tanken var att Klas skulle gå kors och tvärs i skogen och sedan sitta och invänta spårhunden Zorro och mig. Det gick ju inte: Zorro kunde inte acceptera att flocken spreds. I stället gick Klas in i skogen medan jag väntade på skogsvägen med Zorro kopplad. Så kom Klas fram längre bort på vägen och vi tog vår vanliga 4 km-promenad. När vi kom tillbaka ifördes Zorro spårselen med lina och sedan bar det iväg över stock och sten med mig som en vante efter. Klas hade med röda plastband märkt ut sin väg genom skogen och i ögonvrån hann jag se att vi passerade tätt intill dem. Så var vi framme vid målet som var några korvbitar.
Sen kan man fundera över vad hundar får i sig när man inte ser på... I går kväll blev Zorro vissen, kräktes och kräktes, åt ingenting, drack vatten och kräktes upp det igen. I morse likadant. Jag ringde till veterinärstationen och frågade till råds, sedan åkte jag dit och hämtade ut preparat för 600 kr. Fick också inpräntat att vatten var jätteviktigt och skonkost som skulle vara kokt vitfisk och kokt ris i små portioner. Nu i kväll är han pigg igen, verkar hungrig, äter sin fisk och dricker sitt vatten. Hoppas det håller i sig.
Som minne från igår har Zorro två fästingar i ljumskvecket. Nu ska vi medelst pincett ta bort dem. Fästingplockaren finns kvar på Askö...