Ingen sälsafari!

Nej, det blev ingen sälsafari. I stället for vi till akuten på Västerviks sjukhus i morse. Foten blå och svullen, inte bara stukning, sade Klas. Nej, efter lång väntan blev det röntgen och bedömning: liten spricka under ankelknölen. Gipsstövel och två kryckor! Inte stödja på foten på ett dygn, sedan ta sig fram med två kryckor och därefter med en. Gips bort om fyra veckor. I det längsta tyckte jag väl att det skulle gå på Örö också, åtminstone om vi senarelade överfarten dit. Innan Klas hann lägga in sitt veto ringde Martin och sade med bestämd stämma att det gick väl inte. Han ringde återbud. Vi tar det nästa år i september i stället.
Så vi återvände till Askö och Katarina kom hit. Vi satt i solen utomhus och drack kaffe och åt sedan middag tillsammans. Katarina gjorde Sirpas oöverträffade björnbärspaj och Klas lagade lammstek med potatisgratäng. Jag satt bredvid med foten på en stol, - inte helt enkelt att sitta overksam medan andra jobbar.
Zorro tycker att matte har blivit konstig. Inga gömma/letalekar på vinden, ingen gemensam promenad hela flocken.