Tillbaka i Örebro

Zorro låtsas sova men kan inte låta bli att kika lite.

Tisdag, regn. Zorro vill inte gå ut. När husse erbjöd promenad lade han sig, till synes djupt sovande, i sin bädd. Nu är han ute i alla fall, milt protesterande. Träning i kväll, jag får ta stövlarna.
Jag har klippt honom lite idag. Efter förmiddagspromenaden var det alldeles våtvarmt under de långa öronen. Inte trevligt.
Vi kom från Karlskrona i söndags kväll. Startade vid niotiden och jag följde slaviskt GPS:en som tydligen tyckte att jag i största möjliga utsträckning skulle följa motorvägarna. Därför blev det en omväg via Ljungby och Jönköping tills jag till slut fick komma på 32:an som jag gärna hade gjort från början. Men vi rastade fyra gånger och Zorro är en tålmodig varelses.
Hemma väntade Klas, som ju varit på begravning i stället för i Karlskrona.
Så nu är vi inne i de gamla gängorna igen och det är inte heller så dumt: igår stavgång med Britta i sol och vackert väder. Äppelträden blommade längs vår väg.
På eftermiddagen presidium i Nämnden för funktionshindrade. Också det avspänt och trevligt.
I dag efter morgonpromenaden med Zorro var det träff i referensgruppen för framtidens (2015) stöd till personer med funktionsnedsättning. Hur ska vi planera är frågan. Lite besviken blev jag över att det helt och hållet handlade om statistik: hur många får vilka insatser idag och hur många om man räknar fram Örebros befolkning. Detta trots att vi vet att dagens ungdomar med funktionsnedsättning har andra önskemål än gårdagens. De vill, som handikappolitiken faktiskt säger, "leva som andra" med vanliga bostäder och jobb - men med stöd som är anpassat efter deras behov. Jag minns, och det är inte så länge sedan, när det enda som gällde var gruppboende - föräldrarna till ungdomar med funktionsnedsättning tyckte att det var det tryggaste. Nu går ungdomarna i gymnasieskolan, de är vana att vara ute i samhället och efterfrågar andra former av stöd. "Det innebär risker i form av missbruk och "dåliga" kamrater", hävdade någon. Ja, då är det där stöd ska ges...
I alla fall kände jag att jag fick gehör för mina tankar av de övriga i gruppen!
Jag har lite börjat släktforska igen. Det kom ett mail från en okänd person som frågade efter en person i Porsnäs - Trybommarnas hemtrakt. Det gav mig anledning att öppna mitt Genline och, se där, jag hittade henne och hennes föräldrar.