Nu är jag hemma igen efter sköna dagar i Oskarshamn. I fredags for jag iväg, först till väninnan Sif i Figeholm. Vi har varit de bästa vänner i över 30 år sedan jag rekryterade henne till tjänsten som kulturchef i Oskarshamn. Jag jobbade ju på kommunens personalkontor på den tiden. Eftersom världen är så liten så var det så att hon dessförinnan, när hon var bibliotekschef i Lindesberg, var min systers Gege chef! Och eftersom, som sagt, världen är sååå liten så var hon för väldigt länge sen, som alldeles nyfödd, BB-kompis med min systers Gunilla allra första pojkvän. Nåja, det var ett sidospår. Sif bjöd på lunch: hemodlad broccoli, egenplockade kantareller, ägg värpta av glada hönor.
Sedan for jag till Katarina, Anne och Johannes. På lördagen firade vi Magnus´ 21-årsdag tillsammans med alla tre pojkarna och Magnus´ flickvän Karolina. Också Annes dotter Anna var med en stund. Det känns så bra att vara med när allihop är samlade.
Men det mesta vi gjorde var att ta hand om 1/4 kalv - slaktad. På fredagen skar vi, märkte upp och frös in. Vi konstaterade också att kalvar har väldigt långa ben och att av benen blir det många 5 cm-bitar. Så på lördagen kokte vi buljong timme efter timme av dessa ben, på söndagen slevade vi upp buljongen i lagom stor frysförpackningar och tog vara på köttet från buljongbenen. Vi kände oss väldigt präktiga, ungefär som tillhörde vi det gamla bondesamhället med uppgift att samla i ladorna inför vintern.
Johannes hjälpte mig att koppla in mig på chatprogrammet Messenger. Så nu har jag en hotmailadress också.
Hemresan blev lite jobbig. Min tanke var att komma hem före mörkrets inbrott. Det lyckades inte alls, särskilt som det redan i Ringarum började ösregna. Så småningom kom jag i alla fall hem och mottogs med en god fiskgryta och ett gott glas vin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Apropå detta med att känna sig präktig och samla i ladorna inför vintern. Det är nästan så att jag vill drista mig till att påstå:
" det var bättre förr ". Inte allt förstås, men somlig klokskap är det viktigt att ta vara på. Om man inte kan slakta själv och äta egenproducerat så kan man i vart fall köpa lokalproducerat. Här i Lekeberg finns ett stort utbud som vi nyttjar så långt det är möjligt.
Hej! Jag håller med Dig. Min väninna Sif, som jag berättade om, lever helt så: odlar i sin trädgård, köper mjölk hos grannbonden, far långt för att handla i gårdsbutik - och bjuder på nässelsoppa och kirskålsoppa när det är tid för sådana delikatesser.
Skicka en kommentar