Skåne

Den gamla kuskbostaden i Osaby, numera vandrarhem

En av årets installationer i Wanås

Bokskog i Wanås

Vandrarhemmet i Haväng

När vi vaknade i morse var vi ju i Kronorbergs län i Småland. När vi snart somnar är vi i Skåne, i Haväng där "havet och ängen möts" enligt skalden (vilken minns jag inte). Det har varit en händelserik dag. När vi vaknade i Osaby var det strömavbrott, vi fick sköta vår morgonhygien med halvöppen dörr och ta kaffevattnet ur varmvattenskranen. Detta gick bra. Vid halvnio-tiden gav vi oss iväg söderöver. Förmiddagsfika vid rastplatsen Lars Dufva (vem var han?). Vi hörde sedan till Wanö, slottet med de fantastiska konstverken i den stora parken. Där strövade vi i nästan två timmar, njöt av den ljust, ljust gröna bokskogen och häpnade över konstverken. Jag tog några bilder.

Efter Wanö nalkades vi Kristianstad och det kändes lite pyrt att inte hälsa på Boel när vi var så nära. Dock träffas vi om några veckor. I stället for vi raka vägen till Kivik för lunch och lite inköp i musteriaffären. Efter detta kom en stor överraskning. Vi skulle bara gå en liten kisspromenad med Zorro men plötsligt visade det sig vara "ingången" till Stens Huvuds nationalpark. Den började med en "skogens mörka pelarsal", bokstavligt talat och bestående av raka stammar av lärkträd. Sedan kom boken, tjocka "lianer" av murgröna, järnek och alla möjliga andra spännande träd och på markens vitsippematta trängdes gulsippor, olika orkidéarter och en mängd andra blommor. Det var så vackert. Vi vandrade på och klättrade så småningom, med lite möda, upp på Stens Huvuds norra topp, 97 meter hög. Tråkigt nog hade jag inte kameran med mig, inga bilder från denna vandring alltså.

Så for vi vidare till vårt hem för natten, vandrarhemmet Haväng. Vandrarhemmet ligger i en vacker korsvirkesgård nära havet. Vi har installerat oss, bäddat och tagit en lång promenad längs havet. Zorro fick springa lös på den öde stranden och han rusade fram och tillbaka så att sanden sprutade! Vi har sett skuttande föl och kvigor, som gjorde Zorro förskräckt när det ställde sig på rad och stirrade på honom. Vår kvällsmat har vi ätit på korsvirkesgårdens inbyggda gård, lite påbyltade men med stor njutning.

I morgon tar vår resa slut. Zorro och jag sätter Klas på tåget i Kristianstad - han ska ju på begravning - och fortsätter själva till Karlskrona. Våra Öland-Småland-Skånedagar har gått fort. Ibland tror jag att det har varit fler dagar än de fyra, som det faktiskt blir, eftersom det har hänt så mycket som man knappt kan tro kan rymmas på en och samma dag.

För Zorro har det varit nya upplevelser hela tiden. Han har funnit sig väl tillrätta, fått gå i koppel hela tiden, inte sovit så mycket som han brukar men varit tillsammans med sin flock dygnet runt.

Haväng har nog i alla fall varit det bästa.