Idag har jag deltagit i den nationella tillgänglighetsmarschen. Den har genomförts i 31 kommuner och däribland i Örebro. Handikapporganisationerna och ABF stod som arrangörer. En engagerad skara mötte upp på Olof Palmes torg. Det var personer med egna funktionsnedsättningar, närstående, folk från handikapporganisationerna och politiker. Musikkåren från 1 majdemonstrationerna gick i täten och gav uppmärksamhet åt oss. Så gick vi längs Drottninggatan med tamburmajoren i täten, därefter musikkåren och sedan landshövdingen och majoritetspolitiker. När vi kom fram till Stortorget fanns där redan en musikkår från Frälningsarmén - måste vara en planeringsmiss - vilket försvårade för vår aktivitet att göra sig hörd. Hur som helst talade landshövdingen och en företrädare för vardera politiskt parti, alla med värme och inlevelse.
En sak missade alla som talade: jobbmöjligheterna för dem som har funktionsnedsättning men ändå arbetsförmåga. Egendomligt - det är väl det första för att nå full delaktighet och ett sätt att äntligen få till stånd också fysisk tillgänglighet. Jag gick hem och skrev en kort insändare/debattartikel som jag nu skickar till Nerikes Allehanda.
Min slutkläm: Då vi når därhän att fler personer med olika funktionsnedsättningar tar plats på arbetsmarknaden så kommer detta att innebära ett medel för att nå målet fysisk tillgänglighet. Fler kommer att möta personer med funktionsnedsättning och se dem som de individer de är. Därmed får fler klart för sig vilka hinder som måste undanröjas för att deras arbetskamraters levnadsvillkor ska kunna kallas jämlika. Tillgänglighet är jämlikhet.
Inte precis säkert att NA tar in detta men så tycker jag i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar