Katarinadagen

Det har ju inte hänt så mycket idag. Det har regnat hela dagen men på förmiddagen byltade vi på oss och for med Zorro ut i skogen. Där mötte han sina kamrater Dino och Målle, fick leka och var glad trots att Dino knuffade ner honom i ett vattenfyllt dikt - dock i all vänskaplighet.
Så satt jag här vid min dator och fick plötsligt en påminnelse via mitt nya medium Messenger att jag hade missat min kära dotters namnsdag. Ack!
Jag har köpt tågbiljett för resan till Karlskrona vecka 8. Man måste vara ute i god tid för
Sedan gick jag och handlade i röran på Ica, som bygger om, och så bytte jag bok på Akademibokhandeln. Jag har just sträckläst Carina Burmans Kärleksroman - en bok att varmt rekommendera. Ganska utplockat var det och jag valde Michael Nyqvists När barnet lagt sig. Vi får se om jag kan läsa den. Det verkar som att den handlar om en olycklig barndom och det har jag väldigt svårt att läsa om...
I morgon ska jag skriva en debattartikel till NA. Den ska handla om folkpartiets beslut att jobba för att makar ska få dela rum/bostad i vårdboende även om den ena inte har behov av omvårdnad. OM jag inte har missuppfattat folkpartiets tanke så tycker jag den är fel. En gammal men frisk människa passar inte i ett vårdboende - och ännu mindre i ett demensboende.
Vi hade grannar en gång, där hustrun hade ett stort omvårdnadsbehov men mannen var frisk och färdig. De hade varit gifta så där 60 år och mannen ville absolut flytta med när hustrun fick plats i vårdboende. Efter några månader mötte jag mannen på gatan och sade hurtigt "Jaså, du är inåt!". Mannen berättade att han flyttat tillbaka till vanlig lägenhet. Han stog inte ut att bo i den utpräglade vårdmiljön och med att varje natt väckas av att personal kom in, tände lampan för att sköta om hustrun. Han kunde inte leva ett vanligt seniorliv! Så tror jag att det måste bli. Ingen matlagning och bakning, inga väninnor som sitter på besök, inga sena kvällar utanför vårdboendet. Stå emot välmenta barn som tycker att det är tryggare att "ha" föräldrarna på ett ställe. Stå emot den sjuka makens krav på lojalitet genom att flytta med till vårdboendet. Och vad händer sedan då den sjuke maken har dött. Hur hittar man då en bra bostad ute i livet? Nej detta är inte humant!
Men, som sagt, jag kanske har missuppfattat alltihop. Jag börjar med att söka på nätet efter folkpartimötets beslut...